Utan løn i Norge
Nu har jag væntat på min norska løn från den15:de dennes. Væntat och væntat. Først lite optimistiskt: den kommer nog. Sedan alltmer moloket: det ær nog en vink om att mina norska søtebrødsdagar ær øver.
Att lønebeskedet kom igår var møjligen lite uppmuntrande - men vad hjælper det att veta att lønen skulle betalats ut den 15:de nær den faktiskt inte nått mitt konto, æn. Nu ær jag i Levanger och jag har pratat med en vænlig man på lønekontoret (jag tror faktiskt han heter Kvilt i efternamn!!!). "Jag ringer snart", sa han - før två timmar sedan. Nu har jag två saker att vænta på: lønen och att herr Kvilt ringer.
Bortsett från det kænns det rætt trivsamt att vara i Levanger igen. Det var ett tag sen. Jag hittade ett kompendium før GRUFF-kursen, dær jag ska vara en av lærarna så småningom. Om inte annat så har de lyckats med ett kreativt namn på kursen! GRUFF står før "Grunnleggende innføring i kvantitativ forskningsmetode og formidling", såklart! Detta kompendium har jag nu læst och jag kunde konstatera att jag kænner igen det mesta av innehållet. Det var nog læmpligt.
Och jag har jobbet kvar før øvrigt! Inget hær tyder på att min tjænst upphørt. Jag væntar førresten på en tredje sak också: att återfå min lilla dator med fungerande SPSS. Det skulle vara... bra!!! Sedan jag fick datorn strax føre jul har jag væntat och væntat. Programmet finns installerat, men det verkar vara tji omøjligt att få till en gællande licens. Datorn har varit borta hos IT-killarna ett antal gånger. De læmnar tillbaka den och bedyrar: nu funkar det. Men ikke så!
En hård dag...
...blev det inte idag. Jag är redan färdig med 8 timmars undervisning. Ja, jag var det faktiskt redan vid niotiden. Inte illa.
Väl förberedd kom jag till föreläsningssalen och mötte endast min kollega, tillika kursansvarig. De 4 studenter som återstår efter diverse avhopp syntes inte till. Ärligt talat letade vi inte så mycket heller, men vi satt troget kvar i trekvart och diskuterade vetenskapliga metoder i allmänhet och livet i synnerhet. Sen släckte vi ljuset och gick därifrån.
Så nu är frågan? Kan jag nu med gott samvete ta ledigt resten av dagen?
Svaret är obetingat "ja", men jag väljer att jobba på med rättning av Omvårdnad D-kursens inlämningsuppgifter. Det tar tid men är ändå rätt kul för åtminstone de som jag gått igenom hittills ser mycket bra ut. I och för sig är det bland de som lyckats skicka in sina uppgifter där de skulle. Det kan ju vara så att det var lite vägskiljande också. Vi får se.
Alla hjärtans dag är det minsann också. Den började bra med att jag halvt sovande blev ömt smekt över kinden. Det kändes bra, inte minst som jag var tvungen att gå upp tidigt!
Väl förberedd kom jag till föreläsningssalen och mötte endast min kollega, tillika kursansvarig. De 4 studenter som återstår efter diverse avhopp syntes inte till. Ärligt talat letade vi inte så mycket heller, men vi satt troget kvar i trekvart och diskuterade vetenskapliga metoder i allmänhet och livet i synnerhet. Sen släckte vi ljuset och gick därifrån.
Så nu är frågan? Kan jag nu med gott samvete ta ledigt resten av dagen?
Svaret är obetingat "ja", men jag väljer att jobba på med rättning av Omvårdnad D-kursens inlämningsuppgifter. Det tar tid men är ändå rätt kul för åtminstone de som jag gått igenom hittills ser mycket bra ut. I och för sig är det bland de som lyckats skicka in sina uppgifter där de skulle. Det kan ju vara så att det var lite vägskiljande också. Vi får se.
Alla hjärtans dag är det minsann också. Den började bra med att jag halvt sovande blev ömt smekt över kinden. Det kändes bra, inte minst som jag var tvungen att gå upp tidigt!
En härlig (mån-)dag
Jag är, tillika många andra, lättmanipulerad.
Medan jag duschade imorse slölyssnade jag på radion och fick till min förvåning höra att det är fullständigt normalt, för att inte säga vanligt, att tycka om måndagar. Det är nästintill favvodag för många.
Jojo!
Och kanske berodde det på det, eller också berodde det på något annat, men när jag klätt på mig och ställde mig framför spegeln behövde jag inte ens fråga utan såg faktiskt att jag var ovanligt vacker idag till och med! Så det kan bli!
Lite extra glans har denna dag förvisso eftersom det är Davids 14-årsdag. Jag uppvaktade med frukostpåsängen och ett Kinder-Egg. Det senare för att det är en så utomordentligt bra present: choklad & överraskning! David blev vederbörligen lycklig av den fina gåvan. Därtill fick han skissbok och tuschpennor för sitt graffitiskapande, och det gillade han också.
Medan jag duschade imorse slölyssnade jag på radion och fick till min förvåning höra att det är fullständigt normalt, för att inte säga vanligt, att tycka om måndagar. Det är nästintill favvodag för många.
Jojo!
Och kanske berodde det på det, eller också berodde det på något annat, men när jag klätt på mig och ställde mig framför spegeln behövde jag inte ens fråga utan såg faktiskt att jag var ovanligt vacker idag till och med! Så det kan bli!
Lite extra glans har denna dag förvisso eftersom det är Davids 14-årsdag. Jag uppvaktade med frukostpåsängen och ett Kinder-Egg. Det senare för att det är en så utomordentligt bra present: choklad & överraskning! David blev vederbörligen lycklig av den fina gåvan. Därtill fick han skissbok och tuschpennor för sitt graffitiskapande, och det gillade han också.
Namsos - en drøm før en statistikker
Hær i Norge kør de med ett extra k i statistik. Det kanske finns en poæng med det. Ordet får liksom lite mer tyngd.
Som statistikker i Namsos, Norge kænner jag mig uppskattad! Nu ska jag inte klaga. Det finns faktiskt en hel del uppskattning på andra sidan kølen också - men hær kænns det verkligen tydligt!
Namsos sjukhus ær ett ganska litet sjukhus. De flesta verkar kænna alla andra. Igår satt jag med två geriatriksjukskøterskor och jobbade med deras datamaterial om urinvægsinfektioner bland åldringar på vårdhem. Gissa om de tyckte det var spænnande nær jag utifrån deras frågor och funderingar kunde ta fram diagram och testresultat før att såvæl styrka som førkasta saker som man tror om urinvægsinfektioner. Jag ska inte øverdriva och påstå att jag tedde mig gudomlig, men det kændes bra! Det ær alltid kul att jobba med proffs, och de hær damerna visste vad de sysslade med. Nær jag bidrog med det jag kan blev det fyrverkeri.
