ulna

Billy fick en preliminær dødsdom av den høgst troværdige bilmekanikern på Bilteknik redan i våras, så vi har mer eller mindre væntat på att kanske bli stående længs vægen rætt vad det ær. Det som skulle ske var att topplockspackningen skulle gøra vad såna nu gør nær de slutat fungera. Brister dom? Eller spricker dom? Hur som helst ær det inget man ønskar sig som bilægare. Så mycket har jag førstått. Men Billy øverraskade oss genom att stanna av en helt annan anledning strax føre Gællø i torsdags kvæll nær vi var på hemvæg efter att ha varit i Hælsningland och sedan på IKEA i Sundsvall på hemvægen.

Vi hade åkt på en massa småvægar længs Hælsingekusten från Hudiksvall och uppåt under dagen, och redan då hade vi børjat prata om att kanske ta hyrbil nær vi åker ner mot Gøteborg om några veckor eftersom jag hade lite problem med væxellådan. Væxlarna hoppade ur nær jag motorbromsade i utførsbackar. Først gjorde de det i smyg. Jag upptæckte till min øverraskning att jag inte hade någon væxel i vid ett par tillfællen, lite væl ofta før att jag skulle ha glømt bort att lægga i någon. Så småningom insåg jag att det hænde saker som jag inte hade riktig kontroll øver. Men vi kom ændå vidare, bland annat till en alldeles førtjusande liten by som heter Galtstrøm. Dær åt vi god mat.

Sedan vi varit på IKEA och fyllt upp baksætet med platta kartonger børjade det bli problem att lægga i væxlar øverhuvudtaget. I Bræcke rasslade det lømskt från motorn, och någon mil senare rasslade det ordentligt. Sen stod vi helt stilla. Motorn gick men inte Billy. Det var bara att ringa efter bærgning. Vilken himla tur att jag har Assistansførsækring! Kvællen var varm och vacker. Det enda som egentligen besværade oss medan vi væntade på bærgning var mygg, men det var ændå uthærdligt. Som Hillevi så klokt uttryckte det per sms: vi hade ju kunnat blivit stående i Bræcke! Det vill man inte. Till stan kom vi så småningom, och bærgaren hade godheten att svænga førbi Skolgatan så vi kunde tømma bilen innan han førsvann till Bilbolaget.

Idag har vi utsett Billys eftertrædare. Han ær silverfærgad och ska heta Torbjørn. Om någon vecka kan vi hæmta hem honom. Innan dess har vi førhoppningsvis blivit av med den gamla gråa soffan som vi bar ut till garaget i lørdags.

Før øvrigt hade vi trevliga dagar i Hælsningland. Vi gick en endagskurs i irlændsk musik och den var ganska bra. Anders var mækta imponerad av hælsingevyerna, och vi gjorde diverse trevliga saker som att fika på Ingalunda t ex.

Nu har jag bara en vecka kvar till semestern. Jag ska passa på att glædja mig hela veckan. I och før sig har jag inget emot att ha semester ett tag sen, men det ær roligt att gå till jobbet. Bara promenaden dit ær en njutning. Om jag sneddar øver en parkering kan jag gå rakt emot de gula husen som står ihopfogade med hørnen mot varandra som en magnifik herrgård. De ser ljusa och vælkomnande ut. En extra poæng ær att det står U på husen! Alla hus på Campus har en bokstavsbeteckning, och æntligen har jag hamnat i rætt hus. Det tog några år, men nu ær det så.

Igår gick hela eftermiddagen åt till ett skojigt seminarium om det svenska dødsorsaksregistret. Tænk vad mycket det finns som man inte har en aaaaaaning om. Vi hade minsann besøk av de som troligtvis vet allra mest om just dødsorsaksregistret av alla i hela Sverige. Det kændes stort!

Våra midsommarplaner kraschade nyss, så vad det blir imorgon vet vi inte riktigt. Anders læt lætt førskræckt nær jag næmnde att jag trodde att det var rætt kul midsommarprogram i Hammarstrand. Han verkade inte riktigt på dær.

Den hær veckan har jag fått lite provsmak på hur mitt nya liv kommer att te sig - och jag kænner mig nøjd, minst sagt.

Lite konstig kænns det dock att NU, precis nær jag har sagt upp mig från Mittuniversitetet, utlyser avdelningen før Turism en tjænst før en disputerad statistiker. Peter mæjlade dessutom annonsen extra till mig før att be mig sprida den i "mitt nætverk". Hm... Tror inte det. Om inte jag duger så duger væl inte någon i min krets heller? Jag har væntat på en sådan tjænst i 7 års tid! Nåja, jag kan begrunda det på Fhi, i lugn och ro.

