Messias
Nu vet jag hur lång Hændels Messias ær: som restiden mellan Østersund och Hell!
På søndag ska Emma och jag och några till (c:a 70 sångare+orkester) framføra hela verket, dock inte på Nabotåget utan i Stora Kyrkan. Igår inførskaffade jag skivan (køpte!!) och lyssnade uppmærksamt samtidigt som jag læste partitur, hela vægen till Hell. Nu kan jag allt... næstan!
På søndag ska Emma och jag och några till (c:a 70 sångare+orkester) framføra hela verket, dock inte på Nabotåget utan i Stora Kyrkan. Igår inførskaffade jag skivan (køpte!!) och lyssnade uppmærksamt samtidigt som jag læste partitur, hela vægen till Hell. Nu kan jag allt... næstan!
Godmorgon!
I Levanger ær det uppenbar vårvarning! Marken ær mer bar æn snøtæckt och luften ær vårfrisk, lite krispig men aningen varm. Som alltid kænner jag mig gynnad som får ha två klimat parallellt.
På torsdagmornar har vi avdelningsmøte på FoU-avdelningen. Sedan jag bytte arbetsdagar från tisdag-onsdag till onsdag-torsdag kan jag vara med på dem, och det ær nog en førdel. Jag får bættre koll på saker som rør både avdelningen och æven hela organisationen. På det hela taget ær det en førdel, och eftersom jag ær svensk ær det ingen som har stora førvæntningar på synpunkter från mig.
Igår var jag bland annat och fyndade några bøcker på den norska bokrean.
Det jæmnade ut sig
Kan meddela att mitt rum på Rødkløverhuset var aningen mindre æn nyckelbrickan. Så det jæmnade ut sig!
På mitt stora kontor
Idag ær jag i Namsos och har ett av mitt livs størsta kontor. Som arbetsrum idag får jag disponera ett møtesrum, så jag har till exempel 15 olika stolar att vælja att sitta på (och då har jag inte reknat de som står i staplar i hørnet).
Det er som att det mesta ær i bautaformat i Namsos idag. Jag ska bo på "Rødkløverhuset" som drivs av någon slags patientførening (jag har bott på liknande i Levanger) och nyckelbrickan jag fick med nycklar dit ær ENORM. Knappast något man vill glømma att læmna igen. Men den kanske kan vara anvændbar om jag ger mig ut på kvællspromenad och blir antastad av lokala skummisar. Då ska jag hytta med den enorma nyckelbrickan och skummisarna kommer att vika hædan snabbare æn snabbt.
Utanfør fønstren (obs!) skiner solen øver Namsos dær det ær uppenbar vårkænsla. Det ær fortfarande en hel del snø, men den smælter av dagsmejan. Nu har jag jobbat klart før idag tycker jag så det återstår før mig att besluta om jag ska gå och simma inne i berget eller om jag ska røra mig utomhus i vårsolen.
Det er som att det mesta ær i bautaformat i Namsos idag. Jag ska bo på "Rødkløverhuset" som drivs av någon slags patientførening (jag har bott på liknande i Levanger) och nyckelbrickan jag fick med nycklar dit ær ENORM. Knappast något man vill glømma att læmna igen. Men den kanske kan vara anvændbar om jag ger mig ut på kvællspromenad och blir antastad av lokala skummisar. Då ska jag hytta med den enorma nyckelbrickan och skummisarna kommer att vika hædan snabbare æn snabbt.
Utanfør fønstren (obs!) skiner solen øver Namsos dær det ær uppenbar vårkænsla. Det ær fortfarande en hel del snø, men den smælter av dagsmejan. Nu har jag jobbat klart før idag tycker jag så det återstår før mig att besluta om jag ska gå och simma inne i berget eller om jag ska røra mig utomhus i vårsolen.
Ingen røk utan eld
Gårdagskvællens træff i skrivarkursen høll på att bli ett riktigt hett tillfælle. Nær det var dags att diskutera Anders kapitel børjade det pyra så smått, och rætt vad det var børjade det brinna i Britts papper! Hon hade hållit det før næra ett av de tænda ljusen på bordet... Så kan det gå!
Emma på besök
Emma hälsar på. Vi sitter med varsin dator i varsitt knä. På CD-spelaren snurrar Sigvart Dagsland, för min del en helt ny bekantskap, jag köpte en CD för 59 norska kronor, men tydligen har han en 25-årig karriär och inte helt obemärkt heller. Det är bara att konstatera: det yttre är viktigt. Jag gillade omslaget på skivan utan att riktigt kunna gissa vilken sorts musik det var. Men nu vet jag. Han är i samma genre som vi.
