ulna

Jag kan lyckligt konstatera att jag förmodligen har världens bästa arbetskamrater! Inte nog med att jag har ett väldigt roligt jobb alltså. Men det är OK att ta helg ändå.

Till min förvåning hittade jag 4 nya namnskyltar i mitt postfack på jobbet häromdagen. Namn och avdelning stod det på dem, och eftersom jag hör till två olika avdelningar fick jag olika skyltar för de olika avdelningarna och därtill dubbelt upp ifall jag skulle tappa bort någon. När jag började fick jag dessutom en med namn och titel, så nu har jag fem namnskyltar. Jag vill gärna visa min tacksamhet genom att använda dem, så idag har jag varit och köpt ett fint, lite glittrigt band med änglar på. Av detta band ska jag göra ett ordensbandsliknande arrangemang och så kan jag sätta alla mina namnskyltar på dem. Sen behöver ingen ta miste på vem jag är!

Emma lockade med mig till Marielundskyrkan ikväll. Elever från Birkas klassiska linje hade konsert vilket jag hade sett men glömt bort. Det är så lagom långt att gå till Marielundskyrkan, så det blev en bonus. Fin musik fick vi lyssna på också, så vi var så nöjda.

Idag sålde jag en skiva till en jobbarkompis som inte ens hört oss. Hon blev helt enkelt nyfiken på skivan som jag ställt i fönstret mellan mitt rum och korridoren. Kul!

Igår gick jag några timmars kurs i EndNote på jobbet. Det är ett program för att hantera referenser till artiklar o dyl. Man gör helt enkelt ett sorts register där man skriver in alla artiklar och böcker som man hämtar information från. Med hjälp av programmet kan man sedan enkelt lägga in hänvisningar i den text man skriver och det blir automatiskt en referenslista på slutet. Nästa magiskt! Det är alltså fiffigt i sig, men idag när jag kollade vidare, bland annat på hemsidan för EndNote, så upptäckte jag en massa andra finesser också. Man kan till och med lägga in själva filerna i registret - och därmed såg jag lösningen på problemet jag haft på sistone eftersom jag dragit ner så mycket intressanta artiklar om spelberoende från lite varstans. Jag ska helt enkelt skapa ett oerhört väl strukturerat bibliotek med dem. Jag kom på hur jag kan lägga in lite extra information som jag sedan kan använda när jag vill söka rätt på artiklar som handlar om vissa saker t ex.

Anders är borta ikväll, så då passade jag på att laga till mat med räkor, närmare bestämt Citrontagliatelle. Man kokar Tagliatelle, vanlig eller spenat-, och häller bort kokvattnet. Sen rör man ner saften av en citron blandad med en msk olivolja, salt och peppar, c:a 400 g räkor hastigt stekta i olja med 1-2 hackade vitlöksklyftor och riktligt med färsk citronmeliss. Häpp!

För en gångs skull är det Anders som packar väska för att fara bort mitt i veckan. Och han gör det sjungande. Jag tycker han borde deppa lite eftersom han måste vara borta från mig ända till på torsdag. Vissa saker går bara inte att förstå!

Vi har varit på kursavslutning på skrivarkursen, steg 2, ikväll. Men snart börar steg 3, så det är bara att skriva på. Jag måste alltså bestämma mig för om jag ska skriva noveller eller en roman! "Det är väl klart att du ska skriva en roman", sa Anna och tittade uppfordrande på mig. Kanske är det det? Jag känner mig inte helt övertygad. Å andra sidan kan det vara lämpligt att pyssla med ett sammanhållet romanprojekt under kursen i vår. Det kan vara ett bättre sätt att utnyttja den tiden än att skriva noveller. Eller... Ja... jag vet inte! Men kul blir det säkert hur som helst.

Om jag ska följa trenden för den här dagen resten av mitt liv kommer jag att uträtta oerhört lite! Min största bragd under dagen är nog att jag klämt i mig en hel liter Proviva Blåbärsdryck. Det var gott! För övrigt har jag vilat, sovit och vilat. Nu ska jag snart g och lägga mig och sova tror jag.