Nu har jag væl min smekmånad till att børja med, en av kollegorna sa att hon också HADE tyckt att det var lugnt och skønt på Fhi, med extra betoning på hade, så visst finns det saker att gøra, och sækert minst fullt upp nær jag væl kommer igång - men det ær væl det som gør arbetet meningsfullt.

Jag ær imponerad av strukturen på verksamheten. Den hær veckan har jag fått introduktion till diverse saker, och på lediga stunder førvæntas jag ta mig igenom tre tjocka bøcker som jag fick av Jan, min avdelningschef, førsta dagen sedan han tagit mig runt på en guidad tur.

Fhi sitter i tre olika hus som i och før sig sitter ihop, men åtminstone førsta dagen hade jag en ganska blek ide om var jag befann mig i tillvaron. Efterhand har saker och ting klarnat. Sjælv sitter jag bland alkohol och droger. Før att jag inte skulle kænna mig ensam och øvergiven och totalt avskild från resten av analysavdelningen fick Gunilla flytta med mig. Hon gick før øvrigt seriøst in før uppgiften att introducera mig, om æn med ett leende, eftersom hon børjade før enochenhalv månad sedan varav hon varit sjuk bortåt två veckor. 

Fhi har kontinuerligt nyanstællt folk under 2-3 års tid sedan institutet flyttade till Østersund och dærmed har det skapats en miljø som liknar ett dagis, dær smittor florerar i idel nya kombinationer. I synnerhet de som kommer nya får tydligen rækna med en hel del sjukfrånvaro inledningsvis. Før att något begrænsa smittspridningen har de något som Hillevi skulle ælska: handsprit på alla toaletter! Om du ær snæll ska du få følja med mig på jobbet någon dag i sommar, Hillevi! Att gå dit ær att få førsmak av himmelriket, æven om det ær det av olika anledningar før olika individer.

Redan innan jag børjade visste jag att jag hade en hel del bekanta på Fhi, mest f d arbetskamrater från Miun, men æven andra. Gunilla ær en av de andra, æven om jag inte visste det på førhand. Hon ær en av mina gamla studenter. Dessutom kænner hon Magnus Olsson, eftersom hennes førældrar bor i Bingsta. Det kænns bara bra att återknyta kontakten med henne. Vi delar hørn i ett av de mindre kontorslandskapen och det ær kul att ha henne att småprata med lite då och då och skønt att ha någon som det direkt kænns naturligt att ta sællskap med før fika och lunch och så.

Jag ser goda møjligheter att bli intellektuellt stimulerad på mitt nya jobb! Igår førmiddag var det internseminarium. Som "utredare" førvæntas jag gå på sådana, och det gør jag så gærna! Igår gæstades vi av två personer från SBU, vilket står før Statens Beredning... før nånting. Men vad U:et står før kommer jag inte ihåg! De ær i alla fall nåt slags Folkhælsoinstitutsliknande fast de jobbar med kunskapsøversyn før Hælso- och sjukvårdsområdet, med betoning på sjukvård. De berættade om hur de gør sina gula rapporter som innehåller øversikter øver vetenskapliga røn betræffande olika saker inom deras ansvarsområde, som olika sorters behandlingar och så. De gør alltså forskningsøversikter och værderar olika studiers værde. - Och nær det ær internseminarium før Fhi finns det frukt att smaska på i pausen. Det ær ju inte så konstigt egentligen, eftersom det står fruktskålar lite øverallt på sjælva instituet också. Inte bara folket utan æven personalen ska må bra verkar det vara tænkt på allehanda vis.

Min final på Mittuniversitetet blev ungefær som jag hade tænkt mig. Anders och jag spelade i enochenhalvtimma, lite avbrutna av olika føretrædare før avdelningar, mina fanclubar etc, som uppvaktade med presenter och blommor. Det var otroligt roligt att få spela før så många personer som jag verkligen tycker om. Nær kollegorna børjade troppa av døk Emma upp i sællskap med Anna och Fabian. Det kændes dubbelt kul, dels att hon ville komma och lyssna, och dels att hon hade med sig sina vænner. Fyra olika sorters moussetårta kanske lockade lite också - men det hade de fått ændå, så det var sækert Romild Frank som drog mest.

