Ensam och utan ring

Ovations-bandet har tillfälligt återuppstått så Anders är i Hackås och sjunger medan jag sitter här alldeles ensam. Fast egentligen är jag inte helt ensam. Alfons är här, men han är inte så mycket till sällskap där han sitter vid sin dator med hörlurar och stängd dörr. Men vi åt sushi tillsammans för ett ta sen. Det var trevligt.

Och på mitt vänstra finger är det bara en vit rand - ingen förlovningsring. Jag saknar den. Vad fort man vänjer sig. Idag var vi och hämtade min mycket vackra vigselring och lämnade samtidigt in förlovningsringarna för upp-putsning. Anders ring ska dessutom på kompletterande gravyr inför stundande bröllop.

Igår var sista svarsdag för gästerna. Nästan alla har svarat, så nu kan vi planera bordsplacering. Kul, kul!

Vi har också varit på Thomée och träffat kapten Margareta som ska viga oss. Vid en hastig anblick kan man tro att hon är Anders hittills okända syster. Det kändes bra att få träffa henne. Vi kände sympati. Nu vet vi också lite mer om hur vi kan stå och så.

PechaKucha

Igår hamnade jag lite lätt oplanerat på en PechaKucha-Night! Igår morse hade jag ingen aning om vad PechaKucha är, så att jag skulle gå på en sådan aktivitet det närmaste dygnet hade jag inte en aning om.

Agneta, som är sekreterare i konstklubben på Fhi, hade fått en inbjudan till PechaKucha på Färgfabriken som hon mäjlade ut. Annette nappade och skrev att hon ville gå och jag hakade på. Exakt vad det var vi skulle på visste vi inte riktigt, men vi förstod att det var någon form av kortföreläsningar till bilder. Svensk Form var arrangör av kvällen.

Efter pizza på Spader Kung tog vi oss in på Färgfabriken som just nu är byggplats. Vi fick gå under byggnadsställningar bort till bortre delen av lokalen där vi kunde skönja bord med plockmat och dricka sedan våra ögon vant sig vid det dunkla ljuset. Medan vi minglade som bäst anslöt Marlén L dessutom. Redan där var det riktigt kul. Jag har aldrig varit ute på något med Annette och Marlén tidigare.

PechaKucha är en presentationsform som skapades av två inte så särskilt japanska arkitekter i Japan. Skälet var att de ville skapa en form som skulle göra det enklare att begränsa arkitekters ordflöde. Om man låter en arkitekt berätta om något är det tydligen svårt att få stopp på den. Sen 2003 har det blivit en världsomfattande akivitet vilket du kan läsa om
här.

En PechaKucha-presentation tar 6 minuter och 40 sekunder. Det som bestämmer längden är 20 bilder som visas 20 sekunder vardera. De som presenterade igår var lokala konstnärer och designers. Vi fick höra om brudkronor, hur man bygger grönländska kajaker, en skidfärd tvärs över Finland m m. Mitt i var det paus, för mingel ingår i konceptet.

Folkmusik och metodbeskrivning

"Hej! Jag har folkmusikkonsert på Birka i eftermiddag. Vill du komma?" ...klart att jag ville. Jag fick nästan med mig min nya kollega Elisabeth dessutom, men det blev bara nästan, så till slut blev det bara Torbjörn och jag som drog iväg till Birka. Där var det konsert med två stora orkestrar: "Folkets Folkmusikorkester", typ, och "Kaosorkestern. Den senare spelade jazz och den förra - surprise, surprise: Folkmusik! I båda fallen anförda av Jens Comén som studsade omkring och sa putslustiga saker och däremellan blåste i sin saxofon. Emma spelade cello i folkmusikorkestern som bestod av en något märklig blandning musiker. Men det lät folkigt. Och jazzorkestern hade tre trummisar!

Resten av dagen har jag mest ändrat lite här och lite där i vår rapport om spelande och spelproblem i Sverige som nu äntligen bör vara klar inom överskådlig framtid!

Sjuuuuuk

I arla morgonstund steg jag upp igår ity jag kände mig allmänt olustig. Det visade sig att jag hade feber, som sedan steg och steg under dagen.

Det mest konstruktiva jag gjorde igår var att jag läste boken om "Glada Hudik", som är ett teaterprojekt för utvecklingsstörda i Hudiksvall. Några från projektet var med som pausunderhållning i en av uttagningarna till Melodifestivalen i vintras.

