En annan bra bok
I flera månader har jag burit med mig "Medical Statistics" av Betty R. Kirkwood och Jonathan A. C. Sterne. Jag har dragit den fram och tillbaka till Norge, och blæddrat och læst. Det ær en højdarbok, en sån som jag gærna have velat skrivit sjælv! Problemet med just det hær exemplaret ær dock att det står "SYKEHUSET LEVANGER, Medisinsk fagbibliotek" på en etikett på framsidan, så våra dagar tillsammans ær ræknade! Jag tror att vi rentav ska skiljas idag. Blir det før svårt får jag væl låna den igen om två veckor nær jag ær hær igen.
Igår kvæll fortsatte jag att njuta av "Skriv på", och jag ser fram emot att fortsætta med det på tåget hem i eftermiddag. Kanske ær skønlitteræra førfattare bættre på att skriva faktabøcker æn andra? Elisabeth George lyckas i alla fall presentera konsten att skriva en bok på ett sætt som gør den minst lika spænnande som en deckare.
Gårdagens middag blev mycket riktigt thaimat, och jaaaa, det var gott! Jag funderade också på den lite lætt mærkliga situationen nær jag stod och pratade med en thailændska som pratade norska. På något vis kænns det mærkligare med någon som pratar bruten norska æn bruten svenska, men jag kan inte riktigt førstå varfør det egentligen skulle vara någon skillnad, bortsett från att den som pratar bruten norska givetvis har svårare att førstå svenska æn vad en infødd norrman har. Det kændes hur som helst hærligt nær thailændskan log varmt och lovade att rætten jag valt smakade "Kempegott".
Write on
På tåget till Levanger fick jag æntligen børja læsa boken "Skriv på" av Elisabeth George. Det var ett impulskøp før några månader sedan, men raskt hamnade den i Anders våld. Han har ett något annorlunda sætt att læsa bøcker æn jag. Ja, i huvudsak gør vi ungefær lika: blad før blad, från børjan till slutet. Men han læser en hel høg med bøcker samtidigt medan jag i huvudsak ægnar mig åt en i taget. Så nær han "læser" en bok så kan den stackars boken ibland ligga ouppmærksammad i dagar, eller till och med veckor, i stræck. Sen tar han ett nytt tag i den.
Jag børjade næstan misstrøsta om att få læsa "Skriv på" och børjade komma med smått førtæckta hot - och si, till slut deklarerade han att han læst ut den.
Det allra værsta, kanske, ær också att han varit så lyrisk øver hur BRA den ær. Høgst irriterande nær jag velat få læsa den någon gång. Men nu ær det min tur!
Boken handlar alltså om att skriva skønlitteræra bøcker. Bettan beskriver sina egna knep och ger rikligt med exempel. Jag ær høgst intresserad av två skæl:
1) Ibland undrar jag varfør jag tycker så mycket om vissa bøcker, men inte andra. Vad ær det egentligen som ær den avgørande skillnaden? Om jag lær mig mer om hantverket bakom så kan det vara ett sætt att se saker och ting i nytt ljus.
2) I sommar har vi tænkt oss att gå på skrivarkurs før att utveckla vårt eget skrivande. Før min del ær det nog mer bara før att jag tycker det ær allmænt kul att skriva och formulera mig. Anders har ett mer konkret projekt i åtanke. Men ændå! Ska vi dit kænns det bra att vara lite extra førberedd.
Inledningen i boken behandlar personbeskrivningar och miljøbeskrivningar. Bådadera ær viktiga!
Innan jag børjade læsa "Skriv på" (Jag læser ju en bok i taget!) drog jag igen de till skyarna højda bøckerna av Stieg Larsson, eller åtminstone de två førsta bøckerna i den s k Milleniumtriologin.
Jag ær besviken!
Visst kan det ofta bli så, att om något hyllas i øverkant och sedan inte kænns så hundra, så blir man lætt besviken, istællet før att man tar in en bok, eller vad det nu ær, utan førutfattade meningar. Men ændå... Nej, jag skulle nog inte ge Stieg Larssons bøcker de verkliga superlativen. En sak som i høgsta grad irriterade mig nær jag læste den førsta boken ær att han våldfør sig på geografin. Stockholm verkar vara ungefær som i verkligheten, men i Norrland hittar han på stæder och lite av varje. Han slænger ut en fångvårdsanstalt i nærheten av Østersund, t ex - och DEN FINNS INTE! Det verka så onødigt, før att fængelset skulle vara just i nærheten av Østersund har ingenting med handlingen att gøra i øvrigt - så då hade den kunnat var en befintlig anstalt istællet. Miljøn beskrivs så oerhørt sparsamt i de avsnitten att det ær helt egalt var. I och med det så tappade boken en hel del av sin troværdighet før mig. Inte minst som annat beskrivs så detaljerat att det kænns øverdrivet istællet. Exakt vilket mærke någon har på sin dator t ex. Men då ær ju frågan om det finns exakt någon sådan modell, eller om han fabulerar æven då? Intet ont om de døda, som inte kan førsvara sig - men, næ, Stieg Larsson får vila i frid.
Sjælv ska jag gøra Levanger ikvæll... Kanhænda går jag till den thailændska restaurangen och æter igen. Nær jag var dær sist var jag så førkyld att jag knappt kænde vad det smakade, och det var synd, før jag tror att det var gott!
Jag børjade næstan misstrøsta om att få læsa "Skriv på" och børjade komma med smått førtæckta hot - och si, till slut deklarerade han att han læst ut den.
Det allra værsta, kanske, ær också att han varit så lyrisk øver hur BRA den ær. Høgst irriterande nær jag velat få læsa den någon gång. Men nu ær det min tur!
Boken handlar alltså om att skriva skønlitteræra bøcker. Bettan beskriver sina egna knep och ger rikligt med exempel. Jag ær høgst intresserad av två skæl:
1) Ibland undrar jag varfør jag tycker så mycket om vissa bøcker, men inte andra. Vad ær det egentligen som ær den avgørande skillnaden? Om jag lær mig mer om hantverket bakom så kan det vara ett sætt att se saker och ting i nytt ljus.
2) I sommar har vi tænkt oss att gå på skrivarkurs før att utveckla vårt eget skrivande. Før min del ær det nog mer bara før att jag tycker det ær allmænt kul att skriva och formulera mig. Anders har ett mer konkret projekt i åtanke. Men ændå! Ska vi dit kænns det bra att vara lite extra førberedd.
Inledningen i boken behandlar personbeskrivningar och miljøbeskrivningar. Bådadera ær viktiga!
Innan jag børjade læsa "Skriv på" (Jag læser ju en bok i taget!) drog jag igen de till skyarna højda bøckerna av Stieg Larsson, eller åtminstone de två førsta bøckerna i den s k Milleniumtriologin.
Jag ær besviken!