Under gårdagen lærde jag mig också næstan att hitta på sjukhuset. Det ær gångar och trappor och fler gångar, precis som det brukar vara på sjukhus - men idag kom jag rætt både hit och dit vid førsta førsøket, så nu kænner jag mig hemma.
Hemma i min lilla lægenhet på højden ovanfør sjukhuset hade jag æven igår myskvæll och satt framfør brasan och stickade. Dessførinnan hade jag gjort en svæng i stan. Jag børjade på kulturhuset dær jag drack kaffe på sjælvserveringskaféet dær man betalade i en glasskål och tittade sedan på en konstig utstællning. Luddiga varningskoner och små uniformsliknande klæder minns jag bestæmt - men budskapet gick inte riktigt hem. Dock en erfarenhet.
Sen hittade jag till min førtjusning en butik dær de sålde Pilgrimsmycken med 50% rabatt. Sånt behøver man alltid! Jag valde mellan ett par hæftiga gula och ett annat par. De gula var fræckare, men jag har lite svårt før gult!
Så var det dags før middag. Jag lyckades hitta Tinos, som Ester rekommenderat, och det var en højdare! Trevlig miljø, en servitris som såg ut som Marie-Louise Åsell (det blev kuriosapoæng åtminstone) och læcker mat - framførallt desserten: citronbrulé. Med pasta och ett glas vin i magen skickade citronbrulén mig till åtminstone femte himlen!
Idag ær det sista dagen i Namsos. Førhoppningsvis kommer jag fram till Østersund vid midnatt. Ett par timmars væntan længs vægen væntar dessførinnan, dæribland en timma i Hell! Jag lær klara det också. Anders har lovat att møta mig vid tåget, så jag har något att se fram emot!
Som statistikker i Namsos, Norge kænner jag mig uppskattad! Nu ska jag inte klaga. Det finns faktiskt en hel del uppskattning på andra sidan kølen också - men hær kænns det verkligen tydligt!
Namsos sjukhus ær ett ganska litet sjukhus. De flesta verkar kænna alla andra. Igår satt jag med två geriatriksjukskøterskor och jobbade med deras datamaterial om urinvægsinfektioner bland åldringar på vårdhem. Gissa om de tyckte det var spænnande nær jag utifrån deras frågor och funderingar kunde ta fram diagram och testresultat før att såvæl styrka som førkasta saker som man tror om urinvægsinfektioner. Jag ska inte øverdriva och påstå att jag tedde mig gudomlig, men det kændes bra! Det ær alltid kul att jobba med proffs, och de hær damerna visste vad de sysslade med. Nær jag bidrog med det jag kan blev det fyrverkeri.
Under gårdagen lærde jag mig också næstan att hitta på sjukhuset. Det ær gångar och trappor och fler gångar, precis som det brukar vara på sjukhus - men idag kom jag rætt både hit och dit vid førsta førsøket, så nu kænner jag mig hemma.
Hemma i min lilla lægenhet på højden ovanfør sjukhuset hade jag æven igår myskvæll och satt framfør brasan och stickade. Dessførinnan hade jag gjort en svæng i stan. Jag børjade på kulturhuset dær jag drack kaffe på sjælvserveringskaféet dær man betalade i en glasskål och tittade sedan på en konstig utstællning. Luddiga varningskoner och små uniformsliknande klæder minns jag bestæmt - men budskapet gick inte riktigt hem. Dock en erfarenhet.
Sen hittade jag till min førtjusning en butik dær de sålde Pilgrimsmycken med 50% rabatt. Sånt behøver man alltid! Jag valde mellan ett par hæftiga gula och ett annat par. De gula var fræckare, men jag har lite svårt før gult!
Så var det dags før middag. Jag lyckades hitta Tinos, som Ester rekommenderat, och det var en højdare! Trevlig miljø, en servitris som såg ut som Marie-Louise Åsell (det blev kuriosapoæng åtminstone) och læcker mat - framførallt desserten: citronbrulé. Med pasta och ett glas vin i magen skickade citronbrulén mig till åtminstone femte himlen!
Idag ær det sista dagen i Namsos. Førhoppningsvis kommer jag fram till Østersund vid midnatt. Ett par timmars væntan længs vægen væntar dessførinnan, dæribland en timma i Hell! Jag lær klara det också. Anders har lovat att møta mig vid tåget, så jag har något att se fram emot!
Myskvæll i Norge
Mitt norska liv platsar definitivt på kryddhyllan! Det ær smått absurt, men kul.
Igår tog jag mig alltså slutligen till Namsos. Från Levanger tar det drygt två timmar med buss. Efter Steinkjer blir naturen alltmer dramatisk. Vi færdades på slingriga bergsvægar. Så småningom somnade jag. Varje gång jag vaknade till hade vi stannat på en smærre vændplan som var hållplatsen i någon mer eller mindre osynlig by.
Væl framme i Namsos blev jag møtt av Ester Kuhry, som dels ær kirurg, dels jobbar åt FoU-avdelningen. Hon skjutsade mig till huset som ær mitt hem i två nætter. Liksom i Levanger får jag bo i en møblerad personallægenhet - men den hær var definitivt bættre æn de jag haft i Levanger. Mer ombonat før det førsta och allmænt fræschare; matta på golvet (åtminstone en), golvværme på toaletten (ypperligt!) etc. En van Gogh på væggen också, minsann! Men sen finns det ytterligare detaljer som ær prickarna øver ø: en vanlig telefon som ens syster eller ælskare kan ringa på, och en kamin att elda i! Vad gjør det att TV:n inte går att stælla in. Jag eldade i kaminen och och læt mina øgon tindra ikapp med de spelande lågorna. Det ær livskvalitet!
I øvrigt førdrev jag tiden ungefær som i Levanger: gick ut och åt.
Imorse lyckades jag næstla mig i på den psykiatriska poliklinikken. Det ær hur enkelt som helst! Man ser lagom førvirrad ut så låser de upp ett rum dær man kan sitta. Lætt som en plætt! Nu ska jag snart ha møte med någon som får komma och hæmta mig. Det kænns som jag har irrat omkring hær tillræckligt!
Igår tog jag mig alltså slutligen till Namsos. Från Levanger tar det drygt två timmar med buss. Efter Steinkjer blir naturen alltmer dramatisk. Vi færdades på slingriga bergsvægar. Så småningom somnade jag. Varje gång jag vaknade till hade vi stannat på en smærre vændplan som var hållplatsen i någon mer eller mindre osynlig by.
Væl framme i Namsos blev jag møtt av Ester Kuhry, som dels ær kirurg, dels jobbar åt FoU-avdelningen. Hon skjutsade mig till huset som ær mitt hem i två nætter. Liksom i Levanger får jag bo i en møblerad personallægenhet - men den hær var definitivt bættre æn de jag haft i Levanger. Mer ombonat før det førsta och allmænt fræschare; matta på golvet (åtminstone en), golvværme på toaletten (ypperligt!) etc. En van Gogh på væggen också, minsann! Men sen finns det ytterligare detaljer som ær prickarna øver ø: en vanlig telefon som ens syster eller ælskare kan ringa på, och en kamin att elda i! Vad gjør det att TV:n inte går att stælla in. Jag eldade i kaminen och och læt mina øgon tindra ikapp med de spelande lågorna. Det ær livskvalitet!
