ulna

Snö!

Vinter på riktigt!

Det gäller att se positivt på sådant i tillvaron som man inte kan påverka - och dessutom är det ganska mysigt med snö. Utet blir så mycket ljusare täcksempel!

Anders hotar med att vi ska åka skidor också, men det kanske kan vara kul. Sånt har jag ju faktiskt ägnat mig åt tidigare. Skridskor är jag däremot väldigt skeptisk till.

Helgens mysigaste var sydagen i Näs församlingshem med mina kviltkompisar, inklusive fjolårets kviltare, Sylvi, som stolt placerat urklippet där hon fick ÖP-tårta bland övriga viktiga kvilturklipp. För min del blev det inte så mycket sytt eftersom jag var matansvarig, men det var kul ändå. Nu kan jag sy med gott samvete under resten av träffarna under året. Lite kul var det också när Lena, som var min kompanjon i köket, bad mig ställa upp några tillbringare i ett skåp. "Du som är lång", sa hon!!!! Hon är bara 154 cm lång...

Igår testade jag att vara pysslig hemma, men att städa toaletten och fålla gardiner leder inte till salighet för min del. Men det kommer att bli väldigt fint i Davids rum när vi sätter upp gardinerna där! Han monterade gardinstängerna igår, så nu är det bara upphängningsringar som fattas.

Jag är lite lätt irriterad på Linda Olsson.

Om man konsekvent har citat hämtade från andra som inledning i sina kapitel i en hel roman, genomgående över ett par hundra sidor, så kan man väl tala om det i början av boken?

Eller varför inte helt enkelt lägga in en liten referens alldeles just vid citatet. Det är ju liksom kåmm ill få!

De som däremot har ovanan att kika i slutet av böcker på ett tidigt stadium hittar hänvisningarna där. Taskigt trick!

Men, jo, det citat jag tyckte mest om är hämtat från en av Karin Boyes dikter.

Idag gick jag till jobbet med entusiasm! Det är inte så ofta det händer mig i det här landet i alla fall. Men igår satte jag händerna i en bok om SPSS (Statistical Package for Social Sciences) och är nu i full färd att lära mig ALLT om detta program. Och det känns KUL!! Det är väl som vanligt: alla andra bara tänker på sig själva och det är bara jag som tänker på mig. Så då får jag väl se till att fortbilda mig själv också. Jag borde få medalj, för billigare fortbildning finns nog inte. Boken har jag fått gratis från förlaget.

"...ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!"

När det känns så är det underbart!

Citatet kommer från "Nu vill jag sjunga dig milda sånger", men jag är lite lur på att det möjligen inte är Linda Olsson som formulerat just detta. Varje kapitel inleds med någon form av citat/aforism eller så, och somligt känner jag igen från annorstädes!

Underbart är det också att få sms från Hillevi: "Jag fixar middag åt oss". Av pur tacksamhet fixade jag dessert - glass är nyttigt och därtill lättserverat om man är två om en halvliterspaket. Med ett enkelt snitt har man snabbt varsin dessertskål!

Mijløombyte ær alltid nyttigt, och inte minst det bjuder mina norska utflykter på.

Gårdagsaftonen var definitivt av det lugnare slaget. Jag inspekterade først mitt ganska lilla rum dær jag skulle øvernatta. Helt OK før det syftet i och med att jag kompletterat med FoU-avdelningens vattenkokare så att jag kunde fixa lite morgonte.

Sen tog jag en promenad till det stora køpcentret Magneten i Levangers ytterområde. Det tog c:a 20 minuter att gå dit från centrum. Levanger ær ingen stor stad!

På Magneten kan man shoppa på Lindex, Dressman, Vero Moda etc. Mycket ær mycket likt ett svenska køpcentrum således. En norsk bokhandel hittade jag dock och kunde dærmed inhandla en av 1997 års skandalbøcker åt min storasyster. Førfattaren ær uppenbarligen kontroversiell fortfarande. Det visade sig att hon diskuterats vid lunchen hær igår!

Sen tog det c:a 20 minuter att gå tillbaka till centrum och kvællen var fortfarande ung. Jag gick och åt på min stamkrog och var æven værd dessert tyckte jag. Sen ægnade jag endel av kvællen åt att studera en dokusåpa som ænnu inte nått Sverige: "Svirdotter søkes". Kommer sækert snart hos oss också!

Helt OK att åka till Norge idag, men det var inte alls i kænslan av att det var nødvændigt att førløpa hemmet.