Boken heter "Skakad, inte störd". Jag förstod att det kunde vara lämplig läsning en dag när man inte mår bra. Anders fick den för ett tag sen och låg och skrockade förnöjt när han läste den på kvällarna. Vissa citat kunde han inte undanhålla mig, så det var endel jag kände igen när jag nu läste boken. Den beskriver dels projektet, dels ett antal av aktörerna. Dessutom är det rikligt med stora, vackra bilder. Den beskriver en framgångssaga som är verklig. Hur en av de anställda reagerade på de meningslösa aktiviteterna man erbjöd de utvecklingsstörda och istället ville göra något som skulle ge dem möjlighet att vara kreativa. Även endel "invecklingsstörda" deltar i föreställningarna.

Boken berättar om marginaliserade personer som har fått och tagit väl vara på möjligheten att stå på scen och sjunga och agera. Någon kan bara säga ett fåtal fraser. Då har man anpassat manus så att dessa fraser passar in. Flera är mycket goda sångare och har blivit lokala stjärnor. "Glada Hudik" har haft uppsättningar i Stockholm, och i New York. Helt fantastiskt!

Så jag fick lite mening i den annars lite trista feberdagen när jag var tvungen att ställa in ett föredrag om statistik på jobbet och skrivarkursträffen.

Valborgsmässoafton

Halvdag på jobbet är en bra grej. Strax efter lunch packade jag ihop mitt pick och pack och gick ner på stan för att träffa Alfons. Vi gjorde ett gott försök att köpa en kostym till honom. Hans storlek var slut, men nu har vi i alla fall beställt en mörk kostym åt honom. Sen gick vi och fikade, förståss.

Den här veckan har varit smått i särklass underhållningsmässigt:

- Miss Kicki på bio Regina i söndags
- Sen ljud- och ljusföreställning på Färgfabriken i tisdags
- Cirkus Cirkör på Storsjöteatern i onsdags
- Klassisk musik med Birka-elever i Hornsbergskyrkan igår

...ikväll blir det dock "bara" middag ute för mig, men på Arctura med Åsa, Ewa och Tina. Det bör bli en höjdare det också! Anders åker till Hoverberg och sjunger rock.

Mycket nu...

Alfons konstaterade just att vi fått det stökigare sen vi skaffade städhjälp. Hans röst kom från nånstans bortom allt som vi flyttat ut från arbetsrummet. Imorgon blir det städat där, och fönstren blir putsade där också. Resten av fönstren är nyputsade sen igår, och allt är ljust och vackert.

Annat kul som hänt är att vi testar matleverans från
www.matgladakassen.se. I måndags fick vi två kassar med råvaror och recept för fem middagar. Det var spännande att packa upp och se vad vi fått - och vad enkelt det blev att fixa middag när allt var färdigtänkt.

Ikväll har vi varit på Storsjöteatern och sett Cirkus Cirkör och igår kväll, kl 23, var Alfons och jag på Färgfabriken och såg en bild- och musikföreställning av ett annorlunda slag! Jag var lite betänksam att dra iväg strax före midnatt, men det var värt det! Och äventyret fortsätter: imorgonkväll har Birka-eleverna, inklusive Emma, konsert i Hornsbergskyrkan.

Meningslöst?

Jag tycker det verkar som mina senaste inlägg inte kommer upp på bloggen - och i så fall är det kanske lite meningslöst att blogga?

Hur som helst så spelade vi i Gamla Kyrkan igår på en välbesökt lunchkonsert. Akustiken i kyrkan är ljuvlig kunde vi konstatera när vi testade ljudet, och sen var det smått magiskt att sitta i sakristian och lyssna på sorlet när kyrkan fylldes.

En stor del av lunchkonsertpubliken är stammisar och jag hoppas att de uppskattade att få höra något nytt. Ännu roligare var det att vänner och kollegor kom och lyssnade.

Vi hade klockat och repat och lyckades hålla oss inom 45 minuter. Som ett lite udda inslag gjorde vi vår egen version av "Are you going to Scareborough Fair" som varken vi eller Simon & Garfunkle gjort.

Idag har vi varit på vernissage. Min gamla granne Jukka Nyström har utställning på Galleri Eken. Jag blev mycket förtjust i hans pappersmosaik och köpte en tavla till mig själv och en till konstklubben på jobbet.