I øvrigt førdrev jag tiden ungefær som i Levanger: gick ut och åt.
Imorse lyckades jag næstla mig i på den psykiatriska poliklinikken. Det ær hur enkelt som helst! Man ser lagom førvirrad ut så låser de upp ett rum dær man kan sitta. Lætt som en plætt! Nu ska jag snart ha møte med någon som får komma och hæmta mig. Det kænns som jag har irrat omkring hær tillræckligt!
Norskt inlægg
Så kom jag i alla fall ivæg till Norge, till slut. Inlandsbanans specialtåg till VM kænns inte som någon hit! I minus en massa grader (c:a 25) stod jag och några till, bland annat den norska damen som inte heller kom ivæg igår, och væntade på perrongen vid det vældigt låsta tåget på perrong 2N varifrån tåget till Åre skulle avgå enligt all tillgænglig information. Vi væntade och frøs. Det enda som hænde var att avgången också annonserades i høgtalarna - men fortfarande var tåget lika låst och obemannat. Men sen kom det ett annat tåg tuffande. Det tvekade lite, men begav sig sedan in till spår 1N - och si, det var det tåget vi skulle åka med. Det var milt sagt gott om plats. Sen fick vi æven stå och vænta i højd med Undersåker i 15-20 minuter - den tid som detta tåg går tidigare æn Nabotågets ordinarie avgångstid... Undrar just om de inte hade kunnat skøtt den dær ændringen lite smidigare...
Men nu ÆR jag ju i Norge i alla fall, och solen skiner. Jag hann in på jobbet i Levanger en svæng før att få lite kaffe i mig och førhoppningsvis fungerande SPSS i datorn. Sen drar jag vidare till Namsos med buss. Det ær en perfekt utflyktsdag, i synnerhet om man inte ær ute før mycket. Det ær kallt hær också!
Men nu ÆR jag ju i Norge i alla fall, och solen skiner. Jag hann in på jobbet i Levanger en svæng før att få lite kaffe i mig och førhoppningsvis fungerande SPSS i datorn. Sen drar jag vidare till Namsos med buss. Det ær en perfekt utflyktsdag, i synnerhet om man inte ær ute før mycket. Det ær kallt hær också!
Vi måste prata om Kevin
Ännu en bok som kröp under skinnet!
Och inte bara det: en amerikansk bok, som kröp under skinnet!
Lionel Shriver har skrivit "Vi måste prata om Kevin".
På ett tidigt stadium inser man att tonåringen Kevin skjutit ihjäl ett antal människor. Vi får veta mer och mer via de brev som hans mamma skriver till hans pappa. Undan för undan beskriver hon Kevins liv från det att han inte ens var en spermie, varvat med intryck från besök i fängelset bland annat.
Något som snurrade i mitt huvud medan jag läste var uttrycket att vara så beskaffad att endast en mor kan älska. I Kevins fall var det värre än så. Hans mor kunde inte älska honom. Han försköt henne redan vid födseln och fortsatte sedan att vara inte bara en nagel, utan en hel knytnäve, eller till och med två, i hennes öga under sin uppväxt. Riktigt ruggigt! Tänk att se sin son växa upp och inse att han är kapabel till allt ont!
När en liten rar lillasyster så småningom tillförs familjen kan man ju ana att det aldrig kan gå väl. Det gör det inte heller!
Vi väljer inte våra barn, precis som de inte väljer sina föräldrar. Men vilken mardröm att bli tilldelad någon som man varken kan förstå eller tycka om! Jag anar att jag kommer att minnas den här boken, precis som jag fortfarande minns "Det femte barnet" av Doris Lessing, trots att det är ganska många år sedan jag läste den. Det är nog ingen slump att jag bara har fyra barn!
Den här dagen blev inte som jag hade tänkt mig, men rätt OK ändå. Jag har pysslat på med lite varjehanda på jobbet. Ensam hemma till middag utspisade jag mig själv med en delikat sallad på mango, avocado, tomaterm cashewnötter och ruccola-sallad - vilket var det jag var mest sugen på när jag strosade runt på Hemköp. Keso därtill gjorde min måltid fulländad! Därefter har jag inte tittat på någonsomhelst sport på TV. Imorgon gör jag ett nytt försök att ta mig till Norge - det SKA gå.
Och inte bara det: en amerikansk bok, som kröp under skinnet!
Lionel Shriver har skrivit "Vi måste prata om Kevin".
På ett tidigt stadium inser man att tonåringen Kevin skjutit ihjäl ett antal människor. Vi får veta mer och mer via de brev som hans mamma skriver till hans pappa. Undan för undan beskriver hon Kevins liv från det att han inte ens var en spermie, varvat med intryck från besök i fängelset bland annat.
Något som snurrade i mitt huvud medan jag läste var uttrycket att vara så beskaffad att endast en mor kan älska. I Kevins fall var det värre än så. Hans mor kunde inte älska honom. Han försköt henne redan vid födseln och fortsatte sedan att vara inte bara en nagel, utan en hel knytnäve, eller till och med två, i hennes öga under sin uppväxt. Riktigt ruggigt! Tänk att se sin son växa upp och inse att han är kapabel till allt ont!
När en liten rar lillasyster så småningom tillförs familjen kan man ju ana att det aldrig kan gå väl. Det gör det inte heller!
Vi väljer inte våra barn, precis som de inte väljer sina föräldrar. Men vilken mardröm att bli tilldelad någon som man varken kan förstå eller tycka om! Jag anar att jag kommer att minnas den här boken, precis som jag fortfarande minns "Det femte barnet" av Doris Lessing, trots att det är ganska många år sedan jag läste den. Det är nog ingen slump att jag bara har fyra barn!
Den här dagen blev inte som jag hade tänkt mig, men rätt OK ändå. Jag har pysslat på med lite varjehanda på jobbet. Ensam hemma till middag utspisade jag mig själv med en delikat sallad på mango, avocado, tomaterm cashewnötter och ruccola-sallad - vilket var det jag var mest sugen på när jag strosade runt på Hemköp. Keso därtill gjorde min måltid fulländad! Därefter har jag inte tittat på någonsomhelst sport på TV. Imorgon gör jag ett nytt försök att ta mig till Norge - det SKA gå.
Det blir inte alltid som man tänkt sig
Det där med att åka tåg och komma fram när man ska verkar inte vara min grej i år!
