ulna

Hillevi har lärt sig ett nytt uttryck! Hon använde nog snarare uttrycket "Inte den skarpaste kniven i lådan", eftersom det var någon annan hon  pratade om, men i alla fall. Köksmetaforer är inte dumma! "Inte alla bestick i lådan" har jag också hört som beskrivning av personer, men det kanske är sämre att inte ha alla bestick i lådan är att inte vara den skarpaste kniven? Jag misstänker att det är så, men är inte helt säker. Däremot är jag rätt säker på var Hillevi hittade uttrycket!

Lunchpaus från doktorandhandledarkursen. Det är nog inte bara jag som tycker att det är rätt sega dagar! I min lilla utbrytargrupp har vi i alla fall trevligt under gruppdiskussionerna. Idag kom jag på att en veterinär som skriver ut medicin till kor bör kunna kallas för ko-ordinator och därmed känns dagen inte helt bortkastad.

Det är nästa så att jag funderar på att bli sjuk! Jag vaknade med lite ont i halsen som möjligen kan utvecklas till något intressant. Men jag tvivlar på att jag blir särskilt sjuk. För några dagar sedan kände jag mig riktigt ruggig, faktiskt nästan febrig. Bäst att kolla, tänkte jag - och mycket riktigt hade jag ingen feber alls. 36,4 är ju inte så mycket att det oroar någon alls! Nä, jag är nog frisk.

Igår när jag hade varit och handlat lite mat sprang jag på min kära Lotta utanför affären. Det lustiga med det är att jag inte har träffat henne på väldigt länge, men i måndags ringde hon till mig just för att det var så länge sen. Då ska man väl inte springa ihop utanför affären bara sådär bara någon dag senare? Men mysigt var det. Jag blir så glad av att träffa Lotta!

Den här veckan har jag ett hektiskt sällskapsliv. Lunch med Peter igår, med Marie idag.

...fick jag vara med om igår. Då upplevde jag diverse längs Svartån i Örebro från tidig morgon till tidig kväll!

Efter en natt på natttåget som var helt OK sånär som på slutet: någon av mina sovkupékamrater hade mycket nogsamt skjutit in stegen som jag skulle klättra ner på mot väggen så att jag med visst besvär fick dra tillbaka den med benen hängande halvvägs ut ur överslafen innan jag kunde klättra ner och så småningom kliva av i Örebro c:a 05.53.

Och vad gör man i Örebro vid denna tidiga timma? Jo, man kan gå till Stora Hotellet, som är beläget just vid Svartån, i princip granne med Örebro Slott, och äta frukost! Deras frukostbuffé får fem gröttallrikar, för det var en av de bättre! Dessutom var den i stort sett färdigdukad vid sextiden, så jag kunde slå mig ner och njuta ett par timmar.

Mätt och belåten tog jag sedan en promenad längs ån bort till Wadköping i väntan på att butikerna skulle öppna. Jag hann med en kopp kaffe på Nya Konditoriet, som varit med ett bra tag, dessutom! Det var i huvudsak en kulturupplevelse. Bättre kaffe har jag druckit.

Shoppa i Örebro var kul! Jag hittade bland annat ett träd att hänga alla mina örhängen på och en jacka att ha när det varken bär eller brister, när vinterjackan känns tung och varm och sommarjackorna inte förslår. Jag hittade en med vackert, prickigt foder sedan jag letat mig igenom stora mängder med mest beiga jackor. Beige jacka vill jag INTE ha!

Syftet med min resa till Örebro var att gå på en föreläsning på SCB. Det var en riktigt bra föreläsning som jag fick många goda idéer av. Utflykten kändes således fortfarande givande. Och minst lika kul var det att sedan få träffa Emma några timmar! Vi skyndade oss att gå och fika så att vi skulle hinna med både det och middag innan mitt tåg mot Stockholm fvb till Arlanda skulle gå.

