Jag får väl också gnälla?
Jag blir så trött på folk som gnäller!!!
USCH!!!!!!!!
Givetvis blir jag extra trött på folk som gnäller på mig.
Förra veckans föreläsningar som jag höll i Sundsvall var sååååååå svåra! De arma studenterna beklagar sig också på kurshemsidan för att de har alldeles för mycket att göra, allting är för svårt etc etc. Men, vaddå? Om man går en kurs på D-nivå, vilken kräver A-C-nivå som förkunskap, då är det väl inte så svårt att räkna ut att man inte bara ska ha papper på att man gått de tidigare kurserna, utan man ska även kunna det som ingick i de kurserna! På vilket sätt är det obegripligt? Jag fattar inte riktigt...
Och folk som hinner sitta och gnälla, och till och med sitta och skriva gnälliga inlägg, de har uppenbarligen för LITE att göra!
Jag försökte förklara sammanhanget och situationen som svar, men fortsätter strömmen av griniga inlägg får jag väl hota med poängavdrag på tentan. Primitivt hot kan de kanske förstå!
Men Alfons gick i alla fall till skolan idag, och verkade i vanlig ordning ganska glad om än lite lätt förvirrad. Han litar på lärarna! Att de faktiskt ska kunna reda ut situationen från igår och kanske till och med hålla tummen i ögat på missdådaren.
USCH!!!!!!!!
Givetvis blir jag extra trött på folk som gnäller på mig.
Förra veckans föreläsningar som jag höll i Sundsvall var sååååååå svåra! De arma studenterna beklagar sig också på kurshemsidan för att de har alldeles för mycket att göra, allting är för svårt etc etc. Men, vaddå? Om man går en kurs på D-nivå, vilken kräver A-C-nivå som förkunskap, då är det väl inte så svårt att räkna ut att man inte bara ska ha papper på att man gått de tidigare kurserna, utan man ska även kunna det som ingick i de kurserna! På vilket sätt är det obegripligt? Jag fattar inte riktigt...
Och folk som hinner sitta och gnälla, och till och med sitta och skriva gnälliga inlägg, de har uppenbarligen för LITE att göra!
Jag försökte förklara sammanhanget och situationen som svar, men fortsätter strömmen av griniga inlägg får jag väl hota med poängavdrag på tentan. Primitivt hot kan de kanske förstå!
Men Alfons gick i alla fall till skolan idag, och verkade i vanlig ordning ganska glad om än lite lätt förvirrad. Han litar på lärarna! Att de faktiskt ska kunna reda ut situationen från igår och kanske till och med hålla tummen i ögat på missdådaren.
Våld och orgelmusik
Livet pågår!
När jag satt i godan ro på bussen på väg mot Fåker ringde telefonen. Det var Alfons lärare som hade att berätta att Alfons blivit snömulad av en kille i nian. Att detta var sant, därom rådde inget tvivel, för jag hörde Alfons förtvivlade gråt i bakgrunden. Upprinnelsen var något som hänt i schackklubben... Det här med idrottsvåld har fått ännu en dimension!
Men det är så erhört trist att sånt här inträffar om och om och om igen!
Är det modigt av en 15-16-åring att ge sig på en 12-åring, därtill en liten och spenslig 12-åring?
Jag är arg!
Mycket arg!!
Alfons lärare har initierat utredning av det hela. Jag hoppas att jag får stå öga mot öga med den aktuella pojken någon gång. Jag kommer inte att slå honom, men det skulle kännas rätt bra att bara få titta ilsket! Vi får väl se vad det blir.
Det trista är att Alfons inte vill spela schack mer. Hoppas att snömularen inte vågar gå dit heller!
Det lite braiga ändå är att syskonen sluter upp runt lillebror och ger sympati. Sånt är det riktigt viktiga ändå!
Ja, och så känns det ändå bra, att jag inte lydde min första impuls att hoppa av bussen och rusa till Alfons försvar eller skydd eller nåt sånt - för det var så oerhört roligt att spela kyrkorgel igen!
När jag satt i godan ro på bussen på väg mot Fåker ringde telefonen. Det var Alfons lärare som hade att berätta att Alfons blivit snömulad av en kille i nian. Att detta var sant, därom rådde inget tvivel, för jag hörde Alfons förtvivlade gråt i bakgrunden. Upprinnelsen var något som hänt i schackklubben... Det här med idrottsvåld har fått ännu en dimension!
Men det är så erhört trist att sånt här inträffar om och om och om igen!
Är det modigt av en 15-16-åring att ge sig på en 12-åring, därtill en liten och spenslig 12-åring?
Jag är arg!
Mycket arg!!
Alfons lärare har initierat utredning av det hela. Jag hoppas att jag får stå öga mot öga med den aktuella pojken någon gång. Jag kommer inte att slå honom, men det skulle kännas rätt bra att bara få titta ilsket! Vi får väl se vad det blir.
Det trista är att Alfons inte vill spela schack mer. Hoppas att snömularen inte vågar gå dit heller!
Det lite braiga ändå är att syskonen sluter upp runt lillebror och ger sympati. Sånt är det riktigt viktiga ändå!
Ja, och så känns det ändå bra, att jag inte lydde min första impuls att hoppa av bussen och rusa till Alfons försvar eller skydd eller nåt sånt - för det var så oerhört roligt att spela kyrkorgel igen!
Njut av livet
Efter rekommendation av en vän läser jag nu "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver. Den kom ut häromåret och är en nästan avskräckande tunn liten bok. Det trista med sådana är att de tar slut för fort om de är bra och ger för lite om de inte är bra. Men den här är bra! Och kanske inte ens för kort! På i stort sett varje sida finns det saker att begrunda, vilket gör att den till synes så anspråkslösa boken faktiskt är riktigt diger. Givetvis läser jag boken på mitt eget sätt och tar till mig det som jag tycker passar in på mig. En av klokheterna som jag läste när jag var hemma och åt lunch handlade om att man bör njuta av sina bra dagar. Det övergripande temat för boken är acceptans, men Anna Kåver tillämpar sina principer på livet som helhet. Acceptera det som sker, men passa också på att inte bara acceptera utan även njuta av det som är bra i tillvaron. Klokt skrivet, Anna!
Annan läsning som hägrar är "Vi måste prata om Kevin" av Lionel Shriver. Det torde bli en riktig rysare! Det handlar om en pojke, Kevin, som skjuter ihjäl ett antal skolkamrater och lärare, och man får sedan berättelsen om Kevin i brevform från mamman till pappan. Den kändes tung när jag tog den, och Christina, som läst den, bekräftade mitt intryck.
Nästan hela arbetsdagen har för övrigt snart förflutit och det känns helt OK på många vis trots att det är måndag. I och för sig var jag borta ett tag för att skjutsa David till tandläkaren i Brunflo, men ändå! Bortsett från det har det varit lite lagom småtrevligt att göra hela dagen - PLUS att jag vunnit över Christina i Betapet TVÅ gånger!