Inte så illa ändå

"Ett fullständigt misslyckande... Av de över 200 recensioner som jag vid detta laget har på nacken, hör "Två klassiker och en kändis" tyvärr till en av de sämsta och mest misslyckade föreställningarna jag sett av en professionell ensemble." skrev Michael Högberg i Ystads Allehanda

"Det är ostrukturerat, tramsigt och så tråkigt att det nästan gör fysiskt ont." stod det i Dalarnas Tidning, där en läsare instämde i den negativa recensionen under rubriken "En vidrig kväll på teatern".

"Det är riktigt usel teater och flera går i pausen." ur recensionen i Svenska Dagbladet

Vi hade ganska låga förväntningar när vi gick till teatern ikväll för att se "Två klassiker och en kändis". Men inte ens första akten var så illa som recensionerna antydde, och i andra akten blev det riktigt bra. Vi har definitivt sett sämre!

Det är alltid kul att gå på teater, för man vet aldrig riktigt vad som väntar.

Påskhandel och dess konsekvenser

I lördags var vi inte så oerhört tidiga ut på stan. Det visade sig att många affärer stängde redan kl 14 - så dom missade vi. Men Mittpunkten hade öppet, och godisaffären nere vid Gaupa, så vi kunde uträtta det vi skulle. Jag hittade ganska bra skor på Scorett. De satt nästan helt jättebra, och när inga andra skoaffärer hade öppet gick jag tillbaka och köpte dem. När jag betalat fick jag fylla i en lapp med namn och adress, för just den dagen kunde man vinna ett tillgodohavande på just den summa man handlat för. Lätt förtjänta pengar, tänkte jag - och mycket riktigt: idag ringde de från affären och berättade att jag vunnit.

Anders sitter och klistrar namnlappar på mikrofoner, sladdar och pryttlar inför vår oerhört lilla, men dock, turné i slutet av veckan: vi ska ju spela i Gamla Kyrkan!

Annandag Påsk

Ännu en helgdag.

Anders är snart dagens hjälte: han städar kylskåpet.

Dessutom tvättar vi. Det kändes lite ovant att gå in i tvättstugan när vi kom ner första gången idag: dörren är bortlyft. Vice-värden håller och målar dörrar och dörrkarmar i källaren vita, och idag var det dags för tvättstugans karm. Det blir ljust och vackert! Något annat, som kändes ännu bättre, var att torkskåpet förökat sig. Sist vi tvättade fanns det ett nytt torkskåp - och idag var de två. Det ska bli spännande att se hur många de är nästa gång vi tvättar - tre eller fyra?

Imorgon är det någon sorts vardag - om man inte är lärare, t ex. Men jag ska upp i ottan, eller åtminstone tidigare än idag, och traska iväg till jobbet. Jaadå!

Påsk

Påskledigt, påskmat och påskgodis.

Vi tar det väldigt lugnt!

För första gången på många år fyllde jag inga påskägg. Istället begav jag mig till godisaffären och inhandlade påskgodis åt mig själv. Alfons kom hem från Bjärme för en stund sen och försökte göra en attack mot min godisskål - men jag försvarade den med arga blickar.

Anders är nöjd med den sockerfria, belgiska chokladasken som vi hittade i samma butik. Det förstår jag, för den är precis lika god som ofri choklad.

Som goda påskfirare åt vi lamm på långfredagen och lax idag, men vi var nog allra mest nöjda med gårdagens middag som vi inhandlade på Törners Deli - bara hem och värma fylld squash, fläskfilé och rödbetssallad med getost. Det satt fint efter påskaftonsbion: Alice i Underlandet.

Nu är det mindre än en vecka kvar till vår lunchkonsert i Gamla Kyrkan. Vi övar flitigt och tycker att det mesta sitter bra. Det ska bli kul att få spela i en förhoppningsfullt välfylld kyrka.

Mera musik

String Sisters skulle komma till stan. Det lät ju lite spännande. Vi kollade vad det vara månde och fann att det var ett gäng kvinnliga fiolspelare från Irland, Shetland, USA, Sverige och Norge som bildat ett Dream Team. De uppträder tillsammans med ett manligt kompgäng - och det svänger kunde vi konstatera tillsammans med en hel del andra på Gamla Teatern ikväll.

Vilken tur att vi tog oss iväg! Det var kanske nästan ända tills vi gick.

