ulna

Jag kan lyckligt konstatera att jag förmodligen har världens bästa arbetskamrater! Inte nog med att jag har ett väldigt roligt jobb alltså. Men det är OK att ta helg ändå.

Till min förvåning hittade jag 4 nya namnskyltar i mitt postfack på jobbet häromdagen. Namn och avdelning stod det på dem, och eftersom jag hör till två olika avdelningar fick jag olika skyltar för de olika avdelningarna och därtill dubbelt upp ifall jag skulle tappa bort någon. När jag började fick jag dessutom en med namn och titel, så nu har jag fem namnskyltar. Jag vill gärna visa min tacksamhet genom att använda dem, så idag har jag varit och köpt ett fint, lite glittrigt band med änglar på. Av detta band ska jag göra ett ordensbandsliknande arrangemang och så kan jag sätta alla mina namnskyltar på dem. Sen behöver ingen ta miste på vem jag är!

Emma lockade med mig till Marielundskyrkan ikväll. Elever från Birkas klassiska linje hade konsert vilket jag hade sett men glömt bort. Det är så lagom långt att gå till Marielundskyrkan, så det blev en bonus. Fin musik fick vi lyssna på också, så vi var så nöjda.

Idag har jag lärt mig var patologiskt spelberoende heter på danska: ludomani.

Visst är det lite udda?!

Och de som är drabbade av detta är ludomaner.

Min kära kollega Jessika tycker att det är lite varulvsvarning utifrån lud-delen av termerna, lud- som i luden!

Jag funderar på om det kan finnas någon koppling till luder?

Och allt detta funderande kan jag göra på arbetstid! Visst har jag det bra?!

När jag kom tillbaka efter lunchen idag hade jag fått tre sms från Hillevi. Alla tidsangivelser är GMT.

1. Tycker du att jag ska komma hem över påsk? (11:43)

2. För om du vill det kan du hemskt gärna få betala min biljett! Tänk vad mysigt! (11:52)

3. Men hatar du mig nu? (12:06)

Som du ser har hon inte långt mellan idé och katastrof. Att hon själv kan ta timmar och ibland dagar på sig att besvara sms tänkte hon nog inte på. Så är det att vara alltets centrum.

Det är svårt att inte vara cool när man spelar elbas. Så är det ju. Men för mig räcker det inte riktigt. Jag vill bli riktigt duktig på att spela bas. Per-Arne har lovat att ge mig lite lektioner, men till det blir av ska jag läsa "Real Bass Book" och titta på en instruktions-DVD, bådadera inköpta i Hudik i lördags. Basen är så praktisk på nåt vis. Prydlig och välordnad med sina fyra strängar och så band som på en vanlig gitarr. Men när vi spelade på Eva-Maries 50-årskalas fick jag låna en 5-strängad bas. Det kändes lätt förvirrat. Man kan ju tycka att jag bara kunde ha struntat i den extra strängen och spelat på de vanliga fyra - men den störde!

Och igår var jag med och sjöng Händel. Det var kul! Jag fick med mig Katarina från jobbet och Emma så blev det ännu roligare. Och min stämgranne var ingen mindre än Karin Månsson, legendarisk kantor och körledare i Näs. Det var stort att få vara med i samma kör som hon! Det är något speciellt med att sjunga i kör. En annan sorts utmaning än annan sorts sång. Vi ska repetera Messiah varannan söndagkväll och sedan blir det konsert i början av april.

Måndag idag. Jag tycker mer om resten av arbetsveckan när jag får jobba med Spelrelaterade frågor. Det är riktigt, riktigt kul. Sen ska jag en sväng till Norge den här veckan också.

Anders håller på och spelar Sweet, Suzi Quatro, Sparks och andra gamla godingar för mig - och det mesta kan jag säga vad det är! Nästan märkligt att det går att minnas så mycket som egentligen är rätt meningslöst att kunna.

Är Hudik en glad stad?

Är Hudik gladare än andra städer?

