Ändrad riktning
I måndags fick jag en annons till påseende från den enhet på Fhi som arbetar med frågor som är relaterade till spel och spelberoende. Det hade inte att göra med att jag spel-ar elbas, utan det var för att jag skulle lämna synpunkter på annonsen eftersom det var en statistiker de sökte. Jag kunde bara konstatera att den tjänsten var en statistikers våta dröm, så jag skrev kort och gott, att den tjänsten vill jag ha! Det föll i god jord, för de ville gärna ha mig på tjänsten. Då återstod det lilla problemet att jag är anställd på en annan avdelning och en annan tjänst. Problem är till för att lösas! Jag gick och pratade med min chef, som är inte bara en mycket trevlig utan även förstående chef. Han förstod att jag skulle söka tjänsten om den utannonserades, och han vet också att jag har haft lite halvtråkiga arbetsuppgifter hittills - så han lovade att kolla det hela med chefen för den andra avdelningen, vilket han också gjorde. Imorse fick jag veta att de kommit fram till förslaget att jag jobbar 60% år spel, 20% åt analysavdelningen och så har jag mina 20% i Norge. Helt perfekt! Och jag är inte minst glad för att analysavdelningen tycker att det är viktigt att jag finns kvar där med en fot.
Imorgon bitti blir det tidig uppstigning för min del! Jag drar till Stockholm med första planet. Det blir säkert bra bara jag kommer det. Gunilla och jag ska på skojiga studiebesök på SCB och Socialstyrelsens statistikavdelning. Någon som är avundsjuk?
...och så det här med pepparkaksformar! Min samling blir nog aldrig komplett, men tack vare Astrid, som tipsat om en sida med bortåt 100 olika formar, så kan jag bland annat köpa en fiolform!!!
Imorgon bitti blir det tidig uppstigning för min del! Jag drar till Stockholm med första planet. Det blir säkert bra bara jag kommer det. Gunilla och jag ska på skojiga studiebesök på SCB och Socialstyrelsens statistikavdelning. Någon som är avundsjuk?
...och så det här med pepparkaksformar! Min samling blir nog aldrig komplett, men tack vare Astrid, som tipsat om en sida med bortåt 100 olika formar, så kan jag bland annat köpa en fiolform!!!
3 bra saker
Ibland på kvällarna sammanfattar Anders och jag vår respektive dag med 3 bra saker som hänt under dagen. Det är sällan omöjligt! Riktiga pissdagar har åtminstone den goda egenskapen att de tar slut på kvällen.
Idag har jag mer än tre saker på min lista. Här är några av dem:
* Vi var på Sinnenas Café och bokade in oss för att spela där på lördag
* Jag har lärt David att räkna ut kvadratrötter
* Jag var på en bra föreläsning med Bengt Klefsjö, som är professor emeritus i kvalitetsteknik
Bengt Klefsjö berättade bland annat följande:
Han hade varit på en stor mässa och hört en föreläsning om ledarskap för ett stort antal personer, främst i chefsställning. Föreläsaren uppmanade de närvarande 2000 personerna att blunda och tänka på sin närmaste chef i en halv minut. När de sedan fick öppna ögonen frågade han: "Fick ni någon kick?". Det som hände då var detsamma som hände under dagens föreläsning. Flertalet gapskrattade.
Konklusionen var: om du är chef, vill du att de som du är chef över skrattar åt en sån fråga?
Visst ligger det något i det!
Idag har jag mer än tre saker på min lista. Här är några av dem:
* Vi var på Sinnenas Café och bokade in oss för att spela där på lördag
* Jag har lärt David att räkna ut kvadratrötter
* Jag var på en bra föreläsning med Bengt Klefsjö, som är professor emeritus i kvalitetsteknik
Bengt Klefsjö berättade bland annat följande:
Han hade varit på en stor mässa och hört en föreläsning om ledarskap för ett stort antal personer, främst i chefsställning. Föreläsaren uppmanade de närvarande 2000 personerna att blunda och tänka på sin närmaste chef i en halv minut. När de sedan fick öppna ögonen frågade han: "Fick ni någon kick?". Det som hände då var detsamma som hände under dagens föreläsning. Flertalet gapskrattade.