Nästa gång jag kommer till Örebro tänker jag inte gå på Bredbar. Vi snyltade på deras bord när vi fikade. Grannfikets bord, där vi köpt vårt fika, var fulla, så vi slog oss ner vid ett av borden hos Bredbar istället. Det var inte helt populärt, men vi fick ändå lov att sitta kvar. Jag antydde att vi kunde komma tillbaka lite senare och äta, vilket vi också gjorde. Men det var nästan ett misstag. Personalen på Bredbar verkar inte tycka om att det kommer folk! De verkar mest besvärade. Maten var i och för sig OK, men inget utöver det, så nä, dit behöver vi inte gå fler gånger.

Den verkliga höjdaren i Örebro var nog ändå det som vi sprang på på väg tillbaka till stationen: en skivaffär med tröjor med "Tårtan" på i fönstret! Precis vad jag behöver! Nu har jag ändå inte någon, ännu - men snart. Killen i affären hade slagit ut kassan och kunde inte ta betalt med kort, så Emma får gå dit och köpa min tröja om någon dag. När vi var på väg ut ropade han omtänksamt och frågade om jag har DVD:n med Tårtan. Det har jag inte, så då blir det en sån också. Lycka!

Det här är en av årets värsta dagar - utan konkurrens.

Hela mitt jag, såväl mitt inre som mitt yttre, vill inte ha sommartid.

Det är så fel!!!!!!!!!!!!

På söndagar går det väl an - men på måndagar... NÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!!!!

Till råga på allt var jag dessutom tvungen att vara på jobbet klockan 8 idag för att få iväg en tenta. Jag insåg inte att det var den här hemska dagen det skulle ske när jag lovade att göra det.

Nu sitter jag här, trött och håglös, och undrar vad jag ska göra hela dagen när min hjärna inte slagit på. Den tillhör definitivt de delar av mig som inte fungerar väl i ottan, och när starten blir fel fortsätter det hjärna. Jag får väl försöka se upptagen ut fram till lunch, för det trevliga inträffade att barnens justa faster anropade mig när jag släpade mig mot jobbet. Hon är på området för att förkorva sig idag och imorgon, så då passar det bra med gemensam lunch.

Igår gjorde jag för övrigt ett fynd som jag kan få nytta av. I en av de backar där Anders stoppat ner mina grejer som helst vill ligga och drälla lite överallt hittade jag det material jag använde för mitt inslag i Rehab A förra terminen. Jag började så smått få lite minnesbilder av det sedan jag pratat med den kursansvariga för metodkursen på Rehab B, men nu har jag till och med bevismaterial, så nu kan jag planera för nästa insats som inleds med en halvdags föreläsning nästa vecka.

I helgen gjorde jag alltmöjligt trevligt, som att bowla, gå på teater, fika och lyssna på jazz etc, men det allra finaste var nog Anders reaktion när jag lyckades tippa en just upphälld mugg kaffe över min fot. Han inte bara undanröjde spåren, vilket är gott nog, utan kom även och höll om mig när jag stod i duschen och kylde ner foten. Det är kärlek!

Vi begick årets joggingpremiär igår: Lillsjön tur och retur. Det fixade vi utan större problem, så nu tror vi att vi ligger bra till inför Göteborgsvarvet...

Följetongen fortsätter. Häromveckan hann jag både flytta in och bli utslängd från ett rum på avdelningen för turism. Men nu är det nya bud. Jag har fått ett nog så vänligt mäjl från hövdingen där med en högst acceptabel ursäkt och ett nytt erbjudande om det lilla usla rummet mitt emot kopieringen. Eftersom jag är långsint svarade jag surt att jag kunde använda rummet de dagar jag tänker spela plockepinn (och var faktiskt riktigt nöjd med att få använda det argumentet, så låg är jag!) men i övrigt inte hade någon större nytta av erbjudandet eftersom jag oftast behöver använda dator. Kort och koncist och surt var mitt svar - men till min glädje fick jag ett mycket vänligt svar att det faktiskt finns en dator där nu. Ja, och vänlig hälsning och allt sånt där, så nu känns det riktigt bra. Jag tror jag släpar ner mina pärmar och gör ett nytt försök. Det känns som en nästan nödvändig lösning att jag får koncentrera mig på forskningsprojektet i en annan miljö.

