ulna

Idag har jag Forskat.

Jojomensann!

I flera timmar har jag suttit och analyserat Ditt friluftsliv.

Mmm...

Jag har kikat på vad det är som påverkar om man utövar olika typer av uteaktiviteter. Vad det lider ska detta bli en artikel skriven av mig och Professor Fredman.

Romild och Fredman låter väl väldigt snällt tillsammans!

Om Romild och Fredman får regera blir världen lugn och fin. Kanske vacker också?

Det här artar sig till en riktigt bra vecka! Även idag hade jag anledning att ikläda mig min regnkappa.

Dock misstänker jag att Alfons som vaknade i ett tält möjligen uppskattar väderleken i en något lägre grad. Men det var uppehåll igår kväll, så de kunde åtminstone gå ut och kvällskissa utan att bli blöta.

David trädde ut ur sitt rum vid 7-tiden och gick med bestämda steg mot duschen. Iförd Anders regnjacka begav han sig sedan mot skolan för en aktivitetsdag, ute!

Själv blev jag lite sen till jobbet, för den nya sängen är svår att kliva ur trots att den är hög så att vi i princip bara kan slänga oss ut i verkligheten. Men vi vill inte!

Det är onekligen lite kul med regniga dagar då jag kan använda min fina, röda regnkappa. Idag är det en sådan dag. Lite extra kul var det att Gunilla spontant kommenterade "den fina, röda regnkappan med paraplyer på ute i kapprummet" - hon visste inte att det var min men hade spanat in den tidigare regniga dagar när den prytt kapprummet.

Troligtvis är Alfons och hans klasskamrater mindre förtjusta i regnet. De är på väg till fjällen för att vandra därstädes. Tälta ska de också, de små liven. Det ska inte jag! Själv planerar jag en intellektuell afton med ett föredrag på länsbiblioteket. Igår kväll hade vi filmkväll i vår fina, röda säng. Vi såg en lite udda film, Turning Green, där vi fick historien om James, 16 år, berättad på ett något annorlunda vis. Vackra irländska vyer illustrerade James betydligt mindre idylliska liv.

Imorgon drar vi till Strömstad. Torbjörn ska få visa vad han går för.

Ett fiffigt tillbehör som följde med är ett skyddsnät för last. Anders och jag lyckades montera det ikväll. Det känns bra att det blir ett hinder för packningen när vi ska åka omkring med mina söner i baksätet.

Ikväll har vi packat och fixat med saker som vi behöver fixa innan vi far bort en vecka. Jag ville till exempel äntligen ställa av Billy, och då insåg jag att jag var tvungen att fara och besöka honom på Bilbolaget där han verkar stå exakt likadant som han gjorde när han kom dit för snart tre veckor sedan. Vilken tur att vi inte går och väntar på att de ska ta hand om honom! Men det jag behövde veta ikväll var kontrollsiffrorna på skattemärket, så Torbjörn och jag tog en liten kvällstur. Det var nästan lite spännande att fara ut på uppdrag. För säkerhets skull tog jag med mig registreringsbeviset för Billy ifallomatt någon nyfiken person skulle kunna tänkas ifrågasätta att jag gick omkring och skrapade på skattemärken. Men expeditionen var snabbt överstökad utan inblandning av någon utomstående - och nu är Billy avställd. Jag ligger kvar med en avställningsförsäkring för honom tills någon hugad spekulant dyker upp. Om jag har en himla tur är det någon som stjäl honom - men jag misstänker att det är liten risk så länge han inte är in körbart skicka.

"...lättlyssnat för dig på badstranden, hängmattan..." etc.

Igår fick jag nästan på radion till Fredrik Lindströms sommarprogram. Jag letade förgäves batterier till grodradion på toaletten och när det misslyckades kom jag mig inte för att slå på stereon istället. Men till kvällsreprisen var vi med, och Fredrik L:s sommarprogram var precis sådär som sommarprogrammen ska vara. Ja, lättlyssnat och så. Konstig musik spelade han dock, Östen Warnebring till exempel. Men det förlät vi honom mer än gärna, för som vanligt hade han intressanta saker att säga och gjorde det på sitt sedvanligt underhållande sätt.

Idag var jag mer på vid ett-tiden. Grodradion var laddad med batterier och jag slog dessutom på stereon som grundljud. Men ack och ve vilken tråkig människa. Ursäkta mig, men måste man vara så tråkig om man heter Lena Andersson? Hon hade med all säkerhet lagt ner stor omsorg på sitt manuskript, och hon läste upp det samvetsgrant - och ack, så tråkigt! När depressionen kom smygande stängde jag av radion och lyssnade istället till ljudet av mina bara fötter mot parketten. Det var mer underhållande, betydligt mer underhållande!