"Oftast är maginfluensan helt ofarlig, även om man kan bli väldigt medtagen av den. Utmattningen kan lindras genom att dricka mycket, gärna vätskeersättning som tillför blandannat de salter som kroppen förlorar om man är mycket dålig." (www.maginfluensa.com)

Således har jag kokat vätskeersättning. Om jag har maginfluensa eller inte ska jag låta vara osagt, men symptomen har jag onekligen. Däremot kan orsaken vara någon annan, t ex musikalisk frustration. Igår afton hade Anders och jag en spelning hemma hos oss för 7 trevliga norrmän. Det var Hege och hennes kompisar som var i stan. De brukar göra en resa till Östersund då och då och traditionen är att det är någon som hittar på program för helgen. Den här gången var det Heges och Marits tur, och då kom de på att de ville bjuda på en liten musikstund före lördagsmiddag för vilken de bokat in sig på En Liten Röd. För att förbereda besöket hos oss hade Hege läst ur Havamal för sina vänner och hon hade speciellt önskat att vi skulle inleda med Eg Veit som bygger på några strofer ur Havamal.

Vi hade tränat en hel del under dagen. Bland annat hade vi arrangerat om två låtar, en där jag la på fiolkomp och en som vi drog upp i tempo. Vi var själva mycket nöjda med bådadera. Emma kom in och provlyssnade och nickade instämmande. Det var ett bra tecken.

Vid 18-tiden anlände vår lilla publik och de bänkade sig i vardagsrummet med bubbelvin. Det är möjligt att vi hade den bästa publiken någonsin! De var uppmärksamma och uppenbart förtjusta. När vi skulle spela "Håll om mig" utbrast Marit förtjust: "Åh, den är så vacker" (fast på norska då).

Sedan norrmännen avgått mot En Liten Röd drog vi iväg till Restaurang M där det var medlemsfest för Föreningen SAM. Vi hade missat årsmötet och kunde gå direkt på väsentligheterna: indisk buffé. Efter maten uppträdde två trubadurer. Nu vill jag inte påstå att det var deras fel, men faktum är att under deras uppträdande blev jag så akut illamående att jag var tvungen att gå ut och spy. Anders hängde på och bar min handväska hem. Jag hade fullt sjå att få med mig själv. Ja, och fortsättning följde hemma. Nån gång på småtimmarna avtog floden, och istället hade jag ont i huvudet och min oerhört tomma mage. Således har jag kokat vätskeersättning. Det smakar nästan lika bra som indisk buffé!

Idag har jag lärt mig var patologiskt spelberoende heter på danska: ludomani.

Visst är det lite udda?!

Och de som är drabbade av detta är ludomaner.

Min kära kollega Jessika tycker att det är lite varulvsvarning utifrån lud-delen av termerna, lud- som i luden!

Jag funderar på om det kan finnas någon koppling till luder?

Och allt detta funderande kan jag göra på arbetstid! Visst har jag det bra?!

När jag kom tillbaka efter lunchen idag hade jag fått tre sms från Hillevi. Alla tidsangivelser är GMT.

1. Tycker du att jag ska komma hem över påsk? (11:43)

2. För om du vill det kan du hemskt gärna få betala min biljett! Tänk vad mysigt! (11:52)

3. Men hatar du mig nu? (12:06)

Som du ser har hon inte långt mellan idé och katastrof. Att hon själv kan ta timmar och ibland dagar på sig att besvara sms tänkte hon nog inte på. Så är det att vara alltets centrum.

Det är svårt att inte vara cool när man spelar elbas. Så är det ju. Men för mig räcker det inte riktigt. Jag vill bli riktigt duktig på att spela bas. Per-Arne har lovat att ge mig lite lektioner, men till det blir av ska jag läsa "Real Bass Book" och titta på en instruktions-DVD, bådadera inköpta i Hudik i lördags. Basen är så praktisk på nåt vis. Prydlig och välordnad med sina fyra strängar och så band som på en vanlig gitarr. Men när vi spelade på Eva-Maries 50-årskalas fick jag låna en 5-strängad bas. Det kändes lätt förvirrat. Man kan ju tycka att jag bara kunde ha struntat i den extra strängen och spelat på de vanliga fyra - men den störde!