På söndagförmiddagar ter sig Hudik som en ganska trött stad. Man skrattar inte ihjäl sig precis! Men trevligt och vänligt är det. Efter en promenad runt centrum (det tog inte lång tid!) fikade vi på Café Skutan som var det enda öppna caféet. Den allra största fördelen med Skutan är onekligen de frikostiga öppettiderna. Om man vill äta en smörgås är det nog också ett bra alternativ. Mackorna ser generösa och välgjorda ut. De mer smarriga alternativen lämnar lite övrigt att önska. Det är lite Delicatostuk över det hela. Men jag förlåter dem det, för de har öppet från tidig morgon till sen kväll - och det finns uppenbara fördelar med det. I somras var Skutan räddningen för Anders och mig när vi hade en sysslolös måndagskväll i Hälsningland t ex. Och glädjen då? En av de anställda på Skutan hälsade vänligt på oss utan uppenbar anledning och det gladde mig. Vi kände oss välkomna.

Igår när vi kom ut från Boa för andra gången var Alfons så glad att han gick och sjöng. Och jag svängde glatt på kassen från Zafi innehållande paljettprytt och glittrigt.

Hudik är en glad stad. Jag ska fundera vidare på om den är den gladaste. Vad tycker du?

Nu sitter vi på hotellrummet och väntar på att tåget ska gå. Som tur är har jag med mig två datorer, min lilla bärbara och den norska som är en mindre variant av de släpbara. Därmed är både Alfons och jag sysselsatta.

Jag håller på och funderar på om jag ska skriva en novellsamling eller en roman i vår! Vi har tänkt gå fortsättningskurs och då är det novellsamling eller roman som gäller. Jag pendlar mellan alternativen. Just nu pekar det mer åt novellsamling, och det beror nog mycket på boken jag fick i julklapp av Hillevi. Vägledd av vännerna på Waterstones hade hon köpt en novellsamling av en brittisk-fransk författare. Eftersom jag sitter så bekvämt i en fåtölj med fötterna på sängen som Alfons sov i orkar jag inte gå och hämta boken och kolla vad hon heter. Michèlle nånting tror jag det är. Hur som helst är det en väldigt bra bok. Tack, Hillevi! Jag får alltmer upp ögonen för charmen med noveller. Eftersom jag läser fort tycker jag ofta att de inte riktigt räcker till. De tar slut just som jag börjat på dem, men jag börjar inse charmen med den kompakta formen. Mmm.... Novellsamling kan bli bra! En av novellerna som jag just läst utspelar sig i Paris men egentligen utspelar den sig till största del i London! Sånt är skickligt att lyckas med.

Jag sitter lite i valet och kvalet om jag ska väcka Alfons vid utsatt tid (halvtio) och invänta honom för nedgående till frukost, eller om jag ska gå ner och börja äta frukost. Det senare känns som en riktigt intressant idé! Dessutom är nog Alfons lite vaken, för han kollade klockan på mobilen nyss. Jag känner mig i alla fall vänligt stämd, för till skillnad från igår gick Alfons larm inte igång vid halvåtta. Sånt känns så onödigt en ledig dag!

Pip, pip, piiiiiiiiiiiiip

Igår kväll när vi gick och la oss hördes några sporadiska pip. Först trodde vi att det var diskmaskinen som talade om att den var klar. Något tekniskt snille har fått för sig att det är lämpligt att diskmaskinen tjuter ilsket då. Jag har lite svårt att förstå poängen med det när den ändå håller på i två timmar. Det känns inte helt nödvändigt att någon kastar sig fram och öppnar den just i det ögonblick den är färdig. Men nu var det inte diskmaskinen. Den tänkte fortsätta att diska ytterligare en halvtimma. Inte heller var det kyl- eller frysskåp. Även de piper ibland - den funktionen känns relevant, för när de piper är de för varma. Det är sådant som bör åtgärdas snarast.

Nåja, vi hade i alla fall konstaterat att ljudet inte uppstod någonstans i vår lägenhet, så åtminstone jag somnade raskt. Nån gång under natten hörde jag lite pip, men det var inte på någon direkt oroväckande nivå. Imorse däremot, då var det ett starkt ljud, och det var i trapphuset. Uppenbarligen var det batteriet i brandvarnaren som skrek i dödsångest. Vi stängde köksdörren när vi åt frukost. Jag hoppas att ljudet får David ur sängen, men dessvärre lät det inte alls särskilt mycket i hans rum, åtminstone inte innan jag gick. Det kan ju öka!