Visst kan det ofta bli så, att om något hyllas i øverkant och sedan inte kænns så hundra, så blir man lætt besviken, istællet før att man tar in en bok, eller vad det nu ær, utan førutfattade meningar. Men ændå... Nej, jag skulle nog inte ge Stieg Larssons bøcker de verkliga superlativen. En sak som i høgsta grad irriterade mig nær jag læste den førsta boken ær att han våldfør sig på geografin. Stockholm verkar vara ungefær som i verkligheten, men i Norrland hittar han på stæder och lite av varje. Han slænger ut en fångvårdsanstalt i nærheten av Østersund, t ex - och DEN FINNS INTE! Det verka så onødigt, før att fængelset skulle vara just i nærheten av Østersund har ingenting med handlingen att gøra i øvrigt - så då hade den kunnat var en befintlig anstalt istællet. Miljøn beskrivs så oerhørt sparsamt i de avsnitten att det ær helt egalt var. I och med det så tappade boken en hel del av sin troværdighet før mig. Inte minst som annat beskrivs så detaljerat att det kænns øverdrivet istællet. Exakt vilket mærke någon har på sin dator t ex. Men då ær ju frågan om det finns exakt någon sådan modell, eller om han fabulerar æven då? Intet ont om de døda, som inte kan førsvara sig - men, næ, Stieg Larsson får vila i frid.
Sjælv ska jag gøra Levanger ikvæll... Kanhænda går jag till den thailændska restaurangen och æter igen. Nær jag var dær sist var jag så førkyld att jag knappt kænde vad det smakade, och det var synd, før jag tror att det var gott!
O vilken värld!
En av helgens, för övrigt ganska många, höjdpunkter var konsert i Näs kyrka med Monica Dominique, Lasse Eriksson på bas och kyrkokörerna från Näs och Torvalla. Tack och lov orkade vi ta oss upp på morgonen trots att vi avverkat två fester på lördagkvällen och kommit hem och i säng på småtimmarna.
Monica Dominique framstår som en oerhört sympatisk person, inte minst som hon tog sig tid att spela "Idas sommarvisa" för lilla Meja som var ledsen för att hon inte fick vara med sin mamma som var med i kören. Bara en sån sak! Monica D tyckte inte att någon skulle behöva vara så ledsen på hennes konsert, och Meja blev mycket riktigt glad om än kanske inte helt nöjd när hon fick sitt eget extranummer mitt i konserten. För övrigt fick vi njuta av flera stycken framförda av Monica D och Lasse E i läcker samklang, samt nummer med hela kören och ibland delar av kören till deras ackompanjemang. "O vilken värld" är ett körverk som MD skrivit till texter av Sandro Key-Åberg. Världen känns minst sagt som O! när man kan få gå på såna konserter som den vi var på igår!
Idag har jag varit med om ett annat smärre under. Alfons gick med på att få den tredje och sista sprutan mot påssjuka etc. Vid förra försöket i vintras var det gråt och tandagnisslan, men idag gick det galant med hjälp av lite smärtlindrande salva, en klok skolsköterska och en lugn och ärlig läkare. Härligt!
Monica Dominique framstår som en oerhört sympatisk person, inte minst som hon tog sig tid att spela "Idas sommarvisa" för lilla Meja som var ledsen för att hon inte fick vara med sin mamma som var med i kören. Bara en sån sak! Monica D tyckte inte att någon skulle behöva vara så ledsen på hennes konsert, och Meja blev mycket riktigt glad om än kanske inte helt nöjd när hon fick sitt eget extranummer mitt i konserten. För övrigt fick vi njuta av flera stycken framförda av Monica D och Lasse E i läcker samklang, samt nummer med hela kören och ibland delar av kören till deras ackompanjemang. "O vilken värld" är ett körverk som MD skrivit till texter av Sandro Key-Åberg. Världen känns minst sagt som O! när man kan få gå på såna konserter som den vi var på igår!
Idag har jag varit med om ett annat smärre under. Alfons gick med på att få den tredje och sista sprutan mot påssjuka etc. Vid förra försöket i vintras var det gråt och tandagnisslan, men idag gick det galant med hjälp av lite smärtlindrande salva, en klok skolsköterska och en lugn och ärlig läkare. Härligt!
Stor i orden...
På Hillevis blogg läste jag att hon upplyst en ung man på krogen att hans fysionomi var något överdimensionerad, detta sedan han varit på henne och hennes kamrater ett antal gånger för att de använde sina studentmössor före avslutningsdagen (efteråt lär de ju knappast använda dem!). Ibland måste man nog vara tydlig. Likaledes var jag nästan lite taskig mot tjatstudenten idag. Han började dagen med att be mig repetera det jag sa i slutet av föreläsningen igår, när han hade gått hem... Snacka om att ha överdrivet ego! Jag upplyste honom om att han kunde fråga någon som var där, och hörde förtjusta fniss här och var i lokalen. När han sedan, mitt under föreläsningen, satt och pratade HÖGT med sin kompis talade jag i mycket tydliga ordalag om för honom att det var högst olämpligt. Då blev han tyst, och sedan gick han sin väg när vi tog rast. Jag saknade honom inte!
Det känns skönt att den här veckan är över. Det blev intensivt med många timmars föreläsning. Men på det hela taget var det minst OK, för det stora flertalet i gruppen kändes riktigt trivsamma att ha att göra med.
Mycket jobb senaste dagarna alltså, men ändå tid för avkoppling och nöje lite emellanåt. I onsdags kväll, t ex, följde jag med på en utflykt arrangerad av konstklubben på jobbet. Vi besökte en konstnär som mest målar tavlor, men även uttrycker sig på annat sätt. I sin CV beskriver han att han började sin konstnärliga bana genom att dansa på Dawes. Det tyder på ett öppet sinne! Somliga av hans tavlor tyckte jag mycket om, andra inte, men jag gillade hans attityd och hans sätt att berätta om hur han förhåller sig till det han gör. Bland annat hade han ägnat åtskilliga terminer åt akademiska studier i historia och arkeologi för att kunna måla tavlor med historiska motiv. Imponerande! Och vi fick ta del av hans berättelse i hans kök, mitt i hans liv, med fru och barn passerande förbi lite då och då. Det var levande och härligt! Vi inhandlade ett lite märkligt konstverk, två kvinnor målade på bränd, krackelerad plåt (kan ej beskrivas, måste ses!). Jag tror att det kan bli en verklig dark horse till medlemslotteriet.
Det känns skönt att den här veckan är över. Det blev intensivt med många timmars föreläsning. Men på det hela taget var det minst OK, för det stora flertalet i gruppen kändes riktigt trivsamma att ha att göra med.
Mycket jobb senaste dagarna alltså, men ändå tid för avkoppling och nöje lite emellanåt. I onsdags kväll, t ex, följde jag med på en utflykt arrangerad av konstklubben på jobbet. Vi besökte en konstnär som mest målar tavlor, men även uttrycker sig på annat sätt. I sin CV beskriver han att han började sin konstnärliga bana genom att dansa på Dawes. Det tyder på ett öppet sinne! Somliga av hans tavlor tyckte jag mycket om, andra inte, men jag gillade hans attityd och hans sätt att berätta om hur han förhåller sig till det han gör. Bland annat hade han ägnat åtskilliga terminer åt akademiska studier i historia och arkeologi för att kunna måla tavlor med historiska motiv. Imponerande! Och vi fick ta del av hans berättelse i hans kök, mitt i hans liv, med fru och barn passerande förbi lite då och då. Det var levande och härligt! Vi inhandlade ett lite märkligt konstverk, två kvinnor målade på bränd, krackelerad plåt (kan ej beskrivas, måste ses!). Jag tror att det kan bli en verklig dark horse till medlemslotteriet.