David blev för övrigt nästan lika vacker som innan han slog ut sina tänder efter dagens tandläkarsittning. Lite sned är tandraden förvisso, men inte så att det stör. Härligt! Som vanligt var det rena avkopplingen att ta med honom till tandläkaren. Han ligger stilla och tyst och gapar (håller munnen öppen alltså, men ljudlöst). Vilken unge! Hans förmåga att stoiskt uthärda all slags behandning är beundrandsvärd!
Min insats under tandläkarbesöket var att läsa tre ICA-Kuriren. Varje gång jag läser den inser jag att det är en bra tidning som jag borde prenumerera på. Det kanske blir! Tack vare Icisen vet jag i alla fall vad jag ska laga till middag: fiskgryta med kapris, ättiksgurka och tomatpuré! Det bör kunna bli en höjdare.
Skönt att vara hemma igen!
Det här blev en intensiv arbetsvecka: först arbetade jag hårt i två dagar med att förbereda kommande två dagars föreläsningar på Omvårdnad D. Jag la ner så mycket energi att det till och med gick ut över min fritid. I måndags var det säsongstart för dansaorientaliskdanskursen, men jag stod över för att hinna jobba lite längre.
Tisdag eftermiddag satte jag mig på tåget till Sundsvall, laddad med upplägg och Power Point-presentation. Bara för att utmana ödet vägrade jag OH-kopior som reserv. Lite skrämmande, men ändå ett någotsånär lätt beslut, eftersom jag hade 40-50 bilder sisådär. Och i det här avseendet var ödet gynnsamt: tekniken funkade i alla salar vi vandrade mellan. Vi fick byta sal för varje för- och eftermiddag, så vi hann se en hel del av Åkroken.
När jag kom till Sundsvall på tisdag kväll orkade jag inte gå längre än till restaurangen som låg i samma hus som hotellet, men på onsdag kväll tog jag mig till Sundsvalls Tandoori House, som jag fått rekommenderat av ett antal personer, och njöt av såväl miljö som mat. När jag berättade om detta för min indiska kollega vid vår gemensamma lunch på torsdagen skrattade hon, inte rått direkt, men hjärtligt. För henne är det inte en höjdarrestaurang.
Från Sundsvall bar det vidare mot Stockholm i torsdags eftermiddag, som dock hann bli afton innan vi var på väg. Nedrasad kontaktledning gjorde färden söderut med tåg ogörlig, så vi fick vänta på bussar i bortåt två timmar, och sedan åka buss ända till Gävle. Lite drygt, men rätt OK, för jag fick en ny kompis: en kille som skulle till Bålsta och söka jobb som skolbibliotekarie. Jag lär aldrig få veta om han fick jobbet, men det kändes rätt skönt att ha någon att dela den utdragna restiden med. I Gävle hann vi inhandla riktigt läckra mackor innan det kom ett tåg (från Östersund!) som skulle ner till Stockholm. Det hoppade vi på och kom så småningom fram, tre timmar senare än beräknat.
Jag hade bokat in mig på Hotell Colonial där jag bodde tillsammans med Marie för ganska exakt ett år sedan när vi var nere på vår förenade forsknings-, titta på musikal- och shoppingresa. Det är varken oerhört fräscht eller läckert hotell men däremot charmigt och centralt. Därtill var det nära Westmanska palatset, där vi skulle ha möte och friluftsforskningsenkäten igår.
Efter mötet, som var givande och bra och därtill kryddades av att eftermiddagsfikat bestod av tårtbuffé, skyndade jag till Stockholms C för att ta tåget hem. Väl ombord på tåget slog den stora tröttheten till! Som tur var kom Anders och mötte mig vid tåget - annars hade jag nog aldrig orkat hem!
Idag tar vi det lugnt. Alfons och jag har fått nya vinterskor. De gamla hade tagit slut.
Tisdag eftermiddag satte jag mig på tåget till Sundsvall, laddad med upplägg och Power Point-presentation. Bara för att utmana ödet vägrade jag OH-kopior som reserv. Lite skrämmande, men ändå ett någotsånär lätt beslut, eftersom jag hade 40-50 bilder sisådär. Och i det här avseendet var ödet gynnsamt: tekniken funkade i alla salar vi vandrade mellan. Vi fick byta sal för varje för- och eftermiddag, så vi hann se en hel del av Åkroken.
När jag kom till Sundsvall på tisdag kväll orkade jag inte gå längre än till restaurangen som låg i samma hus som hotellet, men på onsdag kväll tog jag mig till Sundsvalls Tandoori House, som jag fått rekommenderat av ett antal personer, och njöt av såväl miljö som mat. När jag berättade om detta för min indiska kollega vid vår gemensamma lunch på torsdagen skrattade hon, inte rått direkt, men hjärtligt. För henne är det inte en höjdarrestaurang.
Från Sundsvall bar det vidare mot Stockholm i torsdags eftermiddag, som dock hann bli afton innan vi var på väg. Nedrasad kontaktledning gjorde färden söderut med tåg ogörlig, så vi fick vänta på bussar i bortåt två timmar, och sedan åka buss ända till Gävle. Lite drygt, men rätt OK, för jag fick en ny kompis: en kille som skulle till Bålsta och söka jobb som skolbibliotekarie. Jag lär aldrig få veta om han fick jobbet, men det kändes rätt skönt att ha någon att dela den utdragna restiden med. I Gävle hann vi inhandla riktigt läckra mackor innan det kom ett tåg (från Östersund!) som skulle ner till Stockholm. Det hoppade vi på och kom så småningom fram, tre timmar senare än beräknat.
Jag hade bokat in mig på Hotell Colonial där jag bodde tillsammans med Marie för ganska exakt ett år sedan när vi var nere på vår förenade forsknings-, titta på musikal- och shoppingresa. Det är varken oerhört fräscht eller läckert hotell men däremot charmigt och centralt. Därtill var det nära Westmanska palatset, där vi skulle ha möte och friluftsforskningsenkäten igår.
Efter mötet, som var givande och bra och därtill kryddades av att eftermiddagsfikat bestod av tårtbuffé, skyndade jag till Stockholms C för att ta tåget hem. Väl ombord på tåget slog den stora tröttheten till! Som tur var kom Anders och mötte mig vid tåget - annars hade jag nog aldrig orkat hem!
Idag tar vi det lugnt. Alfons och jag har fått nya vinterskor. De gamla hade tagit slut.