Ur led är tiden
"Oftast är maginfluensan helt ofarlig, även om man kan bli väldigt medtagen av den. Utmattningen kan lindras genom att dricka mycket, gärna vätskeersättning som tillför blandannat de salter som kroppen förlorar om man är mycket dålig." (www.maginfluensa.com)
Således har jag kokat vätskeersättning. Om jag har maginfluensa eller inte ska jag låta vara osagt, men symptomen har jag onekligen. Däremot kan orsaken vara någon annan, t ex musikalisk frustration. Igår afton hade Anders och jag en spelning hemma hos oss för 7 trevliga norrmän. Det var Hege och hennes kompisar som var i stan. De brukar göra en resa till Östersund då och då och traditionen är att det är någon som hittar på program för helgen. Den här gången var det Heges och Marits tur, och då kom de på att de ville bjuda på en liten musikstund före lördagsmiddag för vilken de bokat in sig på En Liten Röd. För att förbereda besöket hos oss hade Hege läst ur Havamal för sina vänner och hon hade speciellt önskat att vi skulle inleda med Eg Veit som bygger på några strofer ur Havamal.
Vi hade tränat en hel del under dagen. Bland annat hade vi arrangerat om två låtar, en där jag la på fiolkomp och en som vi drog upp i tempo. Vi var själva mycket nöjda med bådadera. Emma kom in och provlyssnade och nickade instämmande. Det var ett bra tecken.
Vid 18-tiden anlände vår lilla publik och de bänkade sig i vardagsrummet med bubbelvin. Det är möjligt att vi hade den bästa publiken någonsin! De var uppmärksamma och uppenbart förtjusta. När vi skulle spela "Håll om mig" utbrast Marit förtjust: "Åh, den är så vacker" (fast på norska då).
Sedan norrmännen avgått mot En Liten Röd drog vi iväg till Restaurang M där det var medlemsfest för Föreningen SAM. Vi hade missat årsmötet och kunde gå direkt på väsentligheterna: indisk buffé. Efter maten uppträdde två trubadurer. Nu vill jag inte påstå att det var deras fel, men faktum är att under deras uppträdande blev jag så akut illamående att jag var tvungen att gå ut och spy. Anders hängde på och bar min handväska hem. Jag hade fullt sjå att få med mig själv. Ja, och fortsättning följde hemma. Nån gång på småtimmarna avtog floden, och istället hade jag ont i huvudet och min oerhört tomma mage. Således har jag kokat vätskeersättning. Det smakar nästan lika bra som indisk buffé!
Således har jag kokat vätskeersättning. Om jag har maginfluensa eller inte ska jag låta vara osagt, men symptomen har jag onekligen. Däremot kan orsaken vara någon annan, t ex musikalisk frustration. Igår afton hade Anders och jag en spelning hemma hos oss för 7 trevliga norrmän. Det var Hege och hennes kompisar som var i stan. De brukar göra en resa till Östersund då och då och traditionen är att det är någon som hittar på program för helgen. Den här gången var det Heges och Marits tur, och då kom de på att de ville bjuda på en liten musikstund före lördagsmiddag för vilken de bokat in sig på En Liten Röd. För att förbereda besöket hos oss hade Hege läst ur Havamal för sina vänner och hon hade speciellt önskat att vi skulle inleda med Eg Veit som bygger på några strofer ur Havamal.
Vi hade tränat en hel del under dagen. Bland annat hade vi arrangerat om två låtar, en där jag la på fiolkomp och en som vi drog upp i tempo. Vi var själva mycket nöjda med bådadera. Emma kom in och provlyssnade och nickade instämmande. Det var ett bra tecken.
Vid 18-tiden anlände vår lilla publik och de bänkade sig i vardagsrummet med bubbelvin. Det är möjligt att vi hade den bästa publiken någonsin! De var uppmärksamma och uppenbart förtjusta. När vi skulle spela "Håll om mig" utbrast Marit förtjust: "Åh, den är så vacker" (fast på norska då).
Sedan norrmännen avgått mot En Liten Röd drog vi iväg till Restaurang M där det var medlemsfest för Föreningen SAM. Vi hade missat årsmötet och kunde gå direkt på väsentligheterna: indisk buffé. Efter maten uppträdde två trubadurer. Nu vill jag inte påstå att det var deras fel, men faktum är att under deras uppträdande blev jag så akut illamående att jag var tvungen att gå ut och spy. Anders hängde på och bar min handväska hem. Jag hade fullt sjå att få med mig själv. Ja, och fortsättning följde hemma. Nån gång på småtimmarna avtog floden, och istället hade jag ont i huvudet och min oerhört tomma mage. Således har jag kokat vätskeersättning. Det smakar nästan lika bra som indisk buffé!
Fredag kväll igen
Tiden går så fort! Men idag har vi i alla fall gjort något VIKTIGT: Hämtat korrekturexemplaret av vår skiva! Vi fick ett komplett fodral med inlagor och skiva med tryck på. Den är otroligt fin! I slutet av nästa vecka kan vi hämta sisådär 100 stycken.
Dagen till ära, bland annat, gick vi till M och åt middag. Där blir vi aldrig besvikna! Innan dess hade Anders och jag varit på förvernissage på Galleri Bohlin & Bastard och tittat på häftiga tavlor. Jag skulle gott kunna tänka mig flera av dem hemma hos oss. Halva konstklubbens styrelse var på plats. När vi kom var Louise och Agneta i full färd med att försöka välja vilken tavla de skulle pricka. Jag fick vara med och välja, så det blev en av de rödare.
