ulna

"Är det sant att inälvorna kan åka ut om man hoppar när man fött barn?"

En nära släkting sms:ade från London och verkade uppenbart oroad. Jag kunde lugna henne med att påståendet äger föga relevans och därmed minskade min risk att få barnbarn.

Däremot finns det ju tillfällen när inälvor beter sig konstigt, som hjärtat t ex. Du vet: Hjärtat i halsgropen. Det är väl en märklig placering av hjärtat. Och inte bara det. Man kan förlora sitt hjärta, och det kan brista! Det förra alternativet är nog egentligen bättre än det senare. Om man förlorar sitt hjärta till någon så kan man nog ha det riktigt bra ändå, men att leva med brustet hjärta gör ingen människa glad.

Om vi sen lämnar inälvorna så är det det här med ansiktet. Tappa ansiktet kan man göra utan att hoppa. Och öronen trillar av när man har hört tillräckligt mycket.

Det finns en hel del att oroa sig för, uppenbarligen!

Jag vet att ni gillar lite norska bokstæver ibland, så varsågod!

Just nu sitter jag och væntar på någon som skulle komma hit før att træffa mig 15.30. En inte alltfør djærv gissning ær att hon glømt bort det eller fått førhinder, før nu ær klockan 16.17 och jag har inte ens sett någon irra omkring i korridoren. Jag kan nog snart stænga firman och gå till Hotell Backlund dær jag får ta in ikvæll. Hotellfrukost imorgon således. Nu ær den inte særskilt anmærkningsværd på Hotell Backlund, men ændå. Hotellfrukost ær hotellfrukost.

Nu høll jag på att bli inlåst dessutom. Åse hade lite bråttom och viftade in och slæckte och låste expedisjonen hvor jeg sitter just nå. Jag protesterade givetvis, så nu har jag inte bara ljust fortfarande utan Åses nycklar dessutom.

Imorse nær jag gick till tåget mådde jag illa. Det var rejælt halt eftersom det regnade på snøn som legat så vit och vacker på senare tid. Jag koncentrerade mig på att sætta ner føtterna førsiktigt. Den friska luften gjorde att jag mådde lite mindre illa, men det slæppte inte. Først næstan nere vid jærnvægsstationen lyfte jag blicken och insåg att hela værlden var suddig! Inte konstigt att jag mådde illa. Jag hade glømt att sætta i kontaktlinserna! Som tur var hade jag packat ner glasøgonen, så væl på tåget kunde jag sætta på mig dem och se aningen længre æn den nærmaste halvmetern igen. Det var skønt.

Norrdans!

I lördags såg jag annons om Norrdans föreställning på Storsjöteatern och trodde att det var i lördags kväll - men det var det inte. Det var ikväll. Med lite planering lyckades vi komma iväg. Vi provianterade igår så att vi skulle hinna äta middag och komma iväg. Det funkade.

Att titta på dans är väldigt speciellt. Det gäller att titta förutsättningslöst, att snarare känna än försöka förstå. Vi fick se två korta föreställningar, den ena med bara två dansare på scen. Mellan akterna fick vi gå ut i foajen. Som tur var var kaféet öppet där ute. Vi kollade i tron att bara få bekräftat att det inte var någon servering - men som tur var hade vi fel! Det var öppet. Annars kändes inramningen kring föreställningen ganska provisorisk. Hela biljettluckan är bortriven t ex. Biljetterna såldes vid ett bord just utanför stora salongen, och ingen kollade att vi hade biljett när vi gick in!

Jag sitter i min sköna fåtölj, vackert klädd i blank röd pyjamas med min pyttelilla dator på en bricka i knät och inser att helgen snart är slut!

Det har varit en bra helg trots att jag har ställt väckarklockan både lördag och söndag. Idag var det för att gå en endagskurs i Bollywooddans. Det var värt det! Den orientaliska dansföreningen som jag är med i hade engagerat läraren Annette från Göteborg för denna kurs. Att dansa Bollywood är kul! Vissa rörelser kände vi igen från orientalisk dans, men sen var det en hel del lustiga hand- och armrörelser så att vi såg ut som indiska gudar ungefär. Åtminstone Annette gjorde det när hon visade hur vi skulle göra.

Efter kursen följde Annette, Annki och Helene med mig hem på middag.

Anders var lite ledsen igår när han skulle koppla upp sin nyinköpta Mac på nätet. Det funkade inte! Och inte bara det: ingen av de andra datorerna kom ut på nätet heller! Han hade ägnat en stor del av gårdagen åt att försöka lösa problemet. Igår kväll gjorde vi inte så mycket ytterligare åt det. Vi gick ut och åt istället. På En Liten Röd. Det var gott. Minst sagt!