Nu blir det mycket "sista gången", så här sista veckan innan jag byter jobb. Men det känns nästan lite magiskt. Nu har jag från två olika håll fått höra att jag redan är efterlängtad på mitt nya jobb! Det känns... BRA!!!! :-) Det känns så rätt att jag sagt upp mig och satsar allt på det nya jobbet. Lite struligt kan det nog bli i början. Jag pratade med min blivande chef häromdagen och han vet inte riktigt var jag ska sitta, men jag får ju bärbar dator och mobiltelefon, så det ska väl kunna ordna sig. Om inte annat finns det säkert något trevligt fikarum jag kan sitta i.

Idag har jag för övrigt fikat i ett av de trevligaste fikarummen på Campus: bibliotekariernas. Det får fem böcker. Sköna fåtöljer och trevliga människor. Så mycket mer behövs väl inte (bortsett från kaffe då, men kaffeapparaterna är standard över hela området)?

Igår kväll repade Anders och jag. Vi konstaterade att vi har 16 låtar som vi kan rätt hyfsat, en hel del av dem utantill till och med. Det bör räcka för enochenhalv timmas spelning på fredan. Resten av helgen var jag på kviltkurs i Tandsbyn. Det var sådär. Det var lite väl inrutat för min smak. Så här gick det till: kursledaren visade ett litet moment, sen skulle vi genomföra det - och sedan vänta tills ALLA (25 pers) var klara. Under väntetiden kunde vi gå omkring och köpa tyg, bläddra i böcker, kolla på vad de andra gjorde etc, men det var inte kul i två dagar. Kursen får 3 kviltblock.

Det som inte är kul med att resa bort är att man måste packa, och det är aldrig kul! Jag gör det nog imorgon förmiddag istället. Vi åker från Frösön 12.40, så jag borde hinna. Jag har gjort det viktiga ikväll: slagit in Hillevis födelsedagspresenter.

Det var föga förvånande att upptäcka att det snöade när jag tittade ut genom fönstret imorse. Alfons snowboard står fortfarande i hallen. Vem vet, den kanske kan komma till användning igen före sommaren!

Ikväll har jag i tanken följt Peter Harrisson genom London.

Anders fick en helt förtjusande Londonbok av mig i julklapp. I denna lilla pärla beskriver Peter Harrisson på ett mycket personligt sätt ett 10-tal Londonwalks. Åh, vad sugen jag blir att göra dem i verkligheten! Kanske blir det inte den här gången.

Tiden kommer att gå fort när vi bara är där några dagar - framförallt ska vi njuta av att vara där. Shoppa lite också ska vi. Jag ska köpa lagom långa byxor, gärna med saker längst ner, typ knappar eller nåt annat jox. Såna byxor som inte går att köpa när de är för långa för då förstör man dem när man måste lägga upp dem.

Anders har redan börjat packa - men vi åker inte förrän på torsdag förmiddag!

Tårtdramat verkar få en lycklig lösning. Nu har jag pratat med en av de som ställde till det, och vi har nog lyckats reda ut det på så vis att de får ha sin tårta lite som förfest till min tårta. Sen kan jag och mina glupska vänner helt enkelt äta upp det som eventuellt blir över av deras tårta. Det kan nog funka.

Nu ska jag leta efter olika typer av friluftslivsutövare. I Nordamerika har de 8 olika kategorier (vilken tror du är den största?):

- Inactives
- Passives
- Nature Loving Drivers
- Nature and Family
- Activity Samplers
- Motor Consumptives
- Skiers
- Enthusiasts

Jag ska se om svenskarna har ett liknande mönster! Det blir kul!

- eller: Så helt rätt att jag ska byta jobb!

För några dagar sedan skickade jag ut en inbjudan till alla tänkbara arbetskamrater på Mittuniversitetet. Jag satt länge och försökte få med så många som möjligt via olika grupper, och satt sedan och gick igenom namnlistan för att försöka hitta de som jag eventuellt missat. Avskedskonsert och tårta vill jag bjuda på min sista arbetsdag i fikarummet i det hus där jag varit tvångsplacerad. Jag tyckte att det var en rätt fin gest, och jag har fått snälla svar, dels från endel som inte kan komma men också från några som tyckte det låter trevligt. För övrigt har jag inte krävt svar, så hur många som tänker komma vet jag inte. Det tänkte jag låta bli en glad överraskning.

Vad händer?