Konklusionen var: om du är chef, vill du att de som du är chef över skrattar åt en sån fråga?
Visst ligger det något i det!
Helgen kom och gick
Ikväll kändes det som vi behövde gå på bio för att vi skulle ha gjort något i helgen - men av den anledningen var det egentligen onödigt, för det har varit en rätt bra helg, bortsett från fredag kväll när jag fick vara sträng moder ett tag.
Nåväl, vi gick hursomhelst på Bio Regina och såg "Falskmyntarna", som var en krypa-in-under-skinnet-film med större delen av handlingen i ett koncentrationsläger under andra världskriget. Huvva! Tur att Anders satt bredvid mig, annars hade jag nog varit tvungen att hålla i mannen som satt och gjorde anspråk på armstödet till höger om mig. Eftersom han hade lämnat en tom plats mellan sig och personen längre in på raden tyckte jag att han kunde luta sig åt det hållet och hävdade min rätt till armstödet mellan oss. Det var en klok strategi, för han retirerade raskt utan att jag behövde ta till våld. Ibland är det bra att det stora flertalet är rädda för kroppskontakt med främlingar.
Igår var vi på Skivhörnan och köpte en packe skivor till halva priset. Det är synd att stans bästa skivaffär stänger - men kul att köpa mycket skivor för en måttlig summa pengar. Jag plockade sånt som jag vet att jag gillar och så några som lockade med spännande konvolut. Det kan man kosta på sig när skivorna kostar runt en femtiolapp. Hittills har jag inte blivit besviken på något köp.
Igår eftermiddag var det två konserter jag hade kunnat tänka mig att gå på, men valet blev enkelt för biljetterna till den med blåsarmusik i glad, brittisk anda var slutsåld, så då blev det Brahms med en pianist och en stråkkvartett istället. Det var en höjdarkonsert. Emma och jag satt längst fram och fick sällskap av ÖP:s rescensent som glatt förkunnade att han vågade sitta där när han inte blev ensam. Så vi gjorde en insats!
Nåväl, vi gick hursomhelst på Bio Regina och såg "Falskmyntarna", som var en krypa-in-under-skinnet-film med större delen av handlingen i ett koncentrationsläger under andra världskriget. Huvva! Tur att Anders satt bredvid mig, annars hade jag nog varit tvungen att hålla i mannen som satt och gjorde anspråk på armstödet till höger om mig. Eftersom han hade lämnat en tom plats mellan sig och personen längre in på raden tyckte jag att han kunde luta sig åt det hållet och hävdade min rätt till armstödet mellan oss. Det var en klok strategi, för han retirerade raskt utan att jag behövde ta till våld. Ibland är det bra att det stora flertalet är rädda för kroppskontakt med främlingar.
Igår var vi på Skivhörnan och köpte en packe skivor till halva priset. Det är synd att stans bästa skivaffär stänger - men kul att köpa mycket skivor för en måttlig summa pengar. Jag plockade sånt som jag vet att jag gillar och så några som lockade med spännande konvolut. Det kan man kosta på sig när skivorna kostar runt en femtiolapp. Hittills har jag inte blivit besviken på något köp.
Igår eftermiddag var det två konserter jag hade kunnat tänka mig att gå på, men valet blev enkelt för biljetterna till den med blåsarmusik i glad, brittisk anda var slutsåld, så då blev det Brahms med en pianist och en stråkkvartett istället. Det var en höjdarkonsert. Emma och jag satt längst fram och fick sällskap av ÖP:s rescensent som glatt förkunnade att han vågade sitta där när han inte blev ensam. Så vi gjorde en insats!
Godmorr, godmorr!
Nær jag kommer till jobbet med min tigervæska på slæp skrattar mina norska arbetskamrater! Ska jag tolka det som ett utslag av fræmlingsfientlighet?
Utomlands
Nu ær jag i Norge igen, och længe den hær gången. Ænda till imorgon (från igår). Det ær ændå dubbelt så långt som vanligt.