Och igår var jag med och sjöng Händel. Det var kul! Jag fick med mig Katarina från jobbet och Emma så blev det ännu roligare. Och min stämgranne var ingen mindre än Karin Månsson, legendarisk kantor och körledare i Näs. Det var stort att få vara med i samma kör som hon! Det är något speciellt med att sjunga i kör. En annan sorts utmaning än annan sorts sång. Vi ska repetera Messiah varannan söndagkväll och sedan blir det konsert i början av april.

Måndag idag. Jag tycker mer om resten av arbetsveckan när jag får jobba med Spelrelaterade frågor. Det är riktigt, riktigt kul. Sen ska jag en sväng till Norge den här veckan också.

Anders håller på och spelar Sweet, Suzi Quatro, Sparks och andra gamla godingar för mig - och det mesta kan jag säga vad det är! Nästan märkligt att det går att minnas så mycket som egentligen är rätt meningslöst att kunna.

Är Hudik en glad stad?

Är Hudik gladare än andra städer?

På söndagförmiddagar ter sig Hudik som en ganska trött stad. Man skrattar inte ihjäl sig precis! Men trevligt och vänligt är det. Efter en promenad runt centrum (det tog inte lång tid!) fikade vi på Café Skutan som var det enda öppna caféet. Den allra största fördelen med Skutan är onekligen de frikostiga öppettiderna. Om man vill äta en smörgås är det nog också ett bra alternativ. Mackorna ser generösa och välgjorda ut. De mer smarriga alternativen lämnar lite övrigt att önska. Det är lite Delicatostuk över det hela. Men jag förlåter dem det, för de har öppet från tidig morgon till sen kväll - och det finns uppenbara fördelar med det. I somras var Skutan räddningen för Anders och mig när vi hade en sysslolös måndagskväll i Hälsningland t ex. Och glädjen då? En av de anställda på Skutan hälsade vänligt på oss utan uppenbar anledning och det gladde mig. Vi kände oss välkomna.

Igår när vi kom ut från Boa för andra gången var Alfons så glad att han gick och sjöng. Och jag svängde glatt på kassen från Zafi innehållande paljettprytt och glittrigt.

Hudik är en glad stad. Jag ska fundera vidare på om den är den gladaste. Vad tycker du?

Nu sitter vi på hotellrummet och väntar på att tåget ska gå. Som tur är har jag med mig två datorer, min lilla bärbara och den norska som är en mindre variant av de släpbara. Därmed är både Alfons och jag sysselsatta.

Jag håller på och funderar på om jag ska skriva en novellsamling eller en roman i vår! Vi har tänkt gå fortsättningskurs och då är det novellsamling eller roman som gäller. Jag pendlar mellan alternativen. Just nu pekar det mer åt novellsamling, och det beror nog mycket på boken jag fick i julklapp av Hillevi. Vägledd av vännerna på Waterstones hade hon köpt en novellsamling av en brittisk-fransk författare. Eftersom jag sitter så bekvämt i en fåtölj med fötterna på sängen som Alfons sov i orkar jag inte gå och hämta boken och kolla vad hon heter. Michèlle nånting tror jag det är. Hur som helst är det en väldigt bra bok. Tack, Hillevi! Jag får alltmer upp ögonen för charmen med noveller. Eftersom jag läser fort tycker jag ofta att de inte riktigt räcker till. De tar slut just som jag börjat på dem, men jag börjar inse charmen med den kompakta formen. Mmm.... Novellsamling kan bli bra! En av novellerna som jag just läst utspelar sig i Paris men egentligen utspelar den sig till största del i London! Sånt är skickligt att lyckas med.

Jag sitter lite i valet och kvalet om jag ska väcka Alfons vid utsatt tid (halvtio) och invänta honom för nedgående till frukost, eller om jag ska gå ner och börja äta frukost. Det senare känns som en riktigt intressant idé! Dessutom är nog Alfons lite vaken, för han kollade klockan på mobilen nyss. Jag känner mig i alla fall vänligt stämd, för till skillnad från igår gick Alfons larm inte igång vid halvåtta. Sånt känns så onödigt en ledig dag!

