Soligt värre
Det här är en av årets värsta dagar - utan konkurrens.
Hela mitt jag, såväl mitt inre som mitt yttre, vill inte ha sommartid.
Det är så fel!!!!!!!!!!!!
På söndagar går det väl an - men på måndagar... NÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!!!!
Till råga på allt var jag dessutom tvungen att vara på jobbet klockan 8 idag för att få iväg en tenta. Jag insåg inte att det var den här hemska dagen det skulle ske när jag lovade att göra det.
Nu sitter jag här, trött och håglös, och undrar vad jag ska göra hela dagen när min hjärna inte slagit på. Den tillhör definitivt de delar av mig som inte fungerar väl i ottan, och när starten blir fel fortsätter det hjärna. Jag får väl försöka se upptagen ut fram till lunch, för det trevliga inträffade att barnens justa faster anropade mig när jag släpade mig mot jobbet. Hon är på området för att förkorva sig idag och imorgon, så då passar det bra med gemensam lunch.
Igår gjorde jag för övrigt ett fynd som jag kan få nytta av. I en av de backar där Anders stoppat ner mina grejer som helst vill ligga och drälla lite överallt hittade jag det material jag använde för mitt inslag i Rehab A förra terminen. Jag började så smått få lite minnesbilder av det sedan jag pratat med den kursansvariga för metodkursen på Rehab B, men nu har jag till och med bevismaterial, så nu kan jag planera för nästa insats som inleds med en halvdags föreläsning nästa vecka.
I helgen gjorde jag alltmöjligt trevligt, som att bowla, gå på teater, fika och lyssna på jazz etc, men det allra finaste var nog Anders reaktion när jag lyckades tippa en just upphälld mugg kaffe över min fot. Han inte bara undanröjde spåren, vilket är gott nog, utan kom även och höll om mig när jag stod i duschen och kylde ner foten. Det är kärlek!
Vi begick årets joggingpremiär igår: Lillsjön tur och retur. Det fixade vi utan större problem, så nu tror vi att vi ligger bra till inför Göteborgsvarvet...
Hela mitt jag, såväl mitt inre som mitt yttre, vill inte ha sommartid.
Det är så fel!!!!!!!!!!!!
På söndagar går det väl an - men på måndagar... NÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!!!!
Till råga på allt var jag dessutom tvungen att vara på jobbet klockan 8 idag för att få iväg en tenta. Jag insåg inte att det var den här hemska dagen det skulle ske när jag lovade att göra det.
Nu sitter jag här, trött och håglös, och undrar vad jag ska göra hela dagen när min hjärna inte slagit på. Den tillhör definitivt de delar av mig som inte fungerar väl i ottan, och när starten blir fel fortsätter det hjärna. Jag får väl försöka se upptagen ut fram till lunch, för det trevliga inträffade att barnens justa faster anropade mig när jag släpade mig mot jobbet. Hon är på området för att förkorva sig idag och imorgon, så då passar det bra med gemensam lunch.
Igår gjorde jag för övrigt ett fynd som jag kan få nytta av. I en av de backar där Anders stoppat ner mina grejer som helst vill ligga och drälla lite överallt hittade jag det material jag använde för mitt inslag i Rehab A förra terminen. Jag började så smått få lite minnesbilder av det sedan jag pratat med den kursansvariga för metodkursen på Rehab B, men nu har jag till och med bevismaterial, så nu kan jag planera för nästa insats som inleds med en halvdags föreläsning nästa vecka.
I helgen gjorde jag alltmöjligt trevligt, som att bowla, gå på teater, fika och lyssna på jazz etc, men det allra finaste var nog Anders reaktion när jag lyckades tippa en just upphälld mugg kaffe över min fot. Han inte bara undanröjde spåren, vilket är gott nog, utan kom även och höll om mig när jag stod i duschen och kylde ner foten. Det är kärlek!
Vi begick årets joggingpremiär igår: Lillsjön tur och retur. Det fixade vi utan större problem, så nu tror vi att vi ligger bra till inför Göteborgsvarvet...
Fram och tillbaka och hit och dit
Följetongen fortsätter. Häromveckan hann jag både flytta in och bli utslängd från ett rum på avdelningen för turism. Men nu är det nya bud. Jag har fått ett nog så vänligt mäjl från hövdingen där med en högst acceptabel ursäkt och ett nytt erbjudande om det lilla usla rummet mitt emot kopieringen. Eftersom jag är långsint svarade jag surt att jag kunde använda rummet de dagar jag tänker spela plockepinn (och var faktiskt riktigt nöjd med att få använda det argumentet, så låg är jag!) men i övrigt inte hade någon större nytta av erbjudandet eftersom jag oftast behöver använda dator. Kort och koncist och surt var mitt svar - men till min glädje fick jag ett mycket vänligt svar att det faktiskt finns en dator där nu. Ja, och vänlig hälsning och allt sånt där, så nu känns det riktigt bra. Jag tror jag släpar ner mina pärmar och gör ett nytt försök. Det känns som en nästan nödvändig lösning att jag får koncentrera mig på forskningsprojektet i en annan miljö.
Idag snurrar jag på med en massa andra saker. Det är första dagen på mer än en vecka jag sitter vid mitt skrivbord, så det är en hel del plock som det blir när jag varit borta ett tag. Dessutom ska jag iväg på utvecklingssamtal för Alfons om en stund, så jag känner mig något splittrad.
Igår uthärdade jag en hel kursdag om doktorandhandledning. Det är ett segt projekt, men jag ska härda ut så att jag får papper på att jag gått kursen. Igår hade jag med mig stickning, men jag avstod från att använda den. Vi var inte i vår vanliga lokal (vilket jag upptäckte när jag lite väl sent gick dit!!!) där jag brukar kunna sitta utom sikthåll för kameran (kursen videosänds mellan 4 orter) så då kändes det lite väl uppenbart vilken strategi jag hade för mitt deltagande om jag dessutom satt och stickade.
Aftonen blev desto bättre! Först en timmas flöjtlektion med Ulla-Britt som kör hårt med mig. Jag blåste så jag blev alldeles snurrig! Sen trevlig middag, och så en omgång Metro med Anders som efterrätt. När jag dessutom vann var det givetvis extra kul! Efter det satte vi igång att söka efter skrivarkurser till sommaren och hittade ett par som verkar tänkbara. Vi har kommit på att det är något vi vill göra båda två, så då blir det extra roligt. Som vanligt vill jag nog mest göra det för att det känns som en kul grej. Jag har inga riktigt seriösa syften, men visst verkar det kul att få utveckla sitt skrivande under en vecka med sakkunnig ledning?
Idag snurrar jag på med en massa andra saker. Det är första dagen på mer än en vecka jag sitter vid mitt skrivbord, så det är en hel del plock som det blir när jag varit borta ett tag. Dessutom ska jag iväg på utvecklingssamtal för Alfons om en stund, så jag känner mig något splittrad.
Igår uthärdade jag en hel kursdag om doktorandhandledning. Det är ett segt projekt, men jag ska härda ut så att jag får papper på att jag gått kursen. Igår hade jag med mig stickning, men jag avstod från att använda den. Vi var inte i vår vanliga lokal (vilket jag upptäckte när jag lite väl sent gick dit!!!) där jag brukar kunna sitta utom sikthåll för kameran (kursen videosänds mellan 4 orter) så då kändes det lite väl uppenbart vilken strategi jag hade för mitt deltagande om jag dessutom satt och stickade.
Aftonen blev desto bättre! Först en timmas flöjtlektion med Ulla-Britt som kör hårt med mig. Jag blåste så jag blev alldeles snurrig! Sen trevlig middag, och så en omgång Metro med Anders som efterrätt. När jag dessutom vann var det givetvis extra kul! Efter det satte vi igång att söka efter skrivarkurser till sommaren och hittade ett par som verkar tänkbara. Vi har kommit på att det är något vi vill göra båda två, så då blir det extra roligt. Som vanligt vill jag nog mest göra det för att det känns som en kul grej. Jag har inga riktigt seriösa syften, men visst verkar det kul att få utveckla sitt skrivande under en vecka med sakkunnig ledning?
Jag lever!
Att minutiøst skøta en blogg verkar inte vara min kaffemugg! Nåja, det får bli nær det blir. Den senaste veckan har varit något hektisk med friluftskonferens m m på Sånga Sæby, Ekerø onsdag - lørdag: långa dagar som inleddes med att jag gick upp 04.15 på onsdagen før att hinna med førsta planet till Arlanda! Sånt sitter i længe. Sen hann jag hem en liten skvætt innan jag drog till Levanger igår morse. Och den hær gången jobbar jag før fullt hær genom att jag har SPSS-kurs idag. Mitt kursmaterial på næstan-norska verkar funka!
