En reseberättelse
Innan Davids pengar tog slut koncentrerade vi oss främst på graffiti- och skateaffärer. Sedan blev det muséer och Kairo Bazar. Jag hittade riktigt läckra danskläder och en randig danskäpp - bådadera blev ivrigt beundrade av Jimiiii. Nästa helg kan man för övrigt gå nybörjarkurs i orientalisk dans här i Östersund, vilket kanske kan vara något för honom! Själv ska jag gå inte bara en, utan två kurser, den helgen. Det ska bli kul!
Som man frågar får man svar
På midsommarafton gick jag upp för tidigt! Klockan verkade vara 9 när jag vaknade till, så jag masade mig ut i köket för att fixa frukostbricka. Väl där upptäckte jag att klockan faktiskt bara var 8, men då var jag redan uppe, så det fick bli tidigt frukost. Men midsommarhelgen blev trevlig ändå med midsommaraftonsmiddag hos Åsa och Bosse, stipendieutdelning för Emma på midsommardagen och sedan dubbla konserter igår: stråkkvartett i Frösö Kyrka och "finvisor och fullåtar" i Ängsmokyrkan. Vi njöt av bäggedera!
Nu tar jag David med mig och åker till Stockholm några dagar.
Wind on water
Samtidigt som jag sitter vid datorn i hallen tittar David på TV i vårt sovrum, Anders spelar gitarr och sjunger i vardagsrummet och Alfons har dragit sig tillbaka för natten. Det känns lugnt och varmt och tryggt hemma hos oss.
Jag har pratat med Åsa, som vi ska äta midsommaraftonsmiddag hemma hos, och gjort upp om förutsättningarna; vi fixar förrätt och dessert medan hon står för varm/huvudrätt.
För min del har jag hittat den optimala midsommaraftonsförrättet: matjesushi! Kan det bli mer rätt? Traditionsanknuten men ändå nytt och fräscht och asiatiskt. För att Åsa ska överleva förrätten får hon avocado på sin.
Desserten är också given - blågul paj som jag uppfann häromåret. Smulpaj med blåbär som fyllning och saffran i smulet så att det blir gult. Det kommer att bli så himla bra!
Middagen idag gick inte heller den av för hackor: helstekt fläskfilé med salami och soltorkade tomater. Anders hade engagerat sig rejält medan jag var flitig på jobbet. Det är gott med mat!
Nu är jag gladare än du
När vi väl avslutad affären, lastat på cykeln bak på Billy och åkt iväg sa David: "Nu är jag gladare än du". Det var härligt att höra!
Idag har han cyklat in till stan från Fåker. Det bör vi fira på något vis!
Ta ett bloss för moster Lilly
Idag var det minnesstund i Gamla Kyrkan för arbetskamrater men även släkt och vänner. Det kändes viktigt att gå dit. Hennes stackars chefer fick säga några väl valda ord. Den uppgiften ville nog ingen överta, men de gjorde det så himla bra. Fredrik, som är avdelningschef, beskrev den Jeanette vi alla saknar med några episoder och kommentarer som kändes på pricken rätt. Imponerande!
Ett inslag i minnesstunden var att vi alla fick gå fram till koret, tända ett ljus och placera det i ett kors på golvet. Detta skedde inte helt fritt från incidenter, bland annat smet några av de fortfarande otända ljusen iväg längs golvet, vilket kändes som något som Jeanette hade kunnat förorsaka om hon hade kunnat.
Efter minnesstunden gick Ulrika och jag och åt lunch. När jag så småningom återvände upp till jobbet var det picknick utanför huset. Efter den mer högtidliga och sorgliga stunden i kyrkan var det nu ännu en minnesstund för Jeanette, nu lite mer i hennes anda med ett glas vin och våra fina minnen av henne. Det kändes väldigt rätt! Jag slängde mig ner i gräset och deltog.
När någon dör
Igår morse fick jag ett sms från en av mina vänner. Hennes kusin tillika min kollega dog i en olycka i lördags. Man vaknar snabbt av ett sådant meddelande! Det känns så oerhört sorgligt att en så levande människa plötsligt är död. Det är bara en vecka sedan vi firade henne som nybliven doktor, och nu kommer vi aldrig att se henne igen eller höra hennes skratt. Hennes man och barn ligger på sjukhus. Alla vardagsproblem känns väldigt banala.
Härliga tider
Idag är det så lugnt på Skolgatan 3B: Emma och Fabian har flyttat till sin andrahandslägenhet några kvarter bort, Jim har åkt hem och Anders hjälper Tor att flytta från Järpen till Östersund. I och för sig kom Fabian hit och åt lunch med oss, men sånt är bara trevligt.
Med bara 4 personer kvar hemma blir det väldigt lugnt! David och jag har jagat garderob med skjutdörrar utan att riktigt lyckats. De som vi hittade var för breda, och de som inte var för breda hade inte skjutdörrar. Sedan jag sökt på nätet har jag insett att vi kanske letade på fel ställen. På måndag ska vi testa byggvaruhusen. Där kan det i bästa fall finnas det vi söker.
Mitt sybord ser så lockande ut! Jag tror att jag ska inta det.
Sommarlov
Min underbara Emma hade alldeles frivilligt anmält sig som middagslagare, så vi kom hem till ett bord i färd med att dukas. Härligt!