Jag är rik!
Idag kom lönen. IGÅR tog jag med mig mina söner och min senaste älskare ut på restaurang! Då kände jag mig välbeställd.
Jag var dessutom väl värd att gå ut och äta, för den här veckan har varit tuff med långa föreläsningspass med en och samma grupp varje dag förutom i måndags när jag var i Ånge på seminarium. Sånt tar på krafterna.
Idag ska jag göra sista rycket. Det här är på det hela taget en trevlig grupp bortsett från någon enstaka surknul som mest bara sitter och är motsträvig och ställer dumma frågor typ: "Är det här verkligen viktigt?", "Måste vi kunna det?"... och så givetvis det verkliga kräkmedlet: "Kommer det här på tentan?". Vad trött jag blir! Somliga kan sitta kvar hemma framför MTV istället för att röra sig ute bland folk. Tänk vad hemskt om de skulle lära sig något bara för att. Kunskap är tungt!
Jag var dessutom väl värd att gå ut och äta, för den här veckan har varit tuff med långa föreläsningspass med en och samma grupp varje dag förutom i måndags när jag var i Ånge på seminarium. Sånt tar på krafterna.
Idag ska jag göra sista rycket. Det här är på det hela taget en trevlig grupp bortsett från någon enstaka surknul som mest bara sitter och är motsträvig och ställer dumma frågor typ: "Är det här verkligen viktigt?", "Måste vi kunna det?"... och så givetvis det verkliga kräkmedlet: "Kommer det här på tentan?". Vad trött jag blir! Somliga kan sitta kvar hemma framför MTV istället för att röra sig ute bland folk. Tänk vad hemskt om de skulle lära sig något bara för att. Kunskap är tungt!
Vuxenpoäng
Kan mina döttrar, så kan jag. Jag har testat hur vuxen jag är! 19,7 i vuxenpoäng - är det bra?
Uppenbarligen inte så imponerande. Enligt det autogenererade svaret är det dags för mig att växa upp och förslagsvis göra något av följande saker:
Tips på saker att göra för att få mer poäng
...minsann...
Ja, det är kanske dags att jag fixar mig ett riktigt jobb - men skaffa barn? Det känns som ett rätt dåligt tips när jag bland annat svarat att jag har så många barn att jag är nöjd.
Min reella vuxenålder är i alla fall 36,6 år så jag kan börja ladda för 40-årskris ånyo!
Uppenbarligen inte så imponerande. Enligt det autogenererade svaret är det dags för mig att växa upp och förslagsvis göra något av följande saker:
Tips på saker att göra för att få mer poäng
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ja, det är kanske dags att jag fixar mig ett riktigt jobb - men skaffa barn? Det känns som ett rätt dåligt tips när jag bland annat svarat att jag har så många barn att jag är nöjd.
Min reella vuxenålder är i alla fall 36,6 år så jag kan börja ladda för 40-årskris ånyo!
Ensam hemma!
Det gäller att ta vara på de stilla ögonblicken. Ensam hemma är jag väldigt sällan. Men jag är inte bitter. Nejdå. Det är bara det att nån gång emellanåt är det oerhört skönt att få vara alldeles ensam hemma hos mig själv och bara vara det. I längden är jag givetvis glad och nöjd för mina nära och kära, men allting ska njutas med måtta för att vara optimalt. 18-åringen har tillsammans med en st broder dragit till Bjärme, och junior är på kulturskolan och blåser saxofon - där blir han tills jag hämtar honom. Anders är på väg mot stan med buss. Det lutar åt en kväll med A:na. Det kan bli mysigt!
Idag har jag haft en höjdardag i Ånge. Sug på den!! Höjdardag i Å N G E!!! Det går. Den här gången var det nästanjobb - jag träffade min klubb för inbördes beundran, eller snarare efterdyningarna av kursen i akademiskt skrivande som jag gick häromåret. Vi blev till slut en liten kärntrupp som sedemera utökats med försiktighet. Idag har vi pratat om vad som är vetenskaplig teori och vad som inte är det. Härligt teoretiskt! Dessutom hann vi fika på det något udda men välsorterade konditoriet som finns vid ingången till Coop och även äta god lunch på hotell Mittlandia. Allt detta, och så var jag hemma vid fyratiden ändå. Jag är nöjd med min dag!
Jag ska försöka skriva en novell eller så. Kanske det kan bli idag? Om Anders och jag ska få gå på skrivarkurs i sommar måste vi skicka in någon sorts skrivprov med vår ansökan. Jag har gått och klurat på det där ett tag nu, men nu har jag i alla fall ett uppslag som kanske kan bli fruktbart.
Idag har jag haft en höjdardag i Ånge. Sug på den!! Höjdardag i Å N G E!!! Det går. Den här gången var det nästanjobb - jag träffade min klubb för inbördes beundran, eller snarare efterdyningarna av kursen i akademiskt skrivande som jag gick häromåret. Vi blev till slut en liten kärntrupp som sedemera utökats med försiktighet. Idag har vi pratat om vad som är vetenskaplig teori och vad som inte är det. Härligt teoretiskt! Dessutom hann vi fika på det något udda men välsorterade konditoriet som finns vid ingången till Coop och även äta god lunch på hotell Mittlandia. Allt detta, och så var jag hemma vid fyratiden ändå. Jag är nöjd med min dag!
Jag ska försöka skriva en novell eller så. Kanske det kan bli idag? Om Anders och jag ska få gå på skrivarkurs i sommar måste vi skicka in någon sorts skrivprov med vår ansökan. Jag har gått och klurat på det där ett tag nu, men nu har jag i alla fall ett uppslag som kanske kan bli fruktbart.
Hillevi 18 år
Nu är Hillevi vuxen. Åtminstone formellt sett. Nästan i alla fall!
Hittills är hon uppenbarligen mycket nöjd med sin födelsedag. Hon började med att gå på krogen redan på småtimmarna och fick till sin lycka visa sitt leg. Vi uppvaktade med frukostbricka framåt lunchtid. Den blev nästan som jag hade tänkt mig. Jag hade bland annat köpt en mango, men den var mer brun än gul innifrån så jag la den uppochner och varnade Hillevi för att äta den. Dessutom var juicen nästan slut. Därför tog jag ett snapsglas, och på så vis fick Hillevi ett fullt glas juice. Morgonpresenten på brickan var ett Kinderegg, och på så vis fick hon 3 saker: Leksak, överraskning och choklaaaaaaad.
På eftermiddagen har vi ätit två olika sorters moussetårta, och snart ska vi gå på den indiska restaurangen M. Praktiskt och bra! Av någon anledning ville Hillevi helst gå dit med bara Anders och mig, men även småbröderna kan behöva lite middag.