Jag har gjort min sista resa till Norge för året. Nästa onsdag, jämn vecka, är det julafton. Då har de inga större behov av rådgiver i statistikk i Levanger. Jag hade tänkt ta en promenad till Magneten och shoppa lite julklappar i onsdags men det blev intet av med det, för jag blev hembjuden till Hege och Marit på middag. Mysigt! Jag fick till och med en adventspresent. De har en väninna som förser dem med adventspresenter varje år och de delade frikostigt med sig av dem. Liksom i Östersund var det full vinter i Levanger. När jag gick tillbaka mot sykehusområdet efter middagen var det stjärnklart och även på marken glittrade det i snökristaller. Det kändes som jag var helt omgiven av stjärnor!
Dagen till ära, bland annat, gick vi till M och åt middag. Där blir vi aldrig besvikna! Innan dess hade Anders och jag varit på förvernissage på Galleri Bohlin & Bastard och tittat på häftiga tavlor. Jag skulle gott kunna tänka mig flera av dem hemma hos oss. Halva konstklubbens styrelse var på plats. När vi kom var Louise och Agneta i full färd med att försöka välja vilken tavla de skulle pricka. Jag fick vara med och välja, så det blev en av de rödare.
Jag har gjort min sista resa till Norge för året. Nästa onsdag, jämn vecka, är det julafton. Då har de inga större behov av rådgiver i statistikk i Levanger. Jag hade tänkt ta en promenad till Magneten och shoppa lite julklappar i onsdags men det blev intet av med det, för jag blev hembjuden till Hege och Marit på middag. Mysigt! Jag fick till och med en adventspresent. De har en väninna som förser dem med adventspresenter varje år och de delade frikostigt med sig av dem. Liksom i Östersund var det full vinter i Levanger. När jag gick tillbaka mot sykehusområdet efter middagen var det stjärnklart och även på marken glittrade det i snökristaller. Det kändes som jag var helt omgiven av stjärnor!
God morgen!
Igår var det perfekt att bo på Hotell Backlund. Levanger igår kvæll var næmligen snøigt och slaskigt så till den grad att den inte var omøjligt men definitivt inte behagligt att gå ut. Således læmnade jag inte hotellet på kvællen sedan jag tagit mig dit. Det fanns ingen anledning, eftersom de har såvæl en riktigt bra restaurang som en i stort sett lika riktigt bra bistro.
Jag valde restaurangen. Det var jag ganska ensam om. Stundtals satt jag helt ensam dær. Det kændes lite udda med lyxigt.
På menyn fanns det mest julmat. Men faktum ær att det fortfarande ær november, och november ær ingen julmånad æven om affærsmænnen førsøker få oss att tro det. Så då fick det bli en av de få icke-juliga rætterna på menyn: pepparstek. Det var pepparstek på norskt vis, med diverse læckra tillbehør som blomkålspure, grøn sparris m m. Mina smakløkar uppskattade anrættningen.
På fin restaurang æter man givetvis dessert också. Karamellpudding låter inte så sofistikerat, men på franska blir det Crème Caramel, och det ær en tjusig dessert!
Efter denna utsøkta middag, under vilken jag också fick mig hotellets historia till livs av Knut som arrenderar restaurangen, førstrødde jag mig med svensk TV4 på hotellrummet. "Bonde søker fru", minsann. Spænningen var olidlig! Bonderomantik ska man inte førakta.
Idag ska jag hålla kurs i SPSS (Statistical Package for Social Sciences) næstan hela dagen tills jag åker hem.
Litt norsk
Jag vet att ni gillar lite norska bokstæver ibland, så varsågod!
Just nu sitter jag och væntar på någon som skulle komma hit før att træffa mig 15.30. En inte alltfør djærv gissning ær att hon glømt bort det eller fått førhinder, før nu ær klockan 16.17 och jag har inte ens sett någon irra omkring i korridoren. Jag kan nog snart stænga firman och gå till Hotell Backlund dær jag får ta in ikvæll. Hotellfrukost imorgon således. Nu ær den inte særskilt anmærkningsværd på Hotell Backlund, men ændå. Hotellfrukost ær hotellfrukost.
Nu høll jag på att bli inlåst dessutom. Åse hade lite bråttom och viftade in och slæckte och låste expedisjonen hvor jeg sitter just nå. Jag protesterade givetvis, så nu har jag inte bara ljust fortfarande utan Åses nycklar dessutom.
Imorse nær jag gick till tåget mådde jag illa. Det var rejælt halt eftersom det regnade på snøn som legat så vit och vacker på senare tid. Jag koncentrerade mig på att sætta ner føtterna førsiktigt. Den friska luften gjorde att jag mådde lite mindre illa, men det slæppte inte. Først næstan nere vid jærnvægsstationen lyfte jag blicken och insåg att hela værlden var suddig! Inte konstigt att jag mådde illa. Jag hade glømt att sætta i kontaktlinserna! Som tur var hade jag packat ner glasøgonen, så væl på tåget kunde jag sætta på mig dem och se aningen længre æn den nærmaste halvmetern igen. Det var skønt.
