Nu är jag gladare än du
Så har David en häftig cykel igen! Igår var vi i Tandsbyn och inhandlade en styck begagnad mountainbike. Den har för övrigt gått betydligt längre på bakhjulet än framhjulet, och lär nog fortsätta göra det. Lite kul var det att träffa säljarens moder, som är dotter till min gamla granne i Bjärme. Och även den gamla grannen var där. Extra kul! Nu låter hon som en verklig relik, men bortsett från att det är 8 år sedan vi var grannar så är inte inte sååååå gammal - men dock tillräckligt gammal för att vara mormor.
När vi väl avslutad affären, lastat på cykeln bak på Billy och åkt iväg sa David: "Nu är jag gladare än du". Det var härligt att höra!
Idag har han cyklat in till stan från Fåker. Det bör vi fira på något vis!
När vi väl avslutad affären, lastat på cykeln bak på Billy och åkt iväg sa David: "Nu är jag gladare än du". Det var härligt att höra!
Idag har han cyklat in till stan från Fåker. Det bör vi fira på något vis!
Ta ett bloss för moster Lilly
Jeanette är död.
Idag var det minnesstund i Gamla Kyrkan för arbetskamrater men även släkt och vänner. Det kändes viktigt att gå dit. Hennes stackars chefer fick säga några väl valda ord. Den uppgiften ville nog ingen överta, men de gjorde det så himla bra. Fredrik, som är avdelningschef, beskrev den Jeanette vi alla saknar med några episoder och kommentarer som kändes på pricken rätt. Imponerande!
Ett inslag i minnesstunden var att vi alla fick gå fram till koret, tända ett ljus och placera det i ett kors på golvet. Detta skedde inte helt fritt från incidenter, bland annat smet några av de fortfarande otända ljusen iväg längs golvet, vilket kändes som något som Jeanette hade kunnat förorsaka om hon hade kunnat.
Efter minnesstunden gick Ulrika och jag och åt lunch. När jag så småningom återvände upp till jobbet var det picknick utanför huset. Efter den mer högtidliga och sorgliga stunden i kyrkan var det nu ännu en minnesstund för Jeanette, nu lite mer i hennes anda med ett glas vin och våra fina minnen av henne. Det kändes väldigt rätt! Jag slängde mig ner i gräset och deltog.
Idag var det minnesstund i Gamla Kyrkan för arbetskamrater men även släkt och vänner. Det kändes viktigt att gå dit. Hennes stackars chefer fick säga några väl valda ord. Den uppgiften ville nog ingen överta, men de gjorde det så himla bra. Fredrik, som är avdelningschef, beskrev den Jeanette vi alla saknar med några episoder och kommentarer som kändes på pricken rätt. Imponerande!
Ett inslag i minnesstunden var att vi alla fick gå fram till koret, tända ett ljus och placera det i ett kors på golvet. Detta skedde inte helt fritt från incidenter, bland annat smet några av de fortfarande otända ljusen iväg längs golvet, vilket kändes som något som Jeanette hade kunnat förorsaka om hon hade kunnat.
Efter minnesstunden gick Ulrika och jag och åt lunch. När jag så småningom återvände upp till jobbet var det picknick utanför huset. Efter den mer högtidliga och sorgliga stunden i kyrkan var det nu ännu en minnesstund för Jeanette, nu lite mer i hennes anda med ett glas vin och våra fina minnen av henne. Det kändes väldigt rätt! Jag slängde mig ner i gräset och deltog.
När någon dör
Igår morse fick jag ett sms från en av mina vänner. Hennes kusin tillika min kollega dog i en olycka i lördags. Man vaknar snabbt av ett sådant meddelande! Det känns så oerhört sorgligt att en så levande människa plötsligt är död. Det är bara en vecka sedan vi firade henne som nybliven doktor, och nu kommer vi aldrig att se henne igen eller höra hennes skratt. Hennes man och barn ligger på sjukhus. Alla vardagsproblem känns väldigt banala.
Härliga tider
Det tog inte så lång tid att upptäcka att Jim en helt fantastiskt underbar person (läs: tillsammans med Hillevi kom han hit med 2 liter jordgubbar. Mutor är bra! Eftersom även jag hade köpt 2 liter av samma sorts bär fick vi frossa riktigt rejält).
Idag är det så lugnt på Skolgatan 3B: Emma och Fabian har flyttat till sin andrahandslägenhet några kvarter bort, Jim har åkt hem och Anders hjälper Tor att flytta från Järpen till Östersund. I och för sig kom Fabian hit och åt lunch med oss, men sånt är bara trevligt.
Med bara 4 personer kvar hemma blir det väldigt lugnt! David och jag har jagat garderob med skjutdörrar utan att riktigt lyckats. De som vi hittade var för breda, och de som inte var för breda hade inte skjutdörrar. Sedan jag sökt på nätet har jag insett att vi kanske letade på fel ställen. På måndag ska vi testa byggvaruhusen. Där kan det i bästa fall finnas det vi söker.
Mitt sybord ser så lockande ut! Jag tror att jag ska inta det.