Det allra bæsta på Sånga Sæby var før øvrigt efterrætten på onsdag kvæll. Då gick vi, c:a 150 personer, i fackeltåg c:a 1,5 km till "udden" dær vi serverade chokladtårta och kaffe i mørkret omgivna av sångare och musiker som framførde medeltida musik lite hær och var i buskarna. Hæftigt!
Det allra bæsta på Sånga Sæby var før øvrigt efterrætten på onsdag kvæll. Då gick vi, c:a 150 personer, i fackeltåg c:a 1,5 km till "udden" dær vi serverade chokladtårta och kaffe i mørkret omgivna av sångare och musiker som framførde medeltida musik lite hær och var i buskarna. Hæftigt!
Trött!
Nu ska jag snart packa min väska och sedan stupa i säng. Innan dess måste jag dock ställa klockan på 04.15 eller något i den stilen. Hemska saker! Sen blir det två dagars friluftskonferens och på det ytterligare nästan två dagars överläggningar inom forskningsprojektet. Just nu tror jag att det ändå kan bli rätt kul. I och för sig har jag haft fel förr, men det behöver jag ju inte ha den här gången! Sånga Säby på Ekerö, där vi ska hålla till, verkar vara en vacker anläggning, och god mat får man ju oftast på sådana ställen. Det blir säkert bra. Om inte, så stänger jag in mig på mitt rum och sover. Just nu känns det som om jag skulle behöva sova några dygn för att få hjärnan i form igen. Det tar på krafterna att fira 50-årsdagar!
Jenny hade tydligen glömt att jag skulle ha orgellektion idag! Det var alldeles folktomt vid Näs kyrka när jag kom dit. Jag chansade på att jag mindes koden till larmet - och si, där hade jag tur! Det funkade! Så sen gjorde det inte så mycket att jag var ensam på plats. Snart strömmade det skön musik i en jämtländsk kyrka. Efter en stunds övande hade jag fått riktig snits på "Guds kärlek är som stranden" som jag haft i läxa. Det är mäktigt att få till stämmor med alla händer och fötterna dessutom.
Eftersom det är tisdag stannade jag i Brunflo och köpte varsin semla till Alfons, David och mig på hemvägen. Mums! I Brunflo mötte jag min kollega Örjan som tittade strängt på mig och undrade om jag inte hade slutat bo åt det hållet. Men när jag redogjort för mina förehavanden tyckte han det var OK att jag var där. Men annars kan man ju undra vad någon överhuvudtaget har i Brunflo att göra!
Jenny hade tydligen glömt att jag skulle ha orgellektion idag! Det var alldeles folktomt vid Näs kyrka när jag kom dit. Jag chansade på att jag mindes koden till larmet - och si, där hade jag tur! Det funkade! Så sen gjorde det inte så mycket att jag var ensam på plats. Snart strömmade det skön musik i en jämtländsk kyrka. Efter en stunds övande hade jag fått riktig snits på "Guds kärlek är som stranden" som jag haft i läxa. Det är mäktigt att få till stämmor med alla händer och fötterna dessutom.
Eftersom det är tisdag stannade jag i Brunflo och köpte varsin semla till Alfons, David och mig på hemvägen. Mums! I Brunflo mötte jag min kollega Örjan som tittade strängt på mig och undrade om jag inte hade slutat bo åt det hållet. Men när jag redogjort för mina förehavanden tyckte han det var OK att jag var där. Men annars kan man ju undra vad någon överhuvudtaget har i Brunflo att göra!
Utsparkad
Igår kom det ett mäjl där jag knappt vänligt ombads plocka bort mina grejer från rummet där jag trodde att jag skulle få hålla på med friluftsforskning. Jaha, det var väl inte så mycket att säga om det, eftersom det kom från chefen på avdelningen därstädes. Jag blev givetvis besviken, eftersom det kändes så härligt att få sitta i en miljö där folk håller på med likartade aktiviteter, men det rum jag skulle få sitta i finns åtminstone i samma korridor, fast i en annan ända. Inatt vaknade jag dock och låg och funderade på vad bytet skulle innebära.
Trött och inte utsövd vaknade jag imorse och gick till turismforskningsavdelningen. Där kunde jag konstatera att det rum jag skulle få sitta i dels ligger mitt emot kopieringsrummet (men det visste jag) och dessutom saknar det dator. Så... Vad skulle jag göra där? Jag hade varken med mig plocke-pinn eller stickning, så det var bara att plocka ihop mina grejer sedan jag haft en liten överläggning med Peter som jag jobbar med och modstulet traska upp till det gamla vanliga stället. Det känns bittert att jag inte får vara med! Bara för att bad jag vår ekonom fakturera den avdelningen för några timmar som jag handlett en av deras doktorander. Inte för att jag tror att budskapet går fram - men det skulle vara praktiskt för åtminstone de aktiva forskarna att ha mig tillhands där. Om jag inte får vara med slår jag på taxametern. Tänk om jag kunde få jobba på något mindre byråkratiskt ställe!!!
Men NU ska jag åka till Näs kyrka och spela kyrkorgel. DET är kul!!!
Trött och inte utsövd vaknade jag imorse och gick till turismforskningsavdelningen. Där kunde jag konstatera att det rum jag skulle få sitta i dels ligger mitt emot kopieringsrummet (men det visste jag) och dessutom saknar det dator. Så... Vad skulle jag göra där? Jag hade varken med mig plocke-pinn eller stickning, så det var bara att plocka ihop mina grejer sedan jag haft en liten överläggning med Peter som jag jobbar med och modstulet traska upp till det gamla vanliga stället. Det känns bittert att jag inte får vara med! Bara för att bad jag vår ekonom fakturera den avdelningen för några timmar som jag handlett en av deras doktorander. Inte för att jag tror att budskapet går fram - men det skulle vara praktiskt för åtminstone de aktiva forskarna att ha mig tillhands där. Om jag inte får vara med slår jag på taxametern. Tänk om jag kunde få jobba på något mindre byråkratiskt ställe!!!
Men NU ska jag åka till Näs kyrka och spela kyrkorgel. DET är kul!!!
Lite tid för att blogga den här helgen!
Det är inte varje helg min senaste älskare fyller 50 år, och det är på sätt och vis tur, för det blir inte så mycket tid till annat! Men trevligt var det, från det att hälsningekompisern Urban kom, så att jag äntligen fick se honom i levande livet, till det att vi fick beröm för att vi städat ÖSK-stugan så bra.
Urban är värd ett eget stycke. Han är Anders kompis sen de hamnade i samma klass i 7:an. Anders upptäckte till sin lycka att det fanns någon som till och med var mindre än han, så vem som skulle bli hans bästa kompis var givet! Bra val, tycker jag! Urban är en trevlig prick som vuxen också. Hans 50-årspresent till Anders, förutom den märkliga krukväxten, var en weekendresa tillsammans med honom till någon europeisk stad, typ Madrid eller så. Kul!
Festförberedelser större delen av lördagen för Anders. Han hann både tappa bort grejer och hitta igen dem innan festen började, men sen var nog det mesta som han hade hoppats på. Kul! God mat och trevliga människor - och mycket musik. Hovermountain Band stod för en hel del, och det var givetvis perfekt för Anders, för då fick han sjunga så mycket han ville.
Gårdagen var något mindre kul när vi städade, men vi gjorde det på ren tjurighet. Det var ju tur att festen var lyckad, för då är det rätt OK att diska och städa efteråt. Jag kan nu tillföra min CV att jag kan rengöra det där som bara finns på herrtoaletter.
Måndagen började med ett roligt avdelningsmöte. Helt OK. Även om vi går back ekonomiskt har vi rätt trevligt på våra möten. Får fikabröd!
Urban är värd ett eget stycke. Han är Anders kompis sen de hamnade i samma klass i 7:an. Anders upptäckte till sin lycka att det fanns någon som till och med var mindre än han, så vem som skulle bli hans bästa kompis var givet! Bra val, tycker jag! Urban är en trevlig prick som vuxen också. Hans 50-årspresent till Anders, förutom den märkliga krukväxten, var en weekendresa tillsammans med honom till någon europeisk stad, typ Madrid eller så. Kul!
Festförberedelser större delen av lördagen för Anders. Han hann både tappa bort grejer och hitta igen dem innan festen började, men sen var nog det mesta som han hade hoppats på. Kul! God mat och trevliga människor - och mycket musik. Hovermountain Band stod för en hel del, och det var givetvis perfekt för Anders, för då fick han sjunga så mycket han ville.
Gårdagen var något mindre kul när vi städade, men vi gjorde det på ren tjurighet. Det var ju tur att festen var lyckad, för då är det rätt OK att diska och städa efteråt. Jag kan nu tillföra min CV att jag kan rengöra det där som bara finns på herrtoaletter.
