ulna

"Vad ska vi äta idag?" - den eviga frågan!

Idag är jag mycket nöjd med min lösning på det. Jag hittade kycklingfilé, bladspenat och tranbär i frysen och gjorde följande:

Jag tinade kycklingen såpass att jag kunde skära drygt centimetertjocka skivor. Dessa lade jag i en form och saltade och pepprade. Sen tinade jag bladspenaten och lät den rinna av innan jag bredde ut den över kycklingbitarna.

I kylskåpet fanns det crème fraiche, grädde och messmör. Jag tog c:a 2,5 dl crème fraiche och kanske 1 dl grädde och lät det koka upp. Sedan tillsatte jag c:a en msk messmör (minst!) och kryddade såsen med citronpeppar och cayennepeppar innan jag öste ner tranbären.

Såsen över spenaten och kycklingen och så in med allt i 200 grader varm ugn. Där fick anrättningen stå medan vi gick bort till Blå Center och köpte fil och semlor. Anders hävdar nämligen att det är fettisdagen idag också, och jag vill inte göra honom ledsen genom att påpeka att han har fel.

Vi åt ris till kycklingen vilket också funkade i lämnat kök eftersom vi har riskokare.

Det här är nästan märkligt! Vi har gjort en massa saker idag, och ändå är det fortfarande bara eftermiddag och solen skiner.

Bland annat har vi varit på vernissage och på bröllopsutställningen där Trio Quinta spelade för oss och 5-10 personer till. Men de gjorde det bra!

Min tolkning av denna bild är att Hillevis arbetskamrater tillber henne. Men visst, jag kan ha fel!

Strax före midnatt ska vi bege oss ner på stan: Bokrea! Annars brukar jag helst gå på bokrean när det är halva priset. Då kan man göra verkliga fynd, köpa böcker för läckert omslag etc. Men gå på bokrea mitt i natten känns som en nödvändig erfarenhet, sånt man bör göra någon gång i livet. Jag hoppas på att få tag på Vår Kokbok för 99:-, min gamla faller snart isär, och så en ljudbok skriven och inläst av Bodil Malmsten. Hon har ett alldeles eget sätt att läsa sina texter, ett speciellt sätt att betona. Och sen ska jag långsamt strosa omkring och kika på varjehanda tills Anders bökat färdigt bland högarna av historiska böcker.

Och så är det fettisdagen imorgon! Haha!

Den här helgen har jag varit på Gamla Teatern två gånger: jag var där i fredags kväll och även igår kväll - och det var två helt olika aftnar fast det var på samma ställe.

I fredags kväll var jag ute med några jobbarkompisar och lyssnade på Laleh. Hon har bra låtar, verkar trivas på scen, och hennes band stödde på bra med läckra rytmer. Men... Det ÄR obekvämt att stå i flera timmar.

Igår kväll var Emma och jag och på "Las Divas Cocktailparty". Divorna är lokala stjärnor: tre sopraner, en cellist och en pianist. Eftersom det var cocktailparty gällde det att klä upp sig tyckte vi. Äntligen fick vi användning för fantastiska second hand-fynd. Emma bar en röd, blank cocktailklänning fyndad i Uppsala, och jag hade ett Londonfynd, en mörkt blå klänning översållad med guldpärlor, paljetter etc. Jag har aldrig vare sig sett eller burit någon liknande, så jag bara måste köpa den när jag hittade den trots att den är fruktansvärt opraktisk. Jag måste ha hjälp både med att få på och av den! Men det var det värt. Divorna gjorde oss inte besvikna, vare sig musikaliskt eller klädmässigt. Och de hade en vill-ha-divan på scenen! En i röd plysh med svängda ben.

Gårdagskvællens træff i skrivarkursen høll på att bli ett riktigt hett tillfælle. Nær det var dags att diskutera Anders kapitel børjade det pyra så smått, och rætt vad det var børjade det brinna i Britts papper! Hon hade hållit det før næra ett av de tænda ljusen på bordet... Så kan det gå!

Om jag blundar skulle jag kunna tänka mig att jag var ombord på ett fartyg på väg någonstans där solen skiner. Från köket hörs kluckande vågljud från diskmaskinen och från arbetsrummet ett rytmiskt ljud som från en båtmotor, fast det är skrivaren som skriver ut en massa sidor som vi ska läsa till nästa skrivarkursgång. Jag gungar lite i min däckstol, fast det är min fåtölj.