Idag har jag varit på sydag. När jag kom hem på eftermiddagen funkade Internetuppkopplingen fortfarande inte. Illa, illa. Datorerna fick kontakt med nätverket men längre än så kom vi inte.

Jag ringde på hos grannen för att kolla om hans kontakter med omvärlden funkade. Han hade inga problem. Därmed hade vi isolerat problemet till vår lägenhet.

Som nästa steg gav jag mig på routern, och si! NÅGON hade dragit ur sladden som går från nätverket in i routern, så det var inte så konstigt att det inte funkade då... Vilken tur att jag är så oerhört teknisk att jag kan lösa så här avancerade teknikproblem!

På torsdag ska vi spela in nästan det sista till skivan. Vi hoppas att det bara återstår att lägga på lite dragspel sen, och just den lilla detaljen måste vi få extern hjälp med. I bästa fall kan skivan sen bli årets julklapp. Vi vet inte riktigt hur lång tid det tar att duplicera (vad heter det? pressa? trycka?) skivor och konvolut.
 
Jag har noterat att somliga ivrigt beskriver hur de tittar på gamla TV-serier. Här kommer mitt bidrag på det temat: I söndags följde jag med David till Videoteket för att köpa ett spel till hans XBox 360. Han gick därifrån besviken men med en nöjd mamma. Medan han förgäves letade i hyllorna slog jag till och köpte det jag länge behövt: hela första säsongen med Ally McBeal. Nu känns tillvaron komplett.

Ikväll har det ånyo varit skrivarkurs och ånyo inträffade fenomenet att jag for dit trött och matt och kom därifrån full av energi. Idag var bland annat min novell uppe för granskning. Den klarade sig igenom det helskinnad, men uppgiften till nästa gång gav genast nya utmaningar: nu ska vi skriva ett synopsis över hur novellen skulle kunna växa på sig till roman. För det krävs åtskilliga imputationer skulle jag vilja påstå, men det går nog.

Imorse vaknade jag med arbetslust! Jag kände mig väldigt sugen på att gå till jobbet och fortsätta jobba med imputationerna som jag började med igår. Vad en imputation är ska jag berätta sen. Nu handlar det om arbetslusten. En bidragande orsak var säkert att Anders vackert fick gå till jobbet, för de hade Öppet Hus på PC. Jag hade däremot ett val, så jag gjorde iordning en frukostbricka och tog det sedan lugnt med frukost, ÖP samt Skumtimman, som jag började läsa.

När jag satte på mobilen pep det till. Åsa undrade om jag ville gå på Pause och dricka kaffe med henne. Det ville jag gärna, så småningom, och det var helt OK bara jag meddelade tidpunkt eller hörde av mig minst en timma i förväg. Frampå förmiddagen insåg jag att fem-i-ett skulle vara en lämplig tidpunkt att fika, så jag skrev ihop ett kort, kärnfullt sms till Åsa:

"Fem i ett?"

Hennes svar förbryllade mig, för hon undrade VAR vi skulle träffas. Jag trodde att det redan var klart.

"Järnvägsstationen?" föreslog jag, mest för att vara dum. - Men det nappade hon på! Hon kollade för säkerhets skull att jag menade järnvägsstationen som tågen går från (finns det andra?), men bara hon fått det bekräftat så var det helt OK.

Lite före kl ett sammanstrålade vi således på Östersund C. Åsa var tydligen helt inställd på att vi skulle fika där, och det kunde vi väl göra. Sämre kaféer har vi minsann varit på! Vi drack riktigt hyfsade Cappuchinor och åt varsin bulle och var helt tillfreds med situationen.

Ikväll har Anders och jag repat lite med Emma. Låten som hon ska vara med på på skivan kommer att bli super! När vi tyckte att den satt körde vi några andra låtar också. Hur kul som helst!