Trevlig lördag
Det blev en lite annorlunda helg för Anders och mig. Den började härligt med fredagkväll ute. Sen fortsatte den med frukost på sängen (levererad!) och skön lördagsförmiddag. Så fika på Torgbrinken, men därefter skildes våra vägar. Jag gick på stan medan Anders gick hem för vidare befordran till Hede, där hans gamla band hade spelninge på kvällen. Sen såg jag inte honom förrän vid sextiden imorse när han kom hem - och ville att jag skulle berätta om filmen jag såg igår kväll... Jojo! Men filmen, Babel, var bra. Läcker i många avseenden, inte minst för att den utspelade sig i ganska ovanliga miljöer som Marocko, Mexico och Japan. Från början var det lite svårt att förstå hur de olika historierna hängde ihop, men mot slutet förstod vi, som i det här fallet var Hillevi och jag. Efter filmen fortsatte vi till Restaurang Bistro Artist på Hotell Radisson. Det torde vara en av stans bästa restauranger! Läckert passar in på mycket där, som miljön, porslinet, maten, uppläggningen, servicen. Och inte dyrt heller om man som vi snålar lite och väljer pasta, som minsann inte var något dåligt alternativ. På så vis behöver man inte tveka om man ska ha dessert också - för det ska man ju på en restaurang som har bland annat hjortronpaj och messmörspannacotta på menyn! Vi valde det förstnämnda och blev inte besvikna!
Som söndagsnöje ska vi ta itu med c:a två veckors tvätt.
Som söndagsnöje ska vi ta itu med c:a två veckors tvätt.
En fredag kväll att leva länge på
För en gångs skull helt utan barn fattade vi det möjligen något ologiska beslutet att inte vara hemma och njuta av friden utan gick ut på stan. Det kändes som det var längesen vi gjorde något sådant!
Först äta: den här gången blev det Restaurang Loftet. Vi fattade beslutet utan att kasta tärning. Det visade sig vara ett riktigt bra val. Loftet har en ganska ambitiös men ändå rätt traditionell meny, men stekt röding med murkelsås kan man väl knappast få var som helst? Anders var härligt generös och bjöd på trerätters.
Efter restaurangbesöket begav vi oss till Bio Regina och tittade på en ruskig, men bra, film om hur en fjortonåring tar sin egen hämn på en pedofil som raggar småtjejer på nätet. Det var inga problem att hålla sig vaken där! När vi kom hem var vi tvungna att lyssna på jazz en stund innan vi landat i verkligheten igen.
Kvällen var definitivt en höjdare såväl på detalj- som helhetsnivå! Förutom de yttre omständigheterna hann vi också sitta och prata i lugn och ro, och det var också skönt. Vi diskuterade bland annat begreppet "familj" som inte på något vis är ett enkelt begrepp i vårt liv. Dock landade vi nog i ganska väl överensstämmande bild.
Tidigare på dagen var blivande "Åssi" på besök och drack en kopp kaffe. Om bara drygt en vecka drar hon till Australien, så då blir det inte så mycket gemensamt fika på ett tag.
Först äta: den här gången blev det Restaurang Loftet. Vi fattade beslutet utan att kasta tärning. Det visade sig vara ett riktigt bra val. Loftet har en ganska ambitiös men ändå rätt traditionell meny, men stekt röding med murkelsås kan man väl knappast få var som helst? Anders var härligt generös och bjöd på trerätters.
Efter restaurangbesöket begav vi oss till Bio Regina och tittade på en ruskig, men bra, film om hur en fjortonåring tar sin egen hämn på en pedofil som raggar småtjejer på nätet. Det var inga problem att hålla sig vaken där! När vi kom hem var vi tvungna att lyssna på jazz en stund innan vi landat i verkligheten igen.
Kvällen var definitivt en höjdare såväl på detalj- som helhetsnivå! Förutom de yttre omständigheterna hann vi också sitta och prata i lugn och ro, och det var också skönt. Vi diskuterade bland annat begreppet "familj" som inte på något vis är ett enkelt begrepp i vårt liv. Dock landade vi nog i ganska väl överensstämmande bild.
Tidigare på dagen var blivande "Åssi" på besök och drack en kopp kaffe. Om bara drygt en vecka drar hon till Australien, så då blir det inte så mycket gemensamt fika på ett tag.
Se Ånge och sedan dö
Igår hade jag FÖRMÅNEN att åka till Ånge, kallad till inte mindre än två möten därstädes. Häftigt! Det händer att möten för Mittuniversitetet förläggs till Ånge, men jag har hittills aldrig varit på något - och så blev jag helt plötsligt kallad till två möten i Ånge samma dag.
I princip kan jag tänka mig att det kanske inte finns så uppenbara anledningar att åka till Ånge, om man inte måste, men jag blev positivt överraskad av utbudet av utelunch (gott och billigt) och att de faktiskt har flera riktigt kuliga affärer. Bokhandel har de, till exempel, och inne på Konsum fanns det ett konditori med smaskiga bakelser inte minst. De hade även bakelser för diabetiker. Det ger extra plus.
Fredag idag, och idag måste jag nog göra klart en del - dessvärre har jag reservplan att jobba lite i helgen när Anders rockar loss i Hede, så det finns risk för att det blir så. Förmiddagen har mest gått åt till att expediera inkommen e-post och att spöa Christina i Betapet. ÄNTLIGEN rullade jag!!! MISSiON, minsann!
Mysig kväll hemma igår med lever till middag och Metro till kaffet.
I princip kan jag tänka mig att det kanske inte finns så uppenbara anledningar att åka till Ånge, om man inte måste, men jag blev positivt överraskad av utbudet av utelunch (gott och billigt) och att de faktiskt har flera riktigt kuliga affärer. Bokhandel har de, till exempel, och inne på Konsum fanns det ett konditori med smaskiga bakelser inte minst. De hade även bakelser för diabetiker. Det ger extra plus.
Fredag idag, och idag måste jag nog göra klart en del - dessvärre har jag reservplan att jobba lite i helgen när Anders rockar loss i Hede, så det finns risk för att det blir så. Förmiddagen har mest gått åt till att expediera inkommen e-post och att spöa Christina i Betapet. ÄNTLIGEN rullade jag!!! MISSiON, minsann!
Mysig kväll hemma igår med lever till middag och Metro till kaffet.
Det är bäst om natten
På natten sover jag tryggt i en varm famn. Jag behöver bara sträcka ut handen för att nå mannen i mitt liv.
På morgonen är jag trött. Mannen är borta. Han försvinner i min dröm med en kyss.
Att gå till jobbet är många gånger en tung vandring om jag inte har något projekt som känns stimulerande. Miljön i sig är föga inspirerande.
Eftermiddagarna med matinköp, matlagning (om jag inte lyckas driva någon annan dithän) och så middagen som kan vara en höjdpunkt, en stunds gemenskap, eller bara urjobbig när alla gnäller och klagar.
Kvällarna är i bästa fall mys i soffan, kaffe, sällskapsspel eller musik eller något annat trivsamt. Men ganska snart kommer den stora tröttheten.
Jag längtar till natten!
