På Arlanda
Vi lämnade Minneapolis vid åttatiden igår kväll och landade på Island imorse vid halvåttatiden efter knappt sex timmars flygning... Känn på den, du!
På Island gjorde vi inte så mycket mer än bytte plan, och så sov vi bort ett par timmar till på väg till Arlanda. Väl här har vi framförallt njutit av kaffe på svensk mark. Nu väntar vi på tåget mot Östersund och tar det lugnt.
Vårt nöje igår innan vi for hem var ett besök på Mall of America, som en gång var världens största shoppingcenter. Det är fortfarande oerhört stort. Någon räknade ut, att om man besökte samtliga butiker i 10 minuter skulle det ta 86 timmar, effektiv tid. Det gjorde inte vi. Och om man tröttnar på att shoppa kan man åka berg-och-dalbana eller karusell på nöjesfältet mitt inne i byggnaden, spela minigolf, äta, fika - eller ta in på hotellet.
Eftersom vi redan shoppat en hel del kläder och textilier koncentrerade vi oss främst på jul- och prylbutiker. Bara att titta i amerikanska julbutiker är värt en resa! Gårdagens häftigaste fynd var dock ett par byxor: ett par bruna flanellpyjamasbyxor med M&M-motiv på till David.
På Island gjorde vi inte så mycket mer än bytte plan, och så sov vi bort ett par timmar till på väg till Arlanda. Väl här har vi framförallt njutit av kaffe på svensk mark. Nu väntar vi på tåget mot Östersund och tar det lugnt.
Vårt nöje igår innan vi for hem var ett besök på Mall of America, som en gång var världens största shoppingcenter. Det är fortfarande oerhört stort. Någon räknade ut, att om man besökte samtliga butiker i 10 minuter skulle det ta 86 timmar, effektiv tid. Det gjorde inte vi. Och om man tröttnar på att shoppa kan man åka berg-och-dalbana eller karusell på nöjesfältet mitt inne i byggnaden, spela minigolf, äta, fika - eller ta in på hotellet.
Eftersom vi redan shoppat en hel del kläder och textilier koncentrerade vi oss främst på jul- och prylbutiker. Bara att titta i amerikanska julbutiker är värt en resa! Gårdagens häftigaste fynd var dock ett par byxor: ett par bruna flanellpyjamasbyxor med M&M-motiv på till David.
Snart på väg
Nu har vi sovit vår sista natt i USA. Nästa gång vi går till bädd är vi hemma - men det är först i morgon kväll!
Så en sista kaffehistoria från USA - om Irish Coffee. Igår kväll var vi på samma restaurang som första kvällen, fast nu var vi knappt halva gänget. Av någon anledning kändes restaurangen betydligt mindre stimmig den här gången trots att det var en sportbar med mängder av TV-skärmar överallt.
Efter maten ville vi ha Irish Coffee. Vår servitris Karen lovade glatt att fixa det, men hon kom strax tillbaka och frågade om vi menade deras special-Irish-Coffee med Bailys i. Åsa gjorde det, men inte jag. Efter ytterligare några minuter kom Karen återigen bärande på två kaffemuggar. Min såg ut som en mugg med vanligt kaffe och Åsas som kaffe med lite mjölk i. Men vispgrädden då? Det visade sig att Karen trodde att man bara har vispgräde på varm choklad, men hon var inte omöjlig, så ytterligare några minuter senare fick vi våra muggar frikostigt toppade med vispad grädde - och sugrör. Då var vi nöjda.
Så en sista kaffehistoria från USA - om Irish Coffee. Igår kväll var vi på samma restaurang som första kvällen, fast nu var vi knappt halva gänget. Av någon anledning kändes restaurangen betydligt mindre stimmig den här gången trots att det var en sportbar med mängder av TV-skärmar överallt.
Efter maten ville vi ha Irish Coffee. Vår servitris Karen lovade glatt att fixa det, men hon kom strax tillbaka och frågade om vi menade deras special-Irish-Coffee med Bailys i. Åsa gjorde det, men inte jag. Efter ytterligare några minuter kom Karen återigen bärande på två kaffemuggar. Min såg ut som en mugg med vanligt kaffe och Åsas som kaffe med lite mjölk i. Men vispgrädden då? Det visade sig att Karen trodde att man bara har vispgräde på varm choklad, men hon var inte omöjlig, så ytterligare några minuter senare fick vi våra muggar frikostigt toppade med vispad grädde - och sugrör. Då var vi nöjda.
Hemma igen (nästan)
Igår kväll när vi kom fram till Jansons farm kändes det nästan som att komma hem! Det är märkligt hur fort det går att bli hemtam någonstans. Nu är Gunilla och Görans hus osedvanligt trevligt i och för sig - men ändå!
Wes och Sharon inväntade oss tillsammans med Göran, och före middagen ville Wes säga någonting. När vi lämnade Mahtowa för några dagar sedan hade Wes och Sharon sagt till varandra att de tyckte att vi var så osedvanligt trevliga människor att de ville göra något extra för oss för att visa det (förutom allt annat de gjort!). Så de hade åkt till The Liquor Store och köpt champagne, och dessutom hade de köpt såväl torr och söt samt alkoholfri champagne för att det skulle passa alla!