Hittills är hon uppenbarligen mycket nöjd med sin födelsedag. Hon började med att gå på krogen redan på småtimmarna och fick till sin lycka visa sitt leg. Vi uppvaktade med frukostbricka framåt lunchtid. Den blev nästan som jag hade tänkt mig. Jag hade bland annat köpt en mango, men den var mer brun än gul innifrån så jag la den uppochner och varnade Hillevi för att äta den. Dessutom var juicen nästan slut. Därför tog jag ett snapsglas, och på så vis fick Hillevi ett fullt glas juice. Morgonpresenten på brickan var ett Kinderegg, och på så vis fick hon 3 saker: Leksak, överraskning och choklaaaaaaad.
På eftermiddagen har vi ätit två olika sorters moussetårta, och snart ska vi gå på den indiska restaurangen M. Praktiskt och bra! Av någon anledning ville Hillevi helst gå dit med bara Anders och mig, men även småbröderna kan behöva lite middag.
Dags att göra helg
Ojojoj, vad jag har varit duktig idag! Det är sådana här dagar man kan få något gjort på jobbet. Klämdagar är perfekta. Ingen tror att någon jobbar då (vilket stämmer rätt bra) och därmed kan man hinna med ungefär dubbelt så mycket en sådan dag.
Idag har jag både planerat inför nästa vecka och gjort en ny enkätversion som ska ut på remiss i friluftsforskningsprojektet. Under tiden har det varit soligt och fint utomhus. Men just då jag bestämde mig för att det var dags för mig att gå från jobbet började det regna! Varför blir det så? Men icke desto mindre får jag väl ge mig ut. Jag har ett ärende att uträtta inför morgondagen.
Idag har jag både planerat inför nästa vecka och gjort en ny enkätversion som ska ut på remiss i friluftsforskningsprojektet. Under tiden har det varit soligt och fint utomhus. Men just då jag bestämde mig för att det var dags för mig att gå från jobbet började det regna! Varför blir det så? Men icke desto mindre får jag väl ge mig ut. Jag har ett ärende att uträtta inför morgondagen.
Hemma igen
Om jag ska ha en finare middag ska jag nog inte anlita Hillevi som kock! Hennes och min syn på mat är något divergerande.
Igår var hon snäll och åtog sig att laga mat på min ettårsdag. Jag ville absolut ha mango- och jordgubbspaj som efterrätt, men själva huvudrätten fick hon bestämma. Det blev efter visst velande på Hemköp pasta med créme fraiche, avocado och stenbitsrom - en gammal klassiker som inte minst Hillevi och jag avätit tillsammans ett antal gånger. Men när den görs à la Hillevi så serveras allt ihopblandat i kastrullen och bordet dukas med skålar och skedar! Jag lyckades förhandla mig till glas också, annars hade vi väl fått äta drickat med sked också!
OK. Det smakade bra, tror jag i alla fall. Jag är rätt gravt förkyld, så mina smaklökar är inte helt fungerande, men såvitt jag förstår smakade maten utmärkt. Men grå sörja i skål känns inte riktigt som festmiddag. Det gör det inte. Mat ska helst tilltala såväl öga som gom. Det är jag helt övertygad om.
Pajen däremot var en sann skönhet. Jordgubbarna blev ersatta med björnbär, eftersom den förpackningen var mer lagom - och det fungerade alldeles utmärkt det också. Till detta fick vi vaniljvisp - och kaffe. Fast kaffet fixade Anders.
Gårdagen var annars lite seg. Jag var rätt trött av utlandsresan (hihi!) och förkylning. För att hinna med tåget till Sverige hade jag fått gå upp kl 6. Väl hemma vid tolvtiden sov jag ett tag. Sen kändes en hel del betydligt bättre. Hillevi och jag gick till Törners och beställde tårtor till hennes födelsedag. På väg dit fantiserade hon om att det skulle stå "Hillevi, tuffast i stan", eller nåt sånt, på tårtan - men väl på Törners blev hon lite mindre tuff. När hon skulle välja inte bara en, utan till och med två, tårttexter (vi valde två små, olika tårtor, istället för en stor) blev hon lite mindre tuff. Så det blev "Hillevi, 18 år. Yey!" på den ena, och "Peace on earth" på den andra. Det kanske är lika sant som det hon tänkte först!
Nu när vi väl fått bredbands-TV och 26 kanaler ägnade vi kvällen åt att titta på en film som vi hyrt: 101 Reykavik. En ganska märklig film. Jag lyckades hålla mig vaken hela filmen, vilket är ett gott betyg! Det blev så lägligt att öppna Anders champagne-flaska som vi lagt på kylning med tanke på dagens betydelse. När de firade nyår i filmen sprättade vi vår flaska.
Igår var hon snäll och åtog sig att laga mat på min ettårsdag. Jag ville absolut ha mango- och jordgubbspaj som efterrätt, men själva huvudrätten fick hon bestämma. Det blev efter visst velande på Hemköp pasta med créme fraiche, avocado och stenbitsrom - en gammal klassiker som inte minst Hillevi och jag avätit tillsammans ett antal gånger. Men när den görs à la Hillevi så serveras allt ihopblandat i kastrullen och bordet dukas med skålar och skedar! Jag lyckades förhandla mig till glas också, annars hade vi väl fått äta drickat med sked också!
OK. Det smakade bra, tror jag i alla fall. Jag är rätt gravt förkyld, så mina smaklökar är inte helt fungerande, men såvitt jag förstår smakade maten utmärkt. Men grå sörja i skål känns inte riktigt som festmiddag. Det gör det inte. Mat ska helst tilltala såväl öga som gom. Det är jag helt övertygad om.
Pajen däremot var en sann skönhet. Jordgubbarna blev ersatta med björnbär, eftersom den förpackningen var mer lagom - och det fungerade alldeles utmärkt det också. Till detta fick vi vaniljvisp - och kaffe. Fast kaffet fixade Anders.
Gårdagen var annars lite seg. Jag var rätt trött av utlandsresan (hihi!) och förkylning. För att hinna med tåget till Sverige hade jag fått gå upp kl 6. Väl hemma vid tolvtiden sov jag ett tag. Sen kändes en hel del betydligt bättre. Hillevi och jag gick till Törners och beställde tårtor till hennes födelsedag. På väg dit fantiserade hon om att det skulle stå "Hillevi, tuffast i stan", eller nåt sånt, på tårtan - men väl på Törners blev hon lite mindre tuff. När hon skulle välja inte bara en, utan till och med två, tårttexter (vi valde två små, olika tårtor, istället för en stor) blev hon lite mindre tuff. Så det blev "Hillevi, 18 år. Yey!" på den ena, och "Peace on earth" på den andra. Det kanske är lika sant som det hon tänkte först!
Nu när vi väl fått bredbands-TV och 26 kanaler ägnade vi kvällen åt att titta på en film som vi hyrt: 101 Reykavik. En ganska märklig film. Jag lyckades hålla mig vaken hela filmen, vilket är ett gott betyg! Det blev så lägligt att öppna Anders champagne-flaska som vi lagt på kylning med tanke på dagens betydelse. När de firade nyår i filmen sprättade vi vår flaska.
Livet ær rættvist!
Min placering i Gøteborgsvarvet: 6747
Anders placering: 21793
...och ændå hade vi næstan samma tid.
Och om man søker på bilder så finns det 7 bilder på mig men bara 3 på Anders, och då ær det en bild dær det inte ær han och två dær jag ær med! Hihi!