Och så var det det här med imputation. När man samlar in data så händer det att man inte får kompletta uppgifter från alla. Om det till exempel är frågeformulär så kan man ge sig den på att åtminstone någon hoppar över någon fråga. När man sen ska sammanställa uppgifterna blir det där ett problem, för då kan man dra fel slutsatser i värsta fall. Igår skulle jag arbeta med resultaten från en undersökning om spelvanor som gjordes för några år sedan och räkna ut hur mycket folk lagt ner på spel. Det fanns frågor om 12-13 olika spelformer. Bingo-Lotto, trav, andra typer av lotterier etc. Det jag var ute efter var en totalsumma, och då visste jag att jag skulle få problem om jag slog ihop svaren. Det räcker att en person hoppat över att uppge summa för 1 av 13 frågor för att den personen ska uteslutas från sammanräkningen. Det är i sådana lägen det kan bli aktuellt med imputationer för att rädda kvar så många svaranden som möjligt. Ett alternativ är att fylla i noll för de som inte svarat. Men OM de faktiskt har spelat så kommer jag att underskatta deras totala utgifter för spel. Det fanns en fråga om hur många gånger de hade ägnat sig åt respektive spelform. Utifrån den kunde jag fylla i 0 för de som faktiskt inte spelat senaste månaden (vilket svaren gällde), och sedan den genomsnittliga summan för de som spelat 1, 2, 3 ggr etc. vilket jag kunde räkna. ut. På så vis kunde jag fylla i en hel del svar genom IMPUTIONER och i slutändan blir resultaten mer tillförlitliga. Fiffigt va?

Så har jag hållit mitt føredrag med norska rim och svenskt tal. Det funkade bra. Vi hade 10-12 åhørare som satt och smaskade i sig frukt och mackor medan jag pratade. Och de pratade också endel. Jag fick lagom med frågor och kunde ge lagom svar på det mesta. Kul! Och sen blev jag avtackad på rim och fick en fin mugg med en ekorre på. Det tyckte Astri, som anordnat tillstællningen, passade bra till mig eftersom jag skuttar omkring mellan trædtopparna och samlar in om inte kottar så data. Kul!

Om en liten stund ska jag och några av mina norska jobbarkompisar gå ut och æta på en nyøppnad restaurang. Då blir kvællen lite kortare. Å andra sidan har jag inget emot att drælla omkring før mig sjælv ett tag heller. Jag lær hinna med både ock!

Den hær svængen bor jag återigen i Rødkløverhuset som ær mysigt boende før kvinnliga cancerpatienter egentligen. Men det fungerar också som reservboende nær de møblerade øvernattningsrummen ær upptagna. I natt var jag helt ensam i huset och hade stort mysigt vardagsrum och køk førutom mitt sovrum. Det ær hur vælordnat och pyssligt som helst dær. All ønskværd køksutrustning finns, och man får ta lite vad man vill i skafferi och kylskåp bara man betalar en ytterst ringa summa. Eftersom det ær i Norge finns det givetvis ett våffeljærn framstællt, och om det råkar vara slut på våffelsmeten i kylskåpet finns det recept på hur man blandar ihop en ny sats. Jag nøjde mig med att brygga lite kaffe åt mig igår kvæll sedan jag ætit min medhavda sushi. Det enda som jag møjligen tycker kænns lite too much ær alla urdragna sladdar! Det ær kanske en rimlig sækerhetsåtgærd att dra ur sladden till kaffebryggaren och vattenkokaren - men till TV:n, videon och DVD-spelaren etc. Huset har lite væl många urdragna sladdar. Det verkar lite tvångsmæssigt.

Idag har vi varit flitiga! Jag har ägnat en hel del timmar åt att förbereda ett föredrag om statistik. På onsdag ska jag hålla det på en forskarlunch i Norge (så egentligen stavas det lunsj!). Jag har blivit tillfrågad att helt enkelt säga något kul och intresseväckande och hålla på knappt en timme. Efter lite klurande kom jag på att jag skulle göra ett ABC om statistik, så jag har suttit och skrivit grötrim om statistik på norska, så då är det alltså statistikk. Jag tror det kommer att funka.

Sen har jag varit en sväng på ETOUR och jobbat med webenkäten som jag sprätter ut varannan månad och nu har jag även fått iväg min novell. Den kändes helt OK idag också. Det ska bli kul att diskutera den om en vecka.

Anders jobbar på med sitt PM om Bowie, Björk och Berry. Det är inte helt fiffigt att gå en kvartsfartskurs och spara till sista dagen och göra inlämningsuppgifter. Anders går en kurs om rockhistoria. För den här uppgiften ska han skriva om 2-3 artister och han har varit så uppslukad av böckerna om artisterna som han lånat så han har inte kommit igång med att skriva förrän idag! Men det blir nog bra, inte minst som jag sett till att han fått god mat:: först potatis- och grönlålssoppa och sen gratinerade svartrötter! Det är så smidigt att ha en massa grönsaker i kylskåpet!

Emma kom hem idag och hittade en ny inneboende: en häftig ren som jag köpte på blomsteraffären på Kärnan igår. Det stod en hel rad renar där och såg ut som om de ville komma ut i världen.