Efter middagen var det några som ville fara till Casinot. Vi passade på det och packade våra väskor istället.
När vi klev upp imorse hade det snöat! Inte mycket, men ändå. Jag valde muggen med "Minnesnowta" på för frukostkaffet. Det kändes passande!
Vid halvtio var det dags för avfärd, men innan vi lämnade trakten skulle vi göra en tur genom det närbelägna indianreservatet flör att Wes vill visa oss det. Det var bland det minst meningsfulla vi gjort sen vi kom hit, åtminstone för oss i den andra bussen som bara följde efter medan Wes guidade i den första bussen.
Nästa aktivitet var skojigare. Då åkte vi till banken i Moose Lake där Gunilla har sitt konto. Eftersom vi är i USA har de givetvis en drive in-ruta oå banken! På väg mot MInneapolis stannade vi också på en stor Outlet. Där köpte jag mest lustiga köksprylar (små!). Det inköp jag är mest nöjd med är mina städtofflor!
Så kom vi hem ännu en gång, den här gången till Super 8 Motel i Golden Valley. Vi fick till och med samma rum! Somliga ville besöka ännu ett shoppingcenter sedan vi checkat in, men vi tar det lugnt och stannar i närområdet.
Wes och Sharon inväntade oss tillsammans med Göran, och före middagen ville Wes säga någonting. När vi lämnade Mahtowa för några dagar sedan hade Wes och Sharon sagt till varandra att de tyckte att vi var så osedvanligt trevliga människor att de ville göra något extra för oss för att visa det (förutom allt annat de gjort!). Så de hade åkt till The Liquor Store och köpt champagne, och dessutom hade de köpt såväl torr och söt samt alkoholfri champagne för att det skulle passa alla!
Efter middagen var det några som ville fara till Casinot. Vi passade på det och packade våra väskor istället.
När vi klev upp imorse hade det snöat! Inte mycket, men ändå. Jag valde muggen med "Minnesnowta" på för frukostkaffet. Det kändes passande!
Vid halvtio var det dags för avfärd, men innan vi lämnade trakten skulle vi göra en tur genom det närbelägna indianreservatet flör att Wes vill visa oss det. Det var bland det minst meningsfulla vi gjort sen vi kom hit, åtminstone för oss i den andra bussen som bara följde efter medan Wes guidade i den första bussen.
Nästa aktivitet var skojigare. Då åkte vi till banken i Moose Lake där Gunilla har sitt konto. Eftersom vi är i USA har de givetvis en drive in-ruta oå banken! På väg mot MInneapolis stannade vi också på en stor Outlet. Där köpte jag mest lustiga köksprylar (små!). Det inköp jag är mest nöjd med är mina städtofflor!
Så kom vi hem ännu en gång, den här gången till Super 8 Motel i Golden Valley. Vi fick till och med samma rum! Somliga ville besöka ännu ett shoppingcenter sedan vi checkat in, men vi tar det lugnt och stannar i närområdet.
I Duluth igen!
Nu har vi vänt tillbaka söderut på väg mot Jansons farm. När vi ändå passerar Duluth passar vi på att shoppa lite till. Nu ska vi göra det vi inte hann förra gången, framförallt göra den magnifika bokhandeln rättvisa. Den har mängder av specialavdelningar och stolar strategiskt utplacerade så att man kan kolla i lugn och ro. Just nu laddar vi upp med varsin mugg kaffe från Caribou Coffe. Förutom bra kaffe har de en klok devis på muggarna:
Life is short. Stay awake for it.
Life is short. Stay awake for it.
Slutet på vår Quilt Retreat
Idag avslutas vår Quilt Retreat. Bland annat blir det dags att visa upp vad vi åstadkommit under dessa drygt tre dagar. För min del är det remsor. Så långt har jag kommit med min kvilt. Igår morse när jag kom till "Community Center" i Beaver Bay började jag flytta om alla mina block. Att det inte var helt optimalt såg jag på fotot jag hade tagit. Det är en fiffig metod! På en pytteliten bild i digitalkameran försvinner alla detaljer och man ser istället de stora dragen.
Sedan jag flyttat om nästan allting en gång och därefter gjort några småjusteringar var jag nöjd och började sy ihop bitarna i långa rader som jag också börjat sammanfoga. Det återstår att se vad jag hinner åstadkomma under förmiddagen innan vi drar vidare söderut.
Åsa har kommit igång med att sy hon också och har stolt åstadkommit tre grytlappar. Hon tycker att vi skall vara oerhört imponerade av det. Det är vi givetvis! :-)
Förutom att vi syr och syr och emellanåt går och köper lite mer tyg, eller mycket, så händer det diverse trevliga saker. Igår efter middagen visade en av de amerikanska tjejerna upp sin franska renässansklänning som hon sydde förra året. Hon använder den för att gå omkring på en festivalvecka som hålls i trakten av Duluth årligen.
Vi servas av två köksdamer som serverar en stadig brunch vid halvelva på förmiddagen och sedan middan någon gång kring kl 18 (lokal tid). Däremellan kan vi förse oss vid buffébordet med snacks, kakor, frukt m m. Det går definitivt ingen nöd på oss! Till och med kaffet smakar bra. Damerna har instruerats att göra starkt kaffe åt oss.