Imorse skulle jag glad i hågen (trots att jag klivit upp kl 6) ta tåget till Norge med slutdestination Namsos. Det gick inte alls! När jag kom ner till järnvägsstationen fanns det inte ett enda Nabotåg i sikte, däremot ett antal damer i skrikigt gula västar som upplyste mig med flera om att Nabotåget enbart går mellan Åre och Trondheim under alpina vm i Åre. Det var fiffigt uttänkt, tycker jag! Jag undrar just vem som kom på den smarta idéen att ställa in ordinarie trafik mellan Östersund och Åre under den här perioden. I och för sig går det extra tåg - men ett hade gått en halvtimma tidigare, och nästan skulle komma till Åre strax efter det att Nabotåget dragit iväg västerut.
Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig resten av veckan. Jag avvaktar kontakt med Namsos för att se om jag kan åka dit imorgon istället och stanna kvar över fredagen. Jag lär ändå inte kunna passera Åre smärtfritt och vara hemma vid lunchtid på fredag som det var tänkt, så jag kan lika gärna bli kvar i Namsos över dagen då.
Stora idrottstävlingar är en sanitär olägenhet!
Imorse skulle jag glad i hågen (trots att jag klivit upp kl 6) ta tåget till Norge med slutdestination Namsos. Det gick inte alls! När jag kom ner till järnvägsstationen fanns det inte ett enda Nabotåg i sikte, däremot ett antal damer i skrikigt gula västar som upplyste mig med flera om att Nabotåget enbart går mellan Åre och Trondheim under alpina vm i Åre. Det var fiffigt uttänkt, tycker jag! Jag undrar just vem som kom på den smarta idéen att ställa in ordinarie trafik mellan Östersund och Åre under den här perioden. I och för sig går det extra tåg - men ett hade gått en halvtimma tidigare, och nästan skulle komma till Åre strax efter det att Nabotåget dragit iväg västerut.
Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig resten av veckan. Jag avvaktar kontakt med Namsos för att se om jag kan åka dit imorgon istället och stanna kvar över fredagen. Jag lär ändå inte kunna passera Åre smärtfritt och vara hemma vid lunchtid på fredag som det var tänkt, så jag kan lika gärna bli kvar i Namsos över dagen då.
Stora idrottstävlingar är en sanitär olägenhet!
Friluftsliv
Vilken sund helg vi haft (bortsett från det där med semlorna)!
Sent igårkväll tog vi en promenad rakt ut på Storsjön för att titta på konstutställning! Allra mest var det vandringen dit och tillbaka som var största upplevelsen. Vi gick längst en upplyst väg rakt ut till några ställningar med uppspända bilder, På väg ut såg vi ljusen från Frösön, och på väg tillbaka hade vi hela Östersund framför oss. Vi såg bland annat väldigt tydligt hur STOR Stora Kyrkan är!
Idag har vi lyckats ta årets första skidtur! Vi förberedde igår genom att Anders bar upp skidor och pjäxor från förrådet. Att gräva fram saker ur våra proppfulla förråd är en bragd, så det var den jobbigaste delen av skidturen utan tvekan. Sen gick det nästan av bara farten att komma iväg ut. Skönt att kunna sätta på skidorna bara något kvarter hemifrån! När vi sen skidat upp mot skidspåren kom det en massa människor med nummerlappar på sig. Det var uppenbarligen ingen elittävling - Milkoloppet visade det sig vara! Vi valde spår för att undvika nummerlappsmänniskorna i möjligaste mån och fick en rätt skön tur.
Sent igårkväll tog vi en promenad rakt ut på Storsjön för att titta på konstutställning! Allra mest var det vandringen dit och tillbaka som var största upplevelsen. Vi gick längst en upplyst väg rakt ut till några ställningar med uppspända bilder, På väg ut såg vi ljusen från Frösön, och på väg tillbaka hade vi hela Östersund framför oss. Vi såg bland annat väldigt tydligt hur STOR Stora Kyrkan är!
Idag har vi lyckats ta årets första skidtur! Vi förberedde igår genom att Anders bar upp skidor och pjäxor från förrådet. Att gräva fram saker ur våra proppfulla förråd är en bragd, så det var den jobbigaste delen av skidturen utan tvekan. Sen gick det nästan av bara farten att komma iväg ut. Skönt att kunna sätta på skidorna bara något kvarter hemifrån! När vi sen skidat upp mot skidspåren kom det en massa människor med nummerlappar på sig. Det var uppenbarligen ingen elittävling - Milkoloppet visade det sig vara! Vi valde spår för att undvika nummerlappsmänniskorna i möjligaste mån och fick en rätt skön tur.
Om semlor
Semlor, eller fastlagsbullar, ska ätas under fastan. Detta läckra bakverk är till och med värda att vänta på! Jag tror inte de skulle vara detsamma om de fanns året runt. Då skulle de bara vara ännu en sorts bakelse. Således äter jag bara semlor under den period man ska - om jag inte blir bjuden, vill säga.
Efter en skön morgon med frukost på sängen och hela kittet tog Anders och jag en promenad. När vi kom fram till korsningen mellan Samuel Permansgatan och Kyrkgatan kunde vi konstatera att Permans Kafé inte fanns längre utan hade ersatts av ett nytt kafé. Nya kaféer bör testas, och deras öppningserbjudande var kaffe och semla för 25 kronor. Vilket dilemma! Men problem är till för att lösas. Således bjöd Anders mig på kaffe och semla!
Skönt med helg för övrigt, men det har varit en rätt trevlig jobbvecka också eftersom jag haft en hel del intressanta saker att göra. Forskningshandledarkursen som jag ska gå började i torsdags. Det var en riktigt bra dag, varvad med föreläsning och diskussioner. Vår uppgift till nästa gång är att skriva en saga om en situation mellan en handledare och en doktorand. Den uppgiften snurrade i mitt huvud natten mellan torsdag och fredag. Min första känsla var att jag inte någon särskilt dramatisk historia att relatera från min egen doktorandtid i alla fall. Anders, som var min handledare under större delen av tiden, var i stort sett helt exemplarisk. Men när jag funderat vidare, kom jag ihåg att Anders, som var min första handledare, faktiskt var lite mer svår. Ofta fick jag egentligen inte svar på de saker jag frågade om utan en hel massa annan information istället - så det fick bli temat för min saga, som jag skrivit ihop idag. Jag känner mig nöjd med den! I min saga går doktoranden till Handledaren och frågar om månen är en rund ost. Istället för svar på det får doktoranden veta en massa saker om stjärnor och solsken och paraplyer innan Handledaren ska iväg på ett Viktigt Möte. Jag tror den är tillräckligt tydlig för att budskapet ska gå fram!
Efter en skön morgon med frukost på sängen och hela kittet tog Anders och jag en promenad. När vi kom fram till korsningen mellan Samuel Permansgatan och Kyrkgatan kunde vi konstatera att Permans Kafé inte fanns längre utan hade ersatts av ett nytt kafé. Nya kaféer bör testas, och deras öppningserbjudande var kaffe och semla för 25 kronor. Vilket dilemma! Men problem är till för att lösas. Således bjöd Anders mig på kaffe och semla!