Men jag vill vidga de goda stunderna. Få känna mer glädje och gemenskap. Slippa tyngden av allt ansvar från alla håll. Få dela även det. Hur gör man? Är det möjligt?
För några år sedan umgicks jag fläckvis med en man som gav mig mycket positiv energi. Jag kände mig stärkt av mötena med honom. Han har en märklig utstrålning som präglas av ett stort lugn. Efter en bilolycka för många år sedan lever han mest i sitt hus i skogen. Där njöt han både av sin ensamhet och eventuellt sällskap. Han kom aldrig hem till mig, och kanske hade endel av magin förtagits om vi inte träffats i hans vackra hus där vi kunde sitta i burspråket och dricka vin eller elda i den öppna spisen i sovrummet. Troligtvis var han ingen möjlig livskamrat för mig.
Det ljusnar i fjärran. Från mitt fönster på jobbet har jag sett hur fjällen skiftat från grått över rosa, lila och blått till nu mest vitt och svart. Lätta moln på himlen ger hopp om en vacker dag.
På morgonen är jag trött. Mannen är borta. Han försvinner i min dröm med en kyss.
Att gå till jobbet är många gånger en tung vandring om jag inte har något projekt som känns stimulerande. Miljön i sig är föga inspirerande.
Eftermiddagarna med matinköp, matlagning (om jag inte lyckas driva någon annan dithän) och så middagen som kan vara en höjdpunkt, en stunds gemenskap, eller bara urjobbig när alla gnäller och klagar.
Kvällarna är i bästa fall mys i soffan, kaffe, sällskapsspel eller musik eller något annat trivsamt. Men ganska snart kommer den stora tröttheten.
Jag längtar till natten!
Men jag vill vidga de goda stunderna. Få känna mer glädje och gemenskap. Slippa tyngden av allt ansvar från alla håll. Få dela även det. Hur gör man? Är det möjligt?
För några år sedan umgicks jag fläckvis med en man som gav mig mycket positiv energi. Jag kände mig stärkt av mötena med honom. Han har en märklig utstrålning som präglas av ett stort lugn. Efter en bilolycka för många år sedan lever han mest i sitt hus i skogen. Där njöt han både av sin ensamhet och eventuellt sällskap. Han kom aldrig hem till mig, och kanske hade endel av magin förtagits om vi inte träffats i hans vackra hus där vi kunde sitta i burspråket och dricka vin eller elda i den öppna spisen i sovrummet. Troligtvis var han ingen möjlig livskamrat för mig.
Det ljusnar i fjärran. Från mitt fönster på jobbet har jag sett hur fjällen skiftat från grått över rosa, lila och blått till nu mest vitt och svart. Lätta moln på himlen ger hopp om en vacker dag.
Nåt i alla fall!
Statistiklaborationen är färdigredigerad! Jag tror att den kommer att funka, och jag har verkligen försökt lusläsa alla detaljer och fixa till så att det som studenterna får upp på skärmen är detsamma som redovisas i häftet. Sånt är betydligt viktigare än man kan tro!
Någon orgellektion blev det inte idag. Jenny har haft semester och behövde eftermiddagen för att smida planer för kören. Det kanske var lika bra det. Vägarna är högst osäkra idag. Bussen som Anders åkte med till jobbet imorse blåste av vägen, och det i Fåker dessutom! Ja, och så hann jag ju jobba lite mer också.
Någon orgellektion blev det inte idag. Jenny har haft semester och behövde eftermiddagen för att smida planer för kören. Det kanske var lika bra det. Vägarna är högst osäkra idag. Bussen som Anders åkte med till jobbet imorse blåste av vägen, och det i Fåker dessutom! Ja, och så hann jag ju jobba lite mer också.
En dag på jobbet
Det är intressant att ha mycket att göra. Då gäller det att göra saker i någon slags vettig prioritetsordning som inte alltid är så lätt att upprätta. Idag bör jag gå igenom en statistiklaboration som ska gå av stapel nästa vecka, arbeta med underlag för ett möte om friluftsforskningsenkäten som också är nästa vecka vilket innebär att underlaget bör gå ut den här veckan, sammanställa min pedagogiska meritportfölj inför möte på torsdag, planera en statistikföreläsning imorgon eftermiddag och kanske också föreläsningarna för nästa vecka. Det bör räcka för att fylla den här dagen eftersom jag troligtvis ska återuppta mina orgellektioner i eftermiddag. När jag gör min prioritering så påverkas beslutet av vad som dels är mest akut men samtidigt måste jag känna viss lust att göra det hela. Därför blir det nog statistiklaborationsmaterialet först. Jag har att utgå från 40 mycket ambitiösa sidor som min företrädare på kursen sammanställt. Det känns onödigt att inte använda det, men jag måste försöka peta ihop en datafil så att studenterna får samma resultat som det som redovisas i häftet - och sånt är lite kul och klurigt.
Gårdagens middag kan vara värd att nämna. Vi hade rödbetor kvar i kylskåpet, och jag blev sugen på någon mat baserad på dem. På ICA-kurirens förnämliga receptsida hittade jag varm rödbetssallad: man kokar rödbetor och skär dem i klyftor. Sedan steker man baconbitar och låter rödbetsklyftorna steka med på slutet. I med lite kapris (persilja stod det också, men det kändes lite överkurs) och det hela är klart för servering. Vi åt gammal julkorv och potatismos till istället för stekt fisk och pressad potatis som var föreslaget i receptet. Turkisk yoghurt till är säkert också en höjdare!
Gårdagens middag kan vara värd att nämna. Vi hade rödbetor kvar i kylskåpet, och jag blev sugen på någon mat baserad på dem. På ICA-kurirens förnämliga receptsida hittade jag varm rödbetssallad: man kokar rödbetor och skär dem i klyftor. Sedan steker man baconbitar och låter rödbetsklyftorna steka med på slutet. I med lite kapris (persilja stod det också, men det kändes lite överkurs) och det hela är klart för servering. Vi åt gammal julkorv och potatismos till istället för stekt fisk och pressad potatis som var föreslaget i receptet. Turkisk yoghurt till är säkert också en höjdare!
Picadilly Circus ligger inte i Kumla
Snö!
Vinter på riktigt!
Det gäller att se positivt på sådant i tillvaron som man inte kan påverka - och dessutom är det ganska mysigt med snö. Utet blir så mycket ljusare täcksempel!
Anders hotar med att vi ska åka skidor också, men det kanske kan vara kul. Sånt har jag ju faktiskt ägnat mig åt tidigare. Skridskor är jag däremot väldigt skeptisk till.