Måndagen började med ett roligt avdelningsmöte. Helt OK. Även om vi går back ekonomiskt har vi rätt trevligt på våra möten. Får fikabröd!
Fredag är arbetsveckans sista dag!
Det är inte alltid saker och ting blir som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.
Min intention idag var att jobba med friluftslivsenkäten som ska gå ut över riket till hösten. Och det ville jag göra på rätt plats, d v s på avdelningen på turism. Jag har äntligen fått mer eller mindre officiell tillåtelse att sitta i ett rum där, så under förmiddagen plockade jag ihop pärmar, papper och böcker samt nallen som jag fick när jag slutade på ETOUR och flyttade in. Dessvärre var datorn på rummet inte i form. Den var osannolikt seg! När jag skrev något på tangentbordet fick jag sitta och vänta för att se det komma upp skärmen. Så kan man ju inte ha det! Men det finns ju hjälp att få. Jag mäjlade till den fantastiske Dag om problemet, och under eftermiddagen fick jag besked att datorn nu är OK. Då hade jag redan ändrat mina planer och tagit itu med den andra uppgiften som jag måste vara färdig med innan jag åker på konferens på onsdag: rätta alla tentor i Omvårdnad D. Jag har redan kommit halvvägs genom högen, så det lär nog bli färdigt - men inte idag, för nu är det hög tid att göra helg. Anders, Hillevi och Fabian är på ÖSK-stugan och iordningsställer inför morgondagens 50-årskalas och jag ska gå hem och fixa middag.
Jag misstänker att festen kan bli en höjdare! Mycket tyder på det.
Min intention idag var att jobba med friluftslivsenkäten som ska gå ut över riket till hösten. Och det ville jag göra på rätt plats, d v s på avdelningen på turism. Jag har äntligen fått mer eller mindre officiell tillåtelse att sitta i ett rum där, så under förmiddagen plockade jag ihop pärmar, papper och böcker samt nallen som jag fick när jag slutade på ETOUR och flyttade in. Dessvärre var datorn på rummet inte i form. Den var osannolikt seg! När jag skrev något på tangentbordet fick jag sitta och vänta för att se det komma upp skärmen. Så kan man ju inte ha det! Men det finns ju hjälp att få. Jag mäjlade till den fantastiske Dag om problemet, och under eftermiddagen fick jag besked att datorn nu är OK. Då hade jag redan ändrat mina planer och tagit itu med den andra uppgiften som jag måste vara färdig med innan jag åker på konferens på onsdag: rätta alla tentor i Omvårdnad D. Jag har redan kommit halvvägs genom högen, så det lär nog bli färdigt - men inte idag, för nu är det hög tid att göra helg. Anders, Hillevi och Fabian är på ÖSK-stugan och iordningsställer inför morgondagens 50-årskalas och jag ska gå hem och fixa middag.
Jag misstänker att festen kan bli en höjdare! Mycket tyder på det.
Vilket bra jobb jag har!
Egentligen var det Anders som sa: "Vilket bra jobb du har". Det var hans belåtna kommentar sedan jag överraskat med en frukostbricka för oss båda. När jag ändå ställt klockan på inte förfärligt tidigt så kändes det så rätt att ta det extra lugnt på förmiddagen. Så vi hade en härlig helgmorgon fast det är torsdag, och jag kom inte till jobbet förrän till lunch ungefär. Sådana dagar gillar jag mitt jobb!
Idag är det för övrigt internationella kvinnodagen, och våra kollegor med ursprung från Balkan ser till att uppmärksamma denna dagen. De senaste åren är det Slavko som kommit runt och bjudit alla kvinnor på godis. Sedan han slutat har Robert tagit upp manteln, för övrigt sponsrad och uppmuntrad av Slavko, som var här igår och levererade marmeladkulor för distribution. Robert gillade läget och bidrog med chokladpraliner dessutom. Vilka män!
Det är så roligt att vara i Norge och jobba, och det är så roligt att komma hem! Igår eftermiddag på fikat i Levanger kom vi överens om att gå ut och äta några stycken nästa gång jag är där. Kul! Hittills har jag roat mig själv efter jobbet men det är en skön stämning på avdelningen, så lite gemensamt ätaute blir säkert trevligt. Gårdagen ägnade jag för övrigt mest åt att skriva på norska. Det går ganska bra med hjälp av Word som utan pardon markerar vartenda ord som inte ser tillräckligt norskt ut. Troligtvis blir det mesta ganska förståeligt i slutändan.
Att komma hem är i och för sig ännu roligare än att vara borta. Igår var dessutom Petter hemma hos oss, så det blev middag med honom och Anders medan Hillevi åt vid TV:n. Däremot åt vi semlor gemensamt allihopa under stor munterhet sedan både Hillevi och jag lyckats spilla ut te respektive kaffe. Jag började med att knuffa till min kaffemugg med en kartong semlor, så att kaffet flödade över duken och Metro-spelet där det pågick match mellan Anders och Petter. Inte minst för att Anders fick sån energi att försöka begränsa skadorna tyckte Hillevi att det var värt att dokumentera. Men då hon skulle byta batteri i kameran bar det sig inte bättre än att hon tappade ett batteri i sin temugg med ett plums! Så då var det även te i omlopp på icke önskat ställe (duken). Vid det laget tyckte åtminstone Hillevi och jag att det var hysteriskt roligt! Vi kom på att vi var ganska norska - det var en sann spill-kväll!
Så här såg det ut (när Hillevi genomfört batteribytet och dokumenterat):
![image1](https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/152834/images/2007/spill_1173356544_1707411.jpg)
Idag är det för övrigt internationella kvinnodagen, och våra kollegor med ursprung från Balkan ser till att uppmärksamma denna dagen. De senaste åren är det Slavko som kommit runt och bjudit alla kvinnor på godis. Sedan han slutat har Robert tagit upp manteln, för övrigt sponsrad och uppmuntrad av Slavko, som var här igår och levererade marmeladkulor för distribution. Robert gillade läget och bidrog med chokladpraliner dessutom. Vilka män!
Det är så roligt att vara i Norge och jobba, och det är så roligt att komma hem! Igår eftermiddag på fikat i Levanger kom vi överens om att gå ut och äta några stycken nästa gång jag är där. Kul! Hittills har jag roat mig själv efter jobbet men det är en skön stämning på avdelningen, så lite gemensamt ätaute blir säkert trevligt. Gårdagen ägnade jag för övrigt mest åt att skriva på norska. Det går ganska bra med hjälp av Word som utan pardon markerar vartenda ord som inte ser tillräckligt norskt ut. Troligtvis blir det mesta ganska förståeligt i slutändan.
Att komma hem är i och för sig ännu roligare än att vara borta. Igår var dessutom Petter hemma hos oss, så det blev middag med honom och Anders medan Hillevi åt vid TV:n. Däremot åt vi semlor gemensamt allihopa under stor munterhet sedan både Hillevi och jag lyckats spilla ut te respektive kaffe. Jag började med att knuffa till min kaffemugg med en kartong semlor, så att kaffet flödade över duken och Metro-spelet där det pågick match mellan Anders och Petter. Inte minst för att Anders fick sån energi att försöka begränsa skadorna tyckte Hillevi att det var värt att dokumentera. Men då hon skulle byta batteri i kameran bar det sig inte bättre än att hon tappade ett batteri i sin temugg med ett plums! Så då var det även te i omlopp på icke önskat ställe (duken). Vid det laget tyckte åtminstone Hillevi och jag att det var hysteriskt roligt! Vi kom på att vi var ganska norska - det var en sann spill-kväll!
Så här såg det ut (när Hillevi genomfört batteribytet och dokumenterat):
![image1](https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/152834/images/2007/spill_1173356544_1707411.jpg)
Allt som ær vært att veta om mig
Your Birthdate: July 30 |
![]() You're opinionated, dramatic, intense, and very outspoken. And some people can't get enough of you - they're totally addicted. Others, well, they wish you were a little more reserved. Your strength: Your flair Your weakness: If you think it, you say it Your power color: Scarlet red Your power symbol: Inverted triangle Your power month: March |
Sol och vår i Levanger
Utan tvekan ær Norge i vissa avseende føre oss, åtminstone vædermæssigt, och åtminstone om man jæmfør Levanger och Østersund. I Levanger skiner solen och mycket av snøn har smælt bort. En typisk tidig vårdag således, medan det enligt de rapporter jag fått væsterifrån snøar i Østersund. Ska jag åka hem eller inte? Jo, det ska jag! Men først ænnu en hård arbetsdag. Idag ska jag skriva kursmaterial. Till min egen førtjusning lyckades jag installera en skrivare igår sent på kvællen nær alla andra gått hem (læs: vid halvfemtiden). På listan øver alla skrivare fanns skrivare på blodbanken i Namsos, operationssalar lite hær och dær, patologen... Det var en LÅNG lista! Icke desto mindre lyckades jag hitta en skrivare som borde vara placerad i min nærhet, och mycket riktigt rasslade det till i korridoren nær jag skickade en provsida. Kul!