Idag är det så lugnt på Skolgatan 3B: Emma och Fabian har flyttat till sin andrahandslägenhet några kvarter bort, Jim har åkt hem och Anders hjälper Tor att flytta från Järpen till Östersund. I och för sig kom Fabian hit och åt lunch med oss, men sånt är bara trevligt.
Med bara 4 personer kvar hemma blir det väldigt lugnt! David och jag har jagat garderob med skjutdörrar utan att riktigt lyckats. De som vi hittade var för breda, och de som inte var för breda hade inte skjutdörrar. Sedan jag sökt på nätet har jag insett att vi kanske letade på fel ställen. På måndag ska vi testa byggvaruhusen. Där kan det i bästa fall finnas det vi söker.
Mitt sybord ser så lockande ut! Jag tror att jag ska inta det.
Sommarlov
Billy och jag tog med en något motsträvig David till hans skolavslutning i Frösö kyrka igår. David ringde på eftermiddagen och undrade om jag tänkte åka dit. Det visade sig att jag hamnade i en gisslansituation. Om inte jag följde med tänkte David minsann inte åka dit. Nänä... En timma av mitt liv kunde jag väl avsätta åt det då. I princip tycker jag det är mysigt med skolavslutningar. Allt det där med "Den blomstertid nu kommer" etc. Det är ändå en markering om att NU är det sommar. Prolympias avslutning var trivsam, med några elever som spelade och sjöng, och inte minst lärare som sjöng! Imponerande! Efter skolavslutningen fick vi lite problem med att först ta oss ut ur kyrkan och sedan ut från parkeringen eftersom nästan skolavslutningsgäng trängde på utifrån. Jag vet inte om de inte insåg att de skulle komma in fortare om de först släppte ut oss - men det löste sig så småningom. Jag njöt av att kunna dra på fläkten i Billy för att undvika imma på rutan!
Min underbara Emma hade alldeles frivilligt anmält sig som middagslagare, så vi kom hem till ett bord i färd med att dukas. Härligt!
Nu ska jag rätta tentor en stund innan jag gör helg.
Min underbara Emma hade alldeles frivilligt anmält sig som middagslagare, så vi kom hem till ett bord i färd med att dukas. Härligt!
Nu ska jag rätta tentor en stund innan jag gör helg.
Vilken man!
Hillevi påstår att hon är vuxen nu. Man kan alltid hoppas! Hur som helst har hon bytt inriktning när det gäller pojkvänner. Medan hon tidigare dragits till långhåriga introverta typer ser vi nu något nytt:
Jimiiii!
Hans skor funkar i alla fall bra som morgontidningshållare.
Däremot hindrade han Hillevi från att laga middag åt mig igår kväll. Det drar ner helhetsintrycket. Jag hade önskat en matskål vid min hemkomst från Norge. Efter en lång dag med enbart norsk lunch och sedan chips på tåget känns ett mål lagad mat som en nåd att stilla be om. Men Hillevi låg i soffan med två enstaviga grabbar och påstod att hon skulle bjuda mig på färskpotatis och fiskpinnar "sen". Efter drygt en timma stekte jag mig en omelett som jag åt med keso och grönsaker och bittert sinne. Detta kommer jag att minnas!
Vilken man du ær!
"Vilken man du ær", sa Anders till mig nere i tvættstugan hæromkvællen - læt det som i alla fall. Det kændes inte riktigt det som jag helst ville høra från min ælskade, så jag var tvungen att fråga... Førutom ljudet från flæktar och maskiner hade vi en vægg emellan oss. Det visade sig att han frågat något om mangeln. Så fel det kan bli ibland! Vilken tur att jag vågade fråga. Annars hade jag fortfarande grubblat øver hur han egentligen ser mig.
Under helgen firade vi studenter så det stod hærliga till. Hillevi blev uppenbarligen mycket nøjd med sin studentpresent från mig: en akustisk gitarr. I lørdags morse nær jag vaknade såg jag att hon øppnat gitarrfodralet och lagt sin studentmøssa till vila på gitarren. Det kændes som en skøn markering.
Norge en sista svæng infør sommarferierna. Det kændes lite extra kul att åka hit den hær gången eftersom jag fick ett mycket positivt mæjl från min norska chef i måndags. Han bedyrade att både han "og ovrige ansatte" uppskattar mina insatser hær. Kul!
Under helgen firade vi studenter så det stod hærliga till. Hillevi blev uppenbarligen mycket nøjd med sin studentpresent från mig: en akustisk gitarr. I lørdags morse nær jag vaknade såg jag att hon øppnat gitarrfodralet och lagt sin studentmøssa till vila på gitarren. Det kændes som en skøn markering.
Norge en sista svæng infør sommarferierna. Det kændes lite extra kul att åka hit den hær gången eftersom jag fick ett mycket positivt mæjl från min norska chef i måndags. Han bedyrade att både han "og ovrige ansatte" uppskattar mina insatser hær. Kul!
Nationaldagsfirande och annat
Vi firade nationaldagen med att städa - oj, vad vi hittade mycket: Borttappade nycklar, försvunna och efterlysta biblioteksböcker, mitt pass (...jag hade inte riktigt velat erkänna för mig själv att jag hade tappat bort det, men jag hittade det!) m m. En hel del kunde vi slänga bort dessutom, så lägenheten känns betydligt luftigare nu. Jag är fortfarande lite tveksam till om det var riktigt OK att Anders slängde bort våra nummerlappar från Göteborgsvarvet - men gjort är gjort. Men troligtvis drev han igenom det för att hans placering var så mycket sämre än min!
