Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen
Eftersom det var vackert väder igår klev vi upp tillsammans och fixade frukost att äta i köket på det att vi skulle kunna bege oss iväg innan skymningen föll. Visst var vi förväntansfulla! En kombinerad föreställning med prat om mat samt sång som tillbehör till en 6-rätters middag väcker förväntan!
Att bo på Storulvån kostar 1500:- per natt i dubbelrum. Det känns dyrt med tanke på att vi bott för c:a 1 tusenlapp per natt på allehanda fina hotell i sommar. Man skulle kunna tro att vi skulle få extra fint därmed, men jag intalade mig att det säkert är våningssäng i dubbelrum på en fjällstation - det skulle visa sig att det var en klok strategi.
Vi hade tänkt oss att anlända till Storulvån, fika lite inne på restaurangen och sedan ta ett par timmars promenad på något närbeläget fjäll. Vi hade med oss en termos med kaffe, vilket vi tyckte kunde räcka som matsäck. Det visade sig vara ett misstag. Väl framme vid fjällstationen möttes vi av en lapp där det stod att det var stängt för säsongen! Inget fika inne på restaurangen alltså. Ett litet avbräck i planerna således. Men kvällen var i alla fall inte förstörd, för enligt meddelandet var det faktiskt "Smak och sång- föreställning" på kvällen, och hotellgäster skulle kunna checka in efter kl 15. Men hungriga var vi... Räddningen fick bli varsin Kexchoklad som Anders köpt som nödproviant ifall han skulle på känning. Sålunda styrkta traskade vi iväg längs "Blomsterstigen", som ledde ganska rakt upp mot kalfjället. Det var skönt att komma ut i fjäll-luften, och efter ungefär en timmas vandring/klättring slog vi oss ned med ryggen mot en sten för att dricka kaffe, äta choklad och njuta av utsikten. Tillvaron kan vara sämre!
När vi senare kom tillbaka ner till fjällstationen stod dörren öppen och en brasa sprakade välkomnande i entrén. Den sällsynt sympatiske Simon i receptionen inte bara checkade in oss utan fixade även varsin tallrik med pyttipanna, vilket vid det laget kändes som himmelsk spisning. Visst väntade en 6-rätters middag på kvällen - men det var då det!
Styrkta av pyttipannan gick vi ner till bastuavdelningen och njöt ett bra tag av värme och med fjällutsikt.
Rena och inte utsvultna kunde vi sedan klä oss fina inför kvällen. Bland övriga gäster syntes bland annat Jämtlands läns landshövding med herrsällskap. De verkade mer nykära än vi.
Sammanfattningsvis var det en häftig kväll! Bland de rätter som serverades fanns bland annat ren-blodpudding! Sällsamt, och mycket gott! Maten var tillagad av i huvudsak lokala råvaror, och vi fick bland annat veta om projektet med får som betar runt i Åredalen och om hur man gör ost i Raftsjöhöjden. Ulla Tham, som skulle prata om mat, var en rar tant, men hon tillförde inte så mycket egentligen. På samma vis var Sofia Karlsson lite av en besvikelse dock utan att det på något vis förstörde vår kväll, för maten var helt fantastisk!
När vi checkade ut imorse fick vi med oss alla recept från gårdagen. Bara en sån sak... Vi åkte därifrån i duggregnet och kände oss väldigt nöjda (någon enstaka natt i våningssäng kan man väl stå ut med!)!
Ännu en arbetsvecka till ända
Så här på fredag eftermiddag kan jag förhållandevis nöjt konstatera att 7 500 tryckta enkäter samt 11 500 tryckta svarskuvert anlänt som de skulle. De 4 600 följebreven som ska skickas med den första svärmen enkäter har vi däremot inte lyckats lägga vantarna på. Sedan jag letat ordentligt under eftermiddagen lyckades jag dock lokalisera dem till Schenker där de stått sen imorse och får där förbli tills på måndag eftersom de inte tyckte sig ha tid att skjutsa hit dem idag. Det kan vi leva med.
Under dagen har jag nog i stort sett lyckats fullborda arbetet med webversionen av enkäten också. Det har varit en hel del arbete med den, och när jag provtestade och fick felmeddelanden i slutet av den jättelånga enkäten insåg jag att jag fick lov att modifiera lite. Det ska till visst tålamod för att backa tillbaka 15-20 websidor för att fixa till ett felaktigt svar. Själv skulle jag nog inte göra det, och jag antar att det finns fler likasinnade i riket. Därför har jag ändrat lite här och där. På måndag ska Joel, som är min stora förebild och guru på området, vifta med sitt trollspö så att allt blir färdigt för de som vill besvara undersökningen via webben. Kul!