Idag snurrar jag på med en massa andra saker. Det är första dagen på mer än en vecka jag sitter vid mitt skrivbord, så det är en hel del plock som det blir när jag varit borta ett tag. Dessutom ska jag iväg på utvecklingssamtal för Alfons om en stund, så jag känner mig något splittrad.

Igår uthärdade jag en hel kursdag om doktorandhandledning. Det är ett segt projekt, men jag ska härda ut så att jag får papper på att jag gått kursen. Igår hade jag med mig stickning, men jag avstod från att använda den. Vi var inte i vår vanliga lokal (vilket jag upptäckte när jag lite väl sent gick dit!!!) där jag brukar kunna sitta utom sikthåll för kameran (kursen videosänds mellan 4 orter) så då kändes det lite väl uppenbart vilken strategi jag hade för mitt deltagande om jag dessutom satt och stickade.

Aftonen blev desto bättre! Först en timmas flöjtlektion med Ulla-Britt som kör hårt med mig. Jag blåste så jag blev alldeles snurrig! Sen trevlig middag, och så en omgång Metro med Anders som efterrätt. När jag dessutom vann var det givetvis extra kul! Efter det satte vi igång att söka efter skrivarkurser till sommaren och hittade ett par som verkar tänkbara. Vi har kommit på att det är något vi vill göra båda två, så då blir det extra roligt. Som vanligt vill jag nog mest göra det för att det känns som en kul grej. Jag har inga riktigt seriösa syften, men visst verkar det kul att få utveckla sitt skrivande under en vecka med sakkunnig ledning?

Att minutiøst skøta en blogg verkar inte vara min kaffemugg! Nåja, det får bli nær det blir. Den senaste veckan har varit något hektisk med friluftskonferens m m på Sånga Sæby, Ekerø onsdag - lørdag: långa dagar som inleddes med att jag gick upp 04.15 på onsdagen før att hinna med førsta planet till Arlanda! Sånt sitter i længe. Sen hann jag hem en liten skvætt innan jag drog till Levanger igår morse. Och den hær gången jobbar jag før fullt hær genom att jag har SPSS-kurs idag. Mitt kursmaterial på næstan-norska verkar funka!

Det allra bæsta på Sånga Sæby var før øvrigt efterrætten på onsdag kvæll. Då gick vi, c:a 150 personer, i fackeltåg c:a 1,5 km till "udden" dær vi serverade chokladtårta och kaffe i mørkret omgivna av sångare och musiker som framførde medeltida musik lite hær och var i buskarna. Hæftigt!

Nu ska jag snart packa min väska och sedan stupa i säng. Innan dess måste jag dock ställa klockan på 04.15 eller något i den stilen. Hemska saker! Sen blir det två dagars friluftskonferens och på det ytterligare nästan två dagars överläggningar inom forskningsprojektet. Just nu tror jag att det ändå kan bli rätt kul. I och för sig har jag haft fel förr, men det behöver jag ju inte ha den här gången! Sånga Säby på Ekerö, där vi ska hålla till, verkar vara en vacker anläggning, och god mat får man ju oftast på sådana ställen. Det blir säkert bra. Om inte, så stänger jag in mig på mitt rum och sover. Just nu känns det som om jag skulle behöva sova några dygn för att få hjärnan i form igen. Det tar på krafterna att fira 50-årsdagar!

Jenny hade tydligen glömt att jag skulle ha orgellektion idag! Det var alldeles folktomt vid Näs kyrka när jag kom dit. Jag chansade på att jag mindes koden till larmet - och si, där hade jag tur! Det funkade! Så sen gjorde det inte så mycket att jag var ensam på plats. Snart strömmade det skön musik i en jämtländsk kyrka. Efter en stunds övande hade jag fått riktig snits på "Guds kärlek är som stranden" som jag haft i läxa. Det är mäktigt att få till stämmor med alla händer och fötterna dessutom.