Hillevi går in på slutspurten inför sin studentdag. Lite blek är hon allt, men hon stretar tappert på med fester och uteliv. I allmänhet kommer hon i alla fall hem innan vi kliver upp.
Hillevi går in på slutspurten inför sin studentdag. Lite blek är hon allt, men hon stretar tappert på med fester och uteliv. I allmänhet kommer hon i alla fall hem innan vi kliver upp.
Varmt, varmare - varmast!
En het dag i Östersund!
Det känns onekligen konstigt att gå till jobbet tidigt (nåja!) på morgonen utan minsta behov av vare sig strumpor eller ytterkläder! Nu hade jag i och för sig strumpor ändå idag, men bara för att jag ville få glassa omkring i det tjusiga par Emma köpte åt min när hon var i London senast: skära (inte rosa - skära!) med bakelser på. Och varje bakelse är prydd med ett glittrigt körsbär. De är så vackra att man kan gråta! Om jag hade varit Hillevi hade jag tagit kort på dem, men du får tro mig på mitt ord. Det allra bästa med dem är för övrigt att det är mönster på HELA strumporna, inte bara skaften. Såna gillar vi! Det är så skönt att få känna sig riktigt, riktigt nöjd ibland.
Det känns onekligen konstigt att gå till jobbet tidigt (nåja!) på morgonen utan minsta behov av vare sig strumpor eller ytterkläder! Nu hade jag i och för sig strumpor ändå idag, men bara för att jag ville få glassa omkring i det tjusiga par Emma köpte åt min när hon var i London senast: skära (inte rosa - skära!) med bakelser på. Och varje bakelse är prydd med ett glittrigt körsbär. De är så vackra att man kan gråta! Om jag hade varit Hillevi hade jag tagit kort på dem, men du får tro mig på mitt ord. Det allra bästa med dem är för övrigt att det är mönster på HELA strumporna, inte bara skaften. Såna gillar vi! Det är så skönt att få känna sig riktigt, riktigt nöjd ibland.
Anders 50 år, igen!
Så firade vi Anders 50-årsdag igen - med en av mina presenter: Konsert med Anthony and the Johnsons i Dalhalla. Och därtill övernattning på Hotell Lerdalshöjden och tre-rätters middag på restaurang Dalhalla före konserten. Anders uppskattade presenten när han fick den första gången i mars när han fyllde år och kanske desto mer i helgen när den blev ett fullbordat faktum.
Man kan lugnt säga att vi hade tur med vädret. Tanken slog oss, att det hade kunnat vara mindre mysigt att sitta på en utomhusarena i drygt tre timmar i regn. Men nu regnade det inte! Inte ett dugg. Det var soligt och varmt hela dagen. Dock blev det svalt nere i stenbrottet ganska snabbt, men vi var rustade med filtar, så det gjorde inte ett dugg!
Vi slog oss ner, mätta och belåtna efter den välsmakade middagen. Det kändes skönt att ta resan upp till Dalhalla på ett tidigt stadium och sedan dinera i lugn och ro i väntan på konserten. Förbandet var välklingande Uppsala Kammarkör. På förhand kändes det lite oväntat med en kör som förband på en rockkonsert, men det var helt perfekt! Redan där fick vi känna den fenomenala akustiken. När Anthony och hans vitklädda band sedan gick på scenen var vi väl förberedda och fick njuta för fullt i flera timmar. Att gå på livekonsert gör man kanske snarare för själva upplevelsen än för den ultimata musikaliska njutningen - men i det här fallet fick vi allt. Ljudet var helt superbt, och att lyssna på Anthony and the Johnsons överträffade våra högt ställda förväntningar. Fler än vi uppskattade konserten:
Stort, Antony
Man kan lugnt säga att vi hade tur med vädret. Tanken slog oss, att det hade kunnat vara mindre mysigt att sitta på en utomhusarena i drygt tre timmar i regn. Men nu regnade det inte! Inte ett dugg. Det var soligt och varmt hela dagen. Dock blev det svalt nere i stenbrottet ganska snabbt, men vi var rustade med filtar, så det gjorde inte ett dugg!
Vi slog oss ner, mätta och belåtna efter den välsmakade middagen. Det kändes skönt att ta resan upp till Dalhalla på ett tidigt stadium och sedan dinera i lugn och ro i väntan på konserten. Förbandet var välklingande Uppsala Kammarkör. På förhand kändes det lite oväntat med en kör som förband på en rockkonsert, men det var helt perfekt! Redan där fick vi känna den fenomenala akustiken. När Anthony och hans vitklädda band sedan gick på scenen var vi väl förberedda och fick njuta för fullt i flera timmar. Att gå på livekonsert gör man kanske snarare för själva upplevelsen än för den ultimata musikaliska njutningen - men i det här fallet fick vi allt. Ljudet var helt superbt, och att lyssna på Anthony and the Johnsons överträffade våra högt ställda förväntningar. Fler än vi uppskattade konserten:
Stort, Antony
Fredag kväll
Helg igen!