Just nu sitter jag och væntar på någon som skulle komma hit før att træffa mig 15.30. En inte alltfør djærv gissning ær att hon glømt bort det eller fått førhinder, før nu ær klockan 16.17 och jag har inte ens sett någon irra omkring i korridoren. Jag kan nog snart stænga firman och gå till Hotell Backlund dær jag får ta in ikvæll. Hotellfrukost imorgon således. Nu ær den inte særskilt anmærkningsværd på Hotell Backlund, men ændå. Hotellfrukost ær hotellfrukost.
Nu høll jag på att bli inlåst dessutom. Åse hade lite bråttom och viftade in och slæckte och låste expedisjonen hvor jeg sitter just nå. Jag protesterade givetvis, så nu har jag inte bara ljust fortfarande utan Åses nycklar dessutom.
Imorse nær jag gick till tåget mådde jag illa. Det var rejælt halt eftersom det regnade på snøn som legat så vit och vacker på senare tid. Jag koncentrerade mig på att sætta ner føtterna førsiktigt. Den friska luften gjorde att jag mådde lite mindre illa, men det slæppte inte. Først næstan nere vid jærnvægsstationen lyfte jag blicken och insåg att hela værlden var suddig! Inte konstigt att jag mådde illa. Jag hade glømt att sætta i kontaktlinserna! Som tur var hade jag packat ner glasøgonen, så væl på tåget kunde jag sætta på mig dem och se aningen længre æn den nærmaste halvmetern igen. Det var skønt.
Kommer Emms Spisestue bli succé?
Direkt efter jobbet igår gick vi till den nyøppnade restaurangen, som ligger alldeles vid jernbanestasjonen i Levanger.
Det børjade bra. Vi kom gick ner i en liten, mysig restaurang. Det har varit grekisk restaurang dær tidigare, så det var målningar med grekiska motiv i trappan ner.
Servitriserna såg ut och betedde sig som om de jobbade på en nyøppnad asiatisk krog, typ familjeføretag. I så fall var de de inlånade kusinerna som var dær tillfælligt før att av sin godhet ge en hjælpande hand trots att de egentligen ær børsmæklare eller nåt liknande.
Menyn var ganska lovande. En hel del læt gott. Vissa rætter var øverkryssade før att råvaror fattades, och lax som Gun bestællde fanns inte heller.
Dryckeslistan innehøll vatten, læsk, øl - och sprit. Spritlistan var længst. Men den var nog bara en atrapp, før all øl som fanns var alkoholfri, beroende på att de inte fått klart med sprittillstånden, så æven om vi inte testade att bestælla något från spritlistan så antar vi att æven det var på den omøjliga sidan.
Jag bestællde torsk med kronærtskocka och rødbetor. Det læt spænnande. Min vision av rætten var dessværre betydligt mer spænnande æn den anrættning jag fick. På den stekta torskfilén låg det en liten kronærtskocka från burk och två skivor rødbeta av det konserverade slaget. Fullt ætbart, men inte vært c:a 300 norska kronor.
Min enkla bedømning ær att Emms Spisestue kan få problem att klara sig. Vi var nøjda med sællskapet men inte mat och service.
ABC var en bra utgangspunkte
Så har jag hållit mitt føredrag med norska rim och svenskt tal. Det funkade bra. Vi hade 10-12 åhørare som satt och smaskade i sig frukt och mackor medan jag pratade. Och de pratade också endel. Jag fick lagom med frågor och kunde ge lagom svar på det mesta. Kul! Och sen blev jag avtackad på rim och fick en fin mugg med en ekorre på. Det tyckte Astri, som anordnat tillstællningen, passade bra till mig eftersom jag skuttar omkring mellan trædtopparna och samlar in om inte kottar så data. Kul!
Om en liten stund ska jag och några av mina norska jobbarkompisar gå ut och æta på en nyøppnad restaurang. Då blir kvællen lite kortare. Å andra sidan har jag inget emot att drælla omkring før mig sjælv ett tag heller. Jag lær hinna med både ock!
Den hær svængen bor jag återigen i Rødkløverhuset som ær mysigt boende før kvinnliga cancerpatienter egentligen. Men det fungerar också som reservboende nær de møblerade øvernattningsrummen ær upptagna. I natt var jag helt ensam i huset och hade stort mysigt vardagsrum och køk førutom mitt sovrum. Det ær hur vælordnat och pyssligt som helst dær. All ønskværd køksutrustning finns, och man får ta lite vad man vill i skafferi och kylskåp bara man betalar en ytterst ringa summa. Eftersom det ær i Norge finns det givetvis ett våffeljærn framstællt, och om det råkar vara slut på våffelsmeten i kylskåpet finns det recept på hur man blandar ihop en ny sats. Jag nøjde mig med att brygga lite kaffe åt mig igår kvæll sedan jag ætit min medhavda sushi. Det enda som jag møjligen tycker kænns lite too much ær alla urdragna sladdar! Det ær kanske en rimlig sækerhetsåtgærd att dra ur sladden till kaffebryggaren och vattenkokaren - men till TV:n, videon och DVD-spelaren etc. Huset har lite væl många urdragna sladdar. Det verkar lite tvångsmæssigt.