Skönt med helg för övrigt, men det har varit en rätt trevlig jobbvecka också eftersom jag haft en hel del intressanta saker att göra. Forskningshandledarkursen som jag ska gå började i torsdags. Det var en riktigt bra dag, varvad med föreläsning och diskussioner. Vår uppgift till nästa gång är att skriva en saga om en situation mellan en handledare och en doktorand. Den uppgiften snurrade i mitt huvud natten mellan torsdag och fredag. Min första känsla var att jag inte någon särskilt dramatisk historia att relatera från min egen doktorandtid i alla fall. Anders, som var min handledare under större delen av tiden, var i stort sett helt exemplarisk. Men när jag funderat vidare, kom jag ihåg att Anders, som var min första handledare, faktiskt var lite mer svår. Ofta fick jag egentligen inte svar på de saker jag frågade om utan en hel massa annan information istället - så det fick bli temat för min saga, som jag skrivit ihop idag. Jag känner mig nöjd med den! I min saga går doktoranden till Handledaren och frågar om månen är en rund ost. Istället för svar på det får doktoranden veta en massa saker om stjärnor och solsken och paraplyer innan Handledaren ska iväg på ett Viktigt Möte. Jag tror den är tillräckligt tydlig för att budskapet ska gå fram!
Jag får väl också gnälla?
Jag blir så trött på folk som gnäller!!!
USCH!!!!!!!!
Givetvis blir jag extra trött på folk som gnäller på mig.
Förra veckans föreläsningar som jag höll i Sundsvall var sååååååå svåra! De arma studenterna beklagar sig också på kurshemsidan för att de har alldeles för mycket att göra, allting är för svårt etc etc. Men, vaddå? Om man går en kurs på D-nivå, vilken kräver A-C-nivå som förkunskap, då är det väl inte så svårt att räkna ut att man inte bara ska ha papper på att man gått de tidigare kurserna, utan man ska även kunna det som ingick i de kurserna! På vilket sätt är det obegripligt? Jag fattar inte riktigt...
Och folk som hinner sitta och gnälla, och till och med sitta och skriva gnälliga inlägg, de har uppenbarligen för LITE att göra!
Jag försökte förklara sammanhanget och situationen som svar, men fortsätter strömmen av griniga inlägg får jag väl hota med poängavdrag på tentan. Primitivt hot kan de kanske förstå!
Men Alfons gick i alla fall till skolan idag, och verkade i vanlig ordning ganska glad om än lite lätt förvirrad. Han litar på lärarna! Att de faktiskt ska kunna reda ut situationen från igår och kanske till och med hålla tummen i ögat på missdådaren.
USCH!!!!!!!!
Givetvis blir jag extra trött på folk som gnäller på mig.
Förra veckans föreläsningar som jag höll i Sundsvall var sååååååå svåra! De arma studenterna beklagar sig också på kurshemsidan för att de har alldeles för mycket att göra, allting är för svårt etc etc. Men, vaddå? Om man går en kurs på D-nivå, vilken kräver A-C-nivå som förkunskap, då är det väl inte så svårt att räkna ut att man inte bara ska ha papper på att man gått de tidigare kurserna, utan man ska även kunna det som ingick i de kurserna! På vilket sätt är det obegripligt? Jag fattar inte riktigt...
Och folk som hinner sitta och gnälla, och till och med sitta och skriva gnälliga inlägg, de har uppenbarligen för LITE att göra!
Jag försökte förklara sammanhanget och situationen som svar, men fortsätter strömmen av griniga inlägg får jag väl hota med poängavdrag på tentan. Primitivt hot kan de kanske förstå!
Men Alfons gick i alla fall till skolan idag, och verkade i vanlig ordning ganska glad om än lite lätt förvirrad. Han litar på lärarna! Att de faktiskt ska kunna reda ut situationen från igår och kanske till och med hålla tummen i ögat på missdådaren.
Våld och orgelmusik
Livet pågår!
När jag satt i godan ro på bussen på väg mot Fåker ringde telefonen. Det var Alfons lärare som hade att berätta att Alfons blivit snömulad av en kille i nian. Att detta var sant, därom rådde inget tvivel, för jag hörde Alfons förtvivlade gråt i bakgrunden. Upprinnelsen var något som hänt i schackklubben... Det här med idrottsvåld har fått ännu en dimension!
Men det är så erhört trist att sånt här inträffar om och om och om igen!
Är det modigt av en 15-16-åring att ge sig på en 12-åring, därtill en liten och spenslig 12-åring?
Jag är arg!
Mycket arg!!
Alfons lärare har initierat utredning av det hela. Jag hoppas att jag får stå öga mot öga med den aktuella pojken någon gång. Jag kommer inte att slå honom, men det skulle kännas rätt bra att bara få titta ilsket! Vi får väl se vad det blir.
Det trista är att Alfons inte vill spela schack mer. Hoppas att snömularen inte vågar gå dit heller!
Det lite braiga ändå är att syskonen sluter upp runt lillebror och ger sympati. Sånt är det riktigt viktiga ändå!
Ja, och så känns det ändå bra, att jag inte lydde min första impuls att hoppa av bussen och rusa till Alfons försvar eller skydd eller nåt sånt - för det var så oerhört roligt att spela kyrkorgel igen!
När jag satt i godan ro på bussen på väg mot Fåker ringde telefonen. Det var Alfons lärare som hade att berätta att Alfons blivit snömulad av en kille i nian. Att detta var sant, därom rådde inget tvivel, för jag hörde Alfons förtvivlade gråt i bakgrunden. Upprinnelsen var något som hänt i schackklubben... Det här med idrottsvåld har fått ännu en dimension!
Men det är så erhört trist att sånt här inträffar om och om och om igen!
Är det modigt av en 15-16-åring att ge sig på en 12-åring, därtill en liten och spenslig 12-åring?
Jag är arg!
Mycket arg!!
Alfons lärare har initierat utredning av det hela. Jag hoppas att jag får stå öga mot öga med den aktuella pojken någon gång. Jag kommer inte att slå honom, men det skulle kännas rätt bra att bara få titta ilsket! Vi får väl se vad det blir.
Det trista är att Alfons inte vill spela schack mer. Hoppas att snömularen inte vågar gå dit heller!
Det lite braiga ändå är att syskonen sluter upp runt lillebror och ger sympati. Sånt är det riktigt viktiga ändå!
Ja, och så känns det ändå bra, att jag inte lydde min första impuls att hoppa av bussen och rusa till Alfons försvar eller skydd eller nåt sånt - för det var så oerhört roligt att spela kyrkorgel igen!