Med visst motstånd gick jag från jobbet, för jag hade så otroligt roligt sent på eftermiddagen när i stort sett alla andra gjort helg för längesen. Det är urkul att sammanställa kommentarer och förändringsförslag i jätteenkäten som vi jobbar med. Som att lägga pussel ungefär. På måndag får jag fortsätta med det. Hoppas helgen går fort! ...men det kommer den nog att göra. Vi siktar mot Rättvik imorgon, och på kvällen blir det konsert i Dalhalla. "Anthony and the Johnsons", men "Uppsala Kammarkör" som förband. Det senare kändes lite oväntat! En kammarkör som förband. Men det kan säkert bli bra!
Billy får inte följa med, för han har problem med motstånd. På grund av ett havererat sådant funkar inte kupéfläkten. MIn bilverkstad är bemannad med en sann humorist. När jag ringde och talade om att fläkten inte fungerade frågade han: "Hur vet du det?" Eh... Jag muttrade något om att vrida på knappen och ingenting händer - för mig var det en helt befängd fråga! Dock kan jag misstänka att han menade att det kunde vara fel på fläkten, eller något annat som hade med fläktprocessen att göra. Men det ska väl inte jag behöva veta? Jag vet vilken färg det är på min bil. Det borde väl vara nog av tekniskt kunnande?
Med visst motstånd gick jag från jobbet, för jag hade så otroligt roligt sent på eftermiddagen när i stort sett alla andra gjort helg för längesen. Det är urkul att sammanställa kommentarer och förändringsförslag i jätteenkäten som vi jobbar med. Som att lägga pussel ungefär. På måndag får jag fortsätta med det. Hoppas helgen går fort! ...men det kommer den nog att göra. Vi siktar mot Rättvik imorgon, och på kvällen blir det konsert i Dalhalla. "Anthony and the Johnsons", men "Uppsala Kammarkör" som förband. Det senare kändes lite oväntat! En kammarkör som förband. Men det kan säkert bli bra!
Billy får inte följa med, för han har problem med motstånd. På grund av ett havererat sådant funkar inte kupéfläkten. MIn bilverkstad är bemannad med en sann humorist. När jag ringde och talade om att fläkten inte fungerade frågade han: "Hur vet du det?" Eh... Jag muttrade något om att vrida på knappen och ingenting händer - för mig var det en helt befängd fråga! Dock kan jag misstänka att han menade att det kunde vara fel på fläkten, eller något annat som hade med fläktprocessen att göra. Men det ska väl inte jag behöva veta? Jag vet vilken färg det är på min bil. Det borde väl vara nog av tekniskt kunnande?
En annan bra bok
I flera månader har jag burit med mig "Medical Statistics" av Betty R. Kirkwood och Jonathan A. C. Sterne. Jag har dragit den fram och tillbaka till Norge, och blæddrat och læst. Det ær en højdarbok, en sån som jag gærna have velat skrivit sjælv! Problemet med just det hær exemplaret ær dock att det står "SYKEHUSET LEVANGER, Medisinsk fagbibliotek" på en etikett på framsidan, så våra dagar tillsammans ær ræknade! Jag tror att vi rentav ska skiljas idag. Blir det før svårt får jag væl låna den igen om två veckor nær jag ær hær igen.
Igår kvæll fortsatte jag att njuta av "Skriv på", och jag ser fram emot att fortsætta med det på tåget hem i eftermiddag. Kanske ær skønlitteræra førfattare bættre på att skriva faktabøcker æn andra? Elisabeth George lyckas i alla fall presentera konsten att skriva en bok på ett sætt som gør den minst lika spænnande som en deckare.
Gårdagens middag blev mycket riktigt thaimat, och jaaaa, det var gott! Jag funderade också på den lite lætt mærkliga situationen nær jag stod och pratade med en thailændska som pratade norska. På något vis kænns det mærkligare med någon som pratar bruten norska æn bruten svenska, men jag kan inte riktigt førstå varfør det egentligen skulle vara någon skillnad, bortsett från att den som pratar bruten norska givetvis har svårare att førstå svenska æn vad en infødd norrman har. Det kændes hur som helst hærligt nær thailændskan log varmt och lovade att rætten jag valt smakade "Kempegott".
Write on
På tåget till Levanger fick jag æntligen børja læsa boken "Skriv på" av Elisabeth George. Det var ett impulskøp før några månader sedan, men raskt hamnade den i Anders våld. Han har ett något annorlunda sætt att læsa bøcker æn jag. Ja, i huvudsak gør vi ungefær lika: blad før blad, från børjan till slutet. Men han læser en hel høg med bøcker samtidigt medan jag i huvudsak ægnar mig åt en i taget. Så nær han "læser" en bok så kan den stackars boken ibland ligga ouppmærksammad i dagar, eller till och med veckor, i stræck. Sen tar han ett nytt tag i den.
Jag børjade næstan misstrøsta om att få læsa "Skriv på" och børjade komma med smått førtæckta hot - och si, till slut deklarerade han att han læst ut den.
Det allra værsta, kanske, ær också att han varit så lyrisk øver hur BRA den ær. Høgst irriterande nær jag velat få læsa den någon gång. Men nu ær det min tur!