Om en liten stund ska jag och några av mina norska jobbarkompisar gå ut och æta på en nyøppnad restaurang. Då blir kvællen lite kortare. Å andra sidan har jag inget emot att drælla omkring før mig sjælv ett tag heller. Jag lær hinna med både ock!
Den hær svængen bor jag återigen i Rødkløverhuset som ær mysigt boende før kvinnliga cancerpatienter egentligen. Men det fungerar också som reservboende nær de møblerade øvernattningsrummen ær upptagna. I natt var jag helt ensam i huset och hade stort mysigt vardagsrum och køk førutom mitt sovrum. Det ær hur vælordnat och pyssligt som helst dær. All ønskværd køksutrustning finns, och man får ta lite vad man vill i skafferi och kylskåp bara man betalar en ytterst ringa summa. Eftersom det ær i Norge finns det givetvis ett våffeljærn framstællt, och om det råkar vara slut på våffelsmeten i kylskåpet finns det recept på hur man blandar ihop en ny sats. Jag nøjde mig med att brygga lite kaffe åt mig igår kvæll sedan jag ætit min medhavda sushi. Det enda som jag møjligen tycker kænns lite too much ær alla urdragna sladdar! Det ær kanske en rimlig sækerhetsåtgærd att dra ur sladden till kaffebryggaren och vattenkokaren - men till TV:n, videon och DVD-spelaren etc. Huset har lite væl många urdragna sladdar. Det verkar lite tvångsmæssigt.
Over here
Nu sitter jag på Super 8 Motel nånstans i Minneapolis. Solen skiner. Här är det tidig förmiddag medan det är eftermiddag hemma hos er. Vår dag har nyss börjat - med amerikansk frukost. Socker och vitt bröd i olika former fanns det gott om. Jag baserade min frukost på snabbgröt och jättesöt yoghurt. Har dock ätit bättre frukostar.
Igår var det resdag, och en extra lång sådan eftersom vi reste i västerled. Vi började med Frösön-Arlanda. Det stora flertalet hade valt harakiriflyget eller det tidiga morgontåget av brist på tilltro till SAS. Alla har rätt att göra sina egna val. Jag skulle nog inte vilja starta en tvåveckors utlandsresa med tågresa till Arlanda och bara tre timmars marginal. Nåja, alla kom dit i tid. Åsa och jag hade fräckheten att vinka glatt till våra medresenärer och gå och checka in direkt när vi kom fram. Så kul är det inte att dra omkring på packning även om man som jag har två oerhört fräscha och söta resväskor. De andra skulle checka in tillsammans för att få sitta på samma ställe. Vi trodde inte på konceptet och kunde konstatera att alla satt mer eller mindre utspridda i grupper.
Hur kul är det att flyga långt? ...måttligt... Det var i alla fall bättre till Reykavijk, där vi bytte plan, än efter bytet av plan då jag hamnade på mittplats innanför en stor dansk-amerikansk pappa vars oerhört stora fru låg tvärs över de tre platserna tvärs över gången så att deras två småflickor klängde på pappan istället. Jag blev lite sur när de drog ur kontakten till mina hörlurar.
Men allt har sitt slut, och till slut kom vi fram och fick kliva av. Det blev lite dramatiskt när vi skulle passera passkontrollen. Kicki blev utplockad ur kön och hämtad till ett förhörsrum. Efter en liten stund blev Åsa rekvirerad som tolk. Det visade sig att Kickis pass varit anmält försvunnet men hon hade sedermera hittat det. Såna pass uppskattas inte av amerikansk passpolis, men hon slapp ändå in med en allvarlig åthutning att inte göra om det - för det passet kommer hon inte in i landet med än en gång.
Nu ska vi snart på utflykt! Vi möttes av en stor banderoll med Välkommen. En glad Gunilla med make och ytterligare en stadig karl, Steve, som ska skjutsa runt oss mötte oss,
Igår var det resdag, och en extra lång sådan eftersom vi reste i västerled. Vi började med Frösön-Arlanda. Det stora flertalet hade valt harakiriflyget eller det tidiga morgontåget av brist på tilltro till SAS. Alla har rätt att göra sina egna val. Jag skulle nog inte vilja starta en tvåveckors utlandsresa med tågresa till Arlanda och bara tre timmars marginal. Nåja, alla kom dit i tid. Åsa och jag hade fräckheten att vinka glatt till våra medresenärer och gå och checka in direkt när vi kom fram. Så kul är det inte att dra omkring på packning även om man som jag har två oerhört fräscha och söta resväskor. De andra skulle checka in tillsammans för att få sitta på samma ställe. Vi trodde inte på konceptet och kunde konstatera att alla satt mer eller mindre utspridda i grupper.