Igår var det en solig och vacker høstdag. Jag slutade redan vid halvfyratiden før att hinna in till Levangers lilla, lilla centrum och kika efter garn till Piv. Levangers centrum består av två parallella gator i två kvarter ungefær. Det ær hur mysigt som helst nær affærerna ær øppna med de som inte stænger kl 16 stænger 16.30 - så det gæller att sno på om man ska hinna in någonstans.
Sedan jag utrættat mitt ærende tog jag en promenad en bit bortanfør stan. På tillbakavægen hittade jag ett galleri som øppnade nyligen. Det ær belæget i stans gamla fængelse, så utstællningarna var såvæl i den stora, pampiga tingssalen som i små celler. Bara att gå omkring i huset var en upplevelse!
Imorgon ska jag hålla kurs. Jag gjorde de mesta førberedelserna på tåget igår, men jag ær inte helt klar ænnu. Bæst jag tar tag i det, før solen skiner idag också.
Novellbörjanar
Första halvan av skrivarkursen ska handla om novellskrivande. Till nästa gång ska vi skriva början på en novell. Utgångspunkten är en tidningsnotis från DN för ganska precis ett år sedan. Så här är min första början:
Äh, jag tror jag skickar iväg bägge!
Fortfarande kommenterade folk vilken osedvanlig tur hon hade haft. Änglavakt, sa de, och de hade så rätt. Hur rätt de hade visste de ändå inte. Det var inte hon utan hennes liv som sånär hade krossats den där höstdagen för ett år sedan.
Efter ännu en sömnlös natt hade hon fattat det ödesdigra beslutet. Hon visste att det var omöjligt att spara ihop pengarna hon behövde för att köpa sig fri. Sven var gammal och sjuk. Han kunde dö när som helst, det visste alla. Just den dagen skulle han vara ensam om morgonen.
Hon hoppade upp på cykeln och cyklade iväg längs Värmdövägen. Den svala morgonluften fick henne att huttra, och hon kramade lite hårdare om cykelstyret medan hon övertygade sig själv om att hon skulle kunna genomföra det. Om inte släpet hade kommit svepande hade hon gjort det och gjort sig olycklig för resten av sitt liv.
Det här är en annan början:
Sara suckade och tittade missmodigt bort längs Saltsjöbanan där delar av hennes cykel låg strödd som konfetti.
Ingen skulle tro henne. Nu skulle hon komma för sent igen, men vem skulle tro att hon först krockat med ett kringdrivande lastbilssläp mitt på cykelbanan för att sedan med nöd och näppe hinna grabba tag i räcket till Saltsjöbanan medan hennes cykel for iväg för att krossas av åttatåget? Ingen! Sådant händer inte, och definitivt inte henne.
Det var nätt och jämt de hade trott på hennes historia igår om det som hon sagt sig ha råkat ut för i måndagsrusningen, men det här var för bra för att vara sant. Hon böjde sig ner för att plocka upp sjalen som lossnat i farten och lommade iväg längs cykelbanan.
Om hon skyndade sig skulle hon bara bli lite sen.
Äh, jag tror jag skickar iväg bägge!
Frisk och pigg!
Imorse vaknade jag äntligen och kände mig frisk och pigg. Det var på tiden! Det är segt att inte må bra. I och för sig simulerade jag frisk i fredags och gick till jobbet men jag var nog inte helt prisvärd då. Vilken tur att jag inte har prestationslön!
Idag har varit en riktigt härlig söndag. Först vår sedvanliga, härliga, långa förmiddag i sängen med frukostbricka, P2 och DN. Sen stack Anders iväg till Brunflo för sin första av två sånglektioner som han fick av mig i födelsedagspresent. Medan han var borta spelade jag flöjt länge och väl (åtminstone lät det bra ibland). På sistone har vi mest bara övat på gemensamma låtar, så jag har försummat min egen instrumentalträning. Det var härligt att öva koncentrerat ett tag.
Det har varit en vacker och krispig höstdag, så när Anders kom hem drack vi en kopp kaffe och gick sedan ut i solskenet. Vi flanerade genom hela den lilla parken på andra sidan Stuguvägen och sedan ner till hamnen där vi följde kajkanten och tittade på båtar och glittrande vatten. Framme vid Badhusparken svängde vi av upp mot Stora Torget och sedan in på gågatan. Komna så långt insåg vi att vi var hungriga, gravt hungriga till och med. Dock var vi inte helt desperata, så vi passerade McDonalds och gick till Shanghai Wok istället. Det var ett bra val. Där åt vi trerätters middag och kunde sedan strosa hemåt mätta och belåtna.