Jo, idag kom det inbjudan till firande av en disputation. Tårta - i samma fikarum, samma dag som min sista arbetsdag om än en timma tidigare. Eh... Hur tänker dom? Har de som skickat ut den inbjudan inte ens läst min inbjudan, eller struntar de i den? Jag skickade en vänlig fråga och fick till svar att jooo, de visste att jag ville bjuda på tårta där en timma senare, men disputationstårtan skulle serveras på papptallrikar och det skulle gå fort. Jaha. Vad kul! Så medan vi riggar för spelning och dukar så ska en stor del av de som jag redan bjudit in sitta där och äta tårta. Jag har svårt att föreställa mig hur det på något vis skulle kunna fungera! Och jag förstår inte varför de inte körde över mig helt och la sitt tårtkalas samma tid som mitt helt enkelt. Då hade vi ju kunnat se vilken tårta som var mest populär. Sen hade de förstås fått problem att göra sig hörda med sina tal till den nyblivna doktorn eftersom vi ska ha högtalare. När de hade försökt hålla tal skulle jag bara ha skruvat upp volymen!

Så jag får väl hitta på något annat ställe att vara på, skicka ut ett nytt mäjl till alla som jag redan bjudit in en gång och känna hur rätt det är att jag har sagt upp mig.

TräningsRUNDA kan det väl knappast kallas när vi springer till Odensala och vänder? Nej, jag är tämligen övertygad om att det var en träningsVÄNDA.

Anders började hetsa. Han meddelade sent på eftermiddagen, när jag fortfarande var på jobbet, att han tänkte gå till Fristilen och träna och sedan laga middag. Sedermera visade det sig att Fristilen stängde tidigare idag, så någon träning där blev det inte. Men vid det laget började jag bli klar på jobbet, så då tog vi oss för att begå årets joggingpremiär. Så här i efterhand känns det bra, och det gjorde det faktiskt när vi var ute också. Vi har nog lyckats hålla igång hyfsat i vinter.

Imorgon ska vi inte springa. Då ska vi ha sovmorgon. Sen ska vi nog njuta av en varm vårdag. Det kanske kan bli lite balkongsittning rentav.

Jag är med i en webpanel. Om jag besvarar 7811 enkäter på webben kommer jag att få en ful sidenkimono eller en parfym jag inte tål. Men man ska inte vara knusslig!

Senaste enkäten handlade om relationer. En av frågorna gällde gräl:

"I vilken omfattning grälar du och din partner?

a) Mindre än tidigare
b) Mer än tidigare
c) Lika mycket som tidigare "

Eh...

Det känns lite grann som en fråga i paritet med "Har du slutat slå din fru?".

Äntligen lyckades jag tajma in en pysselkväll igen. Det var ett tag sen! Innan jag gick iväg åt jag middag tillsammans med David som lite lätt förvirrat undrade var alla var när jag kom hem vid sextiden. I vanliga fall kommer åtminstone lillebror hem, och Anders har sin fasta hemkomsttid, men ingen av dem hade dykt upp när jag väl kom hem. Förhoppningsvis hade han tråkigt så att han inser att det finns mening med att möta omvärlden.

"Till sin form är Mistero Buffo enmansteater, dvs med

en ensam berättare/gestaltare på scenen. Fyra korta

stycken binds ihop till en helaftonsföreställning. Den

bygger vidare på en tradition från medeltida gycklare

som levererade många giftiga skratt åt makten, åt det

pompösa och uppblåsta. En del var fattiga munkar,

som inte sällan stod i skarp motsättning mot kyrkans

och samhällets mäktiga."

Fortsättningsvis skulle du fått läsa om hur det var när Özz Nujen spelade Mistero Buffo på Storsjöteatern - men alltihop försvann! Vad less jag blir! Nu går jag och läser Icakuriren istället. Jag har haft period. Då och då är det kul att prenumerera på Icakuriren. Den kommer snällt varje vecka, och alltid är det något av intresse att läsa. Dessutom rymmer den bra recept. Men efter ett tag är mitt behov mättat. När jag tog ett tag i postkorgen igår för att leta fram min deklarationsblankett hittade jag 5 olästa nummer. Jag tror jag avstår från att förnya prenumerationen!

Att byta däck på bilen är ungefär som att bädda med rena lakan: otroligt skönt när det är gjort, och egentligen inte något oerhört stort besvär, åtminstone inte när man är två. Den här gången hade vi dessutom bara en bil att byta på eftersom Bully lämnade familjen före jul.

I skymningen lassade vi sommardäck i Billy och drog iväg till en plan parkering på Campus. Jag hissade och dissade, medan Anders lossade och drog åt skruvar. Sen smög vi hem och det hördes nästan ingenting när däcken rullade över asfalten.