Medan jag i lugn och ro gick på bio igår och skrattade åt "Little Miss Sunshine" fixade Anders mat och harmoni på hemmaplan. Det var ljuvligt att komma hem och møtas av kramar och presenter (en propagandaknapp før sossarna ræknas om den ges med kærlek!) och doften av tigerkaka i ugnen. Anders och Alfons hade haft lite "men's talk" øver sin gemensamma middag och verkade nøjda och glada. Så hærligt med en god mansførebild på hemmaplan! Framtiden kænns återigen lovande.

Med viss saknad læmnade "Nu vill jag sjunga dig milda sånger", skriven av Linda Olsson, på hemmaplan. På resande fot passar det bæst med pocketbøcker, men jag ser fram emot att avsluta læsandet av  "Nu vill jag... " nær jag kommer hem igen. Fascinerande bok, minst sagt! Jag njuter! Lite speciellt också att den ær skriven av en svenska på engelska och sedan øversatt av en annan svenska. Kanske jag ska læsa den på originalspråk också!

Hær i Levanger bor jag vanligtvis i någon lægenhet på andra sidan fjorden men idag blir det nytt boende: ett rum alldeles invid sjukhusområdet. Det kan ju vara intressant som omvæxling. Gissningsvis ær det inte læge att bjuda hem ett større antal mænniskor till kvællen om jag inte som vanligt har en enorm skinnsoffa, men jag kan ju alltid leka med min lilla laptop.

Tydligen är det så, att jag är ansvarig för allting, oavsett jag är det eller inte.

Idag var det verkligen måååååndag morr-on!

Att jag egentligen haft inga barn sen lördagen märktes föga. De som saknades, gossarna, blev avstjälpta hos mig när jag intet ont anande stod i duschen. Uppenbarligen var det mitt ansvar att se till att de kom till skolan då? Den som bara avhänder sig har INGET ansvar. Primitiv tolkning tycker jag!

Alfons hittade inte sin nyckel men valde att sova istället för att leta. Han kanske trodde att han skulle kunna se nyckeln i drömmen? Jag insåg så småningom att han faktiskt inte kommit ner och passerat hallen, så jag gick upp för att säga till honom  men fick istället väcka honom. En stund senare hade han fortfarande inte kommit, så då satte jag in tyngre artilleri: David fick gå upp och säga till. Då låste Alfons in sig i garderoben! Han kom inte ut därifrån innan jag (mycket diplomatiskt) hotade med att sparka in dörren. Gråtande gick han sedan till skolan, dock. En stund senare, sedan jag hunnit delta i vårt avdelningsmöte, ringde barnens ilskne fader och skällde på mig för att jag inte sett till att allt förlupit lugnt och smärtfritt under morgonen... Tack för det! Det är lågt att skälla på andra när man själv brister, men ack så vanligt! Somliga tror att de slipper undan sitt eget ansvar bara de hittar någon annan att sparka på.

Den här veckan känns det oerhört skönt att jag får åka till Norge i två dagar! Jag kanske rentav kan söka asyl där?

Det var inte riktigt en sådan uppenbarelse som skred in i mitt sovrum i morse, men nästan:

Vithårig med ljus på brickan är en mer korrekt beskrivning.

Jajamensann, frukost på sängen idag igen! Härligt! Sjöng gjorde han igår kväll, så det räknas nästan. Vi har det bra!

När Emma nu snart återvänder till Kävesta Folkhögskola är det nödvändigt att hon får med sig ett Métro-spel. Jag gick till Lekstugan och inhandlade det sista på hyllan. Man ska ha tur! Extrapris var det fortfarande dessutom - men jag tycker att det skulle kunna ha varit värt 310:- också (istället för 98:- som jag betalade) för det är en höjdare!

Vardagslivet ligger och lurar i bakvattnet. Idag är jag en sväng på jobbet för att rensa upp mäjl inför måndagen då jag tänkte jobba lite mer, och sen drar jag till Norge igen på tisdag. Det ser jag fram emot!

"Mamma!"

"ANDERS!"

Hillevi ändrade sig raskt, trots att jag svarade "ja" - det var ju rart, när avloppsvattnet från handfatet på toaletten rann ner på golvet istället för åt det håll det var tänkt. Men det var ingen större skada skedd ändå. Nu är det fixat. Det som återstår är att tvätta alla handdukar som tillfälligt bromsade upp vattnet innan det rann ner på golvet.

Märkligare saker än så händer också: "Godnatt", sa Hillevi alldeles nyss, trots att klockan ännu inte är elva! "Vända tillbaka dygnet", muttrade hon, och drog sig tillbaka. Lycka till! Vi försökte detsamma imorse, utan någon större succé. Å andra sidan ÄR det mysigt med sovmorgon och lång frukostpåsängen.