När vi kom hem tittade vi in hos Emma för att titta på hennes just ommöblerade lägenhet. Jag fick låna en fransk film som jag var vacker och hade ett helt perfekt tempo för en skön söndag. Nu känner jag mig avslappnad och redo för en ny arbetsvecka. Imorgon ska jag försöka se vad det är för problem med Gotland.
Idag har varit en riktigt härlig söndag. Först vår sedvanliga, härliga, långa förmiddag i sängen med frukostbricka, P2 och DN. Sen stack Anders iväg till Brunflo för sin första av två sånglektioner som han fick av mig i födelsedagspresent. Medan han var borta spelade jag flöjt länge och väl (åtminstone lät det bra ibland). På sistone har vi mest bara övat på gemensamma låtar, så jag har försummat min egen instrumentalträning. Det var härligt att öva koncentrerat ett tag.
Det har varit en vacker och krispig höstdag, så när Anders kom hem drack vi en kopp kaffe och gick sedan ut i solskenet. Vi flanerade genom hela den lilla parken på andra sidan Stuguvägen och sedan ner till hamnen där vi följde kajkanten och tittade på båtar och glittrande vatten. Framme vid Badhusparken svängde vi av upp mot Stora Torget och sedan in på gågatan. Komna så långt insåg vi att vi var hungriga, gravt hungriga till och med. Dock var vi inte helt desperata, så vi passerade McDonalds och gick till Shanghai Wok istället. Det var ett bra val. Där åt vi trerätters middag och kunde sedan strosa hemåt mätta och belåtna.
När vi kom hem tittade vi in hos Emma för att titta på hennes just ommöblerade lägenhet. Jag fick låna en fransk film som jag var vacker och hade ett helt perfekt tempo för en skön söndag. Nu känner jag mig avslappnad och redo för en ny arbetsvecka. Imorgon ska jag försöka se vad det är för problem med Gotland.
Jag är lite frisk ibland
Igår eftermiddag vid fyratiden klev jag ur rollen som konvalescent och for istället till Hackås som artist. Äntligen var det dags att träffa PA och åtminstone diskutera förutsättningarna för att spela in skiva - trodde vi. Men det blev två låtar inspelade! Vi fick med dem mixade och klara på en CD och är på det hela taget oerhört nöjda med inspelningen! Vi valde två låtar där jag får hålla mig i de lägre registren så att mina förkylda stämband skulle klara av det hela.
PA kan sina saker, och ska man arbeta med proffs är det ofta klokt att lyssna på det de säger. Han föreslog att vi skulle lägga musiken först och sedan sången. Anders sjöng låten medan vi spelade, men sången spelades inte in då. Själv teg jag och spelade bas. Det kändes bra att göra det fokuserat. Sen gjorde vi sångpålägg. Först Anders, sen jag. Till slut kunde vi fixa till detaljer, enstaka strofer som vi inte var nöjda med etc. Mycket smidigt!
När jag skulle lägga stämman på Eg veit var PA lite tveksam till den. Han tyckte det var en konstig stämma eftersom jag så ofta ligger nära Anders, men det känns rätt till den låten. Den ska vara tät och suggestiv. Givetvis fick vi göra som vi ville eftersom det är vår skiva. Men det var kul att han hade synpunkter. Som sagt, man ska lyssna till det proffsen har att säga, men man måste inte alltid bejaka det.