Eftersom jag æven den hær gången nattade øver på ett rum i nærheten av den psykiatriska kliniken tog jag en promenad till køpcentret Magneten. Om jag bor længre från Sykehuset ær bara promenaden dit en hyfsad stræcka, något længre æn från Sykehuset till Magneten men åt andra hållet. Min tanke med expeditionen var att inførskaffa lite norskt att læsa och lyssna till. Det visade sig att det pågår bokrea æven i Norge, så jag hittade en inbunden thriller av Knud Faldbakken till pocketpris. Det kændes som ett fynd. Faldbakkens bøcker har jag uppskattat på svenska, och den hær på norska kænns lovande. Jag læste en snutt nær jag væntade på maten på pizzeria och restaurang Orion, mitt stamstælle. Den norska skivan jag hittade ær nog inte lika bra, men ændå. Den ær sækert nyttig i min strævan att utforska den norska folksjælen.
Eftersom jag æven den hær gången nattade øver på ett rum i nærheten av den psykiatriska kliniken tog jag en promenad till køpcentret Magneten. Om jag bor længre från Sykehuset ær bara promenaden dit en hyfsad stræcka, något længre æn från Sykehuset till Magneten men åt andra hållet. Min tanke med expeditionen var att inførskaffa lite norskt att læsa och lyssna till. Det visade sig att det pågår bokrea æven i Norge, så jag hittade en inbunden thriller av Knud Faldbakken till pocketpris. Det kændes som ett fynd. Faldbakkens bøcker har jag uppskattat på svenska, och den hær på norska kænns lovande. Jag læste en snutt nær jag væntade på maten på pizzeria och restaurang Orion, mitt stamstælle. Den norska skivan jag hittade ær nog inte lika bra, men ændå. Den ær sækert nyttig i min strævan att utforska den norska folksjælen.
Sjælvinsikt
Jag læste på Annas stilla sida om sjælvbild och sjælvinsikt. En skøn sjæls bekænnelse om hur det ær att upptæcka att man inte alls uppfyller det man sjælv trodde.
Det finns så mycket som påverkar om vi tørs vara den vi vill vara, och om vi vill vara den vi tror att vi ær. Sjælv har jag æntligen fått møjligheten att leva i en utvecklande relation. Tillsammans med Anders tørs jag vrida och vænda på saker och ting i tillvaron. Sådant som jag helst inte vare sig vill tænka på eller prata om ær møjligt att ta fram tillsammans med honom. Det ær givetvis før att han ær en så klok person! Han ær ruskigt sensibel dessutom. Jag har många gånger imponerats av hur snabbt han uppfattar min sinnesstæmning och dessutom bemøter mig på ett sætt som passar mig bra. Kan det vara før att han ær en bløt fisk?
Så min sjælvinsikt ær att Anders ær en hyvens kille. Hm... Men jag ær bæst på Scrabble!
Det finns så mycket som påverkar om vi tørs vara den vi vill vara, och om vi vill vara den vi tror att vi ær. Sjælv har jag æntligen fått møjligheten att leva i en utvecklande relation. Tillsammans med Anders tørs jag vrida och vænda på saker och ting i tillvaron. Sådant som jag helst inte vare sig vill tænka på eller prata om ær møjligt att ta fram tillsammans med honom. Det ær givetvis før att han ær en så klok person! Han ær ruskigt sensibel dessutom. Jag har många gånger imponerats av hur snabbt han uppfattar min sinnesstæmning och dessutom bemøter mig på ett sætt som passar mig bra. Kan det vara før att han ær en bløt fisk?
Så min sjælvinsikt ær att Anders ær en hyvens kille. Hm... Men jag ær bæst på Scrabble!
Livet i Levanger
Solsken och vår luften - minsann!
I Hell blåste det friska vindar och det var inte særskilt hett dær. Nær det gæller resor så tillhør jag nog de som oftast gone to Hell vid det hær laget. Men tackochlov har jag hittills inte blivit kvar dær. Det vill jag inte.
Idag har jag fått inta chefsrummet på mitt norska jobb och kænner mig extra betydelsefull. Ett møte har jag haft dessutom! Kul! En norsk kollega från sjukskøterskeutbildningen på HINT (Høgskolan i Nord Trøndelag). Malvin heter han - och som vanligt var jag lite osæker på om det var en man eller kvinna som jag skulle møta. Men i det hær fallet var det alltså en man. Det ær enklare nær de heter Bente eller Erling!
Imorgon ska jag arbeta med material før en grundlæggande SPSS-kurs. Jag læste igenom lite litteratur på området och kom fram till att jag vill gøra mitt eget, inte minst før att det verkligen ska bli grundlæggande. Det finns så många fræcka grejer man kan gøra i SPSS. Det ær ett statistikprogram med stor potential, men samtidigt kan man anvænda den før att gøra tabeller, diagram och annatoch få det næstan hur man vill - men just det hoppar många øver i ambitionen att få excellera i att utføra avancerade tester. Om man istællet børja i att utforska och beskriva så kan man få ut helt andra saker ur ett datamaterial. Det ær sånt jag vill bjuda på før de som inte anvænt programmet tidigare, och som mest troligt inte kan så mycket om statistik heller.
I Hell blåste det friska vindar och det var inte særskilt hett dær. Nær det gæller resor så tillhør jag nog de som oftast gone to Hell vid det hær laget. Men tackochlov har jag hittills inte blivit kvar dær. Det vill jag inte.
Idag har jag fått inta chefsrummet på mitt norska jobb och kænner mig extra betydelsefull. Ett møte har jag haft dessutom! Kul! En norsk kollega från sjukskøterskeutbildningen på HINT (Høgskolan i Nord Trøndelag). Malvin heter han - och som vanligt var jag lite osæker på om det var en man eller kvinna som jag skulle møta. Men i det hær fallet var det alltså en man. Det ær enklare nær de heter Bente eller Erling!
Imorgon ska jag arbeta med material før en grundlæggande SPSS-kurs. Jag læste igenom lite litteratur på området och kom fram till att jag vill gøra mitt eget, inte minst før att det verkligen ska bli grundlæggande. Det finns så många fræcka grejer man kan gøra i SPSS. Det ær ett statistikprogram med stor potential, men samtidigt kan man anvænda den før att gøra tabeller, diagram och annatoch få det næstan hur man vill - men just det hoppar många øver i ambitionen att få excellera i att utføra avancerade tester. Om man istællet børja i att utforska och beskriva så kan man få ut helt andra saker ur ett datamaterial. Det ær sånt jag vill bjuda på før de som inte anvænt programmet tidigare, och som mest troligt inte kan så mycket om statistik heller.
Om måndag eftermiddag i skymningen
Nu är det definitivt den blå timman! När jag ser ut genom mitt fönster över taken på Campus, bort mot Frösön och Vallsundet men inte så mycket längre pga dis, så ter sig världen mest blå. Skymningsblå. Det är vackert och vilsamt.
Dagen har fortsatt i stort sett lika bra som den började. Alldeles extra glad blev jag när jag gick in på kursforum för kursen där det varit så stort motstånd och läste följande under rubriken "Stort tack till Dig Ulla R":
Jag är oerhört imponerad av det stöd som jag fått och den kunskap som du har förmedlat till mig i den kvantitativa delen av utbildningen. Snabba svar på frågor, bra förklaringar och lite humor i mörkret. Tack.
...vad säger man? Den sortens erkännande gör att jag tycker att mitt jobb är mödan värt. Och i synnerhet när det kommer ur en grupp där det var ett markant motstånd. Det gäller att se träden och inte skogen!
För övrigt får jag njuta av att andra har sportlov eftersom Anders fixade lunch och Hillevi lovat att fixa middag idag. Härligt! Jag tror att jag ska gå hem och spela kromatiska skalor på flöjt för dem. Det är de värda!
Dagen har fortsatt i stort sett lika bra som den började. Alldeles extra glad blev jag när jag gick in på kursforum för kursen där det varit så stort motstånd och läste följande under rubriken "Stort tack till Dig Ulla R":
Jag är oerhört imponerad av det stöd som jag fått och den kunskap som du har förmedlat till mig i den kvantitativa delen av utbildningen. Snabba svar på frågor, bra förklaringar och lite humor i mörkret. Tack.
...vad säger man? Den sortens erkännande gör att jag tycker att mitt jobb är mödan värt. Och i synnerhet när det kommer ur en grupp där det var ett markant motstånd. Det gäller att se träden och inte skogen!