Igår kväll blev vi bjudna in till Bev och Kathys rum på ett glas vin som avslutning på kvällen. De blir bara trevligare och trevligare ju mer vi lär känna dem. Det som vi kanske har haft mest utbyte av på den här resan är nog alla möten med trevliga människor.
Sedan jag flyttat om nästan allting en gång och därefter gjort några småjusteringar var jag nöjd och började sy ihop bitarna i långa rader som jag också börjat sammanfoga. Det återstår att se vad jag hinner åstadkomma under förmiddagen innan vi drar vidare söderut.
Åsa har kommit igång med att sy hon också och har stolt åstadkommit tre grytlappar. Hon tycker att vi skall vara oerhört imponerade av det. Det är vi givetvis! :-)
Förutom att vi syr och syr och emellanåt går och köper lite mer tyg, eller mycket, så händer det diverse trevliga saker. Igår efter middagen visade en av de amerikanska tjejerna upp sin franska renässansklänning som hon sydde förra året. Hon använder den för att gå omkring på en festivalvecka som hålls i trakten av Duluth årligen.
Vi servas av två köksdamer som serverar en stadig brunch vid halvelva på förmiddagen och sedan middan någon gång kring kl 18 (lokal tid). Däremellan kan vi förse oss vid buffébordet med snacks, kakor, frukt m m. Det går definitivt ingen nöd på oss! Till och med kaffet smakar bra. Damerna har instruerats att göra starkt kaffe åt oss.
Igår kväll blev vi bjudna in till Bev och Kathys rum på ett glas vin som avslutning på kvällen. De blir bara trevligare och trevligare ju mer vi lär känna dem. Det som vi kanske har haft mest utbyte av på den här resan är nog alla möten med trevliga människor.
Happy hour
När vi sydde som bäst på eftermiddagen kom kursledarna inrusande med kartongvis med öl och hojtade: "Happy Hour".
Dagarna är fyllda med överraskningar!
Idag har jag för övrigt kommit så långt med mina kalejdoskopbitar att jag hann nåla upp dem innan vi for tillbaka till hotellet. Det visade sig att det fanns mer färger i mitt tyg än jag hade trott, så jag fick ändra mina planer. Jag hade tänkt mig en sektion med blåsinstrument, en med stråk etc, men det fick bli efter färger istället. Om jag fortfarande tycker det ser bra ut imorgon bitti ska jag börja sy ihop dem.
Vi har haft fortsatt trevligt med Bev och Kathy. Mitt på dagen tog vi en promenad bort till tygaffären tillsammans med dem. När vi skulle gå tillbaka var de plötsligt försvunna. Det visade sig att de satt inne i glassbutiken. Av ren artighet sällade vi oss till dem och åt varsin glass vi också. Jag åt "Wolf Tracks" för att det lät så fränt. Som tur var var det gott också: chokladglass med jordnötter i!
Och så lite kvilthumor:
A Fat Quarter is NOT a Body Part
Detta stod att läsa på vår kursledares t-shirt idag.
Dagarna är fyllda med överraskningar!
Idag har jag för övrigt kommit så långt med mina kalejdoskopbitar att jag hann nåla upp dem innan vi for tillbaka till hotellet. Det visade sig att det fanns mer färger i mitt tyg än jag hade trott, så jag fick ändra mina planer. Jag hade tänkt mig en sektion med blåsinstrument, en med stråk etc, men det fick bli efter färger istället. Om jag fortfarande tycker det ser bra ut imorgon bitti ska jag börja sy ihop dem.
Vi har haft fortsatt trevligt med Bev och Kathy. Mitt på dagen tog vi en promenad bort till tygaffären tillsammans med dem. När vi skulle gå tillbaka var de plötsligt försvunna. Det visade sig att de satt inne i glassbutiken. Av ren artighet sällade vi oss till dem och åt varsin glass vi också. Jag åt "Wolf Tracks" för att det lät så fränt. Som tur var var det gott också: chokladglass med jordnötter i!
Och så lite kvilthumor:
A Fat Quarter is NOT a Body Part
Detta stod att läsa på vår kursledares t-shirt idag.
En ny dag
Idag kunde vi sova hur länge vi ville (nästan) - då gick vi upp halvsju! Det ÄR svårt att ställa om kroppen till amerikansk tid.
Nåja, det innebär att vi kan följa med första bilen bort till Beaver Bay så att vi kommer igång att sy early in the morning. Till och med Åsa är på. Hon hade med sig stickning igår men kom loss med en grytlapp framåt eftermiddagen.
Flera av våra amerikanska sykompisar bor på samma hotell som vi. Igår fick vi direktiv om att sätta oss blandat och umgås med amerikanskorna. Åsa och jag sitter bredvid Kathy och Bev. De är hur trevliga som helst. När jag kom och gick i korridoren efter frukost klev de ut genom ett av de rum jag just gick förbi. Jag nämnde att vi bor mitt emot den stora ismaskinen och den rasslar och håller på dygnet runt. Bev hade lösningen på problemet: "Pull out the plug, but remember to wear gloves"! Det blir säkert en bra dag idag också.