Efterværkningarna, eller snarare værken, slæppte snabbt. I måndags kænde jag mig tæmligen normal men något stressad. Førutom att jag skulle fixa saker på jobbet skulle jag skjutsa David till tandlækaren och Alfons till spelningen samt packa før att åka till Norge. Jag kom till Østersunds C med 3 minuters marginal, och då var det skønt att få sitta på tåget i lugn och ro. Jag roade mig før øvrigt med att rætta tentor. Jag trodde att jag kanske hade gjort før lætta frågor, men det hade jag uppenbarligen inte!
Igår var jag i Steinkjer och undervisade på GRUFF-kursen. Det gick tydligen bra, før jag fick berøm av flera nær dagen var slut. Sånt kænns så oerhørt skønt!! Sen åkte jag med några av kursdeltagarna upp till Namsos, dær jag ær idag. Sist jag var i Namsos åt jag en osannolikt læcker citronbrule som dessert på Tinos restaurang. Det återupprepade jag igår, och mina smakløkar ær fortfarande lyckliga!
Jag kan gå!
...och vi hade tur med vädret, dessutom!
Göteborgsvarvet i lördags, 21 km, joggade vi oss runt i maklig takt, Anders och jag. Många hade mer bråttom än vi, men vi hann titta på de olika banden som spelade längs banan, vinka till publiken, titta på utsikten etc. De sista kilometrarna var tunga, men det gick det med - då var det ju inte så långt kvar!
Vår kära Tarja coachade med den äran. Hon eskorterade oss till startplatsen och mötte sedan upp vid målet med våra överdragskläder, så att vi slapp bli kalla. Därefter blev vi skjutsade till Utby och därstädes förplägade sedan vi duschat. Att gå nerför trappor var ingen höjdare den kvällen, och natten var plågsam för mig när knäna värkte intensivt, men redan igår gick allt bättre. Visst var det lite obekvämt att kliva i och ur bilen under hemresan, men det gick. Och idag är jag i stort sett som vanligt - fast jag har fått medalj, förstås!
Att stanna och äta och så längs rikets vägar kan vara ett lotteri. Vi hade tur den här gången. På nervägen stannade vi vid Svegs Konditori för att fika. Då visade det sig att de även serverar mer matiga saker där, som pasta till exempel. Och just pasta var rätt lämpligt för oss att peta i oss inför loppet. Att äta på ett konditori har dessutom den fördelen att man kan få god efterrätt! När vi några timmar senare skulle stanna och fika någonstans blev det lite värre. E45 går inte förbi så många trevliga fik, inte just längs den sträckan i alla fall. Till slut svängde vi in i Vålberg. lite mer på vinst och förlust, men där hittade vi minsann ett litet café där vi kunde få goda smörgåsar, vilket kändes väldigt rätt just då.
På hemvägen gick det nästan ännu bättre: då fikade vi först i "Gula Huset" i Brålanda. Det är ett fik som ligger alldeles precis efter vägen. Rekommenderas! Vi åt våfflor och varsin kaka, men det fanns mycket annat smaskens också. I Mora var det dags för mat. Då hittade vi å ena sidan en "Ristorante" med pizza, pasta... ja, du vet, allt det där, och å andra sidan Restaurang MålkullAnnas. Vi valde den senare - och blev mycket belåtna med vad vi fick! Ett antal mil tidigare hade jag beskrivit det jag önskade som middag den dagen: fisksoppa med nybakt, fortfarande ljummet bröd till, och så en läcker bit kladdkaka till efterrätt. På MålkullAnnas hade de inte fisksoppa, men väl fiskgryta! Den tog jag. Och till kaffet fick vi som överraskning varsin bit brownie! Vi gillade den restaurangen!
Nu ska jag åka till Norge.
Göteborgsvarvet i lördags, 21 km, joggade vi oss runt i maklig takt, Anders och jag. Många hade mer bråttom än vi, men vi hann titta på de olika banden som spelade längs banan, vinka till publiken, titta på utsikten etc. De sista kilometrarna var tunga, men det gick det med - då var det ju inte så långt kvar!
Vår kära Tarja coachade med den äran. Hon eskorterade oss till startplatsen och mötte sedan upp vid målet med våra överdragskläder, så att vi slapp bli kalla. Därefter blev vi skjutsade till Utby och därstädes förplägade sedan vi duschat. Att gå nerför trappor var ingen höjdare den kvällen, och natten var plågsam för mig när knäna värkte intensivt, men redan igår gick allt bättre. Visst var det lite obekvämt att kliva i och ur bilen under hemresan, men det gick. Och idag är jag i stort sett som vanligt - fast jag har fått medalj, förstås!
Att stanna och äta och så längs rikets vägar kan vara ett lotteri. Vi hade tur den här gången. På nervägen stannade vi vid Svegs Konditori för att fika. Då visade det sig att de även serverar mer matiga saker där, som pasta till exempel. Och just pasta var rätt lämpligt för oss att peta i oss inför loppet. Att äta på ett konditori har dessutom den fördelen att man kan få god efterrätt! När vi några timmar senare skulle stanna och fika någonstans blev det lite värre. E45 går inte förbi så många trevliga fik, inte just längs den sträckan i alla fall. Till slut svängde vi in i Vålberg. lite mer på vinst och förlust, men där hittade vi minsann ett litet café där vi kunde få goda smörgåsar, vilket kändes väldigt rätt just då.
På hemvägen gick det nästan ännu bättre: då fikade vi först i "Gula Huset" i Brålanda. Det är ett fik som ligger alldeles precis efter vägen. Rekommenderas! Vi åt våfflor och varsin kaka, men det fanns mycket annat smaskens också. I Mora var det dags för mat. Då hittade vi å ena sidan en "Ristorante" med pizza, pasta... ja, du vet, allt det där, och å andra sidan Restaurang MålkullAnnas. Vi valde den senare - och blev mycket belåtna med vad vi fick! Ett antal mil tidigare hade jag beskrivit det jag önskade som middag den dagen: fisksoppa med nybakt, fortfarande ljummet bröd till, och så en läcker bit kladdkaka till efterrätt. På MålkullAnnas hade de inte fisksoppa, men väl fiskgryta! Den tog jag. Och till kaffet fick vi som överraskning varsin bit brownie! Vi gillade den restaurangen!
Nu ska jag åka till Norge.
Välbehag
Välbehag är onekligen en rätt vanlig känsla hos mig nuförtiden! Mmm.... Det kan nog ha att göra med att mina dagar börjar så mysigt:
Anders kliver upp svintidigt för att hinna med pendlarbussen söderut. Ofta noterar jag att han försvinner från sängen, och ibland hör jag lite halvvaket ljud utifrån lägenheten. Men jag går inte upp! Innan han sedan går till bussen rasslar han in i sovrummet och ger mig en puss här och där. Då kan jag möjligen öppna något öga, om jag orkar. Ännu en stunds halvdvala väntar tills reveljen går. Det är så skönt att få vakna i maklig takt!
Sen tar jag det i allmänhet lugnt med allt det där som hör morgonen till: duscha, äta frukost, läsa tidningen, dricka lite mer kaffe etc. Detta tar längre och längre tid! I Fåker tog det ganska precis enochenhalvtimma, men sedan jag flyttat till stan kan jag ju hålla på lite längre och ändå komma till jobbet i hyfsad tid. Det är livkvalitet!