Lovets hit är nog annars vårt nya spel: Metro. Det är så genialiskt uttänkt att vi blir inte bara smått avundsjuka! Spelet går ut på att bygga tunnelbanespår som ska bli så långa som möjligt från mina egna stationer samtidigt som jag helst ska begränsa längden på spåren för min/mina motspelare. Medlet är små kort med spår kors och tvärs som ska placeras på det fiffigaste sättet.

David efterfrågade en nätverkskabel för att ansluta min blåa iMac, som numer står i hans rum, till nätet. Det lät som en högst rimlig begäran, inte minst som han hade godheten att låna ut sitt rum till Emma och Fabian när de inte var tillfreds med att dela rum med Alfons.

Således gick David och jag ner på stan och införskaffade en 10 m lång, röd nätverkskabel, oskärmad. Nu har vi lärt oss att LAN-kabel och nätverkskabel är samma sak och skärmad sladd är bättre än oskärmad men egentligen har det ingen betydelse vilken man har. Det är inte alltid enkelt att vara konsument! Men nu är den röda, oskärmade, sladden ansluten till iMac:en - och David kan nu nå ut i världen!

När vi ändå var på stan passade vi på att kika runt lite i övrigt också. En av mina favoritklädaffärer hade 50% på ALLT i butiken - sånt är trevligt! Jag hittade en fin väst, som jag övervägde att köpa när det var 30% rabatt. Det lönar sig att ha tålamod! För hälften av 399:- kunde den bli min. I kön hamnade jag bakom ett äldre par. Hon satt i rullstol och han stod bredvid. De hade valt ut ett par byxor och en skjorta till henne som han förnöjt höll upp. Det såg så rart ut! Jag kände mig lite extra glad av att se dem. Det är kärlek att shoppa tillsammans!

Glass!

Om glass tycker jag, och om vanilj med kola och kanel i synnerhet.

Hillevi lyckades få iväg David till affären så att vi fick efterrätt.

Idag har vi varit lite jullovsaktiva och bowlat, Anders och jag mot varsin son. Kul!  Annars fortsätter vi att ta det ganska lugnt.

Jag läser en spännande bok: Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma. Den tillhör kategorin böcker som manar till eftertanke och insikt.

Ramberättelsen är att en amerikansk toppadvokat efter en rejäl hjärtinfarkt bryter med sitt gamla liv för att söka efter livets mening. I sitt sökande hamnar han i en hemlig dal i Himalaya, där han får lära sig en helt ny livsfilosofi av de som lever där. Efter några år återvänder han hem och berättar om det han lärt sig, och denna berättelse får jag som läsare följa.

Ett av de råd som han för vidare är att man ska läsa mycket. Enligt honom kan man egentligen inte lära sig något nytt av det man läser i böcker, utan man tar bara till sig det man redan visste! Jag kan köpa det.

En annan tes han framför är att vi tänker i stort sett samma tankar dag efter dag, det är bara c:a 5% som byts ut från en dag till nästa. Av den anledningen, inte minst, är det viktigt att bevara sitt sinne från dåliga tankar som tynger och oroar. Visst verkar det logiskt? För min del bekräftar det som jag kände för några år sedan när jag var djupt nere, men ändå insåg att jag inte skulle kunna tänka mig ur krisen. Ett stort steg för mig var att gå med i en kör. Det  hjälpte mig att rensa min hjärna!

Varje nytt kapitel inleds med ett citat. Det här gillar jag:

Stora drömmares drömmar uppfylls aldrig - de överträffas alltid. (Alfred Lord Whitehead)

...och då kan man ju fråga sig vem Alfred Lord Whitehead är/var! Inte så svårt att ta reda på. Lite googlesökning har gett mig informationen att han var en engelskfödd matematiker som sedemera blev filosof. Han föddes i England 1861 och dog i USA 1947 (30 december).

Mina drömmar har överträffats av ett annat vitt huvud!

Om man nu ska tro att det som inleder året kommer att karaktärisera resten av året så kommer jag under 2007 inte kliva upp förrän kring lunchtid och aldrig få banan till filen om mornarna! Däremot får jag både somna och vakna med Anders - och DET känns bra!

Dagen efter kvällen före är dagen efter  Tina och Pers bröllop. Vi tar det lugnt!

Så här i slutet av året drar det ihop sig till minneskrönikor och tillbakablickar över året som gått.

Vilket år!!!!

Om det hände så här mycket i mitt liv varje år så... ja... då skulle det hända väldigt mycket i mitt liv! Somligt var ganska förutsägbart, annat inte.