Helgens mysigaste var sydagen i Näs församlingshem med mina kviltkompisar, inklusive fjolårets kviltare, Sylvi, som stolt placerat urklippet där hon fick ÖP-tårta bland övriga viktiga kvilturklipp. För min del blev det inte så mycket sytt eftersom jag var matansvarig, men det var kul ändå. Nu kan jag sy med gott samvete under resten av träffarna under året. Lite kul var det också när Lena, som var min kompanjon i köket, bad mig ställa upp några tillbringare i ett skåp. "Du som är lång", sa hon!!!! Hon är bara 154 cm lång...
Igår testade jag att vara pysslig hemma, men att städa toaletten och fålla gardiner leder inte till salighet för min del. Men det kommer att bli väldigt fint i Davids rum när vi sätter upp gardinerna där! Han monterade gardinstängerna igår, så nu är det bara upphängningsringar som fattas.
Vinter på riktigt!
Det gäller att se positivt på sådant i tillvaron som man inte kan påverka - och dessutom är det ganska mysigt med snö. Utet blir så mycket ljusare täcksempel!
Anders hotar med att vi ska åka skidor också, men det kanske kan vara kul. Sånt har jag ju faktiskt ägnat mig åt tidigare. Skridskor är jag däremot väldigt skeptisk till.
Helgens mysigaste var sydagen i Näs församlingshem med mina kviltkompisar, inklusive fjolårets kviltare, Sylvi, som stolt placerat urklippet där hon fick ÖP-tårta bland övriga viktiga kvilturklipp. För min del blev det inte så mycket sytt eftersom jag var matansvarig, men det var kul ändå. Nu kan jag sy med gott samvete under resten av träffarna under året. Lite kul var det också när Lena, som var min kompanjon i köket, bad mig ställa upp några tillbringare i ett skåp. "Du som är lång", sa hon!!!! Hon är bara 154 cm lång...
Igår testade jag att vara pysslig hemma, men att städa toaletten och fålla gardiner leder inte till salighet för min del. Men det kommer att bli väldigt fint i Davids rum när vi sätter upp gardinerna där! Han monterade gardinstängerna igår, så nu är det bara upphängningsringar som fattas.
Karin Boye är det ju!
Jag är lite lätt irriterad på Linda Olsson.
Om man konsekvent har citat hämtade från andra som inledning i sina kapitel i en hel roman, genomgående över ett par hundra sidor, så kan man väl tala om det i början av boken?
Eller varför inte helt enkelt lägga in en liten referens alldeles just vid citatet. Det är ju liksom kåmm ill få!
De som däremot har ovanan att kika i slutet av böcker på ett tidigt stadium hittar hänvisningarna där. Taskigt trick!
Men, jo, det citat jag tyckte mest om är hämtat från en av Karin Boyes dikter.
Idag gick jag till jobbet med entusiasm! Det är inte så ofta det händer mig i det här landet i alla fall. Men igår satte jag händerna i en bok om SPSS (Statistical Package for Social Sciences) och är nu i full färd att lära mig ALLT om detta program. Och det känns KUL!! Det är väl som vanligt: alla andra bara tänker på sig själva och det är bara jag som tänker på mig. Så då får jag väl se till att fortbilda mig själv också. Jag borde få medalj, för billigare fortbildning finns nog inte. Boken har jag fått gratis från förlaget.
Om man konsekvent har citat hämtade från andra som inledning i sina kapitel i en hel roman, genomgående över ett par hundra sidor, så kan man väl tala om det i början av boken?
Eller varför inte helt enkelt lägga in en liten referens alldeles just vid citatet. Det är ju liksom kåmm ill få!
De som däremot har ovanan att kika i slutet av böcker på ett tidigt stadium hittar hänvisningarna där. Taskigt trick!
Men, jo, det citat jag tyckte mest om är hämtat från en av Karin Boyes dikter.
Idag gick jag till jobbet med entusiasm! Det är inte så ofta det händer mig i det här landet i alla fall. Men igår satte jag händerna i en bok om SPSS (Statistical Package for Social Sciences) och är nu i full färd att lära mig ALLT om detta program. Och det känns KUL!! Det är väl som vanligt: alla andra bara tänker på sig själva och det är bara jag som tänker på mig. Så då får jag väl se till att fortbilda mig själv också. Jag borde få medalj, för billigare fortbildning finns nog inte. Boken har jag fått gratis från förlaget.
Om kärlek
"...ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!"
När det känns så är det underbart!
Citatet kommer från "Nu vill jag sjunga dig milda sånger", men jag är lite lur på att det möjligen inte är Linda Olsson som formulerat just detta. Varje kapitel inleds med någon form av citat/aforism eller så, och somligt känner jag igen från annorstädes!
Underbart är det också att få sms från Hillevi: "Jag fixar middag åt oss". Av pur tacksamhet fixade jag dessert - glass är nyttigt och därtill lättserverat om man är två om en halvliterspaket. Med ett enkelt snitt har man snabbt varsin dessertskål!
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!"
När det känns så är det underbart!
Citatet kommer från "Nu vill jag sjunga dig milda sånger", men jag är lite lur på att det möjligen inte är Linda Olsson som formulerat just detta. Varje kapitel inleds med någon form av citat/aforism eller så, och somligt känner jag igen från annorstädes!
Underbart är det också att få sms från Hillevi: "Jag fixar middag åt oss". Av pur tacksamhet fixade jag dessert - glass är nyttigt och därtill lättserverat om man är två om en halvliterspaket. Med ett enkelt snitt har man snabbt varsin dessertskål!
Kulturskillnader
Jag får osökt en hel del tillfällen att göra jämförelser av livet i Norge och Sverige. På ytan är mycket likt, för att inte säga mycket likt! I Sverige liksom i Norge kan man handla mat på ICA eller Coop, tanka på Statoil, köpa kläder på Lindex, Dressman etc. Men liksom det norska språket är likt svenskan men ändå inte riktigt likt så finns det åtskilligt som skiljer Sverige och Norge.
En sak som jag testade i Norge den här gången var brödskivningsapparaten, som troligtvis är föranledd av en annan stor skillnad, nämligen lunchkulturen. Mer om den nedan. Men brödskivningsapparaten var häftig! I affären där jag skulle handla bröd fanns det somliga limpor som inte var skivade. I Sverige skulle man tagit sin limpa och gått hem och satt kniven i den. Ikke så i Norge! Nej, då öppnar man locket till brödskivningsapparaten, stoppar ner limpan, stänger locket. Efter en liten stunds buller glider den färdigskivade limpan ut genom ett fack i apparatens nedre del. Man tar hela raddan av skivor, lägger dem på en lång metallskiva och trär sedan enkelt påsen över det hela. Häpp! Sånt kan man roa sig med en ledig kväll i Levanger t ex.
Och lunchvanorna sedan: I Norge har man inte med sig lunchlåda med mat att värmas utan matpakke i vilken det finns dubbelmackor, d v s låga varianter av Dagobertmackor. Jag har nog inte sett någon med mer än två våningar. Sen sitter man i lunchrummet och äter sina mackor en halvtimma eller så - och sen är lunchen över. (Och för att kunna göra prydliga matpakkar måste man givetvis ha perfekt skivat bröd!)