Resten av dagarna är rätt OK också många gånger. Igår var vi ute och sprang en sista gång inför loppet på lördag. Det kändes skönt att inse att det inte bekommer oss över hövan att jogga nästan en mil i maklig takt. På hemvägen igår passade vi på att hämta upp paketet med den andra TV-dosan som Felia skulle skicka - trodde vi. Det visade sig vara ett paket böcker! Nåja, vi satte oss i soffan och läste istället mellan ruscherna ner till tvättstugan. Helt OK.
Anders kliver upp svintidigt för att hinna med pendlarbussen söderut. Ofta noterar jag att han försvinner från sängen, och ibland hör jag lite halvvaket ljud utifrån lägenheten. Men jag går inte upp! Innan han sedan går till bussen rasslar han in i sovrummet och ger mig en puss här och där. Då kan jag möjligen öppna något öga, om jag orkar. Ännu en stunds halvdvala väntar tills reveljen går. Det är så skönt att få vakna i maklig takt!
Sen tar jag det i allmänhet lugnt med allt det där som hör morgonen till: duscha, äta frukost, läsa tidningen, dricka lite mer kaffe etc. Detta tar längre och längre tid! I Fåker tog det ganska precis enochenhalvtimma, men sedan jag flyttat till stan kan jag ju hålla på lite längre och ändå komma till jobbet i hyfsad tid. Det är livkvalitet!
Resten av dagarna är rätt OK också många gånger. Igår var vi ute och sprang en sista gång inför loppet på lördag. Det kändes skönt att inse att det inte bekommer oss över hövan att jogga nästan en mil i maklig takt. På hemvägen igår passade vi på att hämta upp paketet med den andra TV-dosan som Felia skulle skicka - trodde vi. Det visade sig vara ett paket böcker! Nåja, vi satte oss i soffan och läste istället mellan ruscherna ner till tvättstugan. Helt OK.
Norska funderingar på svenska
Idag har jag skrivit på norska hela dagen. Det är riktigt kul. Det känns lite småfnissigt på något vis att byta ut ck mot kk, och så är det norska! Typ: Klicka blir klikka, snacka blir inte snakka, men väl snakke - för där träder knep nummer två in: byt ut a mot e på slutet, så blir det norska! Kul, kul! Men nu har jag nog fått ihop tillräckligt många (mange) sidor för GRUFF-kursen i Steinkjer på tisdag. GRUFF=Grundläggande Forskningsförberedande Kurs. De är roliga i Norge, fast på svenska då!
För övrigt känns det bra att Emma och Fabian hittat en lägenhet att bo i i sommar. With a little help... Det är bra att ha kontakter. Barnens faster Irenes kompis skulle hyra ut dotterns lägenhet i andra hand över sommaren, och då var Irene snabb att tipsa Emma. Inte blev det sämre av att Emma känner såväl dottern som den aktuella mamman. Och vi blir nästan grannar! Samma gata i alla fall. Emma tyckte det var alldeles utmärkt att hon kan komma hem till mig och käka middag, men då bör det väl vara lika smidigt för mig att gå hem till henne och käka middag? Eller?!
Nu ska jag gå hem och äta gamla rester från igår. Anders kreerade något av kyl- och frysfynd medan jag satt i godan ro på Domus Café med Åsa och Tina. Jag var inte helt säker på middagsläget när jag sedan gick hem, så jag provianterade för soppa, men jag blev glatt överraskad av att det fräste i köket när jag klev in genom dörren. Sånt är härligt!
För övrigt känns det bra att Emma och Fabian hittat en lägenhet att bo i i sommar. With a little help... Det är bra att ha kontakter. Barnens faster Irenes kompis skulle hyra ut dotterns lägenhet i andra hand över sommaren, och då var Irene snabb att tipsa Emma. Inte blev det sämre av att Emma känner såväl dottern som den aktuella mamman. Och vi blir nästan grannar! Samma gata i alla fall. Emma tyckte det var alldeles utmärkt att hon kan komma hem till mig och käka middag, men då bör det väl vara lika smidigt för mig att gå hem till henne och käka middag? Eller?!
Nu ska jag gå hem och äta gamla rester från igår. Anders kreerade något av kyl- och frysfynd medan jag satt i godan ro på Domus Café med Åsa och Tina. Jag var inte helt säker på middagsläget när jag sedan gick hem, så jag provianterade för soppa, men jag blev glatt överraskad av att det fräste i köket när jag klev in genom dörren. Sånt är härligt!
Mode???
OM du funderar på att köpa knappblå Foppatofflor och sedan gå omkring med dem utomhus, så vill jag bara meddela följande:
Då ser du ut som om du varit på hälsocentralen och glömt ta av de blå plastöverdragen!
Och om du går omkring och ser ut som om du nyss varit på hälsocentralen och därtill glömt att ta av de blå plastöverdragen så är det lätt hänt att någon börjar undra varför du varit där. Du kanske lider av någon intressant, smittosam sjukdom? ...ja, och snart är ryktet igång!
Appropå att jag faktiskt såg en kvinna med knallblå Foppatofflor på avstånd när jag släntrade tillbaka till jobbet efter lunch.
Då ser du ut som om du varit på hälsocentralen och glömt ta av de blå plastöverdragen!
Och om du går omkring och ser ut som om du nyss varit på hälsocentralen och därtill glömt att ta av de blå plastöverdragen så är det lätt hänt att någon börjar undra varför du varit där. Du kanske lider av någon intressant, smittosam sjukdom? ...ja, och snart är ryktet igång!
Appropå att jag faktiskt såg en kvinna med knallblå Foppatofflor på avstånd när jag släntrade tillbaka till jobbet efter lunch.
Kvartett till tidens ände
Det är häftigt att få vara med som saker som känns sådär riktigt omvälvande!
Igår kväll åkte Anders och jag lite på vinst och förlust till Birka folkhögskola på något slags musikcafé, trodde vi. Jag hade sett en annons i lördagstidningen om musik från tiden runt andra världskriget framförd av bland andra Bengt-Erik Norlén, Katarina Åhlén och Kicki Korths Aspegren. Det lät som ett ganska säkert kort med tanke på de medverkande - men det var betydligt mer än så! Det vi kom till var en konsert i två delar. Först framförde de Olivier Messiens "Kvartett till tidens ände", som skrevs av Messiens när han var fånge hos nazisterna och även uruppfördes i ett fångläger. Verket skrevs för fiol, cello, klarinett och piano, eftersom det då skulle kunna framföras av musiker i lägret! För att förstärka intrycket av verkets betydelse spelade musikerna igår kväll barfota och i huvudsak iklädda ljusa kläder. Mellan satserna läste Kicki K-A delar av texter som Messien skrivit för verket, och för varje ny sats projicerades en ny bild bakom musikerna. Därmed blev det en totalupplevelse! Den högst märkliga musiken, texterna som var komprimerade och mångtydiga och så bilderna... Mmm... Jag är inte helt säker på att jag skulle vilja spela "Kvartett till tidens ände" i bilen eller så - fast de kanske skulle kunna funka där också.