För övrigt får jag njuta av att andra har sportlov eftersom Anders fixade lunch och Hillevi lovat att fixa middag idag. Härligt! Jag tror att jag ska gå hem och spela kromatiska skalor på flöjt för dem. Det är de värda!
Lycklig medborgare
Vissa mornar är bättre än andra. Till och med är vissa måndagmornar bättre än andra. Det kanske är så att en bra helg kan göra det roligt att gå till jobbet på måndag?
Något motvilligt lämnade jag sängen imorse. Anders har sportlov och hade inget incitament alls att gå upp tidigt. När han har sovmorgon och min klocka ringer först försöker mitt medvetande alltid övertyga mig om att det är Anders klocka. Således väntar jag på att han ska stänga av den. När han faktiskt inte gör det kommer jag mig så småningom för att göra det själv. När jag å andra sidan är ensam till sängs vaknar jag i allmänhet vid första knäppet och vet exakt vad det handlar om!
När jag mötte min blick i spegeln på toaletten såg jag att jag var vacker. Jag kände stor sympati för kvinnan som tittade tillbaka med klara, mörka ögon.
Frukost ensam är minst sagt helt OK. Om jag får ha min tidning bredvid mig är jag helt nöjd med den. Anders kom uppvacklande en stund, mycket trött. Han valde att gå att lägga sig igen, och det kunde han ju gott göra, eftersom han har lov!
Just som jag stod i hallen för att klä på mig ringde telefonen. Det var en gammal studiekamrat som numer är professor. Att han ringer hem till mig en måndagmorgon tillhör inte vanligheterna. Troligtvis har han överhuvudtaget aldrig ringt till mig någon gång tidigare, så jag utgick från att han inte bara ville småprata utan hade ett ärende. Så rätt jag hade. Han frågade om jag kan tänka mig att vara sakkunniggranskare av ansökningarna till ett lektorat. Hihi! Något sådant har jag aldrig gjort tidigare - men det borde jag väl klara av?
När jag slog på datorn på jobbet hade jag fått ett trevligt mäjl från en student med tack för mina kommentarer på ett av henne inlämnat arbete. Hon tillstod också att hon insett att statistik är kul men att hon inte törs säga det till sina kurskamrater! Lite skämt var det nog - men i den gruppen är normen att hata statistik. Nåja, en omvänd är en stor seger.
Nu ska jag fira måndagsmorgon med en kopp kaffe.
Något motvilligt lämnade jag sängen imorse. Anders har sportlov och hade inget incitament alls att gå upp tidigt. När han har sovmorgon och min klocka ringer först försöker mitt medvetande alltid övertyga mig om att det är Anders klocka. Således väntar jag på att han ska stänga av den. När han faktiskt inte gör det kommer jag mig så småningom för att göra det själv. När jag å andra sidan är ensam till sängs vaknar jag i allmänhet vid första knäppet och vet exakt vad det handlar om!
När jag mötte min blick i spegeln på toaletten såg jag att jag var vacker. Jag kände stor sympati för kvinnan som tittade tillbaka med klara, mörka ögon.
Frukost ensam är minst sagt helt OK. Om jag får ha min tidning bredvid mig är jag helt nöjd med den. Anders kom uppvacklande en stund, mycket trött. Han valde att gå att lägga sig igen, och det kunde han ju gott göra, eftersom han har lov!
Just som jag stod i hallen för att klä på mig ringde telefonen. Det var en gammal studiekamrat som numer är professor. Att han ringer hem till mig en måndagmorgon tillhör inte vanligheterna. Troligtvis har han överhuvudtaget aldrig ringt till mig någon gång tidigare, så jag utgick från att han inte bara ville småprata utan hade ett ärende. Så rätt jag hade. Han frågade om jag kan tänka mig att vara sakkunniggranskare av ansökningarna till ett lektorat. Hihi! Något sådant har jag aldrig gjort tidigare - men det borde jag väl klara av?
När jag slog på datorn på jobbet hade jag fått ett trevligt mäjl från en student med tack för mina kommentarer på ett av henne inlämnat arbete. Hon tillstod också att hon insett att statistik är kul men att hon inte törs säga det till sina kurskamrater! Lite skämt var det nog - men i den gruppen är normen att hata statistik. Nåja, en omvänd är en stor seger.
Nu ska jag fira måndagsmorgon med en kopp kaffe.
Vilken helg!
Vi har ägnat oss åt närturism!
I fredags tog vi buss 1 mot Körfältet och First Hotell Ett. Raka vägen är det högst en km, men i och med att bussen gjorde en liten krok tog resan kanske 6-7 minuter i alla fall.
Vi hade sushi med oss i packningen, så sedan vi checkat in lämnade vi inte hotellet och knappt rummet. Innan vi åt gick vi ner i receptionen och köpte lite gott att dricka till sushin - men sen hade vi raka motsatsen till hotelldöden. Sedan vi dragit för de hellånga, röda gardinerna och dolt hotellparkering kunde vi befunnit oss var som helst i vlärden. Kvällen ägnade vi sushin, spela och sjunga och inte minst att bada i badkaret som jag särskilt bett om. Helt klart en höjdarkväll!
Lördag morgon ställde vi klockan för att hinna ägna tid och energi åt hotellfrukosten. Därefter begav vi oss ut för att upptäcka staden. Vi besökte ett antal gallerier och bokhandlar, ett kafé och en restaurang. Ja, och så en klädaffär! I skyltfönstret till Finette såg jag en läcker tröja. Värd att kolla in tyckte vi. Väl inne i butiken upptäckte jag att den enda tröjan på galge var storlek L och den på skyltdockan var storlek S. Det kändes som om det inte var meningen att jag skulle ha en sådan. Men den observanta försäljaren hejdade mig när vi var på väg ut och erbjöd sig snabbt att klä av skyltdockan, för det aktuella plagget var rätt stort i storleken. Givetvis passade den perfekt, och därtill hittade jag en läcker kjol, så jag fick lite oplanerat nya fina kläder också!
Restaurangen vi besökte var Pera, där vi åt läcker, turkisk mat. Som lite extra, extra efter desserten fick vi också se Hwagang dansa orientalisk dans. Kul! Vi skulle just gå men hejdades av servitören.
Tillbaka på hotellet igen plockade vi med oss badkläder och besökte relaxavdelningen där vi badade bubbelbad och ångbastu. Skönt, men när vi gick därifrån höll jag på att svimma. Min hjälte ilade till receptionen och fixade mineralvatten åt mig innan han stöttade mig tillbaka till vårt rum.
Innan vi checkade ut vid lunchtid idag tog vi ännu ett bad i badkaret. Vi kom fram till att vi tillbringade Vasaloppssöndagen på ett för oss helt optimalt sätt!
I fredags tog vi buss 1 mot Körfältet och First Hotell Ett. Raka vägen är det högst en km, men i och med att bussen gjorde en liten krok tog resan kanske 6-7 minuter i alla fall.
Vi hade sushi med oss i packningen, så sedan vi checkat in lämnade vi inte hotellet och knappt rummet. Innan vi åt gick vi ner i receptionen och köpte lite gott att dricka till sushin - men sen hade vi raka motsatsen till hotelldöden. Sedan vi dragit för de hellånga, röda gardinerna och dolt hotellparkering kunde vi befunnit oss var som helst i vlärden. Kvällen ägnade vi sushin, spela och sjunga och inte minst att bada i badkaret som jag särskilt bett om. Helt klart en höjdarkväll!
Lördag morgon ställde vi klockan för att hinna ägna tid och energi åt hotellfrukosten. Därefter begav vi oss ut för att upptäcka staden. Vi besökte ett antal gallerier och bokhandlar, ett kafé och en restaurang. Ja, och så en klädaffär! I skyltfönstret till Finette såg jag en läcker tröja. Värd att kolla in tyckte vi. Väl inne i butiken upptäckte jag att den enda tröjan på galge var storlek L och den på skyltdockan var storlek S. Det kändes som om det inte var meningen att jag skulle ha en sådan. Men den observanta försäljaren hejdade mig när vi var på väg ut och erbjöd sig snabbt att klä av skyltdockan, för det aktuella plagget var rätt stort i storleken. Givetvis passade den perfekt, och därtill hittade jag en läcker kjol, så jag fick lite oplanerat nya fina kläder också!
Restaurangen vi besökte var Pera, där vi åt läcker, turkisk mat. Som lite extra, extra efter desserten fick vi också se Hwagang dansa orientalisk dans. Kul! Vi skulle just gå men hejdades av servitören.
Tillbaka på hotellet igen plockade vi med oss badkläder och besökte relaxavdelningen där vi badade bubbelbad och ångbastu. Skönt, men när vi gick därifrån höll jag på att svimma. Min hjälte ilade till receptionen och fixade mineralvatten åt mig innan han stöttade mig tillbaka till vårt rum.