Boken handlar alltså om att skriva skønlitteræra bøcker. Bettan beskriver sina egna knep och ger rikligt med exempel. Jag ær høgst intresserad av två skæl:
1) Ibland undrar jag varfør jag tycker så mycket om vissa bøcker, men inte andra. Vad ær det egentligen som ær den avgørande skillnaden? Om jag lær mig mer om hantverket bakom så kan det vara ett sætt att se saker och ting i nytt ljus.
2) I sommar har vi tænkt oss att gå på skrivarkurs før att utveckla vårt eget skrivande. Før min del ær det nog mer bara før att jag tycker det ær allmænt kul att skriva och formulera mig. Anders har ett mer konkret projekt i åtanke. Men ændå! Ska vi dit kænns det bra att vara lite extra førberedd.
Inledningen i boken behandlar personbeskrivningar och miljøbeskrivningar. Bådadera ær viktiga!
Innan jag børjade læsa "Skriv på" (Jag læser ju en bok i taget!) drog jag igen de till skyarna højda bøckerna av Stieg Larsson, eller åtminstone de två førsta bøckerna i den s k Milleniumtriologin.
Jag ær besviken!
Visst kan det ofta bli så, att om något hyllas i øverkant och sedan inte kænns så hundra, så blir man lætt besviken, istællet før att man tar in en bok, eller vad det nu ær, utan førutfattade meningar. Men ændå... Nej, jag skulle nog inte ge Stieg Larssons bøcker de verkliga superlativen. En sak som i høgsta grad irriterade mig nær jag læste den førsta boken ær att han våldfør sig på geografin. Stockholm verkar vara ungefær som i verkligheten, men i Norrland hittar han på stæder och lite av varje. Han slænger ut en fångvårdsanstalt i nærheten av Østersund, t ex - och DEN FINNS INTE! Det verka så onødigt, før att fængelset skulle vara just i nærheten av Østersund har ingenting med handlingen att gøra i øvrigt - så då hade den kunnat var en befintlig anstalt istællet. Miljøn beskrivs så oerhørt sparsamt i de avsnitten att det ær helt egalt var. I och med det så tappade boken en hel del av sin troværdighet før mig. Inte minst som annat beskrivs så detaljerat att det kænns øverdrivet istællet. Exakt vilket mærke någon har på sin dator t ex. Men då ær ju frågan om det finns exakt någon sådan modell, eller om han fabulerar æven då? Intet ont om de døda, som inte kan førsvara sig - men, næ, Stieg Larsson får vila i frid.
Sjælv ska jag gøra Levanger ikvæll... Kanhænda går jag till den thailændska restaurangen och æter igen. Nær jag var dær sist var jag så førkyld att jag knappt kænde vad det smakade, och det var synd, før jag tror att det var gott!
Jag børjade næstan misstrøsta om att få læsa "Skriv på" och børjade komma med smått førtæckta hot - och si, till slut deklarerade han att han læst ut den.
Det allra værsta, kanske, ær också att han varit så lyrisk øver hur BRA den ær. Høgst irriterande nær jag velat få læsa den någon gång. Men nu ær det min tur!
Boken handlar alltså om att skriva skønlitteræra bøcker. Bettan beskriver sina egna knep och ger rikligt med exempel. Jag ær høgst intresserad av två skæl:
1) Ibland undrar jag varfør jag tycker så mycket om vissa bøcker, men inte andra. Vad ær det egentligen som ær den avgørande skillnaden? Om jag lær mig mer om hantverket bakom så kan det vara ett sætt att se saker och ting i nytt ljus.
2) I sommar har vi tænkt oss att gå på skrivarkurs før att utveckla vårt eget skrivande. Før min del ær det nog mer bara før att jag tycker det ær allmænt kul att skriva och formulera mig. Anders har ett mer konkret projekt i åtanke. Men ændå! Ska vi dit kænns det bra att vara lite extra førberedd.
Inledningen i boken behandlar personbeskrivningar och miljøbeskrivningar. Bådadera ær viktiga!
Innan jag børjade læsa "Skriv på" (Jag læser ju en bok i taget!) drog jag igen de till skyarna højda bøckerna av Stieg Larsson, eller åtminstone de två førsta bøckerna i den s k Milleniumtriologin.
Jag ær besviken!
Visst kan det ofta bli så, att om något hyllas i øverkant och sedan inte kænns så hundra, så blir man lætt besviken, istællet før att man tar in en bok, eller vad det nu ær, utan førutfattade meningar. Men ændå... Nej, jag skulle nog inte ge Stieg Larssons bøcker de verkliga superlativen. En sak som i høgsta grad irriterade mig nær jag læste den førsta boken ær att han våldfør sig på geografin. Stockholm verkar vara ungefær som i verkligheten, men i Norrland hittar han på stæder och lite av varje. Han slænger ut en fångvårdsanstalt i nærheten av Østersund, t ex - och DEN FINNS INTE! Det verka så onødigt, før att fængelset skulle vara just i nærheten av Østersund har ingenting med handlingen att gøra i øvrigt - så då hade den kunnat var en befintlig anstalt istællet. Miljøn beskrivs så oerhørt sparsamt i de avsnitten att det ær helt egalt var. I och med det så tappade boken en hel del av sin troværdighet før mig. Inte minst som annat beskrivs så detaljerat att det kænns øverdrivet istællet. Exakt vilket mærke någon har på sin dator t ex. Men då ær ju frågan om det finns exakt någon sådan modell, eller om han fabulerar æven då? Intet ont om de døda, som inte kan førsvara sig - men, næ, Stieg Larsson får vila i frid.