Efter saftpaus i foajén följde andra delen av konserten där Kicki sjöng sånger från Brecht-verk m m till ackompanjemang av musikerna från kvartetten förstärkta med Roger Mårtensson på gitarr och Jörgen Andersson på slagverk. Det kändes som en logisk fortsättning, och var minst lika häftigt det också! Vilken kväll! Utan några väldigt specifika förväntningar hade vi fått en verkligt mäktig upplevelse. Sen åkte vi hem och sjöng "Här är gudagott att vara" tvåstämmigt. Vi börjar kunna den riktigt bra!
Igår kväll åkte Anders och jag lite på vinst och förlust till Birka folkhögskola på något slags musikcafé, trodde vi. Jag hade sett en annons i lördagstidningen om musik från tiden runt andra världskriget framförd av bland andra Bengt-Erik Norlén, Katarina Åhlén och Kicki Korths Aspegren. Det lät som ett ganska säkert kort med tanke på de medverkande - men det var betydligt mer än så! Det vi kom till var en konsert i två delar. Först framförde de Olivier Messiens "Kvartett till tidens ände", som skrevs av Messiens när han var fånge hos nazisterna och även uruppfördes i ett fångläger. Verket skrevs för fiol, cello, klarinett och piano, eftersom det då skulle kunna framföras av musiker i lägret! För att förstärka intrycket av verkets betydelse spelade musikerna igår kväll barfota och i huvudsak iklädda ljusa kläder. Mellan satserna läste Kicki K-A delar av texter som Messien skrivit för verket, och för varje ny sats projicerades en ny bild bakom musikerna. Därmed blev det en totalupplevelse! Den högst märkliga musiken, texterna som var komprimerade och mångtydiga och så bilderna... Mmm... Jag är inte helt säker på att jag skulle vilja spela "Kvartett till tidens ände" i bilen eller så - fast de kanske skulle kunna funka där också.
Efter saftpaus i foajén följde andra delen av konserten där Kicki sjöng sånger från Brecht-verk m m till ackompanjemang av musikerna från kvartetten förstärkta med Roger Mårtensson på gitarr och Jörgen Andersson på slagverk. Det kändes som en logisk fortsättning, och var minst lika häftigt det också! Vilken kväll! Utan några väldigt specifika förväntningar hade vi fått en verkligt mäktig upplevelse. Sen åkte vi hem och sjöng "Här är gudagott att vara" tvåstämmigt. Vi börjar kunna den riktigt bra!
6 dagar kvar
Eftersom det nu är MINDRE än en vecka kvar tills vi ska springa Göteborgsvarvet så ska vi nog träna idag. Igår hann vi inte. Då var jag på sydag i Näs. En något annorlunda sydag på det viset att jag lyckades dra igång larmet i kyrkan också av bara farten. Nu vet jag hur det låter utifrån, och jag vill inte höra hur det låter innifrån! Stackars Helen, som kom som en räddande ängel och larmade av, hade på sig hörselkåpor när hon gick in. Jag förstår varför! Efter den incidenten var det inte lika helmysigt som vanligt att spela orgel, men det blev det efter en stund. Nu får jag nog snart ta mig i kragen och kontakta Jenny för ny lektion. Hon fanns inte på plats när jag åkte dit för lektion för ett bra tag sen, och sen har det inte blivit av att jag hört av mig. Det är så mycket enklare när saker och ting bara funkar - som telefoner, t ex... Anders blev lurad av en Teliaförsäljare; när han beställde bredbands-TV skulle det av någon outgrundlig anledning vara fiffigt att beställa bredbandstelefoni också samtidigt. Jojo! För vår del innebar det att vi blev utan telefon! Telia kopplade raskt bort den gamla telefonanslutningen men har inte lyckats se till att bredbandsuppkopplingen funkar för telefonen. Jag tycker det är dålig stil! Och att koppla tillbaka som vi hade tidigare tills de fixade bredbandsjoxet går tydligen inte alls lika lätt som att koppla bort oss. Felia!!!
Nåja, igår hann vi ändå inte prata i telefon, för då var vi på teatern och såg Krister Henriksson gestalta Doktor Glas. Det var en höjdare! ALLT var bra; scenografi, ljussättning och framförallt lysande skådespeleri av KH. Anders och jag hade lite olika utgångspunkter eftersom jag läst boken men inte han, men det hade ingen betydelse för teaterupplevelsen kunde vi konstatera. Vi var lika lyriska båda två.
Nåja, igår hann vi ändå inte prata i telefon, för då var vi på teatern och såg Krister Henriksson gestalta Doktor Glas. Det var en höjdare! ALLT var bra; scenografi, ljussättning och framförallt lysande skådespeleri av KH. Anders och jag hade lite olika utgångspunkter eftersom jag läst boken men inte han, men det hade ingen betydelse för teaterupplevelsen kunde vi konstatera. Vi var lika lyriska båda två.
Fin bil
"Fin bil", sa den sympatiske besiktningsmannen sedan han cirklat runt och under Billy ett tag. Jag blev lite småstressad initialt när de skickade iväg mig för att fika för att sedan samlas 3-4 stycken runt min stackars bil. Men de skulle nog bara diskutera personalfesten eller något sådant, för Billy fick som sagt beröm. I och för sig står det i protokollet att han inte är godkänd, men det är för att han läcker lite olja. Det gör gamla bilar. Vi kan leva med det ett tag till - och jag är mycket glad för att vi kan ta min nybesiktade Billy och slipper åka Passat till Göteborg om två veckor!
När jag ändå var ute och for med bil tog jag en sväng till ställen där de möjligen kunde ha någon inte svindyr TV åt Hillevi. De som hon fick i julas passerade aldrig 24-timmarstestet, men nu har det blivit akut eftersom vi faktiskt har fått grejer och sladdar för att dra in bredbands-TV. Därmed är hennes gamla TV:s dagar räknade för den har ingen scartkontakt. Även när det gällde TV-inköp gick saker och ting min väg idag. Jag hittade en 19-tums TV med inbyggd DVD-spelare på ÖB. Det var inte så mycket att fundera på, tyckte jag, så jag köpte den. När jag sedan gjorde det man kanske bör göra innan man inhandlar kapitalvaror (kollar på andra ställen) blev jag desto gladare: På Expert kostar en exakt likadan TV 2000 kr mer!
Detta om mina och andras grejer. Nu ska jag försöka bestämma hur jag ska göra imorgon. Kl 10 ska jag vara på 3 olika ställen. Ligga kvar i sängen brukar vara ett väl så bra alternativ sådana dagar. Vid ett av de möten ska Eva S, som också ska dit, inleda alla sina inlägg med "Ulla och jag tycker...", så har jag täckt upp där, men sen är frågan om jag ska åka till Ånge för att prata enkät om psykosocial arbetsmiljö eller gå på lic-seminarium här på jobbet. I Ånge är det lunch OCH förmiddagsfika inbokat, men efter seminariet är det smörgåstårta. Alla dessa val vi ställs inför! Det är egentligen inte mödan värt. Jag har skrivit till Lena, som är ansvarig för mötet i Ånge, och bett henne gradera vikten av min närvaro på en 10-gradig skala, där 1=helt onödigt och 10=superviktigt; helt avgörande. Om hon svarar före halvtre kan det ge mig lite ledning - men jag tror faktiskt att jag kan klara mig undan den resan utan att världen går under.