Ikväll får Anders och jag känna hur det känns att vara helt barnlösa, tror vi i alla fall. Vi har haft fel förr i det avseendet. Det är hur som helst lite annorlunda med ett hushåll helt utan döttrar, på gott och ont.
Nu ska jag gå och handla trosor, för tvättstugan var bokad idag när vi lite sent om sider insåg att det börjar bli dags att tvätta. Imorgon drar vi till fjälls, friluftsmänniskor som vi är... Hihi! Jag ser fram emot underhållning och sexrättersmiddag! Det kallar jag fjällutflykt, det!
Är det långt från Jönköping till Östersund?
Vår fantastiska informatör Lena, som varit spindeln i nätet när det gällt tryckning av alla tusentals enkäter och andra tillbehör har semester från och med imorgon för att åka till Tanzania i tre veckor. In i det sista har hon suttit och koordinerat korrektur och löst detaljer med tryckeriet.
Lena är en lugn och sansad person som verkar reda ut det mesta, men när det visade sig att projektledaren på tryckeriet inte visste var Östersund ligger utan bara hade löst transporten av allt material till Jönköping i hopp om att det sedan inte var så långt kvar så brast det lite.
Vi har lovat att inte under några omständigheter kontakta Lena under semestern. Hon kan behöva vila upp sig!
Kvällen kan bli lång i väntan på att min senaste älskare återvänder hem från sin lilla dagsutflykt - till Falun... Jag undrar om jag ska planera något kul som vi kan hitta på när han kommer hem. Han kanske är sugen på att gå ut på en pubrunda t ex.
Hård mot dom hårda
De senaste dagarna har jag avböjt ideellt arbete ett antal gånger.
Av någon anledning verkar det finnas någon sorts tro inom universitetsvärlden att statistikkunskap är gratis. Det händer titt som tätt att folk hör av sig och "bara vill ha lite hjälp" med en undersökning de håller på med, t ex. "Det tar nog inte mer än en timma." Ibland tar det inte mer än en kvart. Oavsett vilket så vill jag, lika lite som någon annan, jobba gratis.
Min tjänst är fylld av undervisning och arbete inom olika projekt. Det jag gör utöver det gör jag på min fritid. Då vill jag heller sy eller dansa t ex. Inte jobba gratis åt någon kollega.
Om mina tjänster inte är något värda borde jag inte ha någon lön alls - men det har jag! Det känns betryggande inför de som verkar tycka annorledes.
"Du är som Fantomen", sa kollegan Eva, när jag vänligt men bestämt avspisade ett erbjudande om gratisarbete i hennes närvaro, "hård mot dom hårda."
Om kök
Citatet kommer från Joanna Trollopes bok "Syster och Bror" och är på intet vis avgörande för handlingen -men jag tycker det är högst intressant! Stämmer det?
När jag tänker på olika kök och respektive innehavares inställning till matlagning så är det nog inte så att den häftigaste maten lagas till i de prydligaste köken! Det är med matlagning som så mycket annat. Man måste riskera att bli lite skitig för konstens skull.
I vårt kök är det inte jag som står för det snygga och prydliga - men jag lagar gärna mat med lust och inlevelse.
Joanna Trollope är för övrigt en av mina favoritförfattare. Jag gillar hennes sätt att berätta historier om människor som man nästan känner sig bekant med.
Livet är ett flöde
Oerhört tidigt imorse skjutsade jag Hillevi till Åre-Östersunds flygplats.
Man kan bli förvirrad för mindre! Det är tur att Å och Ö är nära varandra i alfabetet - annars skulle nog ingen flyga vare sig hit eller härifrån.
Nåväl, i ottan skjutsade jag Hillevi och hennes tunga väskor till flyget. Hon hade provvägt den väska som skulle checkas in och visste att den vägde en bit över 20 kg, trots att hon flyttat över några tunga saker till handbagaget. Väl framme vid incheckningen försökte vi vara taktiska och välja rätt disk för att hon skulle inte bara få med sig allt utan även slippa betala för övervikten.
Vem skulle mest troligt gå med på det? Den unga, trevliga killen, eller den något äldre kvinnan som såg ganska strikt ut.