Hur kul är det att flyga långt? ...måttligt... Det var i alla fall bättre till Reykavijk, där vi bytte plan, än efter bytet av plan då jag hamnade på mittplats innanför en stor dansk-amerikansk pappa vars oerhört stora fru låg tvärs över de tre platserna tvärs över gången så att deras två småflickor klängde på pappan istället. Jag blev lite sur när de drog ur kontakten till mina hörlurar.
Men allt har sitt slut, och till slut kom vi fram och fick kliva av. Det blev lite dramatiskt när vi skulle passera passkontrollen. Kicki blev utplockad ur kön och hämtad till ett förhörsrum. Efter en liten stund blev Åsa rekvirerad som tolk. Det visade sig att Kickis pass varit anmält försvunnet men hon hade sedermera hittat det. Såna pass uppskattas inte av amerikansk passpolis, men hon slapp ändå in med en allvarlig åthutning att inte göra om det - för det passet kommer hon inte in i landet med än en gång.
Nu ska vi snart på utflykt! Vi möttes av en stor banderoll med Välkommen. En glad Gunilla med make och ytterligare en stadig karl, Steve, som ska skjutsa runt oss mötte oss,
Godmorr, godmorr!
Nær jag kommer till jobbet med min tigervæska på slæp skrattar mina norska arbetskamrater! Ska jag tolka det som ett utslag av fræmlingsfientlighet?
Utomlands
Nu ær jag i Norge igen, och længe den hær gången. Ænda till imorgon (från igår). Det ær ændå dubbelt så långt som vanligt.
Igår var det en solig och vacker høstdag. Jag slutade redan vid halvfyratiden før att hinna in till Levangers lilla, lilla centrum och kika efter garn till Piv. Levangers centrum består av två parallella gator i två kvarter ungefær. Det ær hur mysigt som helst nær affærerna ær øppna med de som inte stænger kl 16 stænger 16.30 - så det gæller att sno på om man ska hinna in någonstans.
Sedan jag utrættat mitt ærende tog jag en promenad en bit bortanfør stan. På tillbakavægen hittade jag ett galleri som øppnade nyligen. Det ær belæget i stans gamla fængelse, så utstællningarna var såvæl i den stora, pampiga tingssalen som i små celler. Bara att gå omkring i huset var en upplevelse!
Imorgon ska jag hålla kurs. Jag gjorde de mesta førberedelserna på tåget igår, men jag ær inte helt klar ænnu. Bæst jag tar tag i det, før solen skiner idag också.
Møte i Hell
Nær jag åker till Levanger byter jag tåg i Hell.
Idag regnade det, så jag søkte skydd under ett tak medan jag væntade. Likadant hade en man gjort, och han inledde ett samtal.
Det visade sig att han var från Afganistan ursprungligen men nu sedan några år tillbaka bilmekaniker i Steinkjer. Han var uppenbart nyfiken på mig och frågade om allt møjligt, inklusive min ålder. I gengæld fick jag till exempel veta att det finns 7 olika språk i Afganistan och att dær slutar kvinnor med sex vid 55 års ålder.
Allt detta, medan regnet føll i strida strømmar øver Trøndelag.
Nær tåget kom fick jag dock slå mig till ro i eget hørn och fortsætta lyssna på "Tillsammans ær man mindre ensam". Det var jag rætt nøjd med.
Idag regnade det, så jag søkte skydd under ett tak medan jag væntade. Likadant hade en man gjort, och han inledde ett samtal.
Det visade sig att han var från Afganistan ursprungligen men nu sedan några år tillbaka bilmekaniker i Steinkjer. Han var uppenbart nyfiken på mig och frågade om allt møjligt, inklusive min ålder. I gengæld fick jag till exempel veta att det finns 7 olika språk i Afganistan och att dær slutar kvinnor med sex vid 55 års ålder.
Allt detta, medan regnet føll i strida strømmar øver Trøndelag.
Nær tåget kom fick jag dock slå mig till ro i eget hørn och fortsætta lyssna på "Tillsammans ær man mindre ensam". Det var jag rætt nøjd med.
Skatteoppgjör 2007
Lite försinkat kom mitt norska skattebesked, och det var kanske tur, för jag har fått en rejäl restskatt - mer än jag betalat in i preliminärskatt. Glatt ovetande om detta har jag haft en härlig sommar. Nåja, jag utgår från att det är ett misstag. Det har jag skrivit till skatteetaten, men ikke desto mindre måste jag nog betala in 15000 norska kronor ändå i väntan på att de ändrar sitt beslut. Det kan bli en lång och kall höst!