Imorgon fyller David 16 år. Egentligen blir han exakt 16 kl 01.20, men då tänker jag inte uppvakta honom. Han ska få ett paket ikväll och välja själv om han ska öppna det 01.20 eller imorgon bitti när han vaknar. Om han öppnar det ikväll är det fusk. Han kan tänkas göra det, men jag tror inte att han gör det. För att kittla hans nyfikenhet ligger just det paketet väl synligt i hallen just nu.

Anders fick överta en present som jag hade tänkt ge David, dvs han får den av Anders istället, och så fick jag nöjet att gå på stan och shoppa lite nya presenter istället. När jag gick ner till stan hade jag ingen väldigt tydlig idé om vad jag skulle köpa, men som tur var mötte jag David i sällskap med Anton, så då passade jag på att fråga dem om förslag på presenter till någon som fyller 16 år imorgon. David hade flera bra förslag, så sen gick det alldeles utmärkt att hitta bra saker. Dessutom beställde jag en tårta på Törners. Må födelsedagen komma. Jag är beredd!

Det är synd om Guldfynd. De borde kanske byta namn till Guldsynd?

Häromdagen fick jag brev från dem: "Hej Ulla!", skrev de. "Du är en av våra bästa kunder". Då förstod jag hur synd det är om dem! Förra året handlade jag konfirmationspresent till David. Förtjänsten för den affären täckte knappast hyran för butiken den dagen ens. Och när jag dessförinnan handlade på Guldfynd minns jag inte!

Frågan är hur Guldfynd kan överleva! Har de någon sidoverksamhet av något slag?

Emma hälsar på. Vi sitter med varsin dator i varsitt knä. På CD-spelaren snurrar Sigvart Dagsland, för min del en helt ny bekantskap, jag köpte en CD för 59 norska kronor, men tydligen har han en 25-årig karriär och inte helt obemärkt heller. Det  är bara att konstatera: det yttre är viktigt. Jag gillade omslaget på skivan utan att riktigt kunna gissa vilken sorts musik det var. Men nu vet jag. Han är i samma genre som vi.

Idag tog jag itu med att flytta in i mina nya garderober. De kom i platta paket från IKEA häromveckan och blev helt klara förra helgen, men det kan vara farligt att förhasta sig. Att flytta in i nya garderober måste göras med omsorg. Anders har byggt menande klädberg lite här och var i sovrummet. Bara jag flyttade ur de gamla garderoberna skulle han få breda ut sig i dem. Men jag har låtsats som det regnat (fast det har snöat) och inväntat rätt dag, vilken inföll idag. Man kan ju tycka att det borde se rymligare ut i korgar och på stänger när vi fördubblat garderobbeståndet - men det gör det inte! Det är fullt, och ändå sorterade jag ut en hel del...

Pojken på klippan vill inte komma ner. Han sitter högt över alla andra och dinglar med benen. Om han blir hungrig kan han äta blåbär.

Jag har köpt en Författarkortlek! Den består av 52 kort, vart och ett med en rubrik, t ex "Pojken på klippan". Anders och jag har suttit här och dragit kort, skrivit korta berättelser och läst upp dem för varandra. Första gången vi testade Författarkortlek var på skrivarkursen förra veckan och nu har jag köpt en egen. Jag tror att den kan bli användbar, inte minst nu när vi ska skriva romaner. Om vi kör fast är det bara att dra ett kort, och så kan berättelsen dra iväg i nya spår.

När Urban och Sussi gifte sig i höstas fick de presentkort på en middag på den japanska restaurangen Mikado som då var under återuppbygnad. Den brann ner en vecka efter Anders 50-årsdag (då han hade fått ett presentkort som gällde där). I december var bygget klart, och i lördags var det dags för oss att infria löftet. I presenten ingick givetvis vårt sällskap. Vi hade i förväg beställt den häftigaste menyn på menyn. När kvällen höll på att övergå i vinternatt insåg vi att vi hade avverkat 7 rätter! Och än mer förvånande var att vi egentligen inte var riktigt proppmäta.

Att äta på Mikado är i och för sig gott, men framförallt vackert. Maten är vackert skuren och upplagd. Allra häftigast var nog segelbåten: en segelbåt i trä fylld med fiskbitar och vackert skurna rotfrukter, däribland segel av nät skuret av rättika! Vi gapade såväl av förvåning som lust att äta.