Proffset PA lyssnade med de stora öronen till varenda detalj vi gjorde. Även om han var lite kritisk till min stämma till Eg veit förstod han hur det borde låta (eller inte låta). Han visste direkt var jag hade slirat en aning, så då fick jag ta om, och om, och om tills vi var nöjda allihop. När vi gjorde nästa låt var han ännu värre. Då stoppade han mig när jag hade missat lite, mitt i låten... Då gällde det att andas med magen och lita till både han bakom spakarna och min egen förmåga. Att komma in på ett ovant ställe kan vara nog så trixigt, men jag fokuserade och fixade det också, men sen orkade jag inte riktigt hela låten ändå utan tappade luft på slutet. "Hörde du Anders dåligt på slutet?", frågade PA vänligt, för att det inte lät som det borde hörde han, givetvis. Men det var helt enkelt för mycket text och för lite ork. Men med någon omtagning fixade vi det också. Vid det laget hade vi insett att små lappningar mitt i funkar alldeles utmärkt om det görs på rätt sätt.
Inspelningarna gjordes för övrigt på en bandspelare som Tomas Ledin ägt!
PA kan sina saker, och ska man arbeta med proffs är det ofta klokt att lyssna på det de säger. Han föreslog att vi skulle lägga musiken först och sedan sången. Anders sjöng låten medan vi spelade, men sången spelades inte in då. Själv teg jag och spelade bas. Det kändes bra att göra det fokuserat. Sen gjorde vi sångpålägg. Först Anders, sen jag. Till slut kunde vi fixa till detaljer, enstaka strofer som vi inte var nöjda med etc. Mycket smidigt!
När jag skulle lägga stämman på Eg veit var PA lite tveksam till den. Han tyckte det var en konstig stämma eftersom jag så ofta ligger nära Anders, men det känns rätt till den låten. Den ska vara tät och suggestiv. Givetvis fick vi göra som vi ville eftersom det är vår skiva. Men det var kul att han hade synpunkter. Som sagt, man ska lyssna till det proffsen har att säga, men man måste inte alltid bejaka det.
Proffset PA lyssnade med de stora öronen till varenda detalj vi gjorde. Även om han var lite kritisk till min stämma till Eg veit förstod han hur det borde låta (eller inte låta). Han visste direkt var jag hade slirat en aning, så då fick jag ta om, och om, och om tills vi var nöjda allihop. När vi gjorde nästa låt var han ännu värre. Då stoppade han mig när jag hade missat lite, mitt i låten... Då gällde det att andas med magen och lita till både han bakom spakarna och min egen förmåga. Att komma in på ett ovant ställe kan vara nog så trixigt, men jag fokuserade och fixade det också, men sen orkade jag inte riktigt hela låten ändå utan tappade luft på slutet. "Hörde du Anders dåligt på slutet?", frågade PA vänligt, för att det inte lät som det borde hörde han, givetvis. Men det var helt enkelt för mycket text och för lite ork. Men med någon omtagning fixade vi det också. Vid det laget hade vi insett att små lappningar mitt i funkar alldeles utmärkt om det görs på rätt sätt.
Inspelningarna gjordes för övrigt på en bandspelare som Tomas Ledin ägt!
Tvål
Idag har jag verkligen ansträngt mig!
Jag har:
1) Ätit frukost (egenhändigt tillagad)
2) Tittat på film: Underbar och älskad av alla. För en konvalescent var den helt på pricken. Jag mådde en anings aning bättre när jag sett den (men jag är fortfarande sjuuuuuuuuuk)
3) Duschat! Det var nog dagens bragd. Jag våndades ett bra tag innan jag tog steget. Men jag fick min belöning när jag stod i duschen och tvålade in mig med Lux. På den tid det var kul att titta på reklamfilm, när man bara såg det på bio, då var Lux-reklamen av typen "9 av 10 filmstjärnor använder Lux" och alla förstod att det var lyxigt att använda Lux. Jag skulle gladeligen ställa upp i reklamfilm under parollen "9 av 10 statistiker använder Lux" givet att jag fick mitt gage i tvål. Sen skulle jag stå i timtal och njuta. Varje dag.
Jag har:
1) Ätit frukost (egenhändigt tillagad)
2) Tittat på film: Underbar och älskad av alla. För en konvalescent var den helt på pricken. Jag mådde en anings aning bättre när jag sett den (men jag är fortfarande sjuuuuuuuuuk)
3) Duschat! Det var nog dagens bragd. Jag våndades ett bra tag innan jag tog steget. Men jag fick min belöning när jag stod i duschen och tvålade in mig med Lux. På den tid det var kul att titta på reklamfilm, när man bara såg det på bio, då var Lux-reklamen av typen "9 av 10 filmstjärnor använder Lux" och alla förstod att det var lyxigt att använda Lux. Jag skulle gladeligen ställa upp i reklamfilm under parollen "9 av 10 statistiker använder Lux" givet att jag fick mitt gage i tvål. Sen skulle jag stå i timtal och njuta. Varje dag.