Innan vi checkade ut vid lunchtid idag tog vi ännu ett bad i badkaret. Vi kom fram till att vi tillbringade Vasaloppssöndagen på ett för oss helt optimalt sätt!
Människa utan hund
Det är en helt oemotståndlig rubrik som jag skamlöst lånat från Håkan Nesser. Igår avslutade jag läsningen av hans bok med samma namn. Det var helt nödvändigt att göra det. Han är grym! Härom natten drömde jag att Hillevi var död, och det var säkert Nessers fel, för jag hade läst om försvunna och döda människor i hans bok just innan jag somnade. Som tur var lever Hillevi fortfarande i allra högsta grad, och boken är slut. Men visst är det häftigt med böcker som kryper under huden!
För övrigt är jag lycklig människa utan hund. När jag var tillsammans med Magnus insåg jag att det är det ideala tillståndet för mig. Magnus hade hunden Sune, som säkert var en alldeles förträfflig hund, för han uppförde sig precis som en hund! Allra mest enerverande var det att vara ensam hemma med Sune. Då följde han mig som - ja, just det! - en HUND runtom i huset! Nä, hund är ingenting för mig!
Gårdagen bjöd på premiär: Ringaren i Notre Dame i uppsättning av Hillevis klass, d v s avgångsklassen på estetiskt program för drama+dans på PC. De senaste veckorna har varit hektiska efter en åtminstone utifrån sett ganska loj instudering av pjäsen. Men på slutet har de jobbat frenetiskt, och det gav resultat på premiären. Vi njöt av föreställningen - inte minst av Hillevis insats. Hon var tveklöst och rent objektivt föreställningens stora behållning, så det så! :-)
Nu ska jag gå hem och muntra upp Alfons. Han ringde för en stund sen och ville bjuda ut mig på restaurang! Emma, Fabian och Eva skulle gå utan honom. Men med tanke på att han gått hem från skolan p g a förkylning tyckte jag det var lite fel dag för restaurangbesök. Det får bli en annan dag - och då kan jag bjuda honom.
För övrigt är jag lycklig människa utan hund. När jag var tillsammans med Magnus insåg jag att det är det ideala tillståndet för mig. Magnus hade hunden Sune, som säkert var en alldeles förträfflig hund, för han uppförde sig precis som en hund! Allra mest enerverande var det att vara ensam hemma med Sune. Då följde han mig som - ja, just det! - en HUND runtom i huset! Nä, hund är ingenting för mig!
Gårdagen bjöd på premiär: Ringaren i Notre Dame i uppsättning av Hillevis klass, d v s avgångsklassen på estetiskt program för drama+dans på PC. De senaste veckorna har varit hektiska efter en åtminstone utifrån sett ganska loj instudering av pjäsen. Men på slutet har de jobbat frenetiskt, och det gav resultat på premiären. Vi njöt av föreställningen - inte minst av Hillevis insats. Hon var tveklöst och rent objektivt föreställningens stora behållning, så det så! :-)
Nu ska jag gå hem och muntra upp Alfons. Han ringde för en stund sen och ville bjuda ut mig på restaurang! Emma, Fabian och Eva skulle gå utan honom. Men med tanke på att han gått hem från skolan p g a förkylning tyckte jag det var lite fel dag för restaurangbesök. Det får bli en annan dag - och då kan jag bjuda honom.
Musik ska byggas utav glädje
Eller också är det så att musiken genererar glädjen!
Hursomhelst hade jag äntligen en flöjtlektion igen igår. Den förra var någon gång i juni när jag nyss köpt min flöjt. Sedan dess har jag övat på egen hand, men nu hade jag äntligen etablerat ny kontakt med min flöjtlärare och gav mig glad i hågen iväg för min lektion. En timma senare var jag ganska trött - men definitivt stärkt i själen. Jag kände att jag hade kommit en bra bit på väg i spelandet på egen hand men en timmas lektion gav en ny kick och ett rejält kliv framåt ytterligare. Det är tur att Emma flyttat hemifrån, för nu ska jag öva kromatiska skalor så det står härliga till!
Även idag väntar det spellektion: kyrkorgel den här gången. Det är så olika känsla att spela flöjt och orgel. När det gäller flöjten känner jag den alltmer som en del av mig. Jag kommer att kunna behärska den allt bättre och det är roligt och utmanande. Jag kan till och med pröva mig fram en hel del. Att spela kyrkorgel däremot är mer filosofi. En orgel är en stor och mäktig organism som jag i och för sig kan styra men kanske aldrig helt behärska. Därtill är den för stor. Det är häftigt att dra ut några pipor och märka hur hela kyrkan fylls av ljud. I det fallet är jag mer mitt uppi musiken än att den är en del av mig. Det är inte utmaningen att lyckas ta nya toner utan att sätta ihop delar till helhet. Nåja, jag får väl se till att ha en berikande fritid, och ta jobbet för vad det är.
Bokrean drar igång idag. Kul för bokhandlarna, antar jag. Däremot väntar jag nog för att eventuellt fynda till halva reapriset om några veckor. Mitt största reafynd genom tiderna var tveklöst "Power Book" av Jeanette Winterson. Jag köpte den för dess häftiga omslag och kunde inte ana vilken läsupplevelse som väntade! Dock bidrar jag med min skärv till rean redan idag. Alfons fick 300:- att handla böcker för - med sträng uppmaning att lämna tillbaka det han eventuellt inte köper böcker för. Det gäller att prioritera de viktiga sakerna i livet!
Forskarhandledarkurs igår igen. Det känns lite drygt. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag går kursen. Mest trolig kommer jag aldrig någonsin att bli någon doktorands handledare, vilket är det som kursen förbereder för. Även om jag kanske mer än många andra på jobbet handleder folk på alla möjliga nivåer får jag aldrig uppdraget som formell handledare vare sig för C- eller D-studenter som skriver uppsats, än mindre för doktorander. Precis som så mycket övrigt i jobbet får jag hålla på och sätta mig in i delar men inte vara med om helheten. Det är tråkigt! Senast idag har jag suttit ett par timmar med en doktorand och diskuterat hennes enkätresultat. Visst är det kul, och i det här fallet var det dessutom en av mina vänner som jag sällan träffar annars, men jag vill kunna vara med om hela processer!
Hursomhelst hade jag äntligen en flöjtlektion igen igår. Den förra var någon gång i juni när jag nyss köpt min flöjt. Sedan dess har jag övat på egen hand, men nu hade jag äntligen etablerat ny kontakt med min flöjtlärare och gav mig glad i hågen iväg för min lektion. En timma senare var jag ganska trött - men definitivt stärkt i själen. Jag kände att jag hade kommit en bra bit på väg i spelandet på egen hand men en timmas lektion gav en ny kick och ett rejält kliv framåt ytterligare. Det är tur att Emma flyttat hemifrån, för nu ska jag öva kromatiska skalor så det står härliga till!
Även idag väntar det spellektion: kyrkorgel den här gången. Det är så olika känsla att spela flöjt och orgel. När det gäller flöjten känner jag den alltmer som en del av mig. Jag kommer att kunna behärska den allt bättre och det är roligt och utmanande. Jag kan till och med pröva mig fram en hel del. Att spela kyrkorgel däremot är mer filosofi. En orgel är en stor och mäktig organism som jag i och för sig kan styra men kanske aldrig helt behärska. Därtill är den för stor. Det är häftigt att dra ut några pipor och märka hur hela kyrkan fylls av ljud. I det fallet är jag mer mitt uppi musiken än att den är en del av mig. Det är inte utmaningen att lyckas ta nya toner utan att sätta ihop delar till helhet. Nåja, jag får väl se till att ha en berikande fritid, och ta jobbet för vad det är.
Bokrean drar igång idag. Kul för bokhandlarna, antar jag. Däremot väntar jag nog för att eventuellt fynda till halva reapriset om några veckor. Mitt största reafynd genom tiderna var tveklöst "Power Book" av Jeanette Winterson. Jag köpte den för dess häftiga omslag och kunde inte ana vilken läsupplevelse som väntade! Dock bidrar jag med min skärv till rean redan idag. Alfons fick 300:- att handla böcker för - med sträng uppmaning att lämna tillbaka det han eventuellt inte köper böcker för. Det gäller att prioritera de viktiga sakerna i livet!
Forskarhandledarkurs igår igen. Det känns lite drygt. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag går kursen. Mest trolig kommer jag aldrig någonsin att bli någon doktorands handledare, vilket är det som kursen förbereder för. Även om jag kanske mer än många andra på jobbet handleder folk på alla möjliga nivåer får jag aldrig uppdraget som formell handledare vare sig för C- eller D-studenter som skriver uppsats, än mindre för doktorander. Precis som så mycket övrigt i jobbet får jag hålla på och sätta mig in i delar men inte vara med om helheten. Det är tråkigt! Senast idag har jag suttit ett par timmar med en doktorand och diskuterat hennes enkätresultat. Visst är det kul, och i det här fallet var det dessutom en av mina vänner som jag sällan träffar annars, men jag vill kunna vara med om hela processer!