Vad har jag gjort åt saken? Ingenting! Jag sprang ner genom trapphuset, och på jobbet är det tyst och lugnt.

Trevlig helg!

Den här adventstiden måste vara den i särklass vackraste i Östersund på många år! Snö, mer snö och rimfrost. Överallt. Hur fint som helst. Och så kommer det lite mer snö regelbundet så att det är vitt och vackert överallt. Det gillar vi!

Häromveckan letade jag fram mina suveränt sköna vinterskor som jag köpte förra vintern. De ser ut som tofflor ungefär och är idealt varma ute och inte så fruktansvärt varma inne. Enda nackdelen är att de är ganska hala. Det gäller att vara på sin vakt! I fredags när jag var på väg till jobbet i gryningen gick jag just och tänkte på hur vacker det var när jag var på väg fram mot Stuguvägen. På andra sidan korsningen var det så fint upplyst i den lilla parken som Emma skötte om i somras... och bäst som jag gick och beundrade allt halkade jag omkull - mitt på den i stort sett helt plana trottoaren. Sånt känns ganska onödigt!

Jag sitter och väntar på att Åsa ska komma och hämta mig. Vi ska på sydag. Därefter ska vi på glöggmingel - och därmed uppstod frågan: Vad har man på sig på glöggmingel? Jag hade inte reflekterat så mycket över det, men för Åsa var det uppenbarligen ett problem:

"Klär du dig för glöggmötet direkt eller? Vad ska jag ha på mig? Långklänning?"

Jag tyckte att hon lämpligtvis kunde gardera sig med att bära två långklänningar. Tydligen tog hon mig inte på allvar, för efter några utbytta sms kom frågan igen:

"Allvarligt. Vad har man på sig på glöggmingel?"

Då tog jag mig en allvarlig funderare och returnerade frågan: "Något klibbigt?". Det är helt enkelt det jag associerar mest med glögg. Åsa verkade inte vilja ta till sig det förslaget heller. Ibland känner jag mig oförstådd!

Hur som helst, det ska bli intressant att se vad hon har på sig!

Min nattsömn är oftast god. Jag somnar, sen sover jag och så småningom vaknar jag. Ytterst sällan minns jag att jag drömt något. Men inatt tror jag att jag drömt följande: jag vaknade, det var söndag och jag insåg att jag hade glömt att tvätta igår - och jag tyckte det kändes tungt!

Många gånger finns det ändå nån slags förklaring till drömmar. Den här gången var det också så att ungefär det sista jag gjorde igår kväll innan jag la mig var att gå ner och boka tvättstugan till idag - men ändå! Tyckte jag att det var så stort och betydelsefullt att det skulle påverka mina drömmar?! Man skulle ju kunna tro att det inte händer så ofta - och så är fallet. Vi tvättar när vår ganska stora tvättkort är proppfull och/eller när vi börjar få slut på underkläder och strumpor. Ofta inträffar det ungefär samtidigt, nån gång i månaden sisådär.

Jag borde kanske tvätta oftare för att det inte ska bli ångestfyllt?

Hur som helst är vi nu i full gång med tvätten, och imorgon ska vi gå på Jamtlis julmarknad. Det är härligt med helg!

"Är det sant att inälvorna kan åka ut om man hoppar när man fött barn?"

En nära släkting sms:ade från London och verkade uppenbart oroad. Jag kunde lugna henne med att påståendet äger föga relevans och därmed minskade min risk att få barnbarn.

Däremot finns det ju tillfällen när inälvor beter sig konstigt, som hjärtat t ex. Du vet: Hjärtat i halsgropen. Det är väl en märklig placering av hjärtat. Och inte bara det. Man kan förlora sitt hjärta, och det kan brista! Det förra alternativet är nog egentligen bättre än det senare. Om man förlorar sitt hjärta till någon så kan man nog ha det riktigt bra ändå, men att leva med brustet hjärta gör ingen människa glad.