Helgen var på det hela taget lite väl fylld av missräkning och tragedi. Det allra värsta var nyheten om att en av mina vänners dotter är död. Jämförelsevis känns det lite futtigt att beakta att danskursen som jag anmält mig till blev inställd och att jag inte fick någon information om det - men likväl var det tråkigt eftersom det gjorde att hela helgen blev lite av ett vakuum. Och frukosten på balkongen som Anders lockade med imorse blev inte alls vad vi hade tänkt oss. Vi blev så till den grad uppvaktade av getingar att vi fick ta vår frukost och dra oss tillbaka till sängkammaren. Eftersom det var Anders som fixade frukosten idag hade jag kunnat ligga kvar och fått frukost på sängen om jag hade vetat det.
Det kommer säkert bättre helger så småningom. Och det har egentligen inte varit någon riktigt dålig helg det här heller även om jag varit med om bättre. Vi avslutade i alla fall med att öva igenom alla låtar som vi ska spela i Åre på tisdag och tyckte det gick bra. Tydligen tyckte inte David och hans kompis André detsamma för de lämnade byggnaden.
Helgen var på det hela taget lite väl fylld av missräkning och tragedi. Det allra värsta var nyheten om att en av mina vänners dotter är död. Jämförelsevis känns det lite futtigt att beakta att danskursen som jag anmält mig till blev inställd och att jag inte fick någon information om det - men likväl var det tråkigt eftersom det gjorde att hela helgen blev lite av ett vakuum. Och frukosten på balkongen som Anders lockade med imorse blev inte alls vad vi hade tänkt oss. Vi blev så till den grad uppvaktade av getingar att vi fick ta vår frukost och dra oss tillbaka till sängkammaren. Eftersom det var Anders som fixade frukosten idag hade jag kunnat ligga kvar och fått frukost på sängen om jag hade vetat det.
Det kommer säkert bättre helger så småningom. Och det har egentligen inte varit någon riktigt dålig helg det här heller även om jag varit med om bättre. Vi avslutade i alla fall med att öva igenom alla låtar som vi ska spela i Åre på tisdag och tyckte det gick bra. Tydligen tyckte inte David och hans kompis André detsamma för de lämnade byggnaden.
Om IT-tekniker och det glada livet i Norge
På alla større arbetsplatser finns det IT-tekniker, och de ær av troligtvis ganska førklarliga skæl ofta av en viss sort: sega kontrolltyper som førelæser om regler och førordningar som førklaring till varfør saker och ting inte kan fungera smidigt. Det finns lysande undantag också, typ Dag på Miun t ex, men de ær dessværre, før oss andra, oftast undantag. Å andra sidan ær det nog rætt naturligt; før att kunna jobba med IT bør man vara tålmodig och noggrann. Eftersom æven IT-tekniker ær mænniskor kan de inte ha alla goda egenskaper, så helhetssyn och allmæn smidighet kanske inte alla gånger går att førena med de mer nødvændiga egenskaperna. GE och jag hade en liten diskussion med en av våra tekniker om varfør vi inte får vara administratører på våra datorer på jobbet. Det skulle førenkla før alla. Anledningen var tydligen att GD då skulle bli ansvarig før alla suspekta program som vi (givetvis?) skulle installera på våra datorer i så fall. Det kænns som en høgst krystad førklaring till varfør teknikerna ska ha monopol på att installera och fixa med datorerna. Før min del kænns det vældigt protektionistiskt. De skulle sækert ha adekvata arbetsuppgifter ændå, och vi skulle slippa den frustrerande væntan på att saker och ting ska fixas.
Væl i Norge kunde jag konstatera att jag återigen inte kom ut på nætet. Det har hænt førr, och då liksom nu efter det att jag fått något annat fixat på datorn (av behørigt tekniker). Jag felanmælde och fick (givetvis) ingen snabb hjælp eftersom service till livsviktig apparatur på sjukhuset givetvis kommer føre. Men idag har jag fixat det sjælv! Jag testade att ændra lite instællningar før Internet Explorer, och vips funkade det! Jag kanske borde søka jobb på en IT-avdelning?
Det bæsta igår var før øvrigt utflykten som Hege hade planerat. Nær jag hade kommit till jobbet kom hon och berættade att hon tænkt sig en fjælltur efter jobbet tillsammans med mig om jag ville. Visst ville jag. Det enda som något bekymrade mig var huruvida jag kunde gå i mina vanliga skor - men det var inget problem, før Hege hade præktiga Lundhagskængor att låna ut åt mig. Så då var beslutet fattat. Åse hængde också på. Sedan vi med hjælp av Erling kollat den lokala væderleksprognosen som lovade regn framåt femtiden stack vi ivæg redan vid tretiden. Skallen, som vi skulle bestiga, ligger c:a 1,5 mil från Levanger. Vi åkte bil næstan till trædgrænsen och gick sedan, bitvis næstan lodrætt uppfør. Efter en dryg timma var vi uppe på toppen. Det blåste lite, men vi slog oss ner i læ och drack kaffe och åt smørgåsar. Runt om oss var det svarta regnmoln och regnskurar, men dær vi var føll bara några droppar! Att gå ner var lite svårare, men vi gick lite omvægar før att komma runt de brantaste partierna, så det gick bra det med.