Eftersom det är tisdag stannade jag i Brunflo och köpte varsin semla till Alfons, David och mig på hemvägen. Mums! I Brunflo mötte jag min kollega Örjan som tittade strängt på mig och undrade om jag inte hade slutat bo åt det hållet. Men när jag redogjort för mina förehavanden tyckte han det var OK att jag var där. Men annars kan man ju undra vad någon överhuvudtaget har i Brunflo att göra!

Igår kom det ett mäjl där jag knappt vänligt ombads plocka bort mina grejer från rummet där jag trodde att jag skulle få hålla på med friluftsforskning. Jaha, det var väl inte så mycket att säga om det, eftersom det kom från chefen på avdelningen därstädes. Jag blev givetvis besviken, eftersom det kändes så härligt att få sitta i en miljö där folk håller på med likartade aktiviteter, men det rum jag skulle få sitta i finns åtminstone i samma korridor, fast i en annan ända. Inatt vaknade jag dock och låg och funderade på vad bytet skulle innebära.

Trött och inte utsövd vaknade jag imorse och gick till turismforskningsavdelningen. Där kunde jag konstatera att det rum jag skulle få sitta i dels ligger mitt emot kopieringsrummet (men det visste jag) och dessutom saknar det dator. Så... Vad skulle jag göra där? Jag hade varken med mig plocke-pinn eller stickning, så det var bara att plocka ihop mina grejer sedan jag haft en liten överläggning med Peter som jag jobbar med och modstulet traska upp till det gamla vanliga stället. Det känns bittert att jag inte får vara med! Bara för att bad jag vår ekonom fakturera den avdelningen för några timmar som jag handlett  en av deras doktorander. Inte för att jag tror att budskapet går fram - men det skulle vara praktiskt för åtminstone de aktiva forskarna att ha mig tillhands där. Om jag inte får vara med slår jag på taxametern. Tänk om jag kunde få jobba på något mindre byråkratiskt ställe!!!

Men NU ska jag åka till Näs kyrka och spela kyrkorgel. DET är kul!!!

Det är inte varje helg min senaste älskare fyller 50 år, och det är på sätt och vis tur, för det  blir inte så mycket tid till annat! Men trevligt var det, från det att hälsningekompisern Urban kom, så att jag äntligen fick se honom i levande livet, till det att vi fick beröm för att vi städat ÖSK-stugan så bra.

Urban är värd ett eget stycke. Han är Anders kompis sen de hamnade i samma klass i 7:an. Anders upptäckte till sin lycka att det fanns någon som till och med var mindre än han, så vem som skulle bli hans bästa kompis var givet! Bra val, tycker jag! Urban är en trevlig prick som vuxen också. Hans 50-årspresent till Anders, förutom den märkliga krukväxten, var en weekendresa tillsammans med honom till någon europeisk stad, typ Madrid eller så. Kul!

Festförberedelser större delen av lördagen för Anders. Han hann både tappa bort grejer och hitta igen dem innan festen började, men sen var nog det mesta som han hade hoppats på. Kul! God mat och trevliga människor - och mycket musik. Hovermountain Band stod för en hel del, och det var givetvis perfekt för Anders, för då fick han sjunga så mycket han ville.

Gårdagen var något mindre kul när vi städade, men vi gjorde det på ren tjurighet. Det var ju tur att festen var lyckad, för då är det rätt OK att diska och städa efteråt. Jag kan nu tillföra min CV att jag kan rengöra det där som bara finns på herrtoaletter.

Måndagen började med ett roligt avdelningsmöte. Helt OK. Även om vi går back ekonomiskt har vi rätt trevligt på våra möten. Får fikabröd!

Det är inte alltid saker och ting blir som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.