Killen verkade instinktivt som det bästa valet, men risken fanns att han var ung man i karriären, ivrig att göra allt rätt till punkt och pricka.
När det gällde kvinnan hade Hillevi en fundering att det kanske var så att hon hade haft en dotter, som liksom Hillevi skulle åka till London och liksom Hillevi haft för tung packning. Kanske hade den arma flickan då fått spendera sina sista pengar på att betala för övervikten så att hon väl i London inte haft råd att ta taxi hem om kvällen och därför blivit överfallen och ihjälslagen. Om det var så skulle kvinnan nog svårligen utmäta överviktsavgift åt någon annans dotter.
Vi lutade trots allt ändå åt killen - och ödet avgjorde det hela. Det blev ledigt vid hans disk först.
Väl framme vid disken baxade Hillevi upp den stora, tunga väskan på bandet och skyndade sig att förklara att hon var medveten om att den var lite för tung. Det var tydligen en bra taktik, för han kollade bara och bedyrade sedan att det inte var så farligt. Den fick åka med.
Efter incheckningen hann vi ta farväl ett par gånger. Till min överraskning fick jag följa med förbi säkerhetskontrollen, så vi satt i de fina, röda fåtöljerna och fotograferade varandra tills det var dags för sista startutrop. Men sen var det oåterkalleligt farväl. Det kändes lite konstigt att se Hillevi gå ut mot planet och veta att det kommer att dröja ett bra tag tills jag får se henne igen.
Väl hemma igen tog jag snabbt itu med Hillevis rum som nu fått bli TV-rum. Vi hämtade hem min gröna bäddsoffa som fått leva i exil på jobbet i ettochetthalvt år. Jag trodde att vi skulle behöva hyra släpvagn, men man kan få in både det ena och det andra i en Passat, visade det sig!
Framåt kvällen ringde så en glad Hillevi och kunde meddela att hon inte bara kommit fram utan även fått ett mycket bra mottagande. När de kom hem till det stora huset kastade de små barnen sig över henne och ville genast visa henne runt. De var tydligen lika förväntansfulla som hon. Kul! Och hon har eget badrum - med badkar!!!
Det är mänskligt att fela, och jag har en!
När jag kom hem igår hade Hillevi nyss avslutat sin avskedsmottagning (det fanns en sparad muffin.... (eller muffins???) åt mig, tack för det!) men ingen mat, så vi improviserade en middag med micrad laxfilé och kokt broccoli. Jag fick keso dessutom, eftersom jag är snällast. Så småningom kom även Anders hem, nöjd och glad efter ett lyckat teaterbesök.
Idag har jag varit lite här och lite där på jobbet - och det kan straffa sig. När jag drog igång datorn för första gången på tre dagar vid halvtvåtiden upptäckte jag att jag skulle ha undervisning. Idag! Kl 13.15!! Aj, aj!!! Jag sprang snabbt iväg - och si, studenterna var kvar. Nu fick det bli lite improviserat, men tanken med passet var mest att jag skulle svara på deras frågor, så det löste sig. Men det känns obra att missa så, även om det är mänskligt.
Ikväll ska jag på 10-årsfest. Den ska jag inte missa!
Arbetslivet i Norge
Kvællsnøjet igår blev "So you think you can dance", en amerikansk danstalangtævling, som så lægligt går på tisdagkvællar. Det ær unga dansare som tævlar, och de ær så oerhørt duktiga! Som sidounderhållning roade jag mig med att førsøka skriva script før web-enkæt. Det jag var lite osæker på markerade jag med røtt. Det ær tur att jag gillar røtt...
Jag, ett orakel!
"Det ær konstigt med mig: jag kan ju faktiskt næstan allting." Jag ær inte helt sæker på den exakta ordalydelsen, men ungefær så sa Lotta på Bråkmakargatan och fick sedermera æta upp det nær familjen hade problem med att hitta en julgran. Hennes elaka storasyster var då snabb med att spydigt kommentera att Lotta kunde væl fixa en gran om det nu var så att hon kunde næstan allt. (Och visst fixade hon en gran!)
Nåvæl, på førmiddagen, nær jag satt på tåget mot Norge, ringde min telefon. Det var Alfons, som undrade vem som æger korna som betar på ægorna runt Kalles stælle i Bjærme. Som om jag skulle veta det... Uppenbarligen trodde han det i alla fall. Nu gjorde jag inte det, men jag kunde i alla fall tipsa om någon i byn som borde kænna till det.