Bilen smyger aldrig så tyst som just då sommardäcken kommit på. Imorgon ska vi färdas ända till Östberg där Knäpp-Lena firar att hon snart fyller 50. Innan dess ska jag jobba. Troligtvis blir det en lugn dag på jobbet. Få kommer att vara där, och ingen kommer att tro att någon är där - en perfekt dag för att få saker och ting gjorda.

Nu börjar min sista månad som universitetsanställd. Jippi, känns som ett adekvat uttryck.

Kommer jag att sakna den akademiska friheten?

Troligtvis inte. Den är överreklamerad.

I själva verket är vi lika begränsade och kontrollerade som vilka statstjänstemän som helst. Skillnaden är möjligen att vi kan komma undan lite enklare i vissa sammanhang helt enkelt på grund av att organisationen genomsyras av principer som sällan eller aldrig följs upp. Jag har genom åren testat systemet och vet var kryphålen finns vad gäller att slippa diverse tråkiga uppgifter. Å andra sidan är det inte så många som brytt sig om vad jag hållit på med så länge ingen klagat. Det senare är medaljens baksida och det som i längden leder till apati och leda.

Jag kommer att sakna massornas jubel efter väl genomförda föreläsningar och tacksamheten hos de som jag hjälpt i kraft av mina kunskaper. (Det lät väl ödmjukt och bra?!) Om några år kommer jag nog bara att minnas sådant, för jobbet som sådant har många ljuspunkter.

När jag byter jobb kommer jag framförallt mer få jobba med sådant som jag kan och utveckla mig själv snarare än andra. Det ser jag fram emot.

Valborgsmässoafton igår. Av detta märkte jag inte mycket. Jag var endast en passiv betraktare. När tåget från Norge passerade Lungvik och Badhusparken såg jag folk i rörelse, och senare på kvällen hörde vi detonationer här och var i Odenslund.

Sådær, nu har jag gjort min selvangivelse før 2007, dvs min norska sjælvdeklaration. I Norge ær det till och med så utvecklat att man inte behøver gøra något øverhuvudtaget om man inte har några ændringar eller tillægg. Man får om man vill men måste inte. Eftersom jag bara ær 20% norsk ville jag lægga till det till handlingarna, och det gjorde jag enkelt på skatteetatens hjemmeside. Som vanligt kænns det lite fnissigt nær jag ska uppge mitt norska personnummer enligt vilket jag ær fødd 70/7!

Før øvrigt ær det soligt och vackert i Levanger. Vi planerade att æta lunch ute, men førtruppen kom raskt in igen. Det blåste så på uteplatsen att maten blåste bort! T ex hade Bentes ost blåst av smørgåsen. Ingen fuskblåst hær inte!

Dagen børjade før øvrigt med att jag tillsammans med min chef upptæckte att jag høll på att førvanska forskningsresultat. Jag hade inført en virtuell ættestupa och tagit bort alla øver 66 år ur filen som vi arbetade med. Sånt SKA man upptæcka, och jag ræknade ut att jag gjorde det i går kvæll, så det var ingen større skada skedd - men lite extraarbete blev det ændå før att restaurera datafilen som jag arbetar med. Chefens reaktion var totalt odramatisk. Han var inte ett dugg bekymrad, før det var ju inte han som fick extrajobb!

På hemmaplan har Billy varit på kontroll. Redan igår fick jag lite nyheter om honom. Anders hade tvættat honom och upptæckt att han var grøn! Besiktningen gick sådær. Det var någon fjæder som var av. Rent akut hade Anders lyckats få det fixat hos det helt fantastiska Bilteknik, stans bæsta bilverkstad. Att de fixar en sån sak direkt en dag nær de ska sluta kl 11 ær bara det helt makaløst. Dessutom brukar de gøra det de gør på ett alldeles utmærkt sætt. Bilteknik får fem avbrutna fjædrar av fem møjliga!

Det är möjligt att vi har gjort det nu!

När vi flyttade in till stan bestämde vi oss för att vi skulle äta på varenda restaurang i stan - och nu har vi nog klarat av den sista, som blev Lilla Siam. Vi har i och för sig ätit lunch där tidigare, men det räknas inte. Sen finns det ett antal pizzerior som vi inte har besökt, men vi har valt att inte räkna in dem. Det kanske är lite fusk, men vi vill hellre gå på M och Pera och Innefickan och Bistro Artist och... ja, en hel massa andra restauranger som vi nu har besökt och gärna besöker igen.