ulna

"I varje vänskap finns det ett antal missförstånd som får den att fungera"

Theodor Kallifatides är en av de författare jag helst återvänder till. Nuförtiden verkar han mest skriva deckare. men det må vara hänt. Oavsett genre och tema så är hans böcker alltid en njutning att läsa, inte minst för det vackra språket.

I den senaste boken jag läst, "I hennes ögon", väljer han att låta storskurken, en kallblodig mördare, också vara en sensibel man som lagar mat, älskar och tar hand om sin handikappade syster med stor ömhet och sinnlighet. Bokens inledande citat anger temat:

Man får inte paradiset allena. Ormen följer alltid med."
Fader Theodoricus Ravenna 1438-1471

Detta tål att tänka på. Visst är det enklare med böcker där hjälten är god och skurken ond - men Theodor Kallifatides visar med all önskvärd tydlighet att livet sällan är så enkelt!

Men citatet om vänskap ovan är också mycket intressant. Många gånger kan det vara bättre att tro att samförstånd råder än att syna alla kort. Å andra sidan kan det knappast vara lämpligt i alla lägen.

Imorgon är det min födelsedag, minsann! Alfons kom redan ikväll för att kunna uppvakta mig ordentligt imorgon. Det känns bra att han lärt sig vad som är viktigt i livet!

Igår kväll yrade vi. Efter viss tvekan hängde Anders med. Att jag skulle ut var ställt bortom allt tvivel. Det är inte varje kväll man kan få se sin dotter uppträda på Storsjöyran. Det kanske inte ens kan bli varje år, eller i varje liv. Men i mitt liv hände det igår: 22.00 klev Emma ut på Club Chrome-scenen tillsammans med Bedroom Eyes. Publiken tjöt i vild förtjusning, åtminstone somliga (läs: Hillevi och hennes kompisar). Eftersom jag bara hört BE på skiva tidigare var det kul att få höra dem i liveversion. Vi blev inte besvikna! De gjorde bra ifrån sig. Anders hävdar att de var ett av de bästa banden vi såg igår och det tycker ju jag också egentligen, men jag var rädd att jag var lite partisk. Det ÄR häftigt med cello till pop&rock! Emma har klagat på att hon hörs dåligt när de är ute och spelar men det var inget problem igår. Hon både hördes och syntes. Rescensionen av spelningen på ÖP:s hemsida var positiv om än kortfattad. De fick betyget 4 av 5 möjliga.

Vi hörde mycket annat bra också under kvällen. Asha Ali t ex, och Katarina Nuttall - den senare köpte vi en skiva av dessutom. Den är också bra.

Mitt minne av tidigare Storsjöyrekvällar är att de är väldigt långa och att presidenttalet är oerhört sent, men det stämde inte igår. Vid midnatt kom Evert Ljusberg svävande över  Stortorget i Robin Hood-stil. Jag insåg att det var fiffigt att ha öronproppar under talet för då hörde jag inte så mycket av allt svammel i publiken. Det är uppenbarligen många som har problem med att stå still och lyssna när någon talar! På talet följde ett maffigt fyrverkeri - då var det riktigt, riktigt bra att ha öronproppar - och sen följde snart svängig reggea av Sierra Leone Refugees! De var för övrigt ett av få band som riktigt lyckades fylla upp den stora scenen på torget.

Vi hörde och såg The Ark också, men bara halva spelningen, för den kolliderade med Bedroom Eyes. Sällsynt dålig planering av de som la programmet - de borde ha insett att jag ville se båda. Men man får göra sina val här i livet!

Ofta är det det lite oväntade som blir det mest minnesvärda.

Vi bodde på vandrarhem mitt emellan Dellensjöarna. Tvärs över vägen låg en campingplats. Där fanns även en fin badvik och en mycket speciell minigolfbana. Vi gick dit för att bada några gånger, och sista dagen ville vi även testa minigolfbanan. Men tji fick vi, för den var stängd. Bara för att ändå göra något gick vi då efter skyltarna om "Konst i Härbre" som vi sett flera gånger. Det var vi glada för! Konsten i härbret var härliga tavlor som visade sig vara målade av en 82-årig dam. Hon skrev även dikter. Sedan vi njutit en stund av hennes verk letade vi upp tanten och fick en pratstund med en livsbejakande människa. Det var en sån där upplevelse som vi kan ta fram i vinter när vi känner oss gamla och trötta.