Min intention idag var att jobba med friluftslivsenkäten som ska gå ut över riket till hösten. Och det ville jag göra på rätt plats, d v s på avdelningen på turism. Jag har äntligen fått mer eller mindre officiell tillåtelse att sitta i ett rum där, så under förmiddagen plockade jag ihop pärmar, papper och böcker samt nallen som jag fick när jag slutade på ETOUR och flyttade in. Dessvärre var datorn på rummet inte i form. Den var osannolikt seg! När jag skrev något på tangentbordet fick jag sitta och vänta för att se det komma upp skärmen. Så kan man ju inte ha det! Men det finns ju hjälp att få. Jag mäjlade till den fantastiske Dag om problemet, och under eftermiddagen fick jag besked att datorn nu är OK. Då hade jag redan ändrat mina planer och tagit itu med den andra uppgiften som jag måste vara färdig med innan jag åker på konferens på onsdag: rätta alla tentor i Omvårdnad D. Jag har redan kommit halvvägs genom högen, så det lär nog bli färdigt - men inte idag, för nu är det hög tid att göra helg. Anders, Hillevi och Fabian är på ÖSK-stugan och iordningsställer inför morgondagens 50-årskalas och jag ska gå hem och fixa middag.

Jag misstänker att festen kan bli en höjdare! Mycket tyder på det.

Egentligen var det Anders som sa: "Vilket bra jobb du har". Det var hans belåtna kommentar sedan jag överraskat med en frukostbricka för oss båda. När jag ändå ställt klockan på inte förfärligt tidigt så kändes det så rätt att ta det extra lugnt på förmiddagen. Så vi hade en härlig helgmorgon fast det är torsdag, och jag kom inte till jobbet förrän till lunch ungefär. Sådana dagar gillar jag mitt jobb!

Idag är det för övrigt internationella kvinnodagen, och våra kollegor med ursprung från Balkan ser till att uppmärksamma denna dagen. De senaste åren är det Slavko som kommit runt och bjudit alla kvinnor på godis. Sedan han slutat har Robert tagit upp manteln, för övrigt sponsrad och uppmuntrad av Slavko, som var här igår och levererade marmeladkulor för distribution. Robert gillade läget och bidrog med chokladpraliner dessutom. Vilka män!

Det är så roligt att vara i Norge och jobba, och det är så roligt att komma hem! Igår eftermiddag på fikat i Levanger kom vi överens om att gå ut och äta några stycken nästa gång jag är där. Kul! Hittills har jag roat mig själv efter jobbet men det är en skön stämning på avdelningen, så lite gemensamt ätaute blir säkert trevligt. Gårdagen ägnade jag för övrigt mest åt att skriva på norska. Det går ganska bra med hjälp av Word som utan pardon markerar vartenda ord som inte ser tillräckligt norskt ut. Troligtvis blir det mesta ganska förståeligt i slutändan.

Att komma hem är i och för sig ännu roligare än att vara borta. Igår var dessutom Petter hemma hos oss, så det blev middag med honom och Anders medan Hillevi åt vid TV:n. Däremot åt vi semlor gemensamt allihopa under stor munterhet sedan både Hillevi och jag lyckats spilla ut te respektive kaffe. Jag började med att knuffa till min kaffemugg med en kartong semlor, så att kaffet flödade över duken och Metro-spelet där det pågick match mellan Anders och Petter. Inte minst för att Anders fick sån energi att försöka begränsa skadorna tyckte Hillevi att det var värt att dokumentera. Men då hon skulle byta batteri i kameran bar det sig inte bättre än att hon tappade ett batteri i sin temugg med ett plums! Så då var det även te i omlopp på icke önskat ställe (duken). Vid det laget tyckte åtminstone Hillevi och jag att det var hysteriskt roligt! Vi kom på att vi var ganska norska - det var en sann spill-kväll!