När jag ändå var ute och for med bil tog jag en sväng till ställen där de möjligen kunde ha någon inte svindyr TV åt Hillevi. De som hon fick i julas passerade aldrig 24-timmarstestet, men nu har det blivit akut eftersom vi faktiskt har fått grejer och sladdar för att dra in bredbands-TV. Därmed är hennes gamla TV:s dagar räknade för den har ingen scartkontakt. Även när det gällde TV-inköp gick saker och ting min väg idag. Jag hittade en 19-tums TV med inbyggd DVD-spelare på ÖB. Det var inte så mycket att fundera på, tyckte jag, så jag köpte den. När jag sedan gjorde det man kanske bör göra innan man inhandlar kapitalvaror (kollar på andra ställen) blev jag desto gladare: På Expert kostar en exakt likadan TV 2000 kr mer!
Detta om mina och andras grejer. Nu ska jag försöka bestämma hur jag ska göra imorgon. Kl 10 ska jag vara på 3 olika ställen. Ligga kvar i sängen brukar vara ett väl så bra alternativ sådana dagar. Vid ett av de möten ska Eva S, som också ska dit, inleda alla sina inlägg med "Ulla och jag tycker...", så har jag täckt upp där, men sen är frågan om jag ska åka till Ånge för att prata enkät om psykosocial arbetsmiljö eller gå på lic-seminarium här på jobbet. I Ånge är det lunch OCH förmiddagsfika inbokat, men efter seminariet är det smörgåstårta. Alla dessa val vi ställs inför! Det är egentligen inte mödan värt. Jag har skrivit till Lena, som är ansvarig för mötet i Ånge, och bett henne gradera vikten av min närvaro på en 10-gradig skala, där 1=helt onödigt och 10=superviktigt; helt avgörande. Om hon svarar före halvtre kan det ge mig lite ledning - men jag tror faktiskt att jag kan klara mig undan den resan utan att världen går under.
Norska kloka ord
"Hvor du befinner deg, er ikke på langt nær så viktig som hvor du retter uppmerksomheten mens du er der!"
I rummet som jag lånat idag står detta citat på datorskærmen. Visst ær det klokt?!
Nu ska jag fokusera på att jag ær i Levanger och att tåget går snart.
I rummet som jag lånat idag står detta citat på datorskærmen. Visst ær det klokt?!
Nu ska jag fokusera på att jag ær i Levanger och att tåget går snart.
Grått men inte så dystert i Levanger
Jag væntar på gudomlig inspiration. Om två veckor ska jag undervisa på den s k GRUFF-kursen hær i Nord-Trøndelag. GRUFF står før Grundlæggande Forskningsførberedande kurs, och jag ska ansvara før två kursdagar under våren, den førsta om två veckor. Det kænns trøgt att komma igång! Det strider mot min natur att idka planering så långt i førvæg. Och så ær det snart lunch också, med Norgemått mætt. Hær spisar man sin matpakke redan vid 11-snåret.
Eftersom det var 1 maj igår blev det enbart resdag, och jag kunde också ta eftermiddagståget. Nær jag hade bytt tåg i Hell hamnade jag vid ett uttag och kunde førtøja min lilla PC, som annars hade hunnit ladda ur sen jag anvænde den sist. Sen var jag så intensivt upptagen med att køra "Eddelkoppkabal" (Spindeln på svenska) att jag høll på att missa min hållplats! Sjukhuset har en egen lite perrong, næmligen. Att kalla den før station skulle vara alltfør pretensiøst. Liksom en bættre busshållplats har den en liten væntkur, men inget mer. Jag hann av, med skorna halvknæppta och jackan øver armen. Hade jag missat hade det inte varit någon større katastrof heller. Det tar c:a 5 minuter att gå mellan jærnvægsstaionen och sykehuset!
Eftersom det var 1 maj igår blev det enbart resdag, och jag kunde också ta eftermiddagståget. Nær jag hade bytt tåg i Hell hamnade jag vid ett uttag och kunde førtøja min lilla PC, som annars hade hunnit ladda ur sen jag anvænde den sist. Sen var jag så intensivt upptagen med att køra "Eddelkoppkabal" (Spindeln på svenska) att jag høll på att missa min hållplats! Sjukhuset har en egen lite perrong, næmligen. Att kalla den før station skulle vara alltfør pretensiøst. Liksom en bættre busshållplats har den en liten væntkur, men inget mer. Jag hann av, med skorna halvknæppta och jackan øver armen. Hade jag missat hade det inte varit någon større katastrof heller. Det tar c:a 5 minuter att gå mellan jærnvægsstaionen och sykehuset!
Sköna man, välkommen!
Ibland blir det fel - men ett n istället för j i rubriken såg så trevligt ut att det fick vara så!
I mitt kök står just nu två män, far och son, och fixar middag. Innan jag drar till Norge i eftermiddag ska jag få lammköttbullar.
Annars har dagens mest laddade ögonblick handlat om Billy. Sedan vi tätat hålet i taket med någon mysko massa och låtit det härda tejpade vi över den nu hårda, vita klumpen med silvertape. Vi = Anders, som fortfarande är längre än jag. Men jag var behjälplig med sax och taperulle. Sedan den vita klumpen blivit iklädd silver rullade jag ner till OKQ8 och betalade för en värstingtvätt, körde in i tvätthallen, klev ur Billy, knappade in koden på mitt kvitto och ställde mig sedan utanför hallen och åsåg hur all skit rann av Billy i strida strömmar. Visst undrade jag huruvida något även rann in i honom - men det fick jag inte veta just då. Sedan maskinen stannat klev jag in i bilen. Det såg uppmuntrande torrt ut i taket. Startspärren hade slagit till, så jag fick direkt anledning att testa centrallåset - och si! Det funkade! Lycka! Så nu har jag en ren bil som jag kan åka till bilprovningen med på torsdag.
I mitt kök står just nu två män, far och son, och fixar middag. Innan jag drar till Norge i eftermiddag ska jag få lammköttbullar.
Annars har dagens mest laddade ögonblick handlat om Billy. Sedan vi tätat hålet i taket med någon mysko massa och låtit det härda tejpade vi över den nu hårda, vita klumpen med silvertape. Vi = Anders, som fortfarande är längre än jag. Men jag var behjälplig med sax och taperulle. Sedan den vita klumpen blivit iklädd silver rullade jag ner till OKQ8 och betalade för en värstingtvätt, körde in i tvätthallen, klev ur Billy, knappade in koden på mitt kvitto och ställde mig sedan utanför hallen och åsåg hur all skit rann av Billy i strida strömmar. Visst undrade jag huruvida något även rann in i honom - men det fick jag inte veta just då. Sedan maskinen stannat klev jag in i bilen. Det såg uppmuntrande torrt ut i taket. Startspärren hade slagit till, så jag fick direkt anledning att testa centrallåset - och si! Det funkade! Lycka! Så nu har jag en ren bil som jag kan åka till bilprovningen med på torsdag.