Tre trogna besökare har kollat min blogg även de senaste dagarna trots att det hänt ingenting. Men nu är vi hemma igen, och allt är som vanligt ungefär: vi vaknade till Alfons fnitter vid datorn där han plägar sitta och titta på mangafilmer och så småningom kom även frukostbrickan på plats. Helt OK att vara hemma igen!

Idag är det tvättdag för David! Han har samlat länge. Ett tag tog han med sig tvätten hem till Kalle, men han har tydligen insett att det inte är så fiffigt och praktiskt i längden.

...men först måste man packa! Suck! Om att packa tycker jag inte. Packa upp är inte heller kul - men att resa är roligt. Nu är det dags igen. Imorgon tar Alfons och jag Bully till Hälsingland. Billy får vara kvar i Östersund för att stå till den nyblivna körkortsinnehavaren Emmas förfogande. Hon tog en liten lusttur till Brunflo alldeles ensam idag bara för att hon fick, men imorgon blir det skarpt läge. Då ska hon ut på uppdrag. Fabian skall hämtas. Jojo!

Väl framme i Hälsingland ska jag först ha ett kärt återseende med Anders. Sen lastar Alfons och jag av våra cyklar och cyklar iväg, medan Anders följer efter i mer maklig takt i Bully som får vara följebil. Det här blir bekväm cykelsemester utan packning på cyklarna. Det känns som en riktigt bra idé! Morgondagens mål är Dellenbaden där jag bokat rum på vandrarhemmet. Jag lyckades behärska mig när en trevlig röst sa "Dellenbadenellen". Det lät väldigt lustigt. Troligtvis har Ellen fått jobbet tack vare sitt namn. Eller också heter alla som jobbar där Ellen under tjänstetid. Det skulle vara ännu roligare. Det känns som om det finns mycket roligt att utforska i Hälsingland förutom Anders.

En nybliven körkortsinnehavare ringde just. Kul! Igår körde hon så illa att vi vände och åkte hem för att hon inte skulle göra fler misstag dagen före uppkörningen, fast då hade hon redan hunnit med en körlektion och kört med sin  pappa, så det kunde nog räcka! Idag gick det tydligen bättre, så nu ska jag tanka bilen och låna ut den så hon får köra ensam för första gången. Det är en häftig känsla!

Själv ska jag äta lunch med min kära Sandra. Det var ett tag sen sist, men är alltid lika mysigt!

Att lämna av Anders i Hälsingland kändes helt OK. Kul för honom att åka till Milano med Urban. Det unnar jag honom.

Dagarna utan Anders i Uppsala var också helt OK. Vi bodde bra, åt gott (höjdaren var middagen på Scandics egen restaurang! Man ska definitivt inte underskatta Scandicrestauranger. Där verkar man ta mat på allvar, minst sagt.) och hade det bra i största allmänhet.

Men att komma hem utan Anders - DET kändes tomt. Sängen var en stor ocean när jag skulle gå och lägga mig, och jag kände mig knappt simkunnig. Nåja, jag sov faktiskt rätt bra ändå. Ensam i sängen med egenhämtad frukostbricka är inte patetiskt - det är skönt. Jag ska inte påstå att jag för en gångs skull slapp slåss om morgontidningen, för enligt tradition faller den alltid i mina händer först. Men det är väldigt tyst att äta frukost ensam. Där fanns ingen att som kunde motta mina skarpa kommentarer om nyheterna t ex.

Efter frukost tröstade jag mig med att ringa till försäkringsbolaget för att äntligen få pengar för Davids stulna cykel. Det kändes som lite balsam för själen eftersom jag får ut mer pengar än jag lagt på den begagnade cykel jag redan köpt åt det stackars barnet. De pengarna ska jag göra något trevligt för - eller också kanske jag kan köpa ett nytt bakdäck åt David... Ska fundera på det!

Det är ett tveksamt nöje att vara ute och åka bil med barnen, men ibland är det ofrånkomligt. Uppsala t o r måndag-onsdag blev det den här gången. På väg ner lämnade jag med saknad av Anders i Hälsingland hos Urban fvb till Milano, minsann, där herrarna just denna afton intar 100-årsmiddag - de bidrar med 50 var. Ytterligare en 50-åring, storasyster Eva, var anledningen till Uppsalaresan. När vi kom fram mot kvällen fanns det bara kvar 5 sorters tårtor, så med det fick vi låta oss nöja.