En sak som jag glömde att beskriva närmare igår var badet, och då rutschkanorna. Det finns en ganska rejäl vattenrutschbana vid hotellets pool. Igår var den avstängd. Men så fanns det en vid barnpoolen också, formad som en stor grön och rosa groda. Det såg väligt lustigt ut när Åsa åkte i den!
Nåja, det innebär att vi kan följa med första bilen bort till Beaver Bay så att vi kommer igång att sy early in the morning. Till och med Åsa är på. Hon hade med sig stickning igår men kom loss med en grytlapp framåt eftermiddagen.
Flera av våra amerikanska sykompisar bor på samma hotell som vi. Igår fick vi direktiv om att sätta oss blandat och umgås med amerikanskorna. Åsa och jag sitter bredvid Kathy och Bev. De är hur trevliga som helst. När jag kom och gick i korridoren efter frukost klev de ut genom ett av de rum jag just gick förbi. Jag nämnde att vi bor mitt emot den stora ismaskinen och den rasslar och håller på dygnet runt. Bev hade lösningen på problemet: "Pull out the plug, but remember to wear gloves"! Det blir säkert en bra dag idag också.
En sak som jag glömde att beskriva närmare igår var badet, och då rutschkanorna. Det finns en ganska rejäl vattenrutschbana vid hotellets pool. Igår var den avstängd. Men så fanns det en vid barnpoolen också, formad som en stor grön och rosa groda. Det såg väligt lustigt ut när Åsa åkte i den!
En sydag!
Imorse bar det iväg till Beaver Bay för vår första sydag.
Vi syr i en stor lokal som är någon slags bystuga. Eftersom vi kom ända från Sverige behövde vi inte ha egna symaskiner - och det var vi tacksamma för. Jag greppade en blommig väska i vilken jag hittade en liten Janomemaskin. I väskan fanns dessutom ett litet fodral med diverse bra och ha för sömnad, inte minst en liten sax som jag haft stor nytta av idag. Det var tacksamt!
Förutom oss är det ett antal amerikanskor som deltar i denna "Quilt Retreat" som går ut på att sy, sy och sy. Till skillnad från oss har de med sig egna projekt. Men vi går på kurs och syr kalejdoskop, de flesta av oss i alla fall. Själva kursen började med att vi gick till den närbelägna tygaffären och köpte tyg. Stormönstrat skulle det vara. Jag hittade ett fint tyg med en massa musikinstrument på. Jag är nöjd med allt utom bakgrunden som är beige. Men det blir fint ändå. Jag ska komplettera med lite rött tyg, så blir det säkert bra.
Bortsett från hotellfrukosten får vi all mat i sylokalen. Två damer servar oss. De tycker att muffins passar till allt. Till brunchen fick vi havregrynsgröt och fyra olika sorters muffinsar och middagen bestod av taco-soppa och majsmuffins som skulle ätas med honungssmör!
Framåt sjutiden var Åsa och jag nöjda med syning för dagen och följde med första turen tillbaka till hotellet. Det finns pool på hotellet, nämligen! Vi gottade oss i bubbelpoolen och simmade omkring i simbassängen ett bra tag.
Vi syr i en stor lokal som är någon slags bystuga. Eftersom vi kom ända från Sverige behövde vi inte ha egna symaskiner - och det var vi tacksamma för. Jag greppade en blommig väska i vilken jag hittade en liten Janomemaskin. I väskan fanns dessutom ett litet fodral med diverse bra och ha för sömnad, inte minst en liten sax som jag haft stor nytta av idag. Det var tacksamt!
Förutom oss är det ett antal amerikanskor som deltar i denna "Quilt Retreat" som går ut på att sy, sy och sy. Till skillnad från oss har de med sig egna projekt. Men vi går på kurs och syr kalejdoskop, de flesta av oss i alla fall. Själva kursen började med att vi gick till den närbelägna tygaffären och köpte tyg. Stormönstrat skulle det vara. Jag hittade ett fint tyg med en massa musikinstrument på. Jag är nöjd med allt utom bakgrunden som är beige. Men det blir fint ändå. Jag ska komplettera med lite rött tyg, så blir det säkert bra.
Bortsett från hotellfrukosten får vi all mat i sylokalen. Två damer servar oss. De tycker att muffins passar till allt. Till brunchen fick vi havregrynsgröt och fyra olika sorters muffinsar och middagen bestod av taco-soppa och majsmuffins som skulle ätas med honungssmör!
Framåt sjutiden var Åsa och jag nöjda med syning för dagen och följde med första turen tillbaka till hotellet. Det finns pool på hotellet, nämligen! Vi gottade oss i bubbelpoolen och simmade omkring i simbassängen ett bra tag.
Onsdag
Så var det dags att bryta upp från Jansons farm och dra vidare norrut mot Beaver Bay. På tisdag kväll fick vi lite olika alternativ att välja på eftersom resan upp bara tar knappt två timmar effektiv tid. Egentligen fanns det fyra alternativ, men vi la till ett femte: att vi skulle ta det lugnt på morgonen före avfärden. Alla aktiviteter och allt umgänge blir lite jobbigt i längden. Det var en hel del som var inne på det. Dessutom skulle vi besöka Casino och en nationalpark med vattenfall.