Nu vill Alfons åka hem... Somliga är aldrig nöjda! Men främsta anledningen till att han vill hem är att han vill spela sina nya spel. När vi nu väl är i Hudiksvall har han varit på Boa, tre gånger till och med.

Först gick vi dit. Jag lämnade lokalen och gick i affärer som roar mig mer och lät Alfons gå omkring på Boa så länge han ville. De tog ett tag! Där har de framfrallt spel, TV-spel och PC-spel, både gamla och nya. Ett paradis för en spelnörd alltså.

Andra gången vi gick dit var det för att Alfons kommit på att XBox-spelet som han köpt kanske inte går att köra i hans XBox360 så därför BEHÖVDE han köpa en XBox också. Dessutom tänkte han sig att han skulle kunna testa spelet redan på hotellrummet. Nu blev det inte så, för på baksidan av TV-apparaten på vårt rum sitter det en metallplatta fastskruvad över Scarten. Om man mixtrar med den kan det bli dyrt! Istället gick vi tillbaka till Boa ännu en gång och köpte några småspel som han kan roa sig med var som helst.

Så har vi nått Hudiksvall, Alfons och jag. Vi kommer att få somna till ljudet av streetrace. Vårt rum på Stadshotellet vetter ner mot en gata där det är en hel del trafik. Jag tror inte det kommer störa oss över hövan. Jämfört med tjutet imorse så är det i det närmaste försumbart.

Resan hit var inte särskilt äventyrlig, men intressant! Vi åkte tåg till Ljusdal, och där bytte vi till buss. Vi fick vänta ett tag däremellan, och då hann vi strosa runt i Ljusdal och inte minst köpa tandkräm som vi båda glömt att ta med. Till min förvåning hittade vi ett stort Stadshotell i Ljusdal (och mitt emot det låg Järnvägshotellet). Visst är det fascinerande?! För det första hade jag ingen aaaaaning om att Ljusdal ska ha varit en stad, och dessutom: hur många åker till Ljusdal och tar in på Stadshotellet??? Det verkar ungefär lika spännande som att åka till Strömsund. Å andra sidan, om vi hade tagit in på Stadshotellet i Ljusdal istället för det i Hudiksvall så hade vi kunnat gå på konsert imorgon. Enligt mina efterforskningar är det en konsert med en violinist och en gitarrist i Ljusdal imorgon, men i Hudiksvall är det inte minsta lilla konsert. Vi kanske badar istället. Det har vi gjort ikväll. Hotellet har pool och bastu. Det gillar vi!

Pip, pip, piiiiiiiiiiiiip

Igår kväll när vi gick och la oss hördes några sporadiska pip. Först trodde vi att det var diskmaskinen som talade om att den var klar. Något tekniskt snille har fått för sig att det är lämpligt att diskmaskinen tjuter ilsket då. Jag har lite svårt att förstå poängen med det när den ändå håller på i två timmar. Det känns inte helt nödvändigt att någon kastar sig fram och öppnar den just i det ögonblick den är färdig. Men nu var det inte diskmaskinen. Den tänkte fortsätta att diska ytterligare en halvtimma. Inte heller var det kyl- eller frysskåp. Även de piper ibland - den funktionen känns relevant, för när de piper är de för varma. Det är sådant som bör åtgärdas snarast.

Nåja, vi hade i alla fall konstaterat att ljudet inte uppstod någonstans i vår lägenhet, så åtminstone jag somnade raskt. Nån gång under natten hörde jag lite pip, men det var inte på någon direkt oroväckande nivå. Imorse däremot, då var det ett starkt ljud, och det var i trapphuset. Uppenbarligen var det batteriet i brandvarnaren som skrek i dödsångest. Vi stängde köksdörren när vi åt frukost. Jag hoppas att ljudet får David ur sängen, men dessvärre lät det inte alls särskilt mycket i hans rum, åtminstone inte innan jag gick. Det kan ju öka!

Vad har jag gjort åt saken? Ingenting! Jag sprang ner genom trapphuset, och på jobbet är det tyst och lugnt.