Gossarna och jag tog in på Scandic Uppsala Nord och var mycket nöjda med vårt val. Igår badade vi på Fyrishov och besökte Bror Hjorts hus där det till min förtjusning pågick en Plupp-utställning! "Plupp, är det han som har blått hår?", sa David, när jag frågade om vi skulle åka dit. "Blått hår?". Den Plupp jag mindes hade svart hår och var i svartvitt... men det där med blått stämde faktiskt!

På hemvägen skulle vi få med oss Hillevi i bilen också. Jag insåg att det skulle göra situationen än mer laddad. Således kändes det som en lättnad när jag hittade rosa piller med namnet "Rosa skimmer". Enligt beskrivningen skulle de verka irritationsdämpande och vara i c:a 3 timmar. Två sådana torde räcka i stort sett för resan Uppsala-Östersund tänkte jag. Dock tog hon aldrig till dem. Hon sov en stor del av sträckan istället.

Om sommaren vimlar det av häftiga konserter, minsann! Resten av året finns det en hel del att välja på också, men under sommaren är  det helt hysteriskt. Idag har vi varit och åhört en duell mellan en pianist och en kyrkorganist. De hade varit så fiffiga att de dessutom tillhandahöll en färdig rescension i programmet för att hjälpa musikrescensenterna som säkert har häckarna fulla i dessa tider. Som  vanligt överensstämde inte rescensionen helt med verkligheten, men den var rolig.

På väg hem behövde vi handla lite juice bland annat. Vi for till Hemköp och drog med oss en röd korg runt i affären. Sedan vi lagt ner röda äpplen, tomater och rödlök på avdelningen för frukt och grönt kändes det helt enkelt förpliktigande att enbart handla röda saker. Vi lyckades nästan. Brödet var lite väl lite rött, men där var i alla fall lite röd text på påsen. Och juicen fick bli blodapelsin dito, givetvis.

Igår var jag på en rockkonsert och fick föja med bandets sångare hem! Häftigt!

Hoover mountain band gjorde en av sina inte särskilt frekventa spelningar i puben på festplatsen Fröjdholmen i Oviken. Intressant upplevelse!

Kvällens huvudattraktion var Barbados, som spelade på dansbanan. De var inte ett dugg lika vare sig Barbamama eller Barbapapa! Vi tittade in i rent studiesyfte och kände tydligt att dansbandsmusik inte är vår temugg!

Hmb däremot svänger det om! Anders invigde sin nya vita hatt som han köpt på stan tidigare på dagen. Ända tills vi träffade Emma var han ganska nöjd med sitt inköp. Sedan hon berättat att Piv köpt en likadan var han något mindre nöjd. Men icke desto mindre var han häftig på scen med vit hatt och vita skor som vita ändpunkter såsom de vita ändarna på en trollkarlsstav. Det är kul att se honom rocka loss på scen. Det är mycket energi per kvadratcm då!

Själv hann jag med en ny fästman under spelningen. En av ortens lokala förmågor fattade tycke för mig och presenterade mig som sin tjej för vänner och bekanta samt hällde öl över mig i all kärvänlighet. Eftersom han ideligen ömsom bedyrade att jag är söt, ömsom vacker, så tyckte jag att det var fint. Dock fann jag för gott att avsluta relationen inom ett fåtal minuter sedan han fått glänsa inför sina kompisar. Han tog inte illa upp utan tackade för den tid som varit.

Idag tar vi det lugnt.

Jag har nog hittat stans bästa bilverkstad - åtminstone i ett avseende: de vill inte ta för mycket betalt! Ifjol kollade de ett oljeläckage som de inte tyckte att jag skulle låta reparera, för det skulle kosta för mycket. Omutifallatt jag hamnar i det läget att jag vill byta växellåda skulle det kunna vara idé, inte annars. Likadant med det nya felet, som har att göra med reglaget till fläkten. Om jag drar det lite för långt lägger fläkten av. Det går att byta reglaget med ganska stort besvär - men det är onödigt tydligen. Bättre att se till att ingen vrider på över 3. Häpp! Det känns rätt skönt med den sortens råd när man som jag har en gammal bil. Nu funkar fläkten igen, och då är jag nöjd med det!

Idag har jag jobbat en skvätt, och det känns nästan lite kul att använda hjärnan till sånt. När jag kollade min e-post hade jag fått en jobbannons från ett företag som jag haft lite att göra med tidigare. Intressant! Jag såg annonsen i tidningen häromveckan, men det känns onekligen än mer intressant när jag får den skickad till mig av företagets VD!