Så här såg det ut (när Hillevi genomfört batteribytet och dokumenterat):

Utan tvekan ær Norge i vissa avseende føre oss, åtminstone vædermæssigt, och åtminstone om man jæmfør Levanger och Østersund. I Levanger skiner solen och mycket av snøn har smælt bort. En typisk tidig vårdag således, medan det enligt de rapporter jag fått væsterifrån snøar i Østersund. Ska jag åka hem eller inte? Jo, det ska jag! Men først ænnu en hård arbetsdag. Idag ska jag skriva kursmaterial. Till min egen førtjusning lyckades jag installera en skrivare igår sent på kvællen nær alla andra gått hem (læs: vid halvfemtiden). På listan øver alla skrivare fanns skrivare på blodbanken i Namsos, operationssalar lite hær och dær, patologen... Det var en LÅNG lista! Icke desto mindre lyckades jag hitta en skrivare som borde vara placerad i min nærhet, och mycket riktigt rasslade det till i korridoren nær jag skickade en provsida. Kul!

Eftersom jag æven den hær gången nattade øver på ett rum i nærheten av den psykiatriska kliniken tog jag en promenad till køpcentret Magneten. Om jag bor længre från Sykehuset ær bara promenaden dit en hyfsad stræcka, något længre æn från Sykehuset till Magneten men åt andra hållet. Min tanke med expeditionen var att inførskaffa lite norskt att læsa och lyssna till. Det visade sig att det pågår bokrea æven i Norge, så jag hittade en inbunden thriller av Knud Faldbakken till pocketpris. Det kændes som ett fynd. Faldbakkens bøcker har jag uppskattat på svenska, och den hær på norska kænns lovande. Jag læste en snutt nær jag væntade på maten på pizzeria och restaurang Orion, mitt stamstælle. Den norska skivan jag hittade ær nog inte lika bra, men ændå. Den ær sækert nyttig i min strævan att utforska den norska folksjælen.

Jag læste på Annas stilla sida om sjælvbild och sjælvinsikt. En skøn sjæls bekænnelse om hur det ær att upptæcka att man inte alls uppfyller det man sjælv trodde.

Det finns så mycket som påverkar om vi tørs vara den vi vill vara, och om vi vill vara den vi tror att vi ær. Sjælv har jag æntligen fått møjligheten att leva i en utvecklande relation. Tillsammans med Anders tørs jag vrida och vænda på saker och ting i tillvaron. Sådant som jag helst inte vare sig vill tænka på eller prata om ær møjligt att ta fram tillsammans med honom. Det ær givetvis før att han ær en så klok person! Han ær ruskigt sensibel dessutom. Jag har många gånger imponerats av hur snabbt han uppfattar min sinnesstæmning och dessutom bemøter mig på ett sætt som passar mig bra. Kan det vara før att han ær en bløt fisk?

Så min sjælvinsikt ær att Anders ær en hyvens kille. Hm... Men jag ær bæst på Scrabble!

Solsken och vår luften - minsann!

I Hell blåste det friska vindar och det var inte særskilt hett dær. Nær det gæller resor så tillhør jag nog de som oftast gone to Hell vid det hær laget. Men tackochlov har jag hittills inte blivit kvar dær. Det vill jag inte.

Idag har jag fått inta chefsrummet på mitt norska jobb och kænner mig extra betydelsefull. Ett møte har jag haft dessutom! Kul! En norsk kollega från sjukskøterskeutbildningen på HINT (Høgskolan i Nord Trøndelag). Malvin heter han - och som vanligt var jag lite osæker på om det var en man eller kvinna som jag skulle møta. Men i det hær fallet var det alltså en man. Det ær enklare nær de heter Bente eller Erling!

Imorgon ska jag arbeta med material før en grundlæggande SPSS-kurs. Jag læste igenom lite litteratur på området och kom fram till att jag vill gøra mitt eget, inte minst før att det verkligen ska bli grundlæggande. Det finns så många fræcka grejer man kan gøra i SPSS. Det ær ett statistikprogram med stor potential, men samtidigt kan man anvænda den før att gøra tabeller, diagram och annatoch få det næstan hur man vill - men just det hoppar många øver i ambitionen att få excellera i att utføra avancerade tester. Om man istællet børja i att utforska och beskriva så kan man få ut helt andra saker ur ett datamaterial. Det ær sånt jag vill bjuda på før de som inte anvænt programmet tidigare, och som mest troligt inte kan så mycket om statistik heller.