Sjælv ska jag gøra Levanger ikvæll... Kanhænda går jag till den thailændska restaurangen och æter igen. Nær jag var dær sist var jag så førkyld att jag knappt kænde vad det smakade, och det var synd, før jag tror att det var gott!
O vilken värld!
En av helgens, för övrigt ganska många, höjdpunkter var konsert i Näs kyrka med Monica Dominique, Lasse Eriksson på bas och kyrkokörerna från Näs och Torvalla. Tack och lov orkade vi ta oss upp på morgonen trots att vi avverkat två fester på lördagkvällen och kommit hem och i säng på småtimmarna.
Monica Dominique framstår som en oerhört sympatisk person, inte minst som hon tog sig tid att spela "Idas sommarvisa" för lilla Meja som var ledsen för att hon inte fick vara med sin mamma som var med i kören. Bara en sån sak! Monica D tyckte inte att någon skulle behöva vara så ledsen på hennes konsert, och Meja blev mycket riktigt glad om än kanske inte helt nöjd när hon fick sitt eget extranummer mitt i konserten. För övrigt fick vi njuta av flera stycken framförda av Monica D och Lasse E i läcker samklang, samt nummer med hela kören och ibland delar av kören till deras ackompanjemang. "O vilken värld" är ett körverk som MD skrivit till texter av Sandro Key-Åberg. Världen känns minst sagt som O! när man kan få gå på såna konserter som den vi var på igår!
Idag har jag varit med om ett annat smärre under. Alfons gick med på att få den tredje och sista sprutan mot påssjuka etc. Vid förra försöket i vintras var det gråt och tandagnisslan, men idag gick det galant med hjälp av lite smärtlindrande salva, en klok skolsköterska och en lugn och ärlig läkare. Härligt!
Monica Dominique framstår som en oerhört sympatisk person, inte minst som hon tog sig tid att spela "Idas sommarvisa" för lilla Meja som var ledsen för att hon inte fick vara med sin mamma som var med i kören. Bara en sån sak! Monica D tyckte inte att någon skulle behöva vara så ledsen på hennes konsert, och Meja blev mycket riktigt glad om än kanske inte helt nöjd när hon fick sitt eget extranummer mitt i konserten. För övrigt fick vi njuta av flera stycken framförda av Monica D och Lasse E i läcker samklang, samt nummer med hela kören och ibland delar av kören till deras ackompanjemang. "O vilken värld" är ett körverk som MD skrivit till texter av Sandro Key-Åberg. Världen känns minst sagt som O! när man kan få gå på såna konserter som den vi var på igår!
Idag har jag varit med om ett annat smärre under. Alfons gick med på att få den tredje och sista sprutan mot påssjuka etc. Vid förra försöket i vintras var det gråt och tandagnisslan, men idag gick det galant med hjälp av lite smärtlindrande salva, en klok skolsköterska och en lugn och ärlig läkare. Härligt!
Stor i orden...
På Hillevis blogg läste jag att hon upplyst en ung man på krogen att hans fysionomi var något överdimensionerad, detta sedan han varit på henne och hennes kamrater ett antal gånger för att de använde sina studentmössor före avslutningsdagen (efteråt lär de ju knappast använda dem!). Ibland måste man nog vara tydlig. Likaledes var jag nästan lite taskig mot tjatstudenten idag. Han började dagen med att be mig repetera det jag sa i slutet av föreläsningen igår, när han hade gått hem... Snacka om att ha överdrivet ego! Jag upplyste honom om att han kunde fråga någon som var där, och hörde förtjusta fniss här och var i lokalen. När han sedan, mitt under föreläsningen, satt och pratade HÖGT med sin kompis talade jag i mycket tydliga ordalag om för honom att det var högst olämpligt. Då blev han tyst, och sedan gick han sin väg när vi tog rast. Jag saknade honom inte!
Det känns skönt att den här veckan är över. Det blev intensivt med många timmars föreläsning. Men på det hela taget var det minst OK, för det stora flertalet i gruppen kändes riktigt trivsamma att ha att göra med.
Mycket jobb senaste dagarna alltså, men ändå tid för avkoppling och nöje lite emellanåt. I onsdags kväll, t ex, följde jag med på en utflykt arrangerad av konstklubben på jobbet. Vi besökte en konstnär som mest målar tavlor, men även uttrycker sig på annat sätt. I sin CV beskriver han att han började sin konstnärliga bana genom att dansa på Dawes. Det tyder på ett öppet sinne! Somliga av hans tavlor tyckte jag mycket om, andra inte, men jag gillade hans attityd och hans sätt att berätta om hur han förhåller sig till det han gör. Bland annat hade han ägnat åtskilliga terminer åt akademiska studier i historia och arkeologi för att kunna måla tavlor med historiska motiv. Imponerande! Och vi fick ta del av hans berättelse i hans kök, mitt i hans liv, med fru och barn passerande förbi lite då och då. Det var levande och härligt! Vi inhandlade ett lite märkligt konstverk, två kvinnor målade på bränd, krackelerad plåt (kan ej beskrivas, måste ses!). Jag tror att det kan bli en verklig dark horse till medlemslotteriet.