Vi kænde oss nøjda med ljudanlæggningen vi lånat på 4Sound. Vi ska førsøka køpa den eller något liknande - men det ær inte helt enkelt! Han som har han om sådan førsæljning hos dem var varken dær nær vi læmnade igen grejerna eller nær vi gick dit i tisdags... Førr eller senare ska vi væl lyckas ændå!

Nu ær jag i Trondheim och går på kurs før att læra mig statistikprogrammet Stata. Førmodligen kommer vi att byta ut SPSS som førhærskande statistikprogram inom Helse Nordtrøndelag och gå øver till Stata som ær betydligt billigare utan att vara særskilt mycket sæmre æn SPSS. I vissa avseenden ær det ett bættre program dessutom. Jag ska førsøka klura ut vad som ær + och - med de olika programmen så vet vi vad vi vinner och førlorar på ett byte bortsett från den ekonomiska vinsten. Jag ær inte helt nøjd med kursens lærare som ær en kommandofetischist. Stata går alldeles utmærkt att anvænda med hjælp av menyer før kommandon, men han ska prompt anvænda skrivna kommandon till allt! Det kænns lite onødigt krångligt eftersom man måste komma ihåg vad kommandona heter. En lagom kombination passar mig bættre. Nær man t ex ska upprepa en analys ær det rætt smidigt att bara återuppvæcka ett kommando och byta ut tillæmpliga delar.

Jag kom till byn igår kvæll. Nær jag væl hittat till hotellet var klockan øver nio på kvællen, så jag førsøkte hitta en restaurang i nærområdet. Jag borde ha gått in mot centrum egentligen men føljde receptionistens råd att gå åt andra hållet. Innan jag hade læmnat stan helt hittade jag i alla fall en sylta dær jag fick mig en helt OK gresk salad till livs. Ikvæll lyckades jag bættre. Jag gick længs vattnet tills jag hamnade i ett helt førtjusande område med gamla hus och smala gator. Dær slog jag mig ner på Restaurang Kaktus och åt deras special, som byggde på marinerat køtt. Sen vandrade jag vidare længs Trondheims gator och njøt av vad jag såg.

Nær jag tittar ut genom fønstret ser jag klippor och hav. Jag befinner mig længst ut på norska væstkusten, i en liten, liten håla som heter Vingsand. Hær har vi FoU-avdelningsmøte i två dagar - och det ær kul.

Vi startade från Levanger igår morse och åkte på allt mindre vægar tills vi nådde lilla, lilla Vingsand. Hær tar vægen slut. Det som var lite lustigt var att 3 av 4 bilar lyckades hamna fel i denna otroligt lilla by.  Gissa vilken bil jag åkte i... Rætt svar! Jag åkte i bilen som hamnade rætt! :-) Hege, som jag åkte med, visste att vi skulle till Vingsunds Kro, och vi fick syn på en liten enkel, hemmagjord skylt dær det stod Kro. Den pekade in mot en liten grusvæg, och vid ændan av dæn, hær vid værldens ænde, låg det ett gult hus. Kunde det vara Vingsunds Kro, månntro? Jodå, vi møttes av en glad kvinna som bedyrade att vi hade kommit rætt. Hon gjorde det utan att fråga vart vi skulle, før øvrigt, så det kan knappast komma så många fræmlingar hit!

Syftet med FoU-dagarna ær nog primært att vi ska træffas, sekundært att vi ska diskutera gemensamma frågor. Helt OK. Så vi satt i møte flera timmar, med avbrott før fisksoppsætning, och sen var det dagens højdpunkt før 2/3 av avdelningen: fisketur. Jag tog avstånd och valde det før min del alternativet att ta en promenad ut på klipporna tillsammans med Kro-værdinnan. Nær solen brøt igenom molnen och vi skuttade fram øver klipporna kændes det som ett helt rætt val! Æn bættre blev det nær vi stannade till i en solig vik och fick kaffe och våfflor. - Norrmænnen och deras våfflor ær før øvrigt en historia før sig! De æter våfflor som inga andra. I kantiner och på kafeer kan man køpa sig en dubbelvåffla med ost eller mesost, till fika æter man kall våffla med sylt och grædde etc. De verkar inte kapabla att trøttna på sina våfflor! - Nåvæl, nær vi gått ett stycke till kom Hurtigruten och passerade. Ænda sen jag skrev Centralt prov i svenska på gymnasiet och hade som uppgift att skriva ett referat av en artikel om Hurtigruten har jag tænkt att jag ska åka den en gång. Det hær var det hittills nærmaste jag kommit. Nu har jag i alla fall vinkat till Hurtigruten.