När vi gav oss iväg var planerna något ändrade. Istället för Casino-besök blev det ett besök på ett stort shoppingcenter i utkanten av Duluth. Och när jag skriver stort menar jag STORT! Vi hade några timmar på oss och hann se endel, shoppa endel och äta lunch – men vi hade kunnat förströ oss där betydligt längre. Åsa och jag sparade den stora bokhandeln vid utgången till slutet för att vi inte skulle behöva släpa omkring på så många böcker. Det visade sig vara ett misstag, för det fanns ju så många andra butiker att gå i! Den kvart som var kvar på slutet räckte bara till en liten snabb sväng in i bokhandeln. Icke desto mindre hann jag fynda tre böcker om att skriva böcker. Ett tiotal sådana böcker låg lämpligt exponerade alldeles nära ingången. Men sen fanns det avdelningar med böcker om nästan allting! Det du, Astrid!
På väg norrut hann vi även besöka ännu en tygaffär och så nationalparken.
Nu befinner vi oss i Silver Bay, som ligger ganska nära den kanadensiska gränsen. På väg hit passerade vi Beaver Bay, där vi ska vara och sy ända till på söndag. Vårt hotell ligger utanför Silver Bay, som för övrigt inte är någon metropol, och här finns ingen restaurang. Men det går att beställa mat från Jimmys pizza och få den levererad till hotellet. De flesta av oss gjorde så, medan några åkte in till Silver Bay där de upptäckte att Jimmys pizza var det enda öppna stället.
Tisdag
På tisdag morgon skulle vi byta morgonpromenadsutgångsställe med de sju som bor i Sharon och Wes' stuga. Solen sken och Maria T skulle göra ett happy hopp när hon var på väg till bussen, men det bar sig inte bättre än att hon trillade och gjorde illa foten. Det visade sig senare under dagen, sedan hon fått den röntgad, att den i alla fall inte var bruten men allvarligt stukad. Nu har vi fyra handikappade i sällskapet: en med bruten rygg, en med bruten tumme, en halvdöv och så Maria med den stukade foten.
Efter promenaden åkte vi till Duluth där vi åt lunch och hade lite tid över – det var då jag njöt kaffet på Caribou Coffee. På väg tillbaka från Duluth väntade kviltföredrag nr två, den här gången handlade det om Amish. Mest Amish-kulturen, men också kviltarna. Den här gången var föredragshållaren klädd i Amish-kläder.
Måndag
Vi sov gott på loftet. Klockan åtta på morgonen vaknade jag och såg solen lysa utanför.
Inne i huset var det frukost på gång. Sen tog jag en promenad och tittade på typiskt amerikanska lador och brevlådor. När jag kom tillbaka till huset var nästan alla andra på väg ut på promenad, så då blev det lugnt ett tag.
Efter sopplunch i Jansons garage, som för närvarande är matsal, drog vi iväg på kviltföreläsning. Gunilla har snokat upp en kvilthistoriker från Colorado som håller två föredrag i trakten den här veckan. Måndagens föredrag handlade om kvilthistoria. Hur det började, hur olika mönster varit populära under olika perioder etc. Tanten är oerhört påläst! Hennes lilla grej är att hon förutom att hon har med sig en mängd kviltar som exempel också klär sig utifrån föreläsningens tema. Föredraget hölls ovanpå en tyg- och presentaffär, så det tog ett tag att komma därifrån efter föredraget.
När vi kom tillbaka till farmen väntade en överraskning som Göran hade fixat. De upplåter ett hörn av ägorna som skjutbana åt några grannar o dyl som roar sig med att klä ut sig i Vilda Västern-kläder och skjuta prick. Några av dessa hade dykt upp. Först hade de en lite show för oss, och sen fick de som ville testa att skjuta med pistoler och gevär. Jag ville inte. Jag är mer för bågskytte.
Söndag
På söndag morgon klev vi upp i ottan för att gå till kyrkan. Ja, gå och gå, vi blev naturligtvis uppplockade och skjutsade dit. Kyrkan var den som Steve och Lisa brukar gå till. Amerikanerna väljer sin församling. Steve och Lisa har nyligen bytt till den här församlingen för dess rika musikliv, och musik var det. Gudstjänsten inleddes av en brassorkester som sedan också ackompanjerade kören. I psalmboken fanns det flerstämmiga noter till psalmerna.
Efter kyrkan var det dags för färd med hjulångare på Mississippi. I enochenhalv timma stävade vi fram på floden i solskenet. Vi fick till och med åka upp och ner i en sluss.
Vi åt lunch på en av Twin Cities äldsta restauranger innan vi drog iväg norrut mot Jansons Farm. Resan tog sin tid eftersom vi behövde stanna och shoppa här och var. Vår buss fick lite försprång framför den andra vilket inte var helt praktiskt eftersom nyckeln till huset fanns i den. Medan vi inväntade dem på det sista shoppingstoppet drack vi inte kaffe – vi åt kaffe! På Dairy Queen kan man köpa glasskaffe sk Mulatté. Gott!