Alfons har stretat på med både sin och Emmas tvätt idag. Han fixar det mesta han förutsätter sig, även om det ibland kan ta lite tid.

Min namnsdag - minsann! När min kära Ewa sms:ade grattis i ottan anade Anders att det fanns en anledning. Sedan han kollat uppslaget "namnsdag" i morgontidningen som jag hämtat med frukostbrickan (på MIN namnsdag!!!) skämdes han lite. Men han gottgjorde det gott och väl genom att gå och köpa en 5-personers jordgubbstårta på Törners. Den räckte precis till Hillevi, Alfons, David, Anders och mig, och så blev det en alldeles lagom extrabit kvar åt mig. Ett inte alltför avancerat tips är att den kommer in på en frukostbricka som jag inte bär imorgon. Det ser jag fram emot!

Vi hade lite kommunikationsproblem idag! När vi var ute och åkte bil idag och kom från Bangårdsgatan insåg jag att vi riskerade att hamna i läget att behöva göra en vänstersväng in på Rådhusgatan. Det är inte kul vid fyratiden! Dock går det att undvika om man glider förbi Östersunds C genom att ta vänster från Bangårdsgatan. För att kolla att det var det som Anders avsåg att göra frågade jag: "Tar du vänster här?". "Nej", svarade han, och svängde raskt åt höger!!! Men... Det var ju inte så himla smart. Lite förvirrat tittade han på mig, när han insåg vad jag hade sagt. Det visade sig att han HADE tänkt svänga till vänster, men när jag frågade fick han för sig att jag menade att han inte skulle göra det... I ett tidigare liv har det tydligen kommunicerats med indirekta budskap! Ack, ja! Så vad lärde jag mig av det? Att jag måste vara ännu tydligare! Eller också kanske han vänjer sig vid att jag menar det jag säger. Hoppas det! Slutet blev dock väldigt gott, för vi fick bevis för människors inneboende godhet. Vi fick vänta en stund uppe vid Rådhusgatan - men sen var det en vänlig bilist som stannade och släppte fram oss! Då blev vi så glada och tyckte nästan att det gjorde dagen ännu lite vackrare än den redan var.

Härligt, lata dagar med halva dygnet i sängen. Med rätt sällskap är det optimalt. Av någon anledning har vi hamnat i det rättvisa läget att vi hämtar frukostbricka varannan dag. Jag tycker egentligen att det krävs en man för den uppgiften, men den aktuelle mannen njuter minst lika mycket som jag av att vara den som ligger kvar halvsovande tills brickan kommer in. Det må vara hänt då, när jag äntligen hittat min rätta halva.

Idag kunde vi gotta oss åt en hel bilaga om Storsjöyran. Den ser vi fram emot! Emmas namn måste ha fallit bort, men utan tvekan ska hon spela på lördagkvällen. Kul, kul! Mycket annat lät kul också.

Min syn på tillvaron har förändrats på sistone sen jag fick progressiva linser att testa. Jag känner mig inte helt bekväm med dem. I bästa fall går det över efter en tillvänjningsperiod. Det är lite jobbigt att inte känna igen folk på avstånd etc.

Igår var en höjdardag: Alfons bjöd mig på fika på Törners konditori. Härligt! Vi hade en mysig stund bland bakelser och läskeblask. Sen följde han snällt med mig till Syssla för att fynda pärlor och så småningom även til Skivhörnan där Monika Dominique snällt väntat på mig några veckor.

Idag har jag umgåtts med 4 dalsjöforsare samtidigt och ingen av dem är jag släkt med: En gammal granne som dessutom varit min dagmamma, min gamla frissa, de två förstnämndas svägerska som jag handlat randiga tröjor av i parti och minut samt en tjej som gick i min parallellklass under mellan- och högstadiet. Den sistnämnda hade jag kanske inte kännt igen om jag mött henne på gatan, men jag hade fått veta i förväg att det var hon, och då var det faktiskt inte så svårt att känna igen henne. Kul!

Annars är vi lite sega idag eftersom vi firade en 50-åring igår. Det händer lite då och då nuförtiden. Den här gången var det en Bosse som blev 50 år. Eftersom han är musiker kryllade det av sådana på festen. Inte helt förvånande fanns det en scen speciellt uppriggad också, så det var bara för de därtill hågade att äntra den. Det hände lite då och då. Även Anders och jag bidrog - och vi är MYCKET bättre än Mia Marianne och Per-Filip! För säkerhets skull stängde Anders gylfen innan vi började vårt framträdande.