Det känns skönt att den här veckan är över. Det blev intensivt med många timmars föreläsning. Men på det hela taget var det minst OK, för det stora flertalet i gruppen kändes riktigt trivsamma att ha att göra med.
Mycket jobb senaste dagarna alltså, men ändå tid för avkoppling och nöje lite emellanåt. I onsdags kväll, t ex, följde jag med på en utflykt arrangerad av konstklubben på jobbet. Vi besökte en konstnär som mest målar tavlor, men även uttrycker sig på annat sätt. I sin CV beskriver han att han började sin konstnärliga bana genom att dansa på Dawes. Det tyder på ett öppet sinne! Somliga av hans tavlor tyckte jag mycket om, andra inte, men jag gillade hans attityd och hans sätt att berätta om hur han förhåller sig till det han gör. Bland annat hade han ägnat åtskilliga terminer åt akademiska studier i historia och arkeologi för att kunna måla tavlor med historiska motiv. Imponerande! Och vi fick ta del av hans berättelse i hans kök, mitt i hans liv, med fru och barn passerande förbi lite då och då. Det var levande och härligt! Vi inhandlade ett lite märkligt konstverk, två kvinnor målade på bränd, krackelerad plåt (kan ej beskrivas, måste ses!). Jag tror att det kan bli en verklig dark horse till medlemslotteriet.
Jag är rik!
Idag kom lönen. IGÅR tog jag med mig mina söner och min senaste älskare ut på restaurang! Då kände jag mig välbeställd.
Jag var dessutom väl värd att gå ut och äta, för den här veckan har varit tuff med långa föreläsningspass med en och samma grupp varje dag förutom i måndags när jag var i Ånge på seminarium. Sånt tar på krafterna.
Idag ska jag göra sista rycket. Det här är på det hela taget en trevlig grupp bortsett från någon enstaka surknul som mest bara sitter och är motsträvig och ställer dumma frågor typ: "Är det här verkligen viktigt?", "Måste vi kunna det?"... och så givetvis det verkliga kräkmedlet: "Kommer det här på tentan?". Vad trött jag blir! Somliga kan sitta kvar hemma framför MTV istället för att röra sig ute bland folk. Tänk vad hemskt om de skulle lära sig något bara för att. Kunskap är tungt!
Jag var dessutom väl värd att gå ut och äta, för den här veckan har varit tuff med långa föreläsningspass med en och samma grupp varje dag förutom i måndags när jag var i Ånge på seminarium. Sånt tar på krafterna.
Idag ska jag göra sista rycket. Det här är på det hela taget en trevlig grupp bortsett från någon enstaka surknul som mest bara sitter och är motsträvig och ställer dumma frågor typ: "Är det här verkligen viktigt?", "Måste vi kunna det?"... och så givetvis det verkliga kräkmedlet: "Kommer det här på tentan?". Vad trött jag blir! Somliga kan sitta kvar hemma framför MTV istället för att röra sig ute bland folk. Tänk vad hemskt om de skulle lära sig något bara för att. Kunskap är tungt!
Vuxenpoäng
Kan mina döttrar, så kan jag. Jag har testat hur vuxen jag är! 19,7 i vuxenpoäng - är det bra?
Uppenbarligen inte så imponerande. Enligt det autogenererade svaret är det dags för mig att växa upp och förslagsvis göra något av följande saker:
Tips på saker att göra för att få mer poäng
...minsann...
Ja, det är kanske dags att jag fixar mig ett riktigt jobb - men skaffa barn? Det känns som ett rätt dåligt tips när jag bland annat svarat att jag har så många barn att jag är nöjd.
Min reella vuxenålder är i alla fall 36,6 år så jag kan börja ladda för 40-årskris ånyo!
Uppenbarligen inte så imponerande. Enligt det autogenererade svaret är det dags för mig att växa upp och förslagsvis göra något av följande saker:
Tips på saker att göra för att få mer poäng
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ja, det är kanske dags att jag fixar mig ett riktigt jobb - men skaffa barn? Det känns som ett rätt dåligt tips när jag bland annat svarat att jag har så många barn att jag är nöjd.
Min reella vuxenålder är i alla fall 36,6 år så jag kan börja ladda för 40-årskris ånyo!
Ensam hemma!
Det gäller att ta vara på de stilla ögonblicken. Ensam hemma är jag väldigt sällan. Men jag är inte bitter. Nejdå. Det är bara det att nån gång emellanåt är det oerhört skönt att få vara alldeles ensam hemma hos mig själv och bara vara det. I längden är jag givetvis glad och nöjd för mina nära och kära, men allting ska njutas med måtta för att vara optimalt. 18-åringen har tillsammans med en st broder dragit till Bjärme, och junior är på kulturskolan och blåser saxofon - där blir han tills jag hämtar honom. Anders är på väg mot stan med buss. Det lutar åt en kväll med A:na. Det kan bli mysigt!