...och mitt huvud känns så tungt...
Men det är tisdag.
Och jag är varken bakfull eller gräsänkling.
Jag tror att det är bra att sova så att kroppen får tid att bli pigg och frisk, men det är inte helt lätt att göra det här. Vid åttatiden väcktes jag av att någon skrapade fönsterbrädan utanför mitt sovrumsfönster. Den sortens ljud har jag svårt för rent allmänt, och att vakna till det känns direkt obra. Såhär i efterhand kan jag dock konstatera att nu är fönsterbrädan helvit och vacker, för efter skrapningen följde målning. Det är lite spännande nuförtiden. Eftersom vi inte bor i markplan är vi något ovana att ha folk promenerande omkring utanför fönstret, men sen ett par veckor tillbaka har vi målare som dyker upp lite då och då. Och det är inte bara målare. Emma var ute och spatserade på ställningarna häromdagen för att se om hon kunde gå ut den vägen... Det kan det ju vara fler som får för sig. Eller också kan det vara ett lite annorlunda sätt att ta sig till grannen.
För övrigt har jag fått sällskap av ytterligare en sjukling. David hostar och hackar än värre än jag. Det verkar väldigt onödigt nu när de äntligen började med lektioner på allvar i skolan och han verkade ha hyfsade ambitioner att bevista dem. Nåja, han lär väl tillfriskna så småningom.
Den här veckan händer det så mycket kul! Ikväll börjar skrivarkursen, och imorgon ska vi träffa PA för att börja spela in skiva. Jag ska försöka vara lite friskare på kvällstid, men skivinspelningen känns lite hotad. Min röst är inte i sådant skick att jag vill ha den förevigad.
Jag ska lägga lite energi på att försöka räkna ut hur mycket efter i tiden min digitalkamera är. Jag har inte orkat ställa in datum och tid på den. Det kändes inte så högprioriterat när jag köpte den, men visst kan det vara viss fördel att se när bilderna togs - och det känns en nackdel att det är helt fel datum och tid på dem nu när jag lagt upp dem för säker lagring på Experts server där de har en almanacka där man kan klicka för att se vad som dokumenterades just den dagen - då är det ju helt fel! Livet blir så konstigt om saker verkar ha hänt sisådär 2 år tidigare än de borde, och vid helt fel årstid dessutom.
Och jag är varken bakfull eller gräsänkling.
Jag tror att det är bra att sova så att kroppen får tid att bli pigg och frisk, men det är inte helt lätt att göra det här. Vid åttatiden väcktes jag av att någon skrapade fönsterbrädan utanför mitt sovrumsfönster. Den sortens ljud har jag svårt för rent allmänt, och att vakna till det känns direkt obra. Såhär i efterhand kan jag dock konstatera att nu är fönsterbrädan helvit och vacker, för efter skrapningen följde målning. Det är lite spännande nuförtiden. Eftersom vi inte bor i markplan är vi något ovana att ha folk promenerande omkring utanför fönstret, men sen ett par veckor tillbaka har vi målare som dyker upp lite då och då. Och det är inte bara målare. Emma var ute och spatserade på ställningarna häromdagen för att se om hon kunde gå ut den vägen... Det kan det ju vara fler som får för sig. Eller också kan det vara ett lite annorlunda sätt att ta sig till grannen.
För övrigt har jag fått sällskap av ytterligare en sjukling. David hostar och hackar än värre än jag. Det verkar väldigt onödigt nu när de äntligen började med lektioner på allvar i skolan och han verkade ha hyfsade ambitioner att bevista dem. Nåja, han lär väl tillfriskna så småningom.