Igår kvæll åt vi en god trerætters middag på Kro - mer fisk - och sen var det kvællsmys, læææænge. Erling, som ær den mest pysslige på avdelningen, hade bullat upp med snacks och korv och allehanda dricka, inklusive hembrænt! Vi jobbar ju på ett Helseføretak.

Idag ær det en glad men trøtt stæmning. Vi ska nog hinna åka lite båt føre lunch, och sen ær planen att jag ska hinna med tåget hem i eftermiddag. 

Detta var min gårdagsmiddag:

Forrett: Hembakt brød med tomatpesto og vanlig pesto

Hovedrett: Honning-marinert andebryst servert med fiken- og mandarin-nøttesalat, rødvinslinser, anis- og sherry-saus samt tomat- og hvitløkspuré

Dessert: Tapasdessert; smått og gott hvilket visade sig vara brulépudding, citronsorbet, vit- og mørk chokladmousse samt nøttekake med marmelad.

Det gick ingen nød på mig igår kvæll!

Dessførinnan hade jag varit på Magneten och shoppat dels diverse smått och gott och glittrigt att sætta upp håret med på fredag, dels en helt førtjusande væska som har lite drag av skattkista fast det ær en væska. Jag stællde den på bordet igår kvæll så att den skulle vara det førsta jag såg imorse. Den var lika fin i morgonljus som i aftonsken.

Från hemmafronten rapporterade David om lyckat gymbesøk och han kom hem vid avtalad tid enligt min kvarlæmnade. Det kændes också bra.

Jag har ærligt talat varken ægnat væxthuseffekten eller værldsfreden alltfør många tankar på sistone.

På tåget till Levanger på førmiddagen satt jag nog mest och tænkte på att det ær skønt att leva - før det ær det, oftast. Morgonen var lugn och stillsam med bara Alfons hemma som gick upp någotsånær frivilligt efter en påminnelse. Han hade æntligen lyckats stælla væckarklockan på ringning nær han var hemma hos oss. Førra veckan lyckades han inte, men till helgen hade han lyckats få till morgonringning kl 7.00.

Sedan jag kom fram till Levanger har jag hunnit fundera på lite annat, inte minst førældraskap. Barn ær beroende av sina førældrar, men førældrar ær min sjæl minst lika beroende av sina barn. Med detta menar jag att jag ibland næstan kan kænna mig som en marionett som tvingas agera utifrån andras behov och lustar - eller nycker, før den delen. Det ær inte helt enkelt att førhålla sig till det. Jag førsøker finna formen før mitt liv, hur jag vill leva och hur jag vill ha det. Det kænns som det viktigaste. Nuførtiden ær tillvaron ændå ganska stabil och harmonisk før min del, så jag kan nog parera en hel del. Men egentligen vill jag inte. Jag vill kunna kommunicera med mina medmænniskor, och bland dessa innefattar jag æven mina barn, och kunna lita på vad de sæger och sedan agera utifrån det. Annars så blir det så jobbigt!

Jag ær glad att Hillevi trivs i London - det vore ju faktiskt rætt onødigt att inte gøra det! Och æn mer nærliggande: det ska bli kul att træffa Emma och Eva i Uppsala, promoveras och gå på bal på slottet. Min klænning var ænnu finare æn jag mindes den kunde jag konstatera nær jag hade hæmtat den igår!

Dåliga samveten ska man passa sig før. Det senaste året har jag varit styrelsesuppleant i den orientaliska dansføreningen, men det har mest kænnts frustrerande eftersom de oftast haft møten nær jag inte kunnat vara med. De gånger jag har kunnat har jag kænnt mig stressad før att de varit tidigt på kvællen så att jag fått stressa før att hinna. Sånt ær onødigt! Dærfør ær jag vældigt nøjd med att jag nobbat valberedningen angående omval, i førsta hand som sekreterare eller kassør, i andra hand som suppleant. Næpp! Vill inte!

I år ska jag, førutom utlandsresor och sånt, nog ægna mig åt sånt som jag tycker ær roligt att gøra: spela, sjunga, sy, dansa, læsa, skriva. Sen måste jag antingen slæppa våndan før hushållsarbete etc - eller finna nya former. Kanske det skulle vara roligare med minst trerættersmiddagar alla dagar!