Ohelg igen
Helgens bästa var utan tvekan lördagens shopping med Alfons! Han är för närvarande i den åldern då småpojkar kan växa ett par dm över en natt. I stort sett alla kläder, och framförallt byxor, är gravt urvuxna. Således gick vi ner på stan i lördags för att ekipera honom. Anders följde med som smakråd och moraliskt stöd - fast varken det ena eller det andra behövs egentligen när Alfons behöver kläder. Han är tvärsäker på vad han vill ha eller inte vill ha. Och det är aldrig något tjafs om att kolla på något annat ställe t ex. När han väl hittar något som passar så slår vi till, och that's it.
Vårt första stopp på shoppingturen blev något oplanerat J Store, eftersom den råkade ligga i färdvägen. Och det var en himla tur! Där hade de slutrea med jeans för 69:- etc. Men det var inte det som var höjdaren, utan rocken som vi hittade (för 99:-). Alfons är nog mest känd för killen med mjukisbrallor och en allmänt sjaskig attityd utan att vara hip, så kanske mest på skoj lyfte jag fram rocken och föreslog att han kanske skulle klä sig som en liten Anders Frank. Det nappade han på direkt! "Den vill jag ha", sa han, redan innan han provat. Och när han väl provat var det ett givet köp: den satt som om den var tillskuren exakt efter Alfons figur (som den var den dagen). Sen skulle han naturligtvis ha en randig halsduk också. Anders blev lite generad - men rocken var tydligen en gammal (outtalad!) dröm hos Alfons sedan han sett en i Kalle Anka... Kalle Anka är tydligen kulturens vagga!
Sen fick jag gå på stan med två herrar i rock. Den ena modell mindre, släpande på en stor klädkasse - för vi hittade åtskilliga andra plagg också, såväl på rea som inte. Och när man hittar kläder som passar till Alfons köper man dem!
I övrigt var det rätt trivsamt det mesta i helgen - och Emma handlade och lagade mat fredag-lördag. Heders! I fredags fick vi dessutom efterrätt - och det var inte glass utan något tillagat. En helg som börjar så måste bli bra!!
Vårt första stopp på shoppingturen blev något oplanerat J Store, eftersom den råkade ligga i färdvägen. Och det var en himla tur! Där hade de slutrea med jeans för 69:- etc. Men det var inte det som var höjdaren, utan rocken som vi hittade (för 99:-). Alfons är nog mest känd för killen med mjukisbrallor och en allmänt sjaskig attityd utan att vara hip, så kanske mest på skoj lyfte jag fram rocken och föreslog att han kanske skulle klä sig som en liten Anders Frank. Det nappade han på direkt! "Den vill jag ha", sa han, redan innan han provat. Och när han väl provat var det ett givet köp: den satt som om den var tillskuren exakt efter Alfons figur (som den var den dagen). Sen skulle han naturligtvis ha en randig halsduk också. Anders blev lite generad - men rocken var tydligen en gammal (outtalad!) dröm hos Alfons sedan han sett en i Kalle Anka... Kalle Anka är tydligen kulturens vagga!
Sen fick jag gå på stan med två herrar i rock. Den ena modell mindre, släpande på en stor klädkasse - för vi hittade åtskilliga andra plagg också, såväl på rea som inte. Och när man hittar kläder som passar till Alfons köper man dem!
I övrigt var det rätt trivsamt det mesta i helgen - och Emma handlade och lagade mat fredag-lördag. Heders! I fredags fick vi dessutom efterrätt - och det var inte glass utan något tillagat. En helg som börjar så måste bli bra!!
Fredag är en bra dag
Bland det första som hände på jobbet idag var att Christina i rummet bredvid gjorde en liten happy-dance! Det var något oväntat, men kul! Varför? För att det är fredag, förstås. Redan då hade jag skön helgkänsla. Sprillans nya kläder bidrar till välbefinnandet.
Igår eftermiddag, medan Emma lagade middag hemma, stängde jag av ljudet på mobiltelefonen och gick in på Lindex och provade ett större antal kjolar och blusar. De hade haft vänligheten att skicka mig en rabattkupong som gav 30% rabatt på valfritt plagg och 10% på övriga inköp vid ett och samma tillfälle. Jag kände behov av att visa min uppskattning över detta generösa erbjudande. Det var inte svårt att hitta lockande objekt, men jag valde till slut en svart kjol med lustiga detaljer, en kjol med nån sorts prickmönster i kanske grafitgrått eller så (betydligt snyggare än det låter - oerhört mycket snyggare än det låter faktiskt), en svartvitrutig blus i stretchtyg som liksom växer med uppgiften (den ser snäll och beskedlig ut men är hur läcker som helst och har dessutom 3/4 lång ärm vilket jag gillar) och så en riktigt söt, grå blus med korta puffärmar. Den senare ska jag ha när jag ska se snäll ut.
Sen har de senaste dagarna bjudit på en hel del trevligheter. Middagen med anledning av Tors 20-årsdag i onsdagskväll var lyckad. God mat, trevliga människor eftersom det i stort sett var Anders och jag och våra barn i urval. Trerätters middag är alltid kul, och den här kvällen hade jubilaren i gott samarbete med far och bror tillagat auberginebruschetta, oxfilé provencale med hasselbackspotatis samt inhandlat en frukttårta till efterrätt. Presenterna blev uppskattade. Kanske blev han allra mest glad för den oväntade presenten från Hillevi? Hon skänkte generöst bort en liten blå plastpistol som hon fått som bilaga till Kalle Anka. Med denna kan man skjuta små röda, mjuka plastplattor. En perfekt gåva till en soldat!
Igår kväll hade vi all anledning att bege oss till Storsjöteatern och uttagningen till Musik Direkt där David var med i The Bläckfisks nummer. Att David redan stod på scen när vi kom in i salongen märkte vi först då övriga i bandet kommit in på scen och börjat. Då började nämligen spöket på scenen röra sig så smått för att så småningom avtäckas. David såg ut som en söt pyssling som kontrast till de övriga i svarta trikåer, cyklop m m. Kul nummer! Även en hel del av de övriga numren var roliga att se. I bläckfiskfallet är jag ju färgad av personliga sympatier. Våra favoriter, som var grymma på gitarr och inte minst samspel, gick förvånansvärt nog inte vidare, inte de heller. Men åtminstone något av banden kommer att tas ut som jokrar till länsfinalen, så än är inte allt bestämt.
Igår eftermiddag, medan Emma lagade middag hemma, stängde jag av ljudet på mobiltelefonen och gick in på Lindex och provade ett större antal kjolar och blusar. De hade haft vänligheten att skicka mig en rabattkupong som gav 30% rabatt på valfritt plagg och 10% på övriga inköp vid ett och samma tillfälle. Jag kände behov av att visa min uppskattning över detta generösa erbjudande. Det var inte svårt att hitta lockande objekt, men jag valde till slut en svart kjol med lustiga detaljer, en kjol med nån sorts prickmönster i kanske grafitgrått eller så (betydligt snyggare än det låter - oerhört mycket snyggare än det låter faktiskt), en svartvitrutig blus i stretchtyg som liksom växer med uppgiften (den ser snäll och beskedlig ut men är hur läcker som helst och har dessutom 3/4 lång ärm vilket jag gillar) och så en riktigt söt, grå blus med korta puffärmar. Den senare ska jag ha när jag ska se snäll ut.
Sen har de senaste dagarna bjudit på en hel del trevligheter. Middagen med anledning av Tors 20-årsdag i onsdagskväll var lyckad. God mat, trevliga människor eftersom det i stort sett var Anders och jag och våra barn i urval. Trerätters middag är alltid kul, och den här kvällen hade jubilaren i gott samarbete med far och bror tillagat auberginebruschetta, oxfilé provencale med hasselbackspotatis samt inhandlat en frukttårta till efterrätt. Presenterna blev uppskattade. Kanske blev han allra mest glad för den oväntade presenten från Hillevi? Hon skänkte generöst bort en liten blå plastpistol som hon fått som bilaga till Kalle Anka. Med denna kan man skjuta små röda, mjuka plastplattor. En perfekt gåva till en soldat!