Den här veckan händer det så mycket kul! Ikväll börjar skrivarkursen, och imorgon ska vi träffa PA för att börja spela in skiva. Jag ska försöka vara lite friskare på kvällstid, men skivinspelningen känns lite hotad. Min röst är inte i sådant skick att jag vill ha den förevigad.
Jag ska lägga lite energi på att försöka räkna ut hur mycket efter i tiden min digitalkamera är. Jag har inte orkat ställa in datum och tid på den. Det kändes inte så högprioriterat när jag köpte den, men visst kan det vara viss fördel att se när bilderna togs - och det känns en nackdel att det är helt fel datum och tid på dem nu när jag lagt upp dem för säker lagring på Experts server där de har en almanacka där man kan klicka för att se vad som dokumenterades just den dagen - då är det ju helt fel! Livet blir så konstigt om saker verkar ha hänt sisådär 2 år tidigare än de borde, och vid helt fel årstid dessutom.
En lång dags väntan
Det är mycket som har två sidor:
Å ena sidan är det kul att det finns webcam på Hillevis jobb.
Å andra sidan knäpper de en bild någon gång per minut - och man får vänta rätt länge innan Hillevi dyker upp. Men jag väntade troget, och till sist såg jag det här:
Visst skulle det kunna vara Hillevis nacke och armar? Jag misstänkte att hon höll på att skaka om en smurf och väntade otåligt på nästa bild.
Smurfen visade sig vara en blå sopsäck - men Hillevi var det minsann om hon inte har en dubbelgångare på Småland Coffee. Jag tycker att hon gott kunde vända sig mot kameran!
Vänta, vänta, vänta...
Hon kommer långsamt närmare.
Sådärja! Nu leker dom affär, tror jag.
Och sen kom det in en riktig kund:
En prydlig engelsman. Och där står Hillevi med en sopkvast!
Och här sopar hon - utan kvasten.
Å ena sidan är det kul att det finns webcam på Hillevis jobb.
Å andra sidan knäpper de en bild någon gång per minut - och man får vänta rätt länge innan Hillevi dyker upp. Men jag väntade troget, och till sist såg jag det här:
Visst skulle det kunna vara Hillevis nacke och armar? Jag misstänkte att hon höll på att skaka om en smurf och väntade otåligt på nästa bild.
Smurfen visade sig vara en blå sopsäck - men Hillevi var det minsann om hon inte har en dubbelgångare på Småland Coffee. Jag tycker att hon gott kunde vända sig mot kameran!
Vänta, vänta, vänta...
Hon kommer långsamt närmare.
Sådärja! Nu leker dom affär, tror jag.
Och sen kom det in en riktig kund:
En prydlig engelsman. Och där står Hillevi med en sopkvast!
Och här sopar hon - utan kvasten.
Fördomar
Av bullentinerna från London framgår att Hillevi har vissa problem med en av sina roomies som som bland annat dumt bestämt sig för att Fabian måste vara bög för att han är dansare.
Jag tror att hon kommer att bli förvånad när han dyker upp!
Jag tror att hon kommer att bli förvånad när han dyker upp!
Måndag i den röda sängen
Under fredagen kände jag hur förkylningen alltmer intog mig. Jag var helt frisk när jag gick till jobbet men släpade mig hem som en trasa. Om jag hade varit Hillevi hade du fått en detaljerad redogörelse så att du förstått hur allvarligt sjuk jag är, men för att inte oroa dig alltför mycket kan vi bara konstatera att jag är hemma från jobbet idag och att helgen varit lugn.
Nu är det i alla fall perfekt med en säng med nackkuddar på sänggaveln. Sedan jag stulit Alfons nätsladd kunde jag koppla upp min bärbara dator, som saknar trådlös anslutning, i sovrummet och sitter nu och följer webcameran på Småland Coffee i London i hopp om att få se Hillevi skymta förbi. Kunderna kommer, och kunderna går, men ännu ingen skymt av min dotter.
Nu är det i alla fall perfekt med en säng med nackkuddar på sänggaveln. Sedan jag stulit Alfons nätsladd kunde jag koppla upp min bärbara dator, som saknar trådlös anslutning, i sovrummet och sitter nu och följer webcameran på Småland Coffee i London i hopp om att få se Hillevi skymta förbi. Kunderna kommer, och kunderna går, men ännu ingen skymt av min dotter.