Nu ska jag rätta tentor en stund innan jag gör helg.
Vilken man!
Hillevi påstår att hon är vuxen nu. Man kan alltid hoppas! Hur som helst har hon bytt inriktning när det gäller pojkvänner. Medan hon tidigare dragits till långhåriga introverta typer ser vi nu något nytt:
Jimiiii!
Hans skor funkar i alla fall bra som morgontidningshållare.
Däremot hindrade han Hillevi från att laga middag åt mig igår kväll. Det drar ner helhetsintrycket. Jag hade önskat en matskål vid min hemkomst från Norge. Efter en lång dag med enbart norsk lunch och sedan chips på tåget känns ett mål lagad mat som en nåd att stilla be om. Men Hillevi låg i soffan med två enstaviga grabbar och påstod att hon skulle bjuda mig på färskpotatis och fiskpinnar "sen". Efter drygt en timma stekte jag mig en omelett som jag åt med keso och grönsaker och bittert sinne. Detta kommer jag att minnas!
Vilken man du ær!
Under helgen firade vi studenter så det stod hærliga till. Hillevi blev uppenbarligen mycket nøjd med sin studentpresent från mig: en akustisk gitarr. I lørdags morse nær jag vaknade såg jag att hon øppnat gitarrfodralet och lagt sin studentmøssa till vila på gitarren. Det kændes som en skøn markering.
Norge en sista svæng infør sommarferierna. Det kændes lite extra kul att åka hit den hær gången eftersom jag fick ett mycket positivt mæjl från min norska chef i måndags. Han bedyrade att både han "og ovrige ansatte" uppskattar mina insatser hær. Kul!
Nationaldagsfirande och annat
Hillevi går in på slutspurten inför sin studentdag. Lite blek är hon allt, men hon stretar tappert på med fester och uteliv. I allmänhet kommer hon i alla fall hem innan vi kliver upp.
Varmt, varmare - varmast!
Det känns onekligen konstigt att gå till jobbet tidigt (nåja!) på morgonen utan minsta behov av vare sig strumpor eller ytterkläder! Nu hade jag i och för sig strumpor ändå idag, men bara för att jag ville få glassa omkring i det tjusiga par Emma köpte åt min när hon var i London senast: skära (inte rosa - skära!) med bakelser på. Och varje bakelse är prydd med ett glittrigt körsbär. De är så vackra att man kan gråta! Om jag hade varit Hillevi hade jag tagit kort på dem, men du får tro mig på mitt ord. Det allra bästa med dem är för övrigt att det är mönster på HELA strumporna, inte bara skaften. Såna gillar vi! Det är så skönt att få känna sig riktigt, riktigt nöjd ibland.
Anders 50 år, igen!
Man kan lugnt säga att vi hade tur med vädret. Tanken slog oss, att det hade kunnat vara mindre mysigt att sitta på en utomhusarena i drygt tre timmar i regn. Men nu regnade det inte! Inte ett dugg. Det var soligt och varmt hela dagen. Dock blev det svalt nere i stenbrottet ganska snabbt, men vi var rustade med filtar, så det gjorde inte ett dugg!
Vi slog oss ner, mätta och belåtna efter den välsmakade middagen. Det kändes skönt att ta resan upp till Dalhalla på ett tidigt stadium och sedan dinera i lugn och ro i väntan på konserten. Förbandet var välklingande Uppsala Kammarkör. På förhand kändes det lite oväntat med en kör som förband på en rockkonsert, men det var helt perfekt! Redan där fick vi känna den fenomenala akustiken. När Anthony och hans vitklädda band sedan gick på scenen var vi väl förberedda och fick njuta för fullt i flera timmar. Att gå på livekonsert gör man kanske snarare för själva upplevelsen än för den ultimata musikaliska njutningen - men i det här fallet fick vi allt. Ljudet var helt superbt, och att lyssna på Anthony and the Johnsons överträffade våra högt ställda förväntningar. Fler än vi uppskattade konserten:
Stort, Antony
Fredag kväll
Med visst motstånd gick jag från jobbet, för jag hade så otroligt roligt sent på eftermiddagen när i stort sett alla andra gjort helg för längesen. Det är urkul att sammanställa kommentarer och förändringsförslag i jätteenkäten som vi jobbar med. Som att lägga pussel ungefär. På måndag får jag fortsätta med det. Hoppas helgen går fort! ...men det kommer den nog att göra. Vi siktar mot Rättvik imorgon, och på kvällen blir det konsert i Dalhalla. "Anthony and the Johnsons", men "Uppsala Kammarkör" som förband. Det senare kändes lite oväntat! En kammarkör som förband. Men det kan säkert bli bra!
Billy får inte följa med, för han har problem med motstånd. På grund av ett havererat sådant funkar inte kupéfläkten. MIn bilverkstad är bemannad med en sann humorist. När jag ringde och talade om att fläkten inte fungerade frågade han: "Hur vet du det?" Eh... Jag muttrade något om att vrida på knappen och ingenting händer - för mig var det en helt befängd fråga! Dock kan jag misstänka att han menade att det kunde vara fel på fläkten, eller något annat som hade med fläktprocessen att göra. Men det ska väl inte jag behöva veta? Jag vet vilken färg det är på min bil. Det borde väl vara nog av tekniskt kunnande?