I lørdags førmiddag, nær jag satt i bilen på væg till Hudiksvall fick jag ett telefonsamtal från ett annat av mina barn: Emma, som bott i Ørebrotrakten i ungefær ett år. Hon var på væg till IKEA dærstædes och ville att jag skulle beskriva vægen dit. Som om jag skulle veta det... Uppenbarligen trodde hon det i alla fall. Och det gjorde jag faktiskt, trots att jag bara varit i Ørebro ett fåtal gånger.
Det ska bli intressant att høra vad Hillevi kommer att ringa och fråga mig om från London. Telefonnumret till bæsta pizzerian i grannskapet? Vilken tid pendeln går in till centrum? Vilken frisør i London hon bør vælja? Man vet aldrig! Jag vet onekligen en hel del, så det ær møjligt att jag har svar æven på hennes frågor! Men fortfarande finns det också mycket som jag vare sig vet eller kan.
Igår roade jag mig med att læra mig att hantera ett statistikprogram før analys av s k latenta variabler, d v s sådana som vi egentligen inte kan mæta utan istællet førsøker fånga in med indikatorer i olika typer av vetenskapliga studier. Om vi t ex vill veta hur bra någon ær på att spela fiol, så skulle vi kanske fråga hur många år hon spelat, vilken typ av repertoar hon behærskar, hur många liter tårar hennes toner førorsakar under en normal solokonsert etc, før att på så vis få fram en hyfsat sammanhængande bild av hur bra hon ær på att spela fiol. Jag har blivit ombedd att hjælpa professor Arne med lite analys med det aktuella programmet, och då behøvde jag først læra mig hur det fungerar. Som det kændes igår har jag rætt hyfsad koll nu, och jag tyckte det var kul att sitta och læra mig anvænda de olika redskapen i programmet.
Idag på tåget har jag læst en introduktion till ett program før att bygga web-enkæter. Återigen något som jag inte kan sen tidigare men behøver læra mig eftersom vår friluftslivsenkæt också ska finnas tillgænglig på nætet før de som hellre svarar dær. Det var intressant att læsa om hur man ska gøra och sedan fundera på hur jag ska tillæmpa det før att løsa de olika frågevarianterna i vårt frågeformulær. Som tur ær har jag oraklet sjælv, d v s Joel som skrivit programmet, i min nærhet på jobbet, så jag måste inte løsa allt sjælv. Men en hel del kan jag fixa innan jag behøver ta till hjælp från honom. (Han kanske vet vem som æger kossorna i Bjærme också!)
Jag tror jag førstår varfør mina barn ringer och frågar om ibland lite mærkliga saker. De ær vana vid att jag, æven om jag inte vet allt, vet hur man kan ta reda på saker. Det ær den kunskapen jag helst vill att de ska ha med sig ut i livet: Det man inte vet kan man ta reda på. Så småningom kommer de på andra vægar till kunskap æn att ringa mamma, men det ær ingen dum metod det heller, uppenbarligen.
Nej, se! Det snöar!!
Några veckor till vill åtminstone jag få njuta av de vackra höstfärgerna. Mycket är till och med grönt fortfarande, och så finns det alla nyanser av gult ändabort mot rött, till och med lite knallrött här och var. Tjusigt!
Att ta en tur genom landskapet så här års är bland det vackraste jag vet. Lördagsfärden till Hudiksvall i lördags blev lite vinglig eftersom det stormade längs vägen. Men vackert var det!
Solsken och saxofonmusik
På en annan låt ska jag spela fiol, så nu kommer strängarna som jag fick av dig i födelsedagspresent, Emma, till god använding. Jag ska både köra solovers och komp till As Tears Go Bye. Det bör, till skillnad från leksakssaxofonljuden, helst låta bra, och hemma gör det det i alla fall.
Har mamma sagt det?
"Plocka i diskmaskinen annars får du stryk."
Ord och inga visor!
Vem som helst, nästan, skulle kanske ha plockat i disken och sedan tagit det lugnt - men inte Alfons. Nänä, han gjorde lite efterforskning genom att ringa mig. Nu var jag väl införstådd i meddelandets innehåll om än inte dess exakta utformning, så jag styrkte att det var hans uppgift att plocka i disken.
Så här i efterhand kan jag möjligen fundera över vad som hade hänt om jag hade förnekat det.