Møte i Hell
Nær jag åker till Levanger byter jag tåg i Hell.
Idag regnade det, så jag søkte skydd under ett tak medan jag væntade. Likadant hade en man gjort, och han inledde ett samtal.
Det visade sig att han var från Afganistan ursprungligen men nu sedan några år tillbaka bilmekaniker i Steinkjer. Han var uppenbart nyfiken på mig och frågade om allt møjligt, inklusive min ålder. I gengæld fick jag till exempel veta att det finns 7 olika språk i Afganistan och att dær slutar kvinnor med sex vid 55 års ålder.
Allt detta, medan regnet føll i strida strømmar øver Trøndelag.
Nær tåget kom fick jag dock slå mig till ro i eget hørn och fortsætta lyssna på "Tillsammans ær man mindre ensam". Det var jag rætt nøjd med.
Idag regnade det, så jag søkte skydd under ett tak medan jag væntade. Likadant hade en man gjort, och han inledde ett samtal.
Det visade sig att han var från Afganistan ursprungligen men nu sedan några år tillbaka bilmekaniker i Steinkjer. Han var uppenbart nyfiken på mig och frågade om allt møjligt, inklusive min ålder. I gengæld fick jag till exempel veta att det finns 7 olika språk i Afganistan och att dær slutar kvinnor med sex vid 55 års ålder.
Allt detta, medan regnet føll i strida strømmar øver Trøndelag.
Nær tåget kom fick jag dock slå mig till ro i eget hørn och fortsætta lyssna på "Tillsammans ær man mindre ensam". Det var jag rætt nøjd med.
Jämn vecka
Jämn vecka=jämna plågor? Nä... Jämna veckor är bra veckor - men det är inte INTE för att mina söner är hos sin pappa. De är nästan lika mycket hos mig ändå. När de är hemma från skolan, typ lediga eller så, så kliver de ändå upp tidigt på morgonen för att få tillbringa dagen i mitt hem. Jag tror det är för att de vill känna sig lite närmare mig även om jag inte är hemma just då.
Nej, jämna veckor är åka-till-Norge-veckor - och det är kul! Jag är där så lagom länge. Imorgon är det dags för en sväng igen. Exakt vad som väntar vet jag sällan, men jag har fått indikationer på att intresset för statistikk (ska vara två k!) vaknat ånyo i Levanger. Jag har redan fått några mäjl med frågor, så jag lär nog ha några möten inbokade när jag kommer.
Imorse kände jag mig ovanligt tillfreds när jag vaknade. Annars är early mornings inte på något vis mina favorittidpunkter. Mitt idag föreliggande välmående kan ha att göra med att jag var på Body Balance igår efter jobbet. Jag fick ett ryck och bokade in mig på ett pass 17.30, och medan jag tränade lagade Anders middag. Perfekt arbetsuppdelning! Body Balance är mest skönt och så lite svårt, typ när man ska stå på ett ben och sträcka det andra rakt upp mot taket samtidigt som man ska knäppa händerna bakom ryggen och lägga huvudet mot låret (eget).
Nej, jämna veckor är åka-till-Norge-veckor - och det är kul! Jag är där så lagom länge. Imorgon är det dags för en sväng igen. Exakt vad som väntar vet jag sällan, men jag har fått indikationer på att intresset för statistikk (ska vara två k!) vaknat ånyo i Levanger. Jag har redan fått några mäjl med frågor, så jag lär nog ha några möten inbokade när jag kommer.
Imorse kände jag mig ovanligt tillfreds när jag vaknade. Annars är early mornings inte på något vis mina favorittidpunkter. Mitt idag föreliggande välmående kan ha att göra med att jag var på Body Balance igår efter jobbet. Jag fick ett ryck och bokade in mig på ett pass 17.30, och medan jag tränade lagade Anders middag. Perfekt arbetsuppdelning! Body Balance är mest skönt och så lite svårt, typ när man ska stå på ett ben och sträcka det andra rakt upp mot taket samtidigt som man ska knäppa händerna bakom ryggen och lägga huvudet mot låret (eget).