Njut av livet
Efter rekommendation av en vän läser jag nu "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver. Den kom ut häromåret och är en nästan avskräckande tunn liten bok. Det trista med sådana är att de tar slut för fort om de är bra och ger för lite om de inte är bra. Men den här är bra! Och kanske inte ens för kort! På i stort sett varje sida finns det saker att begrunda, vilket gör att den till synes så anspråkslösa boken faktiskt är riktigt diger. Givetvis läser jag boken på mitt eget sätt och tar till mig det som jag tycker passar in på mig. En av klokheterna som jag läste när jag var hemma och åt lunch handlade om att man bör njuta av sina bra dagar. Det övergripande temat för boken är acceptans, men Anna Kåver tillämpar sina principer på livet som helhet. Acceptera det som sker, men passa också på att inte bara acceptera utan även njuta av det som är bra i tillvaron. Klokt skrivet, Anna!
Annan läsning som hägrar är "Vi måste prata om Kevin" av Lionel Shriver. Det torde bli en riktig rysare! Det handlar om en pojke, Kevin, som skjuter ihjäl ett antal skolkamrater och lärare, och man får sedan berättelsen om Kevin i brevform från mamman till pappan. Den kändes tung när jag tog den, och Christina, som läst den, bekräftade mitt intryck.
Nästan hela arbetsdagen har för övrigt snart förflutit och det känns helt OK på många vis trots att det är måndag. I och för sig var jag borta ett tag för att skjutsa David till tandläkaren i Brunflo, men ändå! Bortsett från det har det varit lite lagom småtrevligt att göra hela dagen - PLUS att jag vunnit över Christina i Betapet TVÅ gånger!
David blev för övrigt nästan lika vacker som innan han slog ut sina tänder efter dagens tandläkarsittning. Lite sned är tandraden förvisso, men inte så att det stör. Härligt! Som vanligt var det rena avkopplingen att ta med honom till tandläkaren. Han ligger stilla och tyst och gapar (håller munnen öppen alltså, men ljudlöst). Vilken unge! Hans förmåga att stoiskt uthärda all slags behandning är beundrandsvärd!
Min insats under tandläkarbesöket var att läsa tre ICA-Kuriren. Varje gång jag läser den inser jag att det är en bra tidning som jag borde prenumerera på. Det kanske blir! Tack vare Icisen vet jag i alla fall vad jag ska laga till middag: fiskgryta med kapris, ättiksgurka och tomatpuré! Det bör kunna bli en höjdare.
Skönt att vara hemma igen!
Det här blev en intensiv arbetsvecka: först arbetade jag hårt i två dagar med att förbereda kommande två dagars föreläsningar på Omvårdnad D. Jag la ner så mycket energi att det till och med gick ut över min fritid. I måndags var det säsongstart för dansaorientaliskdanskursen, men jag stod över för att hinna jobba lite längre.
Tisdag eftermiddag satte jag mig på tåget till Sundsvall, laddad med upplägg och Power Point-presentation. Bara för att utmana ödet vägrade jag OH-kopior som reserv. Lite skrämmande, men ändå ett någotsånär lätt beslut, eftersom jag hade 40-50 bilder sisådär. Och i det här avseendet var ödet gynnsamt: tekniken funkade i alla salar vi vandrade mellan. Vi fick byta sal för varje för- och eftermiddag, så vi hann se en hel del av Åkroken.
När jag kom till Sundsvall på tisdag kväll orkade jag inte gå längre än till restaurangen som låg i samma hus som hotellet, men på onsdag kväll tog jag mig till Sundsvalls Tandoori House, som jag fått rekommenderat av ett antal personer, och njöt av såväl miljö som mat. När jag berättade om detta för min indiska kollega vid vår gemensamma lunch på torsdagen skrattade hon, inte rått direkt, men hjärtligt. För henne är det inte en höjdarrestaurang.
Från Sundsvall bar det vidare mot Stockholm i torsdags eftermiddag, som dock hann bli afton innan vi var på väg. Nedrasad kontaktledning gjorde färden söderut med tåg ogörlig, så vi fick vänta på bussar i bortåt två timmar, och sedan åka buss ända till Gävle. Lite drygt, men rätt OK, för jag fick en ny kompis: en kille som skulle till Bålsta och söka jobb som skolbibliotekarie. Jag lär aldrig få veta om han fick jobbet, men det kändes rätt skönt att ha någon att dela den utdragna restiden med. I Gävle hann vi inhandla riktigt läckra mackor innan det kom ett tåg (från Östersund!) som skulle ner till Stockholm. Det hoppade vi på och kom så småningom fram, tre timmar senare än beräknat.
Jag hade bokat in mig på Hotell Colonial där jag bodde tillsammans med Marie för ganska exakt ett år sedan när vi var nere på vår förenade forsknings-, titta på musikal- och shoppingresa. Det är varken oerhört fräscht eller läckert hotell men däremot charmigt och centralt. Därtill var det nära Westmanska palatset, där vi skulle ha möte och friluftsforskningsenkäten igår.
Efter mötet, som var givande och bra och därtill kryddades av att eftermiddagsfikat bestod av tårtbuffé, skyndade jag till Stockholms C för att ta tåget hem. Väl ombord på tåget slog den stora tröttheten till! Som tur var kom Anders och mötte mig vid tåget - annars hade jag nog aldrig orkat hem!
Idag tar vi det lugnt. Alfons och jag har fått nya vinterskor. De gamla hade tagit slut.
Tisdag eftermiddag satte jag mig på tåget till Sundsvall, laddad med upplägg och Power Point-presentation. Bara för att utmana ödet vägrade jag OH-kopior som reserv. Lite skrämmande, men ändå ett någotsånär lätt beslut, eftersom jag hade 40-50 bilder sisådär. Och i det här avseendet var ödet gynnsamt: tekniken funkade i alla salar vi vandrade mellan. Vi fick byta sal för varje för- och eftermiddag, så vi hann se en hel del av Åkroken.
När jag kom till Sundsvall på tisdag kväll orkade jag inte gå längre än till restaurangen som låg i samma hus som hotellet, men på onsdag kväll tog jag mig till Sundsvalls Tandoori House, som jag fått rekommenderat av ett antal personer, och njöt av såväl miljö som mat. När jag berättade om detta för min indiska kollega vid vår gemensamma lunch på torsdagen skrattade hon, inte rått direkt, men hjärtligt. För henne är det inte en höjdarrestaurang.
Från Sundsvall bar det vidare mot Stockholm i torsdags eftermiddag, som dock hann bli afton innan vi var på väg. Nedrasad kontaktledning gjorde färden söderut med tåg ogörlig, så vi fick vänta på bussar i bortåt två timmar, och sedan åka buss ända till Gävle. Lite drygt, men rätt OK, för jag fick en ny kompis: en kille som skulle till Bålsta och söka jobb som skolbibliotekarie. Jag lär aldrig få veta om han fick jobbet, men det kändes rätt skönt att ha någon att dela den utdragna restiden med. I Gävle hann vi inhandla riktigt läckra mackor innan det kom ett tåg (från Östersund!) som skulle ner till Stockholm. Det hoppade vi på och kom så småningom fram, tre timmar senare än beräknat.