Färgfabriken Norrs nya utställning är en stor bassäng med 102 karpar som simmar omkring. Att betrakta detta är ungefär lika spännande som att se målarfärg torka. Uställningen är egentligen rena löjan. Det känns som om konstnären, som för övrigt är Tore Wretmans son, fiskar efter någonting, men vad det är  hajar man inte som besökare. Eller är det vi som är bakom flötet? Jag funderar på att smyga dit en mörk natt och sätta upp en skylt: "Put and take-fiske". Det skulle kunna ge ett sken av mening med det hela.

Under dagen har jag haft vissa funderingar på att ta livet av någon. Jag har börjat läsa "The Pact" av Jodi Picoult och den går rakt in under skinnet då den börjar med att en flicka dör av ett pistolskott. Helst skulle jag vilja att min novell gör läsaren lika hudlös. Men under kvällen har jag besinnat mig och låtit hela mitt galleri överleva natten. Jag tror att novellen är färdig och därtill läsvärd ändå. Imorgon ska jag konstatera om så är fallet.

Ikväll blev det dags att plocka fram ett av mina mer praktiska ytterplagg: täckkjolen. Hillevi hävdar att jag och andra som inte har lust att frysa ser ut som termosar i våra kjolar. Det får hon tycka bäst hon vill, för det är oerhört praktiskt att 1) slippa frysa ute 2) slippa svettas inne - det senare gör man ju om man t ex har långkalsonger. Idag kunde jag för övrigt inte ha långkalsonger heller, för jag hade klänning och långkalsonger till klänning går väl verkligen inte för sig?!

Anledningen till aftonens promenad var för övrigt en konsert med Ale Möller, en skotsk fiolspelare och en amerikansk folkmusiker. En höjdarkonsert! Det bara sprutade musik och glädje om gubbarna!

Varannan tisdag har vi lite bråttom att fixa middagen för då ska vi iväg på skrivarkursen. Det går i ett tills vi väl kommer iväg, och ingen av oss är särskilt på. Men bara vi kommer in i Thereses lilla skrivarstuga så vänder det snabbt. Vi genomgår någon slags metamorfos och blir kreativa i ett slag. Och varje gång när vi åker hem efter två timmar så häpnar vi över hur mycket vi har hunnit med.

En av uppgifterna idag var att vi två och två skulle skriva dikt om Selma Lagerlöf! Inledningsvis fick vi bläddra lite i böcker med anknytning till Selma, och sen var det bara att skriva. Min kamrat Eva och jag skrev på temat Äntligen och började givetvis med "Äntligen stod prästen i predikstolen", men vid närmare eftertanke inser jag att vi borde ha sparat det till avslutningsraden! Det är makalöst vad allt man kan få ihop av ord!

Beslutet igår att inte åka till Hackås idag och spela in våra sista låtar till skivan var nog helt rätt. Idag känner jag mig betydligt piggare. Icke desto mindre var det skönt att gå hem och äta soppa och sedan sitta ett par timmar och läsa och skriva.

Soppa till middag blev det för övrigt enligt Alfons önskemål. Igår hade vi lyckats kreera en riktigt läcker kycklinggryta kryddad med kanel, paprika, gurkmeja och apelsinjuice och fylld med fräscha grönsaker från Ås Trädgård. Bland annat hade vi pillat loss små brysselkålar från en grön pinne och slängt i. Jodå, Alfons gjorde grytan rättvisa, men sen önskade han något förvånande soppa till middag idag. En sådan önskan vederfar vi så gärna. Kelda fick göra jobbet.

Idag har jag sent om sider orkat kliva ur sängen, och inte bara det, jag har duschat och klätt på mig också. Imponerad?

Strax innan Elgiganten stängde för dagen var David och jag där och köpte ett Xbox360 som han tycker att han behöver. Det som är bra med det är att han tar hand om min stora TV som blir överflödig i vårt sovrum när vi lånar Hillevis TV. Bra, bra! Han var dock inte helt nöjd med de medföljande spelen: Kung Fu Panda och Indiana Jones - det senare i Legoversion! ...var får de allt ifrån? På den gamla goda tiden, när jag köpte vår GameCube, fick man välja vilka spel man ville ha.

Jag håller på och läser en av böckerna om författarskap som jag köpte i USA. Den behandlar hur man skapar karaktärer bland annat. Hur spännande som helst! Givetvis kan man utan att skämmas kopiera egenskaper hos folk i sin närhet bara man inte gör alltför kompletta kopior av enskilda personer. Ett annat sätt är att successivt ställa sig frågor om sina karaktärer och på så vis komma allt mer under skinnet på dem. Det enda som egentligen inte funkar är att invänta den gudomliga inspirationen!