Nu är det definitivt den blå timman! När jag ser ut genom mitt fönster över taken på Campus, bort mot Frösön och Vallsundet men inte så mycket längre pga dis, så ter sig världen mest blå. Skymningsblå. Det är vackert och vilsamt.

Dagen har fortsatt i stort sett lika bra som den började. Alldeles extra glad blev jag när jag gick in på kursforum för kursen där det varit så stort motstånd och läste följande under rubriken "Stort tack till Dig Ulla R":

Jag är oerhört imponerad av det stöd som jag fått och den kunskap som du har förmedlat till mig i den kvantitativa delen av utbildningen. Snabba svar på frågor, bra förklaringar och lite humor i mörkret. Tack.

...vad säger man? Den sortens erkännande gör att jag tycker att mitt jobb är mödan värt. Och i synnerhet när det kommer ur en grupp där det var ett markant motstånd. Det gäller att se träden och inte skogen!

För övrigt får jag njuta av att andra har sportlov eftersom Anders fixade lunch och Hillevi lovat att fixa middag idag. Härligt! Jag tror att jag ska gå hem och spela kromatiska skalor på flöjt för dem. Det är de värda!

Vissa mornar är bättre än andra. Till och med är vissa måndagmornar bättre än andra. Det kanske är så att en bra helg kan göra det roligt att gå till jobbet på måndag?

Något motvilligt lämnade jag sängen imorse. Anders har sportlov och hade inget incitament alls att gå upp tidigt. När han har sovmorgon och min klocka ringer först försöker mitt medvetande alltid övertyga mig om att det är Anders klocka. Således väntar jag på att han ska stänga av den. När han faktiskt inte gör det kommer jag mig så småningom för att göra det själv. När jag å andra sidan är ensam till sängs vaknar jag i allmänhet vid första knäppet och vet exakt vad det handlar om!

När jag mötte min blick i spegeln på toaletten såg jag att jag var vacker. Jag kände stor sympati för kvinnan som tittade tillbaka med klara, mörka ögon.

Frukost ensam är minst sagt helt OK. Om jag får ha min tidning bredvid mig är jag helt nöjd med den. Anders kom uppvacklande en stund, mycket trött. Han valde att gå att lägga sig igen, och det kunde han ju gott göra, eftersom han har lov!

Just som jag stod i hallen för att klä på mig ringde telefonen. Det var en gammal studiekamrat som numer är professor. Att han ringer hem till mig en måndagmorgon tillhör inte vanligheterna. Troligtvis har han överhuvudtaget aldrig ringt till mig någon gång tidigare, så jag utgick från att han inte bara ville småprata utan hade ett ärende. Så rätt jag hade. Han frågade om jag kan tänka mig att vara sakkunniggranskare av ansökningarna till ett lektorat. Hihi! Något sådant har jag aldrig gjort tidigare - men det borde jag väl klara av?

När jag slog på datorn på jobbet hade jag fått ett trevligt mäjl från en student med tack för mina kommentarer på ett av henne inlämnat arbete. Hon tillstod också att hon insett att statistik är kul men att hon inte törs säga det till sina kurskamrater! Lite skämt var det nog - men i den gruppen är normen att hata statistik. Nåja, en omvänd är en stor seger.

Nu ska jag fira måndagsmorgon med en kopp kaffe.

Vi har ägnat oss åt närturism!

I fredags tog vi buss 1 mot Körfältet och First Hotell Ett. Raka vägen är det högst en km, men i och med att bussen gjorde en liten krok tog resan kanske 6-7 minuter i alla fall.