Bara början var nästan värt inträdet. De kom in på scen och stog och verkade stämma - men helt plötsligt var det en som började spela en melodi och allteftersom fyllde de andra på. På irländskt vis lät de också låtarna gå i varandra och det ger en alldele speciell känsla.

Ajaj

Kroppen värker och jag kommer att ha präktiga blåmärken på armarna imorgon. Så går det om man testar Kettlebells som går ut på att hålla på och vifta med järnklumpar som väger en massa kg. För Anders skull ska jag ha långärmat på mig imorgon. Tror jag. Problemet är att jag inte tycker om långärmade plagg i allmänhet eftersom de ofta bli så extra långärmade på mig. Därmed har jag inte så många.

Åsa och jag var på lunchteater idag. Soppa och Bitterfittan. När vi kom in i den ganska fulla lokalen banade vi oss väg till det bortersta bordet från vilket vi räknade med att få en juste vinkel. Just som vi nådde de av oss utvalda stolarna kom det en kvinna med en sopptallrik. När hon försiktigt satt ner den vid platsen bredvid min hojtade hon glatt. Det var vår kära Ewa! Vi var inte så uppdaterade att vi visste att även hon skulle på teatern - men att vi dessutom valde platserna bredvid henne var en extra glad överraskning.

Efter teatern (som var bra f ö) gick jag upp till Wargen där David och jag hade ett möte om hans mattestudier inbokat. Nu ska han testa en ny lärare och lite mer individuell undervisning. Det verkar som om han tror på det, så då kan det bli bra. Vi gick på Törners och firade. När jag kom upp till jobbet igen luktade kappan brandrök. Det brinner i Östersunds centrum, och branden verkar svårsläckt!

Midvinternattens köld är hård

Om man vill se bra filmer i Östersund gäller det att passa på. Bright Star om romansen mellan den brittiske 1800-talspoeten John Keates och hans Fanny hade premiär på juldagen. För att inte missa den kollade jag häromdagen och upptäckte att den från och med nu bara går som matinéfilm lördag och söndag - så helgens projekt blev att komma iväg och se den, vilket vi fullföljde redan idag. Det är vi glada för! Det är en vacker, brittisk film regisserad av Jane Campion som tidigare bland annat regisserat filmen Pianot som också var grymt bra. Bright Star är inte lika dramatisk som Pianot, men vacker och gripande.

Dagens middag lagade Alfons. Jag satt vid köksbordet med fötterna bekvämt upplagda på en stol och handledde korvstroganoffande. Det gick alldeles utmärkt. Den kloke gossen konstaterade dessutom att han ska göra om det ganska snart - sen kan han. Imorgon vill han laga lasagne.

David har kommit tillbaka från landsbygden. Han hävdar att han ska bo här nästa vecka trots att det är en jämn vecka. Livet på landet med massvis med minusgrader är tydligen ingen hit eftersom det är för kallt för att köra moped.

Imorgon får jag frukost på sängen - för jag klev upp och fixade frukostbrickorna imorse. Det är nästan allra lyxigast att få frukosten serverad på söndag för då kommer dessutom söndags-DN!

Biotajm

Idag är det gå-på-bio-med-varsin-20-åring-dagen. Jag ska se In the Loop med Hillevi kl 18 och när vi kommer hem löser Anders och Petter av oss genom att gå och se Avatar kl 21. Förhoppningsvis orkar Hillevi vara vaken hela filmen. Lite pinsamt om hon ska sitta och snarka!

Frid och fröjd

Anders går omkring och sjunger i vårt sovrum medan Hillevi, Petter och jag sitter med varsin dator i knät. David och Alfons har åkt ut på landet. Alfons frågade lite försynt om han får komma tillbaka efter nyår. Det får han.

Ännu en lugn och skön dag håller på och tar slut. Det mest dramatiska idag är nog att vi fick oväntat besök av grannen som köpt sig en gitarr och behövde låna en gitarrstämmare. Såna har vi många av, så det kunde vi bistå med. För övrigt uppskattar vi om han spelar akustisk gitarr istället för TV-spel på nätterna.

Snart är 2009 slut. Vår plan för nyårsafton är att vara hemma och äta något gott. Förhoppningsvis hinner vi ut på stan innan delikatessbutiken stänger, om jag kan gå vill säga. Det är lite tveksamt sedan jag gått på ett Easy Line-pass för andra gången den här veckan. Det känns! Easy Line har varken med Easy eller Line att göra. Det går ut på att man rör sig i cirkel mellan ett antal sofistikerat uttänkta maskiner som man ska manövrera för att stärka sina muskler. Hemska saker!