Jag hade bokat in mig på Hotell Colonial där jag bodde tillsammans med Marie för ganska exakt ett år sedan när vi var nere på vår förenade forsknings-, titta på musikal- och shoppingresa. Det är varken oerhört fräscht eller läckert hotell men däremot charmigt och centralt. Därtill var det nära Westmanska palatset, där vi skulle ha möte och friluftsforskningsenkäten igår.
Efter mötet, som var givande och bra och därtill kryddades av att eftermiddagsfikat bestod av tårtbuffé, skyndade jag till Stockholms C för att ta tåget hem. Väl ombord på tåget slog den stora tröttheten till! Som tur var kom Anders och mötte mig vid tåget - annars hade jag nog aldrig orkat hem!
Idag tar vi det lugnt. Alfons och jag har fått nya vinterskor. De gamla hade tagit slut.
Trevlig lördag
Det blev en lite annorlunda helg för Anders och mig. Den började härligt med fredagkväll ute. Sen fortsatte den med frukost på sängen (levererad!) och skön lördagsförmiddag. Så fika på Torgbrinken, men därefter skildes våra vägar. Jag gick på stan medan Anders gick hem för vidare befordran till Hede, där hans gamla band hade spelninge på kvällen. Sen såg jag inte honom förrän vid sextiden imorse när han kom hem - och ville att jag skulle berätta om filmen jag såg igår kväll... Jojo! Men filmen, Babel, var bra. Läcker i många avseenden, inte minst för att den utspelade sig i ganska ovanliga miljöer som Marocko, Mexico och Japan. Från början var det lite svårt att förstå hur de olika historierna hängde ihop, men mot slutet förstod vi, som i det här fallet var Hillevi och jag. Efter filmen fortsatte vi till Restaurang Bistro Artist på Hotell Radisson. Det torde vara en av stans bästa restauranger! Läckert passar in på mycket där, som miljön, porslinet, maten, uppläggningen, servicen. Och inte dyrt heller om man som vi snålar lite och väljer pasta, som minsann inte var något dåligt alternativ. På så vis behöver man inte tveka om man ska ha dessert också - för det ska man ju på en restaurang som har bland annat hjortronpaj och messmörspannacotta på menyn! Vi valde det förstnämnda och blev inte besvikna!
Som söndagsnöje ska vi ta itu med c:a två veckors tvätt.
Som söndagsnöje ska vi ta itu med c:a två veckors tvätt.
En fredag kväll att leva länge på
För en gångs skull helt utan barn fattade vi det möjligen något ologiska beslutet att inte vara hemma och njuta av friden utan gick ut på stan. Det kändes som det var längesen vi gjorde något sådant!
Först äta: den här gången blev det Restaurang Loftet. Vi fattade beslutet utan att kasta tärning. Det visade sig vara ett riktigt bra val. Loftet har en ganska ambitiös men ändå rätt traditionell meny, men stekt röding med murkelsås kan man väl knappast få var som helst? Anders var härligt generös och bjöd på trerätters.
Efter restaurangbesöket begav vi oss till Bio Regina och tittade på en ruskig, men bra, film om hur en fjortonåring tar sin egen hämn på en pedofil som raggar småtjejer på nätet. Det var inga problem att hålla sig vaken där! När vi kom hem var vi tvungna att lyssna på jazz en stund innan vi landat i verkligheten igen.
Kvällen var definitivt en höjdare såväl på detalj- som helhetsnivå! Förutom de yttre omständigheterna hann vi också sitta och prata i lugn och ro, och det var också skönt. Vi diskuterade bland annat begreppet "familj" som inte på något vis är ett enkelt begrepp i vårt liv. Dock landade vi nog i ganska väl överensstämmande bild.
Tidigare på dagen var blivande "Åssi" på besök och drack en kopp kaffe. Om bara drygt en vecka drar hon till Australien, så då blir det inte så mycket gemensamt fika på ett tag.
Först äta: den här gången blev det Restaurang Loftet. Vi fattade beslutet utan att kasta tärning. Det visade sig vara ett riktigt bra val. Loftet har en ganska ambitiös men ändå rätt traditionell meny, men stekt röding med murkelsås kan man väl knappast få var som helst? Anders var härligt generös och bjöd på trerätters.
Efter restaurangbesöket begav vi oss till Bio Regina och tittade på en ruskig, men bra, film om hur en fjortonåring tar sin egen hämn på en pedofil som raggar småtjejer på nätet. Det var inga problem att hålla sig vaken där! När vi kom hem var vi tvungna att lyssna på jazz en stund innan vi landat i verkligheten igen.
Kvällen var definitivt en höjdare såväl på detalj- som helhetsnivå! Förutom de yttre omständigheterna hann vi också sitta och prata i lugn och ro, och det var också skönt. Vi diskuterade bland annat begreppet "familj" som inte på något vis är ett enkelt begrepp i vårt liv. Dock landade vi nog i ganska väl överensstämmande bild.
Tidigare på dagen var blivande "Åssi" på besök och drack en kopp kaffe. Om bara drygt en vecka drar hon till Australien, så då blir det inte så mycket gemensamt fika på ett tag.
Se Ånge och sedan dö
Igår hade jag FÖRMÅNEN att åka till Ånge, kallad till inte mindre än två möten därstädes. Häftigt! Det händer att möten för Mittuniversitetet förläggs till Ånge, men jag har hittills aldrig varit på något - och så blev jag helt plötsligt kallad till två möten i Ånge samma dag.
I princip kan jag tänka mig att det kanske inte finns så uppenbara anledningar att åka till Ånge, om man inte måste, men jag blev positivt överraskad av utbudet av utelunch (gott och billigt) och att de faktiskt har flera riktigt kuliga affärer. Bokhandel har de, till exempel, och inne på Konsum fanns det ett konditori med smaskiga bakelser inte minst. De hade även bakelser för diabetiker. Det ger extra plus.
Fredag idag, och idag måste jag nog göra klart en del - dessvärre har jag reservplan att jobba lite i helgen när Anders rockar loss i Hede, så det finns risk för att det blir så. Förmiddagen har mest gått åt till att expediera inkommen e-post och att spöa Christina i Betapet. ÄNTLIGEN rullade jag!!! MISSiON, minsann!
Mysig kväll hemma igår med lever till middag och Metro till kaffet.
I princip kan jag tänka mig att det kanske inte finns så uppenbara anledningar att åka till Ånge, om man inte måste, men jag blev positivt överraskad av utbudet av utelunch (gott och billigt) och att de faktiskt har flera riktigt kuliga affärer. Bokhandel har de, till exempel, och inne på Konsum fanns det ett konditori med smaskiga bakelser inte minst. De hade även bakelser för diabetiker. Det ger extra plus.
Fredag idag, och idag måste jag nog göra klart en del - dessvärre har jag reservplan att jobba lite i helgen när Anders rockar loss i Hede, så det finns risk för att det blir så. Förmiddagen har mest gått åt till att expediera inkommen e-post och att spöa Christina i Betapet. ÄNTLIGEN rullade jag!!! MISSiON, minsann!