Hade Alfons i så fall vågat strunta i disken? Och i så fall, om Alfons inte hade plockat i disken, hade Hillevi verkligen vågat riskera liv och lem för att ge honom stryk? Eller är det möjligen så att hon har ett gäng som utför sådant åt henne? Vad innebär det i så fall för vår säkerhet när hon lämnar landet?
Så många frågor som kanske aldrig får något svar!
Simsons och Haglöfs
Själv ska jag roa mig med att springa upp och ner till tvättstugan, handla och tillaga mat samt inhandla en ryggsäck av märket Haglöf. Det är populärt i dessa tider att skicka ut stackars skolbarn i alla väderstreck för övernattning m m. Nästa vecka är det Davids tur. Den här gången ska de gå en hyfsat rejäl fjälltur, och då känns det inte bra att skicka ut det stackars barnet med en antik ryggsäck som väger onödigt mycket. Under gårdagens spaning hittade vi en damryggsäck som, bland alla andra finesser, även hade en fiffig grunka att stoppa in alla bärremmar i så att säcken även funkar som en väska. Den kan jag mycket väl se åtskillig användning för för egen del. Eftersom David fortfarande är kortare än jag (Det är han!!!) är det en fördel för honom att låna en damryggsäck som går att korrigera för kort rygg, så därmed har jag löst både hans aktuella och mina kommande problem genom att slå till idag. Enda problemet blir att försöka trycka in även denna ryggsäck i förrådet. Jag tappade hänglåset till förrådet för någon vecka sedan och hoppades innerst inne att det möjligen skulle leda till att innehållet decimerades något - men icke! Inte en pinal har försvunnit.
Jag, ett tekniskt geni
Alfons har en længre tid klagat på att han inte kan stænga ett av sina fønster. Enligt hans beskrivning var det troligtvis så att mittpinnen rørde sig. Det ær två rutor, och nær den ena rutan var stængd gick det inte att stænga den andra. Jag føljde upp det hela men tyckte inte att Alfons beskrivning stæmde riktigt. Den ena rutan gick helt enkelt inte att stænga oavsett om den andra var stængd eller inte. Jag førsøkte med såvæl list som styrka. Drog, knuffade utifrån, rådfrågade David m m. Det verkade mest som att rutan hængde fel på gångjærnen. Nær jag føljde det spåret insåg jag att fønstret inte var helt ihoptryckt, och det gick heller inte att få de två delarna att nærma sig varandra, verkade det som. Det var då som jag fick anvændning før min genialiska sida: jag drog upp persiennen! Och visp, så gick det att trycka ihop fønstret och raskt stænga rutan. Helt fantastiskt! Det var kanske bara jag som jublade och riktigt insåg min storhet, men ændå. Det kændes som en seger øver materien.
Idag har jag inte genomført några tekniska bravader men væl genomført en kursdag tillsammans med en norsk kollega som jag træffade før førsta gången. Ibland kan sådant bli så bra! I det hær fallet blev det det. Det kændes som att vi kompletterade varandra osedvanligt væl.
På hemmaplan førbereder Hillevi sin emigration till det stora britannien. Førhoppningsvis blir det en god erfarenhet før henne. Om inte får hon væl komma hem och ta nya tag.
Hagel och logistisk regression
Idag var inget undantag. När det dessutom inte var min tur att fixa frukostbricka så var det givetvis optimalt. Jag hann dessutom läsa litegrann i en liten trevlig bok om logistisk regression innan det ätbara nådde sovrummet.
Det som möjligen drar ner söndagarna något är att de följs av måndagar, men det får bli ett senare problem. Imorgon blir det i och för sig ett tidigare problem eftersom jag måste vara på jobbet vid 8-tiden. Men anledningen till detta gör det fullt möjligt att tänka på utan ångest. Imorgonbitti är det kursstart för grundkursen i statistik för en hel hop ekonomstudenter m fl men jag är INTE kursansvarig. Dock ska jag göra lite insats genom att ha räkneövningar och laborationer så jag ska följa med Jörgen, som är kursansvarig, och le vänligt mot studenterna. Det kan jag nog klara halvsovande.
Igår kväll var det hösthäppening på Gamla Teatern med både musik och poesi. Det var minst lika bra som vi hade förväntat. Allra bäst var kanske öppningsframträdandet med makarna Cochrane och Fredrik Mårtensson som spelade i huvudsak skotsk och irländsk musik. Vi tyckte om!