Gunilla och Görans hus är som hämtad ur en film. Det är byggt bara för några år sedan enligt ritningar som Göran gjort. Hög mysfaktor! Åsa och jag är tomtarna på loftet. I ett annex har de garage och Gunillas syrum i vilket det finns ett sovloft. Åsa och jag som är spänstiga räds inte den branta trappan dit upp.
I Duluth igen!
Nu är vi på väg norrut. Det börjar dra ihop sig till kviltkurs.
Total körtid mellan Jansons farm och Beaver Bay är knappt två timmar, så det var uppenbart att vi skulle hinna med endel på vägen. Frågan var vad. Ganska många ville till ett Casino, och nästan alla till en nationalpark, så det blev nationalpark - och shopping i Duluth! Det senare var en glad överraskning för mig som var mindre intresserad av Casino (men säg inte det till min chef!)
Vi är nu på ett gigantiskt shoppingcenter och förströr oss. Just nu sitter Åsa och jag på ett mattorg som är omgivet av hål-i-väggen. Fiffigt eftersom var och en kan välja typ av mat men sen kan vi sitta tillsammans. Åsa hittade även ett kaffestånd. Dessvärre var färgen på muggen starkare än kaffet.
Maria, som gjorde illa foten igår (den var bara stukad dessbättre) åker omkring i rullstol och ser lika glad ut som vanligt. Vi har konstaterat att det var tur att det var hon som gjorde illa sig!
Total körtid mellan Jansons farm och Beaver Bay är knappt två timmar, så det var uppenbart att vi skulle hinna med endel på vägen. Frågan var vad. Ganska många ville till ett Casino, och nästan alla till en nationalpark, så det blev nationalpark - och shopping i Duluth! Det senare var en glad överraskning för mig som var mindre intresserad av Casino (men säg inte det till min chef!)
Vi är nu på ett gigantiskt shoppingcenter och förströr oss. Just nu sitter Åsa och jag på ett mattorg som är omgivet av hål-i-väggen. Fiffigt eftersom var och en kan välja typ av mat men sen kan vi sitta tillsammans. Åsa hittade även ett kaffestånd. Dessvärre var färgen på muggen starkare än kaffet.
Maria, som gjorde illa foten igår (den var bara stukad dessbättre) åker omkring i rullstol och ser lika glad ut som vanligt. Vi har konstaterat att det var tur att det var hon som gjorde illa sig!
I Duluth
Jag sitter på ett kafé i Duluth och chattar med Hillevi, Anders och David! Världen är liten. Bra kaffe här också. Jag är nöjd!
Livet på Jansons farm är tämligen idylliskt trots att vi är så många där. Igår var vi på ett föredrag av en kvilthistoriker, idag ska vi på ytterligare ett.
Det är intressant att vara 20 damer på resa! I stort sett har vi mest bara jättekul. Enda allvarliga missödet var att en av mariorna skadade foten idag. När vi kommer tillbaka till ranchen får vi veta hur allvarligt.
Livet på Jansons farm är tämligen idylliskt trots att vi är så många där. Igår var vi på ett föredrag av en kvilthistoriker, idag ska vi på ytterligare ett.
Det är intressant att vara 20 damer på resa! I stort sett har vi mest bara jättekul. Enda allvarliga missödet var att en av mariorna skadade foten idag. När vi kommer tillbaka till ranchen får vi veta hur allvarligt.
Valtider
Jag vet inte om du noterat det, men det är snart val här i USA. Till skillnad från oss vill amerikanerna gärna markera vad de avser att rösta på. Ett sätt att göra detta på är att sätta upp en liten skylt i trädgården eller kanske flera skyltar i trädgården alternativt en stor. Ibland verkar det vara upplagt för grannfejd när man ser en McCain-trädgård omgiven av Obamaskyltar. Mitt favvomotiv hittills är en trädgård med en jätte-McCain-skylt som gränsade till en radda på 4-5 tomter med Obamaskyltar.
Igår var vi också inne på Minnesotas headquarter för kampanjen. Där blev vi väl bemötta och försedda med knappar, affischer och broschyrer trots att de insåg det meningslösa i att registrera oss. Dessutom träffade vi på Obama himself. Han stod väldigt stilla och var väldigt tyst men han gjorde sig bra på bild.
Igår var vi också inne på Minnesotas headquarter för kampanjen. Där blev vi väl bemötta och försedda med knappar, affischer och broschyrer trots att de insåg det meningslösa i att registrera oss. Dessutom träffade vi på Obama himself. Han stod väldigt stilla och var väldigt tyst men han gjorde sig bra på bild.
Thanksgivingmiddag
Ikväll blev vi hembjudna till en annan familj på middag och där fick vi äta en riktig Thanksgivingmiddag. För första gången i mitt liv såg jag en helstekt kalkon. Det var en upplevelse. Den var väldigt tyst och snäll.
Även den här dagen har varit full av intryck och skratt. Textilutställning, Obamapropagandakontor, tygaffär, historiskt museum (där vi ägnade vår tid åt caféet och shopen med goda resultat), promenader i höstsolen och ovan nämnda middag sammanfattar endel.
Nu är jag trött och ska sova.