Om vi sen lämnar inälvorna så är det det här med ansiktet. Tappa ansiktet kan man göra utan att hoppa. Och öronen trillar av när man har hört tillräckligt mycket.

Det finns en hel del att oroa sig för, uppenbarligen!

Utmanad av Hillevi vill jag avge följande svar:

1. Vilken mat äter du ofta?
Är fil och banan mat? Det är i alla fall det som jag äter oftast. Varje morgon, för att vara exakt. Mina barn lärde sig tidigt att ine ta sista bananen.

2. På kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till att duka av?
När jag är på kalas är det min huvudsakliga ambition att vara social och trevlig. Om jag är inlejd i servisen hjälper jag givetvis till att duka av.

3. Var sitter du helst när du bloggar?
Min favoritplats är min svart- och vitmönstrade fåtölj med fotpall. I den sitter jag gärna med min lilla EEE PC på en bricka i knät. Det funkar alldeles utmärkt. Sängen är ett annat bra alternativ, vår röda säng med mjuk gavel med nackkuddar.

4. Köper du ofta Triss?
Jag är statistiker! Häromåret roade jag mig till med att låta mina studenter beräkna förväntad vinst vid köp av Trisslott. Den är inte bara liten, den är försvinnande liten! Nej, jag köper inte Triss, inte ens oofta.

5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Den senaste känns ofta som den bästa. I somras var Anders, David, Alfons och jag först i Strömstad på Krokstrandsfestivalen, där RomildFrank var ett av numren på Lilla Scenen, och efter tre dagar där toppade vi med en heldag på Liseberg. På hemvägen skämde vi bort oss med en natt på Stora Hotellet i Örebro. Det var för övrigt första resan med Torbjörn. Resan Skottland runt på Martins motorcykel för ett par år sedan var också en höjdare. Efter många år som småbarnsmamma kändes det befriande att få göra en sådan resa och bara vara mig själv, förutom alla natur- och kulturupplevelser i form av makalösa vyer och säckpipemusik mm.

6. Vilken kanal tittar du mest på?

TV Norge. Hemma tittar jag ytterst sällan på TV, men ensam i mitt hybel i Levanger en kväll varannan vecka ungefär gör jag det ibland.

Sen ska man utmana någon annan (jag har medvetet förträngt att det ska vara fyra stycken). Hillevi och Emma är de som ligger närmast tillhands, men det går ju inte, så: Astrid, fixa en blogg och svara på frågorna!

Ibland på kvällarna sammanfattar Anders och jag vår respektive dag med 3 bra saker som hänt under dagen. Det är sällan omöjligt! Riktiga pissdagar har åtminstone den goda egenskapen att de tar slut på kvällen.

Idag har jag mer än tre saker på min lista. Här är några av dem:

* Vi var på Sinnenas Café och bokade in oss för att spela där på lördag
* Jag har lärt David att räkna ut kvadratrötter
* Jag var på en bra föreläsning med Bengt Klefsjö, som är professor emeritus i kvalitetsteknik

Bengt Klefsjö berättade bland annat följande:

Han hade varit på en stor mässa och hört en föreläsning om ledarskap för ett stort antal personer, främst i chefsställning. Föreläsaren uppmanade de närvarande 2000 personerna att blunda och tänka på sin närmaste chef i en halv minut. När de sedan fick öppna ögonen frågade han: "Fick ni någon kick?". Det som hände då var detsamma som hände under dagens föreläsning. Flertalet gapskrattade.

Konklusionen var: om du är chef, vill du att de som du är chef över skrattar åt en sån fråga?

Visst ligger det något i det!

Men det är tisdag.

Och jag är varken bakfull eller gräsänkling.

Jag tror att det är bra att sova så att kroppen får tid att bli pigg och frisk, men det är inte helt lätt att göra det här. Vid åttatiden väcktes jag av att någon skrapade fönsterbrädan utanför mitt sovrumsfönster. Den sortens ljud har jag svårt för rent allmänt, och att vakna till det känns direkt obra. Såhär i efterhand kan jag dock konstatera att nu är fönsterbrädan helvit och vacker, för efter skrapningen följde målning. Det är lite spännande nuförtiden. Eftersom vi inte bor i markplan är vi något ovana att ha folk promenerande omkring utanför fönstret, men sen ett par veckor tillbaka har vi målare som dyker upp lite då och då. Och det är inte bara målare. Emma var ute och spatserade på ställningarna häromdagen för att se om hon kunde gå ut den vägen... Det kan det ju vara fler som får för sig. Eller också kan det vara ett lite annorlunda sätt att ta sig till grannen.