Julefrid

Jag har en lugn morgon med två sovande 20-åringar sovande en trappa upp och två personer som börjar på A utgångna till Park- resp Palmcrantzskolan.

För er som inte redan vet har jag härmed nöjet att tillkännage att RomildFrank nu inte bara är en duo utan också ett förlovat par. Eftersom vi hade bokat bord på Innefickan i fredags passade vi på att förlova oss då, till en av förrätterna. Brällopet blir nästa år på ett datum där dag och månad har ett likadant förhållande som 18 och 12.

Annat roligt som händer nästa år är att vi spelar på lunchkonserten i Gamla Kyrkan fredag 9/4. Det är alldeles sant, för vi fick skriftligt kontrakt med posten igår.

Nu ska jag slå in några julklappar innan Emma och Hillevi dyker upp resp ner för att baka pepparkakor.

Julbord

Det tar c:a en kvart att gå från Folkhälsoinstitutet till Husmans festvåning på Stadsdel Norr. Det är en fullt tillräcklig promenad när det är c:a -20 grader ute. Med tanke på all mat vi skulle äta tyckte Maria E och jag att det var lämpligt att gå dit.

Att arbetsgivaren bjuder på julbord och att vi dessutom får julklappar av tomteluveklädd generaldirektör är bra, tycker jag. I år fick vi hörlurar med inbyggd mp3, väldigt speciella hörlurar med fhi:s logga i blått på. Kanske är de laddade med att verksjuristen läser regleringsbrevet. Jag ska kolla det en annan dag.

Som vanligt strax före jul har jag fått en lysande julklappsidé och har därför startat ett broderiprojekt. David ritade ett fint motiv åt mig och jag lyckades till och med hitta kalkerpapper så jag kunde överföra bilden till det aktuella objektet. Pysselkväll, pysselkväll.

Julkonsert

En stor fördel med december är att julkonserterna duggar tätt! Idag valde vi julkonsert i EFS-kyrkan som inte bara är oerhört nära där vi bor utan dessutom var det nästan favorit i repris. Ifjol såg och hörde vi Anna Brant, Bengt-Eric Norlén, Anders (?) Gustafsson och, om jag inte minns helt fel, Magnus Marks i en minnesvärd julkonsert. De förmedlade julglädje och ljuvlig musikalitet. I år var Magnus Marks definitivt inte med, utan nu var det Katarina Åhlén, och det gjorde inte det hela sämre. Dessutom var det viss medverkan av en putslustig präst så vi var glada och nöjda att vi hann rusa dit.

Idag har vi lärt oss att det inte går att brygga kaffe med kallt vatten. Det man får om man häller kallt vatten på malda böner blir inte ens likt kaffe!

X2000

Det är inte svårt att vara nöjd i 1:a klass på X2000. Jag hade förbeställt "plusmeny", så ungefär en timma från Uppsala fick vi varsin bricka med Biff a la Lindström, tomatsallad, bröd och smör, pannacotta (vanilj eller citron, troligen det senare. Lite diffus men god) och chokladbit. Allt serverat på riktigt porslin med riktiga bestick. Härligt! Det vi åt igår kväll på Restaurang Carl Philip var i en annan klass, men givet betingelserna var denna lunch en fullpoängare!

Vi har haft en bra helg, var och en men respektive barn. Hillevi och jag började fredagskvällen med god indisk mat på en restaurang med rätt usel service och sedan fick vi njuta av Bo Kaspers Orkester i nästan två timmar. Det var trångt men inte helt klaustrofobiskt. Mitt önskemål för lördagen var att få se Uppsalas nya konserthus. Hillevi hade t o m rekat konsert med Malena Ernman, men den var utsåld. Vi såg ändå huset och köpte biljetter till Lise och Gertrud på Reginateatern på kvällen - Malena Ernman kan inte ha varit bätte än det vi fick se! Vi hann också med lite serious shopping, paljettklänningar och sånt, och på kvällen sammanstrålade vi med Frank Jr och Sr för gemensam middag. Härligt!

Jag avslutade gårdagen med att bada i Hillevis badkar. Det var lite sent men definitivt en värdig avslutning på en bra dag. Imorse blev vi följda till tåget av varsitt barn, och nu är vi alltså på hemväg.

Tidigare inlägg Nyare inlägg