Norrmännen kommer till jobbet ganska tidigt, och går också hem tidigt! Vad de gör på kvällarna har jag inte riktigt lyckats lista ut. I Levanger går de inte på stan och shoppar i alla fall, för de flesta butikerna stänger redan 16.30. I köpcentret hade de dock öppet till kl 19, men det var ingen större rusch där heller. Jag får återkomma i frågan!
Roligt i Norge
Mijløombyte ær alltid nyttigt, och inte minst det bjuder mina norska utflykter på.
Gårdagsaftonen var definitivt av det lugnare slaget. Jag inspekterade først mitt ganska lilla rum dær jag skulle øvernatta. Helt OK før det syftet i och med att jag kompletterat med FoU-avdelningens vattenkokare så att jag kunde fixa lite morgonte.
Sen tog jag en promenad till det stora køpcentret Magneten i Levangers ytterområde. Det tog c:a 20 minuter att gå dit från centrum. Levanger ær ingen stor stad!
På Magneten kan man shoppa på Lindex, Dressman, Vero Moda etc. Mycket ær mycket likt ett svenska køpcentrum således. En norsk bokhandel hittade jag dock och kunde dærmed inhandla en av 1997 års skandalbøcker åt min storasyster. Førfattaren ær uppenbarligen kontroversiell fortfarande. Det visade sig att hon diskuterats vid lunchen hær igår!
Sen tog det c:a 20 minuter att gå tillbaka till centrum och kvællen var fortfarande ung. Jag gick och åt på min stamkrog och var æven værd dessert tyckte jag. Sen ægnade jag endel av kvællen åt att studera en dokusåpa som ænnu inte nått Sverige: "Svirdotter søkes". Kommer sækert snart hos oss också!
Gårdagsaftonen var definitivt av det lugnare slaget. Jag inspekterade først mitt ganska lilla rum dær jag skulle øvernatta. Helt OK før det syftet i och med att jag kompletterat med FoU-avdelningens vattenkokare så att jag kunde fixa lite morgonte.
Sen tog jag en promenad till det stora køpcentret Magneten i Levangers ytterområde. Det tog c:a 20 minuter att gå dit från centrum. Levanger ær ingen stor stad!
På Magneten kan man shoppa på Lindex, Dressman, Vero Moda etc. Mycket ær mycket likt ett svenska køpcentrum således. En norsk bokhandel hittade jag dock och kunde dærmed inhandla en av 1997 års skandalbøcker åt min storasyster. Førfattaren ær uppenbarligen kontroversiell fortfarande. Det visade sig att hon diskuterats vid lunchen hær igår!
Sen tog det c:a 20 minuter att gå tillbaka till centrum och kvællen var fortfarande ung. Jag gick och åt på min stamkrog och var æven værd dessert tyckte jag. Sen ægnade jag endel av kvællen åt att studera en dokusåpa som ænnu inte nått Sverige: "Svirdotter søkes". Kommer sækert snart hos oss också!
Norska tankar
Helt OK att åka till Norge idag, men det var inte alls i kænslan av att det var nødvændigt att førløpa hemmet.
Medan jag i lugn och ro gick på bio igår och skrattade åt "Little Miss Sunshine" fixade Anders mat och harmoni på hemmaplan. Det var ljuvligt att komma hem och møtas av kramar och presenter (en propagandaknapp før sossarna ræknas om den ges med kærlek!) och doften av tigerkaka i ugnen. Anders och Alfons hade haft lite "men's talk" øver sin gemensamma middag och verkade nøjda och glada. Så hærligt med en god mansførebild på hemmaplan! Framtiden kænns återigen lovande.
Med viss saknad læmnade "Nu vill jag sjunga dig milda sånger", skriven av Linda Olsson, på hemmaplan. På resande fot passar det bæst med pocketbøcker, men jag ser fram emot att avsluta læsandet av "Nu vill jag... " nær jag kommer hem igen. Fascinerande bok, minst sagt! Jag njuter! Lite speciellt också att den ær skriven av en svenska på engelska och sedan øversatt av en annan svenska. Kanske jag ska læsa den på originalspråk också!
Hær i Levanger bor jag vanligtvis i någon lægenhet på andra sidan fjorden men idag blir det nytt boende: ett rum alldeles invid sjukhusområdet. Det kan ju vara intressant som omvæxling. Gissningsvis ær det inte læge att bjuda hem ett større antal mænniskor till kvællen om jag inte som vanligt har en enorm skinnsoffa, men jag kan ju alltid leka med min lilla laptop.
Medan jag i lugn och ro gick på bio igår och skrattade åt "Little Miss Sunshine" fixade Anders mat och harmoni på hemmaplan. Det var ljuvligt att komma hem och møtas av kramar och presenter (en propagandaknapp før sossarna ræknas om den ges med kærlek!) och doften av tigerkaka i ugnen. Anders och Alfons hade haft lite "men's talk" øver sin gemensamma middag och verkade nøjda och glada. Så hærligt med en god mansførebild på hemmaplan! Framtiden kænns återigen lovande.
Med viss saknad læmnade "Nu vill jag sjunga dig milda sånger", skriven av Linda Olsson, på hemmaplan. På resande fot passar det bæst med pocketbøcker, men jag ser fram emot att avsluta læsandet av "Nu vill jag... " nær jag kommer hem igen. Fascinerande bok, minst sagt! Jag njuter! Lite speciellt också att den ær skriven av en svenska på engelska och sedan øversatt av en annan svenska. Kanske jag ska læsa den på originalspråk också!
Hær i Levanger bor jag vanligtvis i någon lægenhet på andra sidan fjorden men idag blir det nytt boende: ett rum alldeles invid sjukhusområdet. Det kan ju vara intressant som omvæxling. Gissningsvis ær det inte læge att bjuda hem ett større antal mænniskor till kvællen om jag inte som vanligt har en enorm skinnsoffa, men jag kan ju alltid leka med min lilla laptop.
Jag blir så trött!
Tydligen är det så, att jag är ansvarig för allting, oavsett jag är det eller inte.
Idag var det verkligen måååååndag morr-on!
Att jag egentligen haft inga barn sen lördagen märktes föga. De som saknades, gossarna, blev avstjälpta hos mig när jag intet ont anande stod i duschen. Uppenbarligen var det mitt ansvar att se till att de kom till skolan då? Den som bara avhänder sig har INGET ansvar. Primitiv tolkning tycker jag!