Idag har jag haft en höjdardag i Ånge. Sug på den!! Höjdardag i Å N G E!!! Det går. Den här gången var det nästanjobb - jag träffade min klubb för inbördes beundran, eller snarare efterdyningarna av kursen i akademiskt skrivande som jag gick häromåret. Vi blev till slut en liten kärntrupp som sedemera utökats med försiktighet. Idag har vi pratat om vad som är vetenskaplig teori och vad som inte är det. Härligt teoretiskt! Dessutom hann vi fika på det något udda men välsorterade konditoriet som finns vid ingången till Coop och även äta god lunch på hotell Mittlandia. Allt detta, och så var jag hemma vid fyratiden ändå. Jag är nöjd med min dag!
Jag ska försöka skriva en novell eller så. Kanske det kan bli idag? Om Anders och jag ska få gå på skrivarkurs i sommar måste vi skicka in någon sorts skrivprov med vår ansökan. Jag har gått och klurat på det där ett tag nu, men nu har jag i alla fall ett uppslag som kanske kan bli fruktbart.
Idag har jag haft en höjdardag i Ånge. Sug på den!! Höjdardag i Å N G E!!! Det går. Den här gången var det nästanjobb - jag träffade min klubb för inbördes beundran, eller snarare efterdyningarna av kursen i akademiskt skrivande som jag gick häromåret. Vi blev till slut en liten kärntrupp som sedemera utökats med försiktighet. Idag har vi pratat om vad som är vetenskaplig teori och vad som inte är det. Härligt teoretiskt! Dessutom hann vi fika på det något udda men välsorterade konditoriet som finns vid ingången till Coop och även äta god lunch på hotell Mittlandia. Allt detta, och så var jag hemma vid fyratiden ändå. Jag är nöjd med min dag!
Jag ska försöka skriva en novell eller så. Kanske det kan bli idag? Om Anders och jag ska få gå på skrivarkurs i sommar måste vi skicka in någon sorts skrivprov med vår ansökan. Jag har gått och klurat på det där ett tag nu, men nu har jag i alla fall ett uppslag som kanske kan bli fruktbart.
Hillevi 18 år
Nu är Hillevi vuxen. Åtminstone formellt sett. Nästan i alla fall!
Hittills är hon uppenbarligen mycket nöjd med sin födelsedag. Hon började med att gå på krogen redan på småtimmarna och fick till sin lycka visa sitt leg. Vi uppvaktade med frukostbricka framåt lunchtid. Den blev nästan som jag hade tänkt mig. Jag hade bland annat köpt en mango, men den var mer brun än gul innifrån så jag la den uppochner och varnade Hillevi för att äta den. Dessutom var juicen nästan slut. Därför tog jag ett snapsglas, och på så vis fick Hillevi ett fullt glas juice. Morgonpresenten på brickan var ett Kinderegg, och på så vis fick hon 3 saker: Leksak, överraskning och choklaaaaaaad.
På eftermiddagen har vi ätit två olika sorters moussetårta, och snart ska vi gå på den indiska restaurangen M. Praktiskt och bra! Av någon anledning ville Hillevi helst gå dit med bara Anders och mig, men även småbröderna kan behöva lite middag.
Hittills är hon uppenbarligen mycket nöjd med sin födelsedag. Hon började med att gå på krogen redan på småtimmarna och fick till sin lycka visa sitt leg. Vi uppvaktade med frukostbricka framåt lunchtid. Den blev nästan som jag hade tänkt mig. Jag hade bland annat köpt en mango, men den var mer brun än gul innifrån så jag la den uppochner och varnade Hillevi för att äta den. Dessutom var juicen nästan slut. Därför tog jag ett snapsglas, och på så vis fick Hillevi ett fullt glas juice. Morgonpresenten på brickan var ett Kinderegg, och på så vis fick hon 3 saker: Leksak, överraskning och choklaaaaaaad.
På eftermiddagen har vi ätit två olika sorters moussetårta, och snart ska vi gå på den indiska restaurangen M. Praktiskt och bra! Av någon anledning ville Hillevi helst gå dit med bara Anders och mig, men även småbröderna kan behöva lite middag.
Dags att göra helg
Ojojoj, vad jag har varit duktig idag! Det är sådana här dagar man kan få något gjort på jobbet. Klämdagar är perfekta. Ingen tror att någon jobbar då (vilket stämmer rätt bra) och därmed kan man hinna med ungefär dubbelt så mycket en sådan dag.
Idag har jag både planerat inför nästa vecka och gjort en ny enkätversion som ska ut på remiss i friluftsforskningsprojektet. Under tiden har det varit soligt och fint utomhus. Men just då jag bestämde mig för att det var dags för mig att gå från jobbet började det regna! Varför blir det så? Men icke desto mindre får jag väl ge mig ut. Jag har ett ärende att uträtta inför morgondagen.
Idag har jag både planerat inför nästa vecka och gjort en ny enkätversion som ska ut på remiss i friluftsforskningsprojektet. Under tiden har det varit soligt och fint utomhus. Men just då jag bestämde mig för att det var dags för mig att gå från jobbet började det regna! Varför blir det så? Men icke desto mindre får jag väl ge mig ut. Jag har ett ärende att uträtta inför morgondagen.