Även den här dagen har varit full av intryck och skratt. Textilutställning, Obamapropagandakontor, tygaffär, historiskt museum (där vi ägnade vår tid åt caféet och shopen med goda resultat), promenader i höstsolen och ovan nämnda middag sammanfattar endel.
Nu är jag trött och ska sova.
Väl bemötta
Igår kväll var vi hemma hos Steves föräldrar och samtalsämnet nu på morgonen är det fantastiska bemötande vi fick av dem och även av många andra här. Steve har varit vår chaufför tillsammans med Gunillas man. Han är gift med Lisa, som är någon slags kusin till Gunilla. Igår hann han dock inte skjutsa oss, för han skulle vara hemma och laga middag åt oss. Under dagen skjutsades vi istället omkring av Wes, som för övrigt är Lisas kusin.
Hemma hos Steve fick vi en amerikansk middag serverad ur pumpa. Till detta serverades "majs-blobb" och sallader. Efter middagen bröt vi upp för att fortsätta hem till Steves föräldrar. Då var vi alla rätt trötta efter en lång dag och hoppades nog att det bara skulle bli en kort visit - men så blev det inte. Väl där möttes vi av en kakbuffé och öppna armar. Även Steve och Lisa och deras barn följde med, och sen höll vi igång i flera timmar nere i deras källare där vi sjöng till ett självspelande piano (en tidig variant av kareoke) och hade hur kul som helst. Om inte Göran och Wes hade skjutsat oss tillbaka till hotellet så småningom hade vi nog varit kvar där än. Bara källaren i sig var en sevärdhet. Där hade de ett veritabelt museum. Uppe var huset överlastat av mest nyare grejer, nere var det gamla leksaker bland annat.
Hemma hos Steve fick vi en amerikansk middag serverad ur pumpa. Till detta serverades "majs-blobb" och sallader. Efter middagen bröt vi upp för att fortsätta hem till Steves föräldrar. Då var vi alla rätt trötta efter en lång dag och hoppades nog att det bara skulle bli en kort visit - men så blev det inte. Väl där möttes vi av en kakbuffé och öppna armar. Även Steve och Lisa och deras barn följde med, och sen höll vi igång i flera timmar nere i deras källare där vi sjöng till ett självspelande piano (en tidig variant av kareoke) och hade hur kul som helst. Om inte Göran och Wes hade skjutsat oss tillbaka till hotellet så småningom hade vi nog varit kvar där än. Bara källaren i sig var en sevärdhet. Där hade de ett veritabelt museum. Uppe var huset överlastat av mest nyare grejer, nere var det gamla leksaker bland annat.
Direkt från Hutchkinson
Nu sitter jag i en skön fåtölj på ett kafé och dricker gott kaffe, och för första gången sitter jag med min lilla dator och surfar i en offentlig miljö. Ville bara berätta det.
Finns det bokaffärer i USA?
Frågan i rubriken är med anledning av Astrids kommentar. Jag utesluter inte att de finns. Faktiskt såg jag en stor bok- och skivaffär när vi åkte från området där vi shoppat igår. Hade jag sett den tidigare hade jag nog gladeligen strosat runt där. Dock köpte jag en liten bok på muséet som Anders nog ska få (om jag inte behåller den själv): 40 Sad Chairs! Bara titeln var värd priset, men dessutom fick jag en liten bok med 40 fotografier på stolar i olika lägen, och till varje bild fanns det en kort och kärnfull titel. En bok att bläddra i till förnöjelse.
Gårdagsmiddagsrestaurangen hette Friday. Den arbetade enligt parollen att alla dagar är fredagar. Det festligaste som hände var minen på de som trodde att de beställde in en liten fördrink när de fick in varsin shaker i jätteformat fylld med rosa drink, jordgubbar och gröna blad.
Idag ska vi på utflykt en bit från Minneapolis för studiebesök på ett textilföretag.
Gårdagsmiddagsrestaurangen hette Friday. Den arbetade enligt parollen att alla dagar är fredagar. Det festligaste som hände var minen på de som trodde att de beställde in en liten fördrink när de fick in varsin shaker i jätteformat fylld med rosa drink, jordgubbar och gröna blad.
Idag ska vi på utflykt en bit från Minneapolis för studiebesök på ett textilföretag.
Sverige är ett uland!
Första dagen i Minneapolis hade inte kunnat bli så mycket bättre!
När vi samlades imorse delade Gunilla ut planen för de kommande dagarna. Idag stod det shopping, konstmuseum och lite parkbesök på listan.
Först blev det shopping. Nu har amerikanarna kommit på att det inte är så kul med stora shoppingcenters med ett stort antal affärer samlade under ett och samma tak. Nej, en gata med butiker som man kan gå in och ut i är det nya trenden. Vi besökte en sådan på förmiddagen. Åsa och jag fokuserade primärt på kläder. Till min förtjusning upptäckte jag att även i USA finns det Petite-kläder. Redan i en av de första butikerna var c:a en tredjedel av butiken i Petite. Jag köpte två par alldeles lagom långa byxor. Dessutom köpte jag en läcker svart-vit kofta som Åsa hade hittat. Det hon inte hade observerat var att även den var Petite, så med uppenbar bitterhet fick hon överlåta den på den kortare i sällskapet. Mig!!! :-)
Våra bussar var strategiskt parkerade vid en stor betyg där det skulle finnas tyg. Vi hade sparat den till slutet och kunde då konstatera att vi hade behövt bortåt en halv dag för att åtminstone ta en ordentlig titt på allt de hade där. Tyg var bara en del. Sen fanns det allehanda material och tillbehör för en stor mängd olika sorters kreativ verksamhet. Jag hittade hörnet med broderier t ex och kunde konstatera att där fanns mycket att välja på, minst sagt!
