Pecha Kucha och indisk mat
Idag har vi haft en riktigt trevlig kväll som blev bonusbra.
Det skulle vara Pecha Kucha på Storsjöteatern kl 17-19. Anders och jag hade stämt träff där och jag gick dit i sällskap med några jobbarkompisar. Det var åtskilliga där före oss, men Anders hade varit tidig och lyckats kapa åt sig bra sittplats åt inte bara sig själv utan även mig.
Pecha Kucha är en presentationsform: varje föredragshållare ska visa exakt 20 bilder och prata i 20 sekunder till varje bild. Totalt tar det lite drygt 6 minuter, och det är makalöst vilka historier vissa kan berätta. Mest spännande var nog mannen som berättade om 20 meter fjällbäck och hur hans vandring längs den lett till en fotoutställning och en bok. Han skulle egentligen prata som nummer två, men då hade hans dotter inte hunnit dit. Av någon anledning gick det inte att bara kasta om ordningen och låta honom invänta dottern, så då fick han högljutt stöd av publiken i att vi skulle vänta tills hon hann dit. Men efter en liten stund gick det att ta en annan presentatör istället.
Ibland är det helt OK att vänta. Men när vi skulle sitta och vänta på socialministern idag så tyckte jag att det blev väl drygt. Han var på institutet för att ta emot den folkhälsopolitiska rapporten som varit ett stort projekt ända sen jag började för drygt två år sedan. Som avslutning på dagen skulle han komma och hälsa på oss vanliga dödliga. Detta skulle ske 14.45, men vi kunde komma till lunchrummet från 14.30 och ta fika. Det var ju en bra grej, så det gjorde vi. 14.45 var det ganska fullt i salen. Ja, nästan alla var där - men inte Göran. Tiden gick, den blev 15, men fortfarande ingen Göran. Då tyckte jag att det räckte. Den goda kakan hade jag ätit upp och kaffet var slut. Jag kände mig som en ansvarsfull statstjänsteman när jag gick tillbaka till mitt kontor och skrev rent mina minnesanteckningar från gårdagens telefonmöte med Max på Nya Zeeland och Rachel i USA.
Men tillbaka till Pecha Kucha, och framförallt vad som hände därefter, för då gick vi och åt supergod indisk mat igen tillsammans med Agneta, Magnus, Emmy och Håkan och Alfons, som anslöt från replokalen på Gamla Tingshuset. Vi hade lite löst pratat om att gå någonstans efter föredragen, och det blev sådär trevligt som det kan bli när det bara blir.