Alfons hittade inte sin nyckel men valde att sova istället för att leta. Han kanske trodde att han skulle kunna se nyckeln i drömmen? Jag insåg så småningom att han faktiskt inte kommit ner och passerat hallen, så jag gick upp för att säga till honom men fick istället väcka honom. En stund senare hade han fortfarande inte kommit, så då satte jag in tyngre artilleri: David fick gå upp och säga till. Då låste Alfons in sig i garderoben! Han kom inte ut därifrån innan jag (mycket diplomatiskt) hotade med att sparka in dörren. Gråtande gick han sedan till skolan, dock. En stund senare, sedan jag hunnit delta i vårt avdelningsmöte, ringde barnens ilskne fader och skällde på mig för att jag inte sett till att allt förlupit lugnt och smärtfritt under morgonen... Tack för det! Det är lågt att skälla på andra när man själv brister, men ack så vanligt! Somliga tror att de slipper undan sitt eget ansvar bara de hittar någon annan att sparka på.
Den här veckan känns det oerhört skönt att jag får åka till Norge i två dagar! Jag kanske rentav kan söka asyl där?
Idag var det verkligen måååååndag morr-on!
Att jag egentligen haft inga barn sen lördagen märktes föga. De som saknades, gossarna, blev avstjälpta hos mig när jag intet ont anande stod i duschen. Uppenbarligen var det mitt ansvar att se till att de kom till skolan då? Den som bara avhänder sig har INGET ansvar. Primitiv tolkning tycker jag!
Alfons hittade inte sin nyckel men valde att sova istället för att leta. Han kanske trodde att han skulle kunna se nyckeln i drömmen? Jag insåg så småningom att han faktiskt inte kommit ner och passerat hallen, så jag gick upp för att säga till honom men fick istället väcka honom. En stund senare hade han fortfarande inte kommit, så då satte jag in tyngre artilleri: David fick gå upp och säga till. Då låste Alfons in sig i garderoben! Han kom inte ut därifrån innan jag (mycket diplomatiskt) hotade med att sparka in dörren. Gråtande gick han sedan till skolan, dock. En stund senare, sedan jag hunnit delta i vårt avdelningsmöte, ringde barnens ilskne fader och skällde på mig för att jag inte sett till att allt förlupit lugnt och smärtfritt under morgonen... Tack för det! Det är lågt att skälla på andra när man själv brister, men ack så vanligt! Somliga tror att de slipper undan sitt eget ansvar bara de hittar någon annan att sparka på.
Den här veckan känns det oerhört skönt att jag får åka till Norge i två dagar! Jag kanske rentav kan söka asyl där?
Vitklädd med ljus i hår
Det var inte riktigt en sådan uppenbarelse som skred in i mitt sovrum i morse, men nästan:
Vithårig med ljus på brickan är en mer korrekt beskrivning.
Jajamensann, frukost på sängen idag igen! Härligt! Sjöng gjorde han igår kväll, så det räknas nästan. Vi har det bra!
När Emma nu snart återvänder till Kävesta Folkhögskola är det nödvändigt att hon får med sig ett Métro-spel. Jag gick till Lekstugan och inhandlade det sista på hyllan. Man ska ha tur! Extrapris var det fortfarande dessutom - men jag tycker att det skulle kunna ha varit värt 310:- också (istället för 98:- som jag betalade) för det är en höjdare!
Vardagslivet ligger och lurar i bakvattnet. Idag är jag en sväng på jobbet för att rensa upp mäjl inför måndagen då jag tänkte jobba lite mer, och sen drar jag till Norge igen på tisdag. Det ser jag fram emot!
Vithårig med ljus på brickan är en mer korrekt beskrivning.
Jajamensann, frukost på sängen idag igen! Härligt! Sjöng gjorde han igår kväll, så det räknas nästan. Vi har det bra!
När Emma nu snart återvänder till Kävesta Folkhögskola är det nödvändigt att hon får med sig ett Métro-spel. Jag gick till Lekstugan och inhandlade det sista på hyllan. Man ska ha tur! Extrapris var det fortfarande dessutom - men jag tycker att det skulle kunna ha varit värt 310:- också (istället för 98:- som jag betalade) för det är en höjdare!
Vardagslivet ligger och lurar i bakvattnet. Idag är jag en sväng på jobbet för att rensa upp mäjl inför måndagen då jag tänkte jobba lite mer, och sen drar jag till Norge igen på tisdag. Det ser jag fram emot!
Har man inte jobb kan man skaffa sig
"Mamma!"
"ANDERS!"
Hillevi ändrade sig raskt, trots att jag svarade "ja" - det var ju rart, när avloppsvattnet från handfatet på toaletten rann ner på golvet istället för åt det håll det var tänkt. Men det var ingen större skada skedd ändå. Nu är det fixat. Det som återstår är att tvätta alla handdukar som tillfälligt bromsade upp vattnet innan det rann ner på golvet.
Märkligare saker än så händer också: "Godnatt", sa Hillevi alldeles nyss, trots att klockan ännu inte är elva! "Vända tillbaka dygnet", muttrade hon, och drog sig tillbaka. Lycka till! Vi försökte detsamma imorse, utan någon större succé. Å andra sidan ÄR det mysigt med sovmorgon och lång frukostpåsängen.
Lovets hit är nog annars vårt nya spel: Metro. Det är så genialiskt uttänkt att vi blir inte bara smått avundsjuka! Spelet går ut på att bygga tunnelbanespår som ska bli så långa som möjligt från mina egna stationer samtidigt som jag helst ska begränsa längden på spåren för min/mina motspelare. Medlet är små kort med spår kors och tvärs som ska placeras på det fiffigaste sättet.
"ANDERS!"
Hillevi ändrade sig raskt, trots att jag svarade "ja" - det var ju rart, när avloppsvattnet från handfatet på toaletten rann ner på golvet istället för åt det håll det var tänkt. Men det var ingen större skada skedd ändå. Nu är det fixat. Det som återstår är att tvätta alla handdukar som tillfälligt bromsade upp vattnet innan det rann ner på golvet.
Märkligare saker än så händer också: "Godnatt", sa Hillevi alldeles nyss, trots att klockan ännu inte är elva! "Vända tillbaka dygnet", muttrade hon, och drog sig tillbaka. Lycka till! Vi försökte detsamma imorse, utan någon större succé. Å andra sidan ÄR det mysigt med sovmorgon och lång frukostpåsängen.
Lovets hit är nog annars vårt nya spel: Metro. Det är så genialiskt uttänkt att vi blir inte bara smått avundsjuka! Spelet går ut på att bygga tunnelbanespår som ska bli så långa som möjligt från mina egna stationer samtidigt som jag helst ska begränsa längden på spåren för min/mina motspelare. Medlet är små kort med spår kors och tvärs som ska placeras på det fiffigaste sättet.
Shopping och kärlek
David efterfrågade en nätverkskabel för att ansluta min blåa iMac, som numer står i hans rum, till nätet. Det lät som en högst rimlig begäran, inte minst som han hade godheten att låna ut sitt rum till Emma och Fabian när de inte var tillfreds med att dela rum med Alfons.