Efter lite downtown-sight-seeing med vår chaufför Steve som guide for vi till ett konstmuseum där vi tillbringade några timmar som inte alls räckte för allt vi hade kunnat se. Det var som vanligt ett lyft för själen att få gå omkring och titta på vackra saker och även mindre vackra, men tankeväckande, saker.
Något vi lärt oss under dagen är att Cappuchino är någpt helt annat för amerikaner än för européer. Amerikanerna verkar tro att det är lite, lite kaffe och mycket mjölk toppat med skummad mjölk. Första stället vi fick en sådan variant var på restaurangen där vi åt lunch. Då trodde vi att det berodde på att den sura tjejen som med uppenbar motvilja beredde våra kaffemuggar inte visste bättre, men även i muséets kaffe gjordes cappuchino på det viset. Vi får testa någon annan kaffevariant imorgon. I och för sig är vi fullt medvetna om att det kanske är att hoppas på för mycket att vi ska lyckas få gott kaffe i USA - men ändå...
Nu är det strax dags för middag. Igår kväll åt vi på en fruktansvärt stimmig restaurang alldeles nära hotellet. Maten var helt OK, men inte minst efter en lång flygresa var det inte helt rätt. Så det kan bara bli bättre!
När vi samlades imorse delade Gunilla ut planen för de kommande dagarna. Idag stod det shopping, konstmuseum och lite parkbesök på listan.
Först blev det shopping. Nu har amerikanarna kommit på att det inte är så kul med stora shoppingcenters med ett stort antal affärer samlade under ett och samma tak. Nej, en gata med butiker som man kan gå in och ut i är det nya trenden. Vi besökte en sådan på förmiddagen. Åsa och jag fokuserade primärt på kläder. Till min förtjusning upptäckte jag att även i USA finns det Petite-kläder. Redan i en av de första butikerna var c:a en tredjedel av butiken i Petite. Jag köpte två par alldeles lagom långa byxor. Dessutom köpte jag en läcker svart-vit kofta som Åsa hade hittat. Det hon inte hade observerat var att även den var Petite, så med uppenbar bitterhet fick hon överlåta den på den kortare i sällskapet. Mig!!! :-)
Våra bussar var strategiskt parkerade vid en stor betyg där det skulle finnas tyg. Vi hade sparat den till slutet och kunde då konstatera att vi hade behövt bortåt en halv dag för att åtminstone ta en ordentlig titt på allt de hade där. Tyg var bara en del. Sen fanns det allehanda material och tillbehör för en stor mängd olika sorters kreativ verksamhet. Jag hittade hörnet med broderier t ex och kunde konstatera att där fanns mycket att välja på, minst sagt!
Efter lite downtown-sight-seeing med vår chaufför Steve som guide for vi till ett konstmuseum där vi tillbringade några timmar som inte alls räckte för allt vi hade kunnat se. Det var som vanligt ett lyft för själen att få gå omkring och titta på vackra saker och även mindre vackra, men tankeväckande, saker.
Något vi lärt oss under dagen är att Cappuchino är någpt helt annat för amerikaner än för européer. Amerikanerna verkar tro att det är lite, lite kaffe och mycket mjölk toppat med skummad mjölk. Första stället vi fick en sådan variant var på restaurangen där vi åt lunch. Då trodde vi att det berodde på att den sura tjejen som med uppenbar motvilja beredde våra kaffemuggar inte visste bättre, men även i muséets kaffe gjordes cappuchino på det viset. Vi får testa någon annan kaffevariant imorgon. I och för sig är vi fullt medvetna om att det kanske är att hoppas på för mycket att vi ska lyckas få gott kaffe i USA - men ändå...
Nu är det strax dags för middag. Igår kväll åt vi på en fruktansvärt stimmig restaurang alldeles nära hotellet. Maten var helt OK, men inte minst efter en lång flygresa var det inte helt rätt. Så det kan bara bli bättre!
Over here
Nu sitter jag på Super 8 Motel nånstans i Minneapolis. Solen skiner. Här är det tidig förmiddag medan det är eftermiddag hemma hos er. Vår dag har nyss börjat - med amerikansk frukost. Socker och vitt bröd i olika former fanns det gott om. Jag baserade min frukost på snabbgröt och jättesöt yoghurt. Har dock ätit bättre frukostar.
Igår var det resdag, och en extra lång sådan eftersom vi reste i västerled. Vi började med Frösön-Arlanda. Det stora flertalet hade valt harakiriflyget eller det tidiga morgontåget av brist på tilltro till SAS. Alla har rätt att göra sina egna val. Jag skulle nog inte vilja starta en tvåveckors utlandsresa med tågresa till Arlanda och bara tre timmars marginal. Nåja, alla kom dit i tid. Åsa