För övrigt har jag fått sällskap av ytterligare en sjukling. David hostar och hackar än värre än jag. Det verkar väldigt onödigt nu när de äntligen började med lektioner på allvar i skolan och han verkade ha hyfsade ambitioner att bevista dem. Nåja, han lär väl tillfriskna så småningom.

Den här veckan händer det så mycket kul! Ikväll börjar skrivarkursen, och imorgon ska vi träffa PA för att börja spela in skiva. Jag ska försöka vara lite friskare på kvällstid, men skivinspelningen känns lite hotad. Min röst är inte i sådant skick att jag vill ha den förevigad.

Jag ska lägga lite energi på att försöka räkna ut hur mycket efter i tiden min digitalkamera är. Jag  har inte orkat ställa in datum och tid på den. Det kändes inte så högprioriterat när jag köpte den, men visst kan det vara viss fördel att se när bilderna togs - och det känns en nackdel att det är helt fel datum och tid på dem nu när jag lagt  upp dem för säker lagring på Experts server där de har en almanacka där man kan klicka för att se vad som dokumenterades just den dagen - då är det ju helt fel! Livet  blir så konstigt om saker verkar ha hänt sisådär 2 år tidigare än de borde, och vid helt fel årstid dessutom.

Av bullentinerna från London framgår att Hillevi har vissa problem med en av sina roomies som som bland annat dumt bestämt sig för att Fabian måste vara bög för att han är dansare.

Jag tror att hon kommer att bli förvånad när han dyker upp!

Under fredagen kände jag hur förkylningen alltmer intog mig. Jag var helt  frisk när jag gick till jobbet men släpade mig hem som en trasa. Om jag hade varit Hillevi hade du fått en detaljerad redogörelse så att du förstått hur allvarligt sjuk jag är, men för att inte oroa dig alltför mycket kan vi bara konstatera att jag är hemma från jobbet idag och att helgen varit lugn.

Nu är det i alla fall perfekt med en säng med nackkuddar på sänggaveln. Sedan jag stulit Alfons nätsladd kunde jag koppla upp min bärbara dator, som saknar trådlös anslutning, i sovrummet och sitter nu och följer webcameran på Småland Coffee i London i hopp om att få se Hillevi skymta förbi. Kunderna kommer, och kunderna går, men ännu ingen skymt av min dotter.

Jämn vecka=jämna plågor? Nä... Jämna veckor är bra veckor - men det är inte INTE för att mina söner är hos sin pappa. De är nästan lika mycket hos mig ändå. När de är hemma från skolan, typ lediga eller så, så kliver de ändå upp tidigt på morgonen för att få tillbringa dagen i mitt hem. Jag tror det är för att de vill känna sig lite närmare mig även om jag inte är hemma just då.

Nej, jämna veckor är åka-till-Norge-veckor - och det är kul! Jag är där så lagom länge. Imorgon är det dags för en sväng igen. Exakt vad som väntar vet jag sällan, men jag har fått indikationer på att intresset för statistikk (ska vara två k!) vaknat ånyo i Levanger. Jag har redan fått några mäjl med frågor, så jag lär nog ha några möten inbokade när jag kommer.

Imorse kände jag mig ovanligt tillfreds när jag vaknade. Annars är early mornings inte på något vis mina favorittidpunkter. Mitt idag föreliggande välmående kan ha att göra med att jag var på Body Balance igår efter jobbet. Jag fick ett ryck och bokade in mig på ett pass 17.30, och medan jag tränade lagade Anders middag. Perfekt arbetsuppdelning! Body Balance är mest skönt och så lite svårt, typ när man ska stå på ett ben och sträcka det andra rakt upp mot taket samtidigt som man ska knäppa händerna bakom ryggen och lägga huvudet mot låret (eget).