Trevlig helg!

Vi spelas i London.

Vår skiva spelas i London!

Det är nästan som vi är på världsturné, på väg åtminstone.

Här hemma har vi lyssnat på Simon & Garfunkle hela kvällen. De är också ganska bra.

För övrigt bygger vi garderober. En igår, en idag. Det gick betydligt fortare att göra dagens garderob som ändå var dubbelt så stor som den vi byggde igår. Det är nog en kombination av att vi utvecklats som garderobsbyggare och att vi inte började när det nästan var läggdags utan medan vi fortfarande hade lite energi kvar. Under helgen, när jag är i Hudiksvall tillsammans med Alfons, ska Anders skruva fast garderoberna i väggen så att de inte smiter. Sen ska mina kläder få flytta in. De säger inte så mycket men jag vet att de ser fram emot att slippa trängas!

Det mest spännande som hände idag var att strömmen gick i nästan hela Östersund. Många fick tillbaka den efter sisådär tio minuter, men så inte på mitt Institut. Där var vi strömlösa i ett par timmar. Det blev lite annorlunda. Några irrade omkring i korridorerna. Att gå på toaletten var ett äventyr! Ingen av våra toaletter har fönster och dörrarna är täta, så inget ljus sipprar in. Det gällde att rekognosera och sedan stänga dörren. Annars satt jag mest vid fönstret i mitt rum och läste från vanliga papper. Min dator fungerade i och för sig, men den var inte lika rolig när nätverket inte var igång. På sätt och vis är det lite skönt att vara strömlös någon gång ibland. Hade vi haft kaffe hade det inte varit något problem alls.

Alldeles i slutet av 2008 släppte vi vår skiva, och en god början på det här året är aftt vi redan blivit kontaktade av en radiostation som vill spela vår skiva och göra intervju. Vårt mål är att bli spelade i Felicia i P2, och där är vi inte än, men det här blir en bra början.

Jag har letat efter Singer Song-writerfestivalen på Gotland, men ännu finns inget som tyder på att det blir någon sådan i år också. För visst bör väl en festival med självaktning ha en hemsida?

Vi har haft en lugn, för att inte säga, slö helg. Igår tog vi en stros på stan och var bland annat inne på Hamm & Nilsson för att se vår skiva bland övriga lokala förmågors skivor. Det var så vackert! Där låg den, prismärkt och allting. Vi gick och köpte en tårta för att fira.

Idag har jag läst ut Mot Fyren av Virginia Wolf, som vi ska diskutera nästa gång på skrivarkursen. Det är minst sagt en annorlunda bok! Det går nog att säga en hel del om den. Hon leker med formen en hel del, inte minst. Och det är fascinerande att läsa en bok skriven för några generationer sedan och konstatera att den håller idag.

Vi var mycket nöjda med avslutningen på 2008. Arctura är en höjdarrestaurang i flera avseenden! Vi njöt av god mat och god service och att vi var ett vackert och välklätt sällskap. Inte minst David och Alfons var stiliga i kavajer och skjortor som Hillevi och jag hastade in och köpte på HM tioisex dagen före nyårsafton. Ögonmåttet funkade lyckligtvis. Själv hade jag en läcker klänning som jag fick av Anders i julklapp. Jag är så imponerad av att han köper fina kläder åt mig! Även han brukar hitta sånt som passar bra.

Vi hade högt ställda förväntningar på kvällens meny och blev inte ett enda dugg besvikna. Det är bra. Att sitta högst uppe på Arctura en nyårsafton är dessutom en fantastisk upplevelse. Vi såg fyrverkerier åt alla håll. En eldsvåda såg vi också: matsalen och gympasalen på Lövstaskolan brann upp.

Idag har Hillevi lämnat oss igen. Jag skjutsade henne och hennes ENORMA väska till bussstationen.

Till sommaren vill vi spela på fler festivaler. Krokstrandsfestivalen i somras var en höjdare! Anders har suttit och letat lämpliga festivaler på nätet idag. Mycket festivaler finns det! Vi hoppas att vi ska lyckas kvala in på några stycken av dem. Det känns som ett spännande 2009 börjat.