Igår kväll hade vi all anledning att bege oss till Storsjöteatern och uttagningen till Musik Direkt där David var med i The Bläckfisks nummer. Att David redan stod på scen när vi kom in i salongen märkte vi först då övriga i bandet kommit in på scen och börjat. Då började nämligen spöket på scenen röra sig så smått för att så småningom avtäckas. David såg ut som en söt pyssling som kontrast till de övriga i svarta trikåer, cyklop m m. Kul nummer! Även en hel del av de övriga numren var roliga att se. I bläckfiskfallet är jag ju färgad av personliga sympatier. Våra favoriter, som var grymma på gitarr och inte minst samspel, gick förvånansvärt nog inte vidare, inte de heller. Men åtminstone något av banden kommer att tas ut som jokrar till länsfinalen, så än är inte allt bestämt.
Det mesta løser sig så småningom
Och det som inte løser sig førlorar førr eller senare sin betydelse!
Jag fick sjælv ringa tillbaka till herr Kvilt imorse, och han kunde då berætta att min løn fanns kvar på ekonomiavdelningen. De hade tydligen problem med att få ivæg den. Jojo! Man kan ju tycka att de borde ha hørt av sig i så fall. Men i Norge tar de det lugnt, uppenbarligen, och væntar tills tiden ær mogen.
Erling och jag har nog också knæckt problemet med SPSS som inte fungerar på min dator. Det gjorde vi nær han kom tillbaka med den och det fortfarande inte funkar. Jag har begrænsad behørighet att mecka med datorn, och i och med det kommer jag inte åt filer som behøvs før att bekræfta licensen! Nær motsvarande problem uppstod på jobbet hemma fick jag helt enkelt ansvaret att handha min egen dator, och då gick allting bra! Nu får vi se vad IT-killarna hittar på under dagen. Blir det patiens eller SPSS på tåget hem?
Jobbet i Norge før inte bara med sig extra stimulans rent intellektuellt och vælkomna extrapengar utan æven tid før eftertanke. På tågresorna till och från Levanger, och de ensamma kvællarna, hinner jag landa. Det kænns bra. Igår kænde jag mig stressad och førføljd! På tåget hit satt jag och funderade på vad som gjort att studenterna på en kurs varit så irriterade och stressade och kom på några saker som kan gøra att de i ett tidigare skede kanske kan inse vad det ær de ger sig in på. Just nær det gæller mitt inslag med statistik kan de redan med antagningsbeskedet få ett kompendium som innehåller nødvændiga førkunskaper som de bør ha med sig från tidigare kursen. De som har luckor kan då antingen repetera - eller inte hoppa på kursen. Som i alla andra sammanhang går det mesta att hantera bara man får information. Væl framme i Levanger var jag ændå inte mentalt rustad att gå in på det forum som studenterna egentligen ska anvænda før att diskutera relevanta frågor før kursen men som mest anvænts som klagomur. Jag orkade inte ta før mycket negativ energi. Viss sjælvøvervinnelse fick mig dock att gå in och læsa mina privat brev på kurshemsidan. Jag gjorde det framåt eftermiddagen - och blev glatt øverraskad av att de få brev som fanns dær var vænliga och innehøll høgst relevanta frågor som jag kunde besvara. Under dagen hade jag också fått två meddelanden på telefonsvararen på mobilen. Sækert från stressade studenter, tænkte jag, och bestæmde mig surt før att inte svara om de ringde igen. På torsdag tentar de, men om de inte kan anvænda kurshemsidan før frågor så tænker jag inte ta dem via mobilsamtal utomlands. - Men så fel jag hade! Imorse kollade jag numren till de som ringt, och de handlar uppenbarligen om helt andra saker! Jag tror inte att jag tænker prata med de personerna heller innan jag kommer hem till Sverige, men det ær inget otæckt. Med førnyat mod gick jag så in på kursforumet før den tidigare næmnda kursen før en stund sen - och dær var det också frid och frøjd på det stora hela. Det gæller væl bara att våga møta sina demoner, så spricker dom!
Igår afton tog jag en promenad till Magneten - det ganska stora køpcentret/gallerian i utkanten av Levanger. Det ær inte någon særskilt lång promenad men værd besværet, eftersom de få butiker som finns kvar i Levangers Centrum stænger redan vid fyratiden. Jag ville hitta en norsk skiva som present till Tor, vars 20-årsdag vi firar drygt en vecka i efterskott ikvæll - och det gick bra. Sen gjorde jag ett fantastiskt fynd åt mig sjælv i Pandurobutiken: ett set med 4 små tænger (platt-tång, avbitare etc) før smyckestillverkning. Knappt en dm långa ræ de och førsedda med røda skaft, de små raringarna. De ær helt bedårande! Om de sedan funkar ær det givetvis bonus. Jag køpte ett set før att gøra ørhængen också, men jag tror jag spar dem till næsta pysselkvæll. Igår kvæll tittade jag på norsk danstævling på TV och stickade på Anders 49-årspresent som møjligen, men troligen inte, blir klar till 50-årsdagen.
Jag fick sjælv ringa tillbaka till herr Kvilt imorse, och han kunde då berætta att min løn fanns kvar på ekonomiavdelningen. De hade tydligen problem med att få ivæg den. Jojo! Man kan ju tycka att de borde ha hørt av sig i så fall. Men i Norge tar de det lugnt, uppenbarligen, och væntar tills tiden ær mogen.
Erling och jag har nog också knæckt problemet med SPSS som inte fungerar på min dator. Det gjorde vi nær han kom tillbaka med den och det fortfarande inte funkar. Jag har begrænsad behørighet att mecka med datorn, och i och med det kommer jag inte åt filer som behøvs før att bekræfta licensen! Nær motsvarande problem uppstod på jobbet hemma fick jag helt enkelt ansvaret att handha min egen dator, och då gick allting bra! Nu får vi se vad IT-killarna hittar på under dagen. Blir det patiens eller SPSS på tåget hem?
Jobbet i Norge før inte bara med sig extra stimulans rent intellektuellt och vælkomna extrapengar utan æven tid før eftertanke. På tågresorna till och från Levanger, och de ensamma kvællarna, hinner jag landa. Det kænns bra. Igår kænde jag mig stressad och førføljd! På tåget hit satt jag och funderade på vad som gjort att studenterna på en kurs varit så irriterade och stressade och kom på några saker som kan gøra att de i ett tidigare skede kanske kan inse vad det ær de ger sig in på. Just nær det gæller mitt inslag med statistik kan de redan med antagningsbeskedet få ett kompendium som innehåller nødvændiga førkunskaper som de bør ha med sig från tidigare kursen. De som har luckor kan då antingen repetera - eller inte hoppa på kursen. Som i alla andra sammanhang går det mesta att hantera bara man får information. Væl framme i Levanger var jag ændå inte mentalt rustad att gå in på det forum som studenterna egentligen ska anvænda før att diskutera relevanta frågor før kursen men som mest anvænts som klagomur. Jag orkade inte ta før mycket negativ energi. Viss sjælvøvervinnelse fick mig dock att gå in och læsa mina privat brev på kurshemsidan. Jag gjorde det framåt eftermiddagen - och blev glatt øverraskad av att de få brev som fanns dær var vænliga och innehøll høgst relevanta frågor som jag kunde besvara. Under dagen hade jag också fått två meddelanden på telefonsvararen på mobilen. Sækert från stressade studenter, tænkte jag, och bestæmde mig surt før att inte svara om de ringde igen. På torsdag tentar de, men om de inte kan anvænda kurshemsidan før frågor så tænker jag inte ta dem via mobilsamtal utomlands. - Men så fel jag hade! Imorse kollade jag numren till de som ringt, och de handlar uppenbarligen om helt andra saker! Jag tror inte att jag tænker prata med de personerna heller innan jag kommer hem till Sverige, men det ær inget otæckt. Med førnyat mod gick jag så in på kursforumet før den tidigare næmnda kursen før en stund sen - och dær var det också frid och frøjd på det stora hela. Det gæller væl bara att våga møta sina demoner, så spricker dom!
Igår afton tog jag en promenad till Magneten - det ganska stora køpcentret/gallerian i utkanten av Levanger. Det ær inte någon særskilt lång promenad men værd besværet, eftersom de få butiker som finns kvar i Levangers Centrum stænger redan vid fyratiden. Jag ville hitta en norsk skiva som present till Tor, vars 20-årsdag vi firar drygt en vecka i efterskott ikvæll - och det gick bra. Sen gjorde jag ett fantastiskt fynd åt mig sjælv i Pandurobutiken: ett set med 4 små tænger (platt-tång, avbitare etc) før smyckestillverkning. Knappt en dm långa ræ de och førsedda med røda skaft, de små raringarna. De ær helt bedårande! Om de sedan funkar ær det givetvis bonus. Jag køpte ett set før att gøra ørhængen också, men jag tror jag spar dem till næsta pysselkvæll. Igår kvæll tittade jag på norsk danstævling på TV och stickade på Anders 49-årspresent som møjligen, men troligen inte, blir klar till 50-årsdagen.