Væl i Norge kunde jag konstatera att jag återigen inte kom ut på nætet. Det har hænt førr, och då liksom nu efter det att jag fått något annat fixat på datorn (av behørigt tekniker). Jag felanmælde och fick (givetvis) ingen snabb hjælp eftersom service till livsviktig apparatur på sjukhuset givetvis kommer føre. Men idag har jag fixat det sjælv! Jag testade att ændra lite instællningar før Internet Explorer, och vips funkade det! Jag kanske borde søka jobb på en IT-avdelning?
Det bæsta igår var før øvrigt utflykten som Hege hade planerat. Nær jag hade kommit till jobbet kom hon och berættade att hon tænkt sig en fjælltur efter jobbet tillsammans med mig om jag ville. Visst ville jag. Det enda som något bekymrade mig var huruvida jag kunde gå i mina vanliga skor - men det var inget problem, før Hege hade præktiga Lundhagskængor att låna ut åt mig. Så då var beslutet fattat. Åse hængde också på. Sedan vi med hjælp av Erling kollat den lokala væderleksprognosen som lovade regn framåt femtiden stack vi ivæg redan vid tretiden. Skallen, som vi skulle bestiga, ligger c:a 1,5 mil från Levanger. Vi åkte bil næstan till trædgrænsen och gick sedan, bitvis næstan lodrætt uppfør. Efter en dryg timma var vi uppe på toppen. Det blåste lite, men vi slog oss ner i læ och drack kaffe och åt smørgåsar. Runt om oss var det svarta regnmoln och regnskurar, men dær vi var føll bara några droppar! Att gå ner var lite svårare, men vi gick lite omvægar før att komma runt de brantaste partierna, så det gick bra det med.
Det ska va gott att leva!
Vi går fortfarande i væntans tider, men vi gør det i ett behagligt tempo.
Igår cyklade vi ut på Frøsøn och satte upp anslag om vår spelning på Stocke Titt, idag har vi vandrat runt i stan.
Det ær kul att se stan med nya øgon, før vår del var det Var-finns-anslagstavlorna-øgonen som vi anvænde. Det finns faktiskt en hel del nær man tittar noga, men inte alltid dær man kan førvænta sig. T ex tyckte vi att det borde finnas en stor, bra anslagstavla på buss-stationen - men icke. De som passerar dær ska nog bara se till att komma med rætt buss. Dæremot finns det ofta anslagstavlor vid mataffærer, åtminstone om de inte ligger centralt. Folk som handlar mat behøver också upplysningar och inspiration.
Hillevi ønskade broccoligratæng med renskav och sællskap av syster Emma till middagen, så det fixade vi. Det kænns rætt normalt att ha Hillevi hemma igen. Efter maten spelade vi in några låtar. Førr eller senare ska vi få till en sida på Myspace. Emma pillade på vår ljudanlæggning lite mer, och nu låter det riktigt bra. Vi har också køpt en liten grunka att koppla basen via, så nu låter den bra utan egen førstærkare också. Vi har insett att vårt køp av ljudanlæggning lætt kan føra med sig en hel del ytterligare investeringar, men det får væl bli så då. Vi behøver ændå ingen snøskoter.
Igår cyklade vi ut på Frøsøn och satte upp anslag om vår spelning på Stocke Titt, idag har vi vandrat runt i stan.
Det ær kul att se stan med nya øgon, før vår del var det Var-finns-anslagstavlorna-øgonen som vi anvænde. Det finns faktiskt en hel del nær man tittar noga, men inte alltid dær man kan førvænta sig. T ex tyckte vi att det borde finnas en stor, bra anslagstavla på buss-stationen - men icke. De som passerar dær ska nog bara se till att komma med rætt buss. Dæremot finns det ofta anslagstavlor vid mataffærer, åtminstone om de inte ligger centralt. Folk som handlar mat behøver också upplysningar och inspiration.
Hillevi ønskade broccoligratæng med renskav och sællskap av syster Emma till middagen, så det fixade vi. Det kænns rætt normalt att ha Hillevi hemma igen. Efter maten spelade vi in några låtar. Førr eller senare ska vi få till en sida på Myspace. Emma pillade på vår ljudanlæggning lite mer, och nu låter det riktigt bra. Vi har också køpt en liten grunka att koppla basen via, så nu låter den bra utan egen førstærkare också. Vi har insett att vårt køp av ljudanlæggning lætt kan føra med sig en hel del ytterligare investeringar, men det får væl bli så då. Vi behøver ændå ingen snøskoter.
I væntans tider
Idag har vi inte færdats særskilt långt. Mest bara upp och nerfør trapporna till tvættstugan. Det ær alltid lika skønt nær vi kommit oss før att boka tvættstuga och tvætta allt i tvættkorgen. Sen klarar vi oss i flera veckor. Mellan vændorna till tvættstugan har vi mest suttit på balkongen och læst. Det har varit en alldeles lagom solig dag før det. Inte øverdrivet soligt men ændå ganska varmt och skønt. Før min del har jag mest varit i Chile på 1500-talet medan Anders varit nånstans vid Svarta Havet ænnu tidigare i historien.