Vi hade sushi med oss i packningen, så sedan vi checkat in lämnade vi inte hotellet och knappt rummet. Innan vi åt gick vi ner i receptionen och köpte lite gott att dricka till sushin - men sen hade vi raka motsatsen till hotelldöden. Sedan vi dragit för de hellånga, röda gardinerna och dolt hotellparkering kunde vi befunnit oss var som helst i vlärden. Kvällen ägnade vi sushin, spela och sjunga och inte minst att bada i badkaret som jag särskilt bett om. Helt klart en höjdarkväll!

Lördag morgon ställde vi klockan för att hinna ägna tid och energi åt hotellfrukosten. Därefter begav vi oss ut för att upptäcka staden. Vi besökte ett antal gallerier och bokhandlar, ett kafé och en restaurang. Ja, och så en klädaffär! I skyltfönstret till Finette såg jag en läcker tröja. Värd att kolla in tyckte vi. Väl inne i butiken upptäckte jag att den enda tröjan på galge var storlek L och den på skyltdockan var storlek S. Det kändes som om det inte var meningen att jag skulle ha en sådan. Men den observanta försäljaren hejdade mig när vi var på väg ut och erbjöd sig snabbt att klä av skyltdockan, för det aktuella plagget var rätt stort i storleken. Givetvis passade den perfekt, och därtill hittade jag en läcker kjol, så jag fick lite oplanerat nya fina kläder också!

Restaurangen vi besökte var Pera, där vi åt läcker, turkisk mat. Som lite extra, extra efter desserten fick vi också se Hwagang dansa orientalisk dans. Kul! Vi skulle just gå men hejdades av servitören.

Tillbaka på hotellet igen plockade vi med oss badkläder och besökte relaxavdelningen där vi badade bubbelbad och ångbastu. Skönt, men när vi gick därifrån höll jag på att svimma. Min hjälte ilade till receptionen och fixade mineralvatten åt mig innan han stöttade mig tillbaka till vårt rum.

Innan vi checkade ut vid lunchtid idag tog vi ännu ett bad i badkaret. Vi kom fram till att vi tillbringade Vasaloppssöndagen på ett för oss helt optimalt sätt!

Det är en helt oemotståndlig rubrik som jag skamlöst lånat från Håkan Nesser. Igår avslutade jag läsningen av hans bok med samma namn. Det var helt nödvändigt att göra det. Han är grym! Härom natten drömde jag att Hillevi var död, och det var säkert Nessers fel, för jag hade läst om försvunna och döda människor i hans bok just innan jag somnade. Som tur var lever Hillevi fortfarande i allra högsta grad, och boken är slut. Men visst är det häftigt med böcker som kryper under huden!

För övrigt är jag lycklig människa utan hund. När jag var tillsammans med Magnus insåg jag att det är det ideala tillståndet för mig. Magnus hade hunden Sune, som säkert var en alldeles förträfflig hund, för han uppförde sig precis som en hund! Allra mest enerverande var det att vara ensam hemma med Sune. Då följde han mig som - ja, just det! - en HUND runtom i huset! Nä, hund är ingenting för mig!

Gårdagen bjöd på premiär: Ringaren i Notre Dame i uppsättning av Hillevis klass, d v s avgångsklassen på estetiskt program för drama+dans på PC. De senaste veckorna har varit hektiska efter en åtminstone utifrån sett ganska loj instudering av pjäsen. Men på slutet har de jobbat frenetiskt, och det gav resultat på premiären. Vi njöt av föreställningen - inte minst av Hillevis insats. Hon var tveklöst och rent objektivt föreställningens stora behållning, så det så! :-)

Nu ska jag gå hem och muntra upp Alfons. Han ringde för en stund sen och ville bjuda ut mig på restaurang! Emma, Fabian och Eva skulle gå utan honom. Men med tanke på att han gått hem från skolan p g a förkylning tyckte jag det var lite fel dag för restaurangbesök. Det får bli en annan dag - och då kan jag bjuda honom.