För ett år sedan trodde jag nog inte att jag redan i februari -06 skulle bo tillsammans med Anders och nästan alla våra barn i en stor lägenhet centralt i Östersund. Det var nog inte så att det bara blev så - men nästan! När vi någon gång kring nyår, efter ett par månader som ett par, började prata så smått om att flytta ihop så hade vi nog tänkt oss framåt sommaren eller så. Men medan vi ställde oss i kö hos tillgängliga fastighetsägare surfade Emma in på Blocket och hittade vår drömlägenhet - med inflyttning omgående. Då var det ju bara att slå till!

Att jag skulle disputera under 2006 trodde jag nog ändå - och nu blev det också! Det borde jag kanske gjort för länge sen, men i så fall hade inte Anders fått vara med på disputationen, och då hade inte han och mina döttrar kunnat överraska med en specialversion av "Paper Back Writer" på festen. Det var roligt att disputera, och det var minst lika roligt att få fira det efteråt med dubbla fester och uppvaktning av en massa människor som jag tycker om! Och så fick jag presenter dessutom! Mycket omtanke och mycket roligt! Det går nog inte riktigt att jämföra, men att jag fick pengar av min farbror att använda till att köpa en tvärflöjt var kanon, och presenterna från mina jobbarkompisar var makalösa: presentkort på en timmas flygtur med en trevlig Micke (fast det var mest jag som körde) och så presenkort på Ticnet, som jag omsatte i biljetter till En sorts föreställning med Peter Carlsson och Blå Grodorna i december.

Min musikaliska utveckling har tagit ett stort steg framåt genom att jag äntligen började spela tvärflöjt! Förra året började jag med ett lite större instrument: kyrkorgel. Det har gått i träda under året, men nu planerar jag för comeback där!

Att bli lektor följde i spåret av doktorsgraden - men det satt betydligt längre in än jag trodde. Det tog min arbetsgivare ett halvår att besluta om den befordran trots att jag med råge uppfyllde kraven. Sånt känns trist. Men nu är det klartttt! Med nöd och näppe hände även det under det här året.

Annat jobbmässigt som är roligare är att jag nu får forska om friluftsliv på 30% och sen tar jag lustturer till Levanger varannan vecka och jobbar som rådgivare i statistikk vid Sykehusets Forsknings- och Utvecklingsavdelning. Kul, kul! I längden kan det kanske bli lite splittrat att ha så delad tjänstgöring, men sådant är mitt jobb ändå, så jag bara gläds!

Barn har man till låns. Till hösten flyttade två av våra barn, Emma allra längst, ända till Örebro. Bara hon inte börjar prata som dom därnere så är det en rolig förändring eftersom hon får ägna sig åt musik på heltid.

Detta år av stora händelser kommer dessutom att avslutas med ett bröllop på nyårsafton där jag inte är bruden men väl toastmaster på festen.

Iförd nyinförskaffad sammetskavaj med paljetter på slagen speglade jag mig förnöjt i hallen när Hillevi kom hem. Hennes förtjusning var något mindre än min - hon påstod att jag såg ut som Elton John! Nåja, jag kan nog "Goodbye Yellow Brick Road" nästan helt, så jag kan ju köra den på föreläsningen idag, före eller efter t-testen.

Bortsett från inköpet av kavajen var gårdagen intressant på flera sätt, inte minst för att jag träffade en nu levande person som faktiskt lyckats slarva bort en kontrabas! Det är definitivt sådant som inte alla får vara med om (vare sig att tappa bort eller möta).

Mörkret föll för längesedan - men idag har det i alla fall varit ljust en stund!

Det känns skönt att sitta kvar på jobbet såhär dags när nästan alla har gått hem. Sen fredagseftermiddag är nog min favorittid på jobbet, i synnerhet då jag stökat undan alla akuta måsten. Om jag som nu kan se tillbaka på en bra vecka är det ännu bättre - och så är fallet.

Kategorin Mode passar bra för detta inlägg, eftersom jag idag har föreläst om bland annat Mode, fast på engelska. Ja, jag har inte föreläst på engelska, men jag har föreläst om det som heter Mode på engelska, om du förstår vad jag menar!

Snart ska jag gå hem, men först ska jag gå ner på stan och försöka hitta adekvata band för våra köksgardiner. Någon i hushållet tycker att det är dags att vi sätter upp sådana - men, vaddå? Vi har ju bara bott på Skolgatan i knappt ett år. Gud skapade ingen brådska. Jag kan behärska mig - men visst känns det lite kuligt att äntligen få till gardinerna som jag köpte tyg till i Lidköping i somras.