Således gick David och jag ner på stan och införskaffade en 10 m lång, röd nätverkskabel, oskärmad. Nu har vi lärt oss att LAN-kabel och nätverkskabel är samma sak och skärmad sladd är bättre än oskärmad men egentligen har det ingen betydelse vilken man har. Det är inte alltid enkelt att vara konsument! Men nu är den röda, oskärmade, sladden ansluten till iMac:en - och David kan nu nå ut i världen!
När vi ändå var på stan passade vi på att kika runt lite i övrigt också. En av mina favoritklädaffärer hade 50% på ALLT i butiken - sånt är trevligt! Jag hittade en fin väst, som jag övervägde att köpa när det var 30% rabatt. Det lönar sig att ha tålamod! För hälften av 399:- kunde den bli min. I kön hamnade jag bakom ett äldre par. Hon satt i rullstol och han stod bredvid. De hade valt ut ett par byxor och en skjorta till henne som han förnöjt höll upp. Det såg så rart ut! Jag kände mig lite extra glad av att se dem. Det är kärlek att shoppa tillsammans!
Således gick David och jag ner på stan och införskaffade en 10 m lång, röd nätverkskabel, oskärmad. Nu har vi lärt oss att LAN-kabel och nätverkskabel är samma sak och skärmad sladd är bättre än oskärmad men egentligen har det ingen betydelse vilken man har. Det är inte alltid enkelt att vara konsument! Men nu är den röda, oskärmade, sladden ansluten till iMac:en - och David kan nu nå ut i världen!
När vi ändå var på stan passade vi på att kika runt lite i övrigt också. En av mina favoritklädaffärer hade 50% på ALLT i butiken - sånt är trevligt! Jag hittade en fin väst, som jag övervägde att köpa när det var 30% rabatt. Det lönar sig att ha tålamod! För hälften av 399:- kunde den bli min. I kön hamnade jag bakom ett äldre par. Hon satt i rullstol och han stod bredvid. De hade valt ut ett par byxor och en skjorta till henne som han förnöjt höll upp. Det såg så rart ut! Jag kände mig lite extra glad av att se dem. Det är kärlek att shoppa tillsammans!
Vanilj med kola och kanel
Glass!
Om glass tycker jag, och om vanilj med kola och kanel i synnerhet.
Hillevi lyckades få iväg David till affären så att vi fick efterrätt.
Idag har vi varit lite jullovsaktiva och bowlat, Anders och jag mot varsin son. Kul! Annars fortsätter vi att ta det ganska lugnt.
Jag läser en spännande bok: Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma. Den tillhör kategorin böcker som manar till eftertanke och insikt.
Ramberättelsen är att en amerikansk toppadvokat efter en rejäl hjärtinfarkt bryter med sitt gamla liv för att söka efter livets mening. I sitt sökande hamnar han i en hemlig dal i Himalaya, där han får lära sig en helt ny livsfilosofi av de som lever där. Efter några år återvänder han hem och berättar om det han lärt sig, och denna berättelse får jag som läsare följa.
Ett av de råd som han för vidare är att man ska läsa mycket. Enligt honom kan man egentligen inte lära sig något nytt av det man läser i böcker, utan man tar bara till sig det man redan visste! Jag kan köpa det.
En annan tes han framför är att vi tänker i stort sett samma tankar dag efter dag, det är bara c:a 5% som byts ut från en dag till nästa. Av den anledningen, inte minst, är det viktigt att bevara sitt sinne från dåliga tankar som tynger och oroar. Visst verkar det logiskt? För min del bekräftar det som jag kände för några år sedan när jag var djupt nere, men ändå insåg att jag inte skulle kunna tänka mig ur krisen. Ett stort steg för mig var att gå med i en kör. Det hjälpte mig att rensa min hjärna!
Varje nytt kapitel inleds med ett citat. Det här gillar jag:
Stora drömmares drömmar uppfylls aldrig - de överträffas alltid. (Alfred Lord Whitehead)
...och då kan man ju fråga sig vem Alfred Lord Whitehead är/var! Inte så svårt att ta reda på. Lite googlesökning har gett mig informationen att han var en engelskfödd matematiker som sedemera blev filosof. Han föddes i England 1861 och dog i USA 1947 (30 december).
Mina drömmar har överträffats av ett annat vitt huvud!
Om glass tycker jag, och om vanilj med kola och kanel i synnerhet.
Hillevi lyckades få iväg David till affären så att vi fick efterrätt.
Idag har vi varit lite jullovsaktiva och bowlat, Anders och jag mot varsin son. Kul! Annars fortsätter vi att ta det ganska lugnt.
Jag läser en spännande bok: Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma. Den tillhör kategorin böcker som manar till eftertanke och insikt.
Ramberättelsen är att en amerikansk toppadvokat efter en rejäl hjärtinfarkt bryter med sitt gamla liv för att söka efter livets mening. I sitt sökande hamnar han i en hemlig dal i Himalaya, där han får lära sig en helt ny livsfilosofi av de som lever där. Efter några år återvänder han hem och berättar om det han lärt sig, och denna berättelse får jag som läsare följa.
Ett av de råd som han för vidare är att man ska läsa mycket. Enligt honom kan man egentligen inte lära sig något nytt av det man läser i böcker, utan man tar bara till sig det man redan visste! Jag kan köpa det.
En annan tes han framför är att vi tänker i stort sett samma tankar dag efter dag, det är bara c:a 5% som byts ut från en dag till nästa. Av den anledningen, inte minst, är det viktigt att bevara sitt sinne från dåliga tankar som tynger och oroar. Visst verkar det logiskt? För min del bekräftar det som jag kände för några år sedan när jag var djupt nere, men ändå insåg att jag inte skulle kunna tänka mig ur krisen. Ett stort steg för mig var att gå med i en kör. Det hjälpte mig att rensa min hjärna!
Varje nytt kapitel inleds med ett citat. Det här gillar jag:
Stora drömmares drömmar uppfylls aldrig - de överträffas alltid. (Alfred Lord Whitehead)
...och då kan man ju fråga sig vem Alfred Lord Whitehead är/var! Inte så svårt att ta reda på. Lite googlesökning har gett mig informationen att han var en engelskfödd matematiker som sedemera blev filosof. Han föddes i England 1861 och dog i USA 1947 (30 december).
Mina drömmar har överträffats av ett annat vitt huvud!
Nytt år!
Om man nu ska tro att det som inleder året kommer att karaktärisera resten av året så kommer jag under 2007 inte kliva upp förrän kring lunchtid och aldrig få banan till filen om mornarna! Däremot får jag både somna och vakna med Anders - och DET känns bra!
Dagen efter kvällen före är dagen efter Tina och Pers bröllop. Vi tar det lugnt!
Dagen efter kvällen före är dagen efter Tina och Pers bröllop. Vi tar det lugnt!