Mysig kväll hemma igår med lever till middag och Metro till kaffet.
Det är bäst om natten
På natten sover jag tryggt i en varm famn. Jag behöver bara sträcka ut handen för att nå mannen i mitt liv.
På morgonen är jag trött. Mannen är borta. Han försvinner i min dröm med en kyss.
Att gå till jobbet är många gånger en tung vandring om jag inte har något projekt som känns stimulerande. Miljön i sig är föga inspirerande.
Eftermiddagarna med matinköp, matlagning (om jag inte lyckas driva någon annan dithän) och så middagen som kan vara en höjdpunkt, en stunds gemenskap, eller bara urjobbig när alla gnäller och klagar.
Kvällarna är i bästa fall mys i soffan, kaffe, sällskapsspel eller musik eller något annat trivsamt. Men ganska snart kommer den stora tröttheten.
Jag längtar till natten!
Men jag vill vidga de goda stunderna. Få känna mer glädje och gemenskap. Slippa tyngden av allt ansvar från alla håll. Få dela även det. Hur gör man? Är det möjligt?
För några år sedan umgicks jag fläckvis med en man som gav mig mycket positiv energi. Jag kände mig stärkt av mötena med honom. Han har en märklig utstrålning som präglas av ett stort lugn. Efter en bilolycka för många år sedan lever han mest i sitt hus i skogen. Där njöt han både av sin ensamhet och eventuellt sällskap. Han kom aldrig hem till mig, och kanske hade endel av magin förtagits om vi inte träffats i hans vackra hus där vi kunde sitta i burspråket och dricka vin eller elda i den öppna spisen i sovrummet. Troligtvis var han ingen möjlig livskamrat för mig.
Det ljusnar i fjärran. Från mitt fönster på jobbet har jag sett hur fjällen skiftat från grått över rosa, lila och blått till nu mest vitt och svart. Lätta moln på himlen ger hopp om en vacker dag.
På morgonen är jag trött. Mannen är borta. Han försvinner i min dröm med en kyss.
Att gå till jobbet är många gånger en tung vandring om jag inte har något projekt som känns stimulerande. Miljön i sig är föga inspirerande.
Eftermiddagarna med matinköp, matlagning (om jag inte lyckas driva någon annan dithän) och så middagen som kan vara en höjdpunkt, en stunds gemenskap, eller bara urjobbig när alla gnäller och klagar.
Kvällarna är i bästa fall mys i soffan, kaffe, sällskapsspel eller musik eller något annat trivsamt. Men ganska snart kommer den stora tröttheten.
Jag längtar till natten!
Men jag vill vidga de goda stunderna. Få känna mer glädje och gemenskap. Slippa tyngden av allt ansvar från alla håll. Få dela även det. Hur gör man? Är det möjligt?
För några år sedan umgicks jag fläckvis med en man som gav mig mycket positiv energi. Jag kände mig stärkt av mötena med honom. Han har en märklig utstrålning som präglas av ett stort lugn. Efter en bilolycka för många år sedan lever han mest i sitt hus i skogen. Där njöt han både av sin ensamhet och eventuellt sällskap. Han kom aldrig hem till mig, och kanske hade endel av magin förtagits om vi inte träffats i hans vackra hus där vi kunde sitta i burspråket och dricka vin eller elda i den öppna spisen i sovrummet. Troligtvis var han ingen möjlig livskamrat för mig.
Det ljusnar i fjärran. Från mitt fönster på jobbet har jag sett hur fjällen skiftat från grått över rosa, lila och blått till nu mest vitt och svart. Lätta moln på himlen ger hopp om en vacker dag.
Nåt i alla fall!
Statistiklaborationen är färdigredigerad! Jag tror att den kommer att funka, och jag har verkligen försökt lusläsa alla detaljer och fixa till så att det som studenterna får upp på skärmen är detsamma som redovisas i häftet. Sånt är betydligt viktigare än man kan tro!
Någon orgellektion blev det inte idag. Jenny har haft semester och behövde eftermiddagen för att smida planer för kören. Det kanske var lika bra det. Vägarna är högst osäkra idag. Bussen som Anders åkte med till jobbet imorse blåste av vägen, och det i Fåker dessutom! Ja, och så hann jag ju jobba lite mer också.
Någon orgellektion blev det inte idag. Jenny har haft semester och behövde eftermiddagen för att smida planer för kören. Det kanske var lika bra det. Vägarna är högst osäkra idag. Bussen som Anders åkte med till jobbet imorse blåste av vägen, och det i Fåker dessutom! Ja, och så hann jag ju jobba lite mer också.
En dag på jobbet
Det är intressant att ha mycket att göra. Då gäller det att göra saker i någon slags vettig prioritetsordning som inte alltid är så lätt att upprätta. Idag bör jag gå igenom en statistiklaboration som ska gå av stapel nästa vecka, arbeta med underlag för ett möte om friluftsforskningsenkäten som också är nästa vecka vilket innebär att underlaget bör gå ut den här veckan, sammanställa min pedagogiska meritportfölj inför möte på torsdag, planera en statistikföreläsning imorgon eftermiddag och kanske också föreläsningarna för nästa vecka. Det bör räcka för att fylla den här dagen eftersom jag troligtvis ska återuppta mina orgellektioner i eftermiddag. När jag gör min prioritering så påverkas beslutet av vad som dels är mest akut men samtidigt måste jag känna viss lust att göra det hela. Därför blir det nog statistiklaborationsmaterialet först. Jag har att utgå från 40 mycket ambitiösa sidor som min företrädare på kursen sammanställt. Det känns onödigt att inte använda det, men jag måste försöka peta ihop en datafil så att studenterna får samma resultat som det som redovisas i häftet - och sånt är lite kul och klurigt.
Gårdagens middag kan vara värd att nämna. Vi hade rödbetor kvar i kylskåpet, och jag blev sugen på någon mat baserad på dem. På ICA-kurirens förnämliga receptsida hittade jag varm rödbetssallad: man kokar rödbetor och skär dem i klyftor. Sedan steker man baconbitar och låter rödbetsklyftorna steka med på slutet. I med lite kapris (persilja stod det också, men det kändes lite överkurs) och det hela är klart för servering. Vi åt gammal julkorv och potatismos till istället för stekt fisk och pressad potatis som var föreslaget i receptet. Turkisk yoghurt till är säkert också en höjdare!
Gårdagens middag kan vara värd att nämna. Vi hade rödbetor kvar i kylskåpet, och jag blev sugen på någon mat baserad på dem. På ICA-kurirens förnämliga receptsida hittade jag varm rödbetssallad: man kokar rödbetor och skär dem i klyftor. Sedan steker man baconbitar och låter rödbetsklyftorna steka med på slutet. I med lite kapris (persilja stod det också, men det kändes lite överkurs) och det hela är klart för servering. Vi åt gammal julkorv och potatismos till istället för stekt fisk och pressad potatis som var föreslaget i receptet. Turkisk yoghurt till är säkert också en höjdare!