ulna

Vi landade i London med dunder och brak. Ett åskväder hade dragit in över staden. Vi rundade de flesta av molnen men blev lätt omskakade på vägen ner, och när vi sedan satt på tåget in mot centrum bröt ovädret löst. Från början hade vi sol på ena sidan och svarta moln på de andra, men ganska snart var vi mitt inne i ovädret. När vi bytte från Heathrow Express till tunnelbana på Paddington station dunkade regnet mot taket.

På Tower Hill väntade Hillevi, och sedan vi checkat in på mitt vanliga hotell ( där receptionisten kände igen mig eftersom jag varit där en gång tidigare...) letade vi oss fram till en indisk restaurang för middag.

Idag har vi gjort en turistgrej som jag aldrig kommit på att göra tidigare: vi åkte till Wembley Stadium och gick på guidad tur där. Det var intressant! De höll på och plockade bort spåren av konserten med ACDC i fredags så någon grön fotbollsplan fick vi inte se, men vi fick bland annat testa hur det känns att sitta på podiet i presskonferensrummet!

Middagsmässigt höll vi oss i Asien. Idag åt vi på Yo Sushi! där maten åker runt på små färgade tallrikar och man lyfter av det man vill äta. Påfyllningen var blygsam medan vi satt där, men det gick också utmärkt att beställa specialgjorda små assietter, så vi behövde inte gå därifrån hungriga!

Besöket på Waterstones har vi också hunnit med idag. David hittade en bok om tatueringar och jag hittade bl a en bok om kviltar inspirerade av vackra golv. Den ska jag läsa nu och låta David ta över datorn.

Om en liten stund traskar David och jag iväg till flygbussen fvb till London via Frösön och Arlanda. Det känns rätt humant att hinna få frukost på sängen före avfärden som jag fick idag.

I Östersund råder subtropiskt klimat vilket inte hör till vanligheten. Igår kväll satt vi på balkongen och läste när Tina ringde. Hon och Per var på väg in till stan så vi stämde träff nere i Badhusparken. Det var hur mycket folk som helst ute! Tina hade sagt något om mjukglass, vilket jag försökte förtränga. Vi gick mot Törners café inne i parken. När vi var nästan framme såg vi hur de stängde dörren. Vi hade bara några steg kvar, och när vi nådde fram var dörren låst! Men det var kö inne på caféet, och den andra dörren var öppen, så vi skyndade dit. Öppettiden skulle vara från kl 11 och ingen stängningstid var anslagen. Det verkade befängt att de skulle stänga när det var så mycket folk ute en av få riktigt fina sommarkvällar i Östersund! Mycket riktigt låste de snart upp igen. Vi fick vår glass. Per fick inget kaffe, för det var slut, men det fick han hemma på vår balkong lite senare.

Hela den här veckan har både Anders och jag klivit upp kl 7 och sen har vi joggat ett par km - före frukost! I måndags kändes det lätt chockartat, men man vänjer sig. Vädret har dessutom varit välvilligt. Mornarna har varit soliga och fina. Vi tror att vi hade stuckit ut ändå, men det är fortfarande en hypotes.

Sedan jag läst klart om pojken i den randiga pyjamasen tog Anders sig an honom. Han läste ut den ikväll och blev också han tagen av boken. Livet är litegrann före och efter man har läst den. Författaren heter John Boyne.

För övrigt har vi njutit av att kunna sitta ute på balkongen och läsa till klockan var över tio på kvällen.

Jag har varit med och skapat nyheter!

Det är ingen slump att det har pratats om spelberoende på nyheterna idag. Gissa vem som räknat ut att c:a var 10:nde ung man har spelproblem...

Just det! Yours Truely!

Och just idag var det dags att släppa nyheten. Det är ett spel, om något. Som alltid är det ingen nackdel att verka lite hemlighetsfull - då vill alla veta vad du vet.

Denna vackra kväll har jag annars suttit på balkongen och läst ut historien om pojken i den randiga pyjamasen. Den är en utsökt berättad fantastisk historia! Läsvärd är bara förnamnet.

Vi avslutade midsommarhelgen med att åka till Frösö kyrka och gå på konsert. Två sopraner och en tenor sjöng vackert, och tenoren spelade trumpet dessutom, men det häftiga var kollektomaten!

Frösö kyrka är en modern kyrka. Vi skuttade glatt förbi kollekthåvarna och gick fram till kollektomaten. Där kunde vi välja på att lämna pengar för 9 olika ändamål. "Musikverksamheten" lät bra. Och så lämnade jag 88 kr, för när jag körde ut ur garaget för att åka till Frösön hade Torbjörn gått precis 8888 km.

Om en vecka är jag i London igen, den här gången tillsammans med David. Jag tror att det kan vara möjligt att intala honom att följa med till Waterstones på Picadilly - en av de mest fantastiska bokhandlar jag varit i! Eftersom de har böcker om allt, och mycket dessutom, så har de säkert en hyfsad tatueringslitteraturavdelning också. Medan David utforskar den kan jag strosa runt och plocka lite här och där.

Jag har just börjat läsa ett av de senaste Waterstonefynden: The Boy in Striped Pyjamas. Den hittade jag på hyllan med författarsignerade böcker. Huvudpersonen är en 9-årig tysk pojke vars far är någon slags officer. När boken börjar flyttar familjen från sitt stora, fina hus i Berlin till ett ensligt beläget hus nära ett fångläger vilket pojken finner högst besynnerligt. Hur kan pappans arbete var viktigare än hans liv i Berlin och viktiga saker som den fantastiska ledstången han åker på och hans tre vänner för livet, med vilka han har planer.

Boken kommer förmodligen att arta sig till en verklig rysare när han äntligen hittar en vän, en pojke i randig pyjamas.

När vi svängde upp till Tina och Per i Bakfåker på midsommarafton noterade vi tre saker:

1) Det lät konstigt om Torbjörn och det tyckte vi inte om. Nya bilar ska funka perfekt och inte låta konstigt!
2) Göte och Lasse stod vid grillen.
3) Det stod en osedvanligt pytteliten majstång på en marschallhållare på gräsmattan.

På grund av den jämtländska sommaren firade vi i huvudsak midsommar inomhus. Per försökte få oss att gå ut att dansa kring den minimala midsommarstången, men det kändes inte som mödan värt. Vi kom fram till att det var bättre att ta in den och låta den dansa. Per hämtade midsommarstångsminiatyren medan Tina ställde en snurrbricka på bordet. Sedan sjöng vi "Små grodorna" sittande medan Per så till att den diminutiva midsommarstången snurrade runt i lagom takt.

Så här i efterhand skäms vi lite. Göte hade med sig två kineser och de fotograferade ivrigt detta som för dem tedde sig som ett uttryck för svensk tradition. Men där och då var det så kul att vi även tog "Vi äro musikanter allt ifrån Skaraborg" för att Per skulle få snurra "andra hållet".

På hemvägen lät Torbjörn som han skulle, dvs inte alls särskilt mycket.

Eller: Glad midsommar?

Hur som helst har jag midsommartårta på gång. Det blir en höjdare: två tårtbottnar, den ena något mindre så att jag kan bygga dem på varandra.

Fyllning 1 blir Lemon Curd. Den är färdig och står för avsvalning.

Fyllning 2: Mangokräm. Visst låter det gott?! Jag ska koka ihop mosad mango, skal och saft av citron, äggulor och socker och sedan röra ner vispad grädde när krämen svalnat.

På tårtan lägger jag eventuell överbliven fyllning och så vispgrädde. Tårtan garneras me stans sista liter jordgubbar som vi köpte utanför Coop. Tyska jordgubbar, så vi får nog prata tyska ikväll för helhetens skull! Men det kan det vara värt, för jag tror det blir en riktigt smaskig tårta!

Det är inte alltid det är bäst att ha rätt - men jag hade det idag. Det såg länge ut som jag skulle förlora det ingångna valet, men icke. Frampå eftermiddagen kom de olika stadierna upp och Marie fick betala på puben. Så kan det gå!

Imorse mötte jag mitt köksbord i trappan till (eller från?) övervåningen. David har lanat med bröderna Berglund inatt och de fick låna köksbordet på villkor att det stod i köket imorse när vi skulle äta frukost. Men när vi hade gått till jobbet bar de upp det igen - och nu ikväll håller de fortfarande på! Vilken energi de kan lägga ner på saker som kan tyckas helt onödiga.

Livet är egentligen mycket enklare om man bara tänker i svart och vitt:

* Alla människor kan delas in i vänner och fiender
* Alla aktiviteter kan delas in i roligt och tråkigt
* Alla platser kan delas in i himmel och helvete (detta gäller även Hell)
* All mat kan delas in i gott och äckligt
etc

På så vis kan jag t ex lättare förhålla mig Anders vänner som inte vill umgås med mig utan bara med Anders: De hatar mig och då kan jag hata dom. Så himla enkelt!

Imorgon ska vi ha timbilding på jobbet. Då ska jag dela in alla mina arbetskamrater i två kategorier. De som inte uttryckligt säger att de älskar mig hatar mig - då vet jag. Det jag ser framförallt ser fram emot är dock om Marie eller jag vinner vårt ingångna vad. Jag tror att konsulten som ska ta hand om oss kommer att föreläsa och beskriva grupp-processens stadier med förälskelsefas etc och hur man allid går tillbaka till fas 1 när någon ny tillkommer, Marie tror det inte. Jag hoppas att hon har rätt, men tror inte det. Hur som heslt går vi ut och tar en öl efter dagen, men vem som bjuder återstår att se.

8 juli ska jag springa från Östersund till Trondheim. Nästan i alla fall. Eller åtminstone 6 km på en delsträcka. FHI har med ett lag i S:t Olof-loppet. Så vad gör jag då en regnig lördag? Sticker ut och springer naturligtvis! Eftersom Anders är sedvanligt opålitlig så hindrade han mig inte och kom inte med goda argument emot detta vansinne att ge sig ut i regnet. Nejdå! Han hängde på. Minsann. Men det var ganska skönt! Vi joggade fram i ett stilla sommarregn som just hade passerat hög luftfuktighet.

Igår kväll roade jag mig bland annat med att boka en Londonresa åt David och mig. 27 juni åker vi för att lite i sista minuten hinna hälsa på Hillevi en gång till. Jag höll på att boka in oss på fel hotell i hastigheten. Tower Bridge lät ju som ett troligt namn för Premier Inn-hotellet - men det skulle vara Tower Hill.. Det kryllar av Premier Inn i London!

Idag lyckades jag äntligen gå på ett träningspass där jag fick använda de stora, fina bollarna som ligger i träningssalen på Fristilen. Det var kul! Lite otäckt var det ibland, men mest kul. Jag tror jag gör om det om jag får tillfälle. Täntk vad de kan hitta på. I början var jag lite orolig att bollen skulle smita, men vi höll ihop hela passet.

Vi har haft en bra dag. Steinkjer har dagen till ära haft högsta dagstemperaturen i Norge idag. Det fick vi framförallt njuta av framåt eftermiddagen när vi gick en historisk vandring med lokalguide. Vår kollega Grete iklädde sig då rollen som historiker och tog oss med på en vandring på historisk mark. Området har varit bebott sen f. Kr.

I norsk anda hade vi en paus och då fick vi något med 35% alkoholstyrka som enligt etiketten var särskilt lämpat för friluftsliv. Jag har inte sett någon sådan flaska på Systembolaget!

Målet för vandringen var Gretes hus, där hennes man dukat fram tapas som vi smaskade i oss i deras trädgård. Vi satt och njöt av den ändå rätt blygsamma men behagliga värmen tills vi fick skjuts tillbaka till hotellet och den väntande middagen.

Redan när vi satte oss kunde vi konstatera att vi hade mycket bestick, och minsann: vi blev serverade en fyra-rätters middag! Här är det klass på maten, så allt var minsann ätbart.

Imorgon ska vi fortsätta och diskutera viktiga saker - och sen blir det hemresa!

Det är fortfarande ljust ute, men lampan med den gröna skärmen har lyst hela dagen sedan mitt rum städades. Det är onekligen en pittoresk detalj!

I afton har jag checkat in på Tingvold Park Hotell i Steinkjer. Jag tror att det inte är så allmänt känt utanför Nord-Trøndelag. Men det kan vara värt en resa! Taxichauffören berättade att det är ett ombyggt privathem och det kan jag tänka mig, för det är inte så mycket räta vinklar.

En annan sak som känns förvånansvärt ovanlig är att jag fått ett enkelrum med en enkelsäng. Det hör inte till vanligheten heller. Jag tycker att jag oftast får ett enkelrum med antingen en stor säng, eller till och med två stora sängar. Men här på Tingvold har jag ett gulligt, om än ganska beige, enkelrum med en enkelsäng, ett litet brunt skrivbord med krumma ben på vilket den klassiska gröna skrivbordslampan står och så en liten nisch med en soffa (beige!) framför vilken det står ett litet brunt soffbord med krumma ben. Det senare har lagom läggauppbenenhöjd. Jag tillåter mig det sedan jag skjutit den virkade duken och den lilla korgen som innehåller delar av minibaren åt sidan.

Minibar i Norge är dyrare än det mesta i Norge, och det vill inte säga lite! Kan det löna sig? Är tillräckligt många så desperata att de smäller i sig dessa nötter till rånpriser? Jag åt en bättre middag nere i restaurangen istället: Laks med ugnsbakte grønsaker som fänkål, grön sparris, cocktailtomater m m. Till detta fick jag polentakaka, blomkålspuré och vinsås. Det var gott, bland det godaste jag ätit på länge, och då var jag bland annat på en fantastisk kinesisk restaurang i Trondheim igår och åt grillad scampi med ingefärssås. Tänk vad mycket gott det finns att äta!

Helgen var nog helt perfekt! Anders försökte hitta på något att klaga på, men det gick inte! Jag checkade in på Hotell Bakeriet på fredag eftermiddag och blev snart helnöjd med mitt val av hotell. Det ligger centralt i en byggnad som ursprungligen varit bageri. Bageritemat kommer igen lite här och var i hotellet i form av stora bakugnar i väggen i matsalen, små montrar med bröd, tårtor m m här och var och många fotografier. När jag kom dit på eftermiddagen luktade det nygräddat dessutom. Det var från det flitiga våffelgräddandet i matsalen. Där kan man nämligen grädda sig en våffla, eller två, på eftermiddagen. Senare på kvällen ställer de fram en buffé med grönsaker och kallskuret och dygnet om kan man hämta sig riktigt gott kaffe i kaffemaskinen i hörnet. Vårt rum var litet men fräscht.

Jag hann göra mig hemmastadd innan Anders kom med tåget från Östersund. Det kändes häftigt att gå ner till Trondheim C och möta honom! Spännande att mötas på annan ort.

En av de saker som vi kanske kommer att minnas mest från vår helgdate är uruppförandet vi var på. Det var jazzfestival i Trondheim förra veckan. Den avslutades igår, bland annat med ett uruppförande av ett verk som var en mix av klassisk musik och jazz. Det framfördes av Trondheimsolisterna, som är en kammarorkester och några jazzmusiker som alla gått på NTNU:s jazzlinje, som för övrigt fyller 30 år i år. Vi chansade på att det skulle finnas biljetter kvar - och det gjorde det. Så kl 18 bänkade vi oss i Dokkhuset i Nedre Elvhamnen, eller snarare stolade oss, för längst framme vid scenen kunde man sitta vid små runda bord. Det gjorde vi. Det kändes roligare än att sitta radvis längre bak. Så fick vi avnjuta ett en timme långt verk som böljade mellan olika musikstilar. Verket heter The Wedding, men vi var inte helt säkra på om det beskrev ett bröllop eller ett äktenskap. Det var defintivt mer än bara en kort kyrklig ceremoni i alla fall. Stämningen hann skifta många gånger innan de kom till finalen.

Idag har vi varit på Ringve Museum där man kan se musikinstrument från många sekler och kulturer. Vi hade turen att komma just till en guidad visning, och det är väldigt speciellt, för guiderna inte bara pratar utan de spelar tidstypisk musik på de olika instrumenten dessutom! I museishopen köpte vi ett slaginstrument: en flugsmällare i form av en gitarr.

I førrgår kvæll tænkte jag skriva ett inlægg "From Hell", eftersom jag var dær, men då strulade blogg.se. Så dærav blev intet! Så hær i efterhand kan jag meddela att det regnade.

Nu ær jag i Norge en hel vecka. Just nu Levanger, till helgen Trondheim tillsammans med Anders (Jaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) och sen avdelningmøte i Steinkjer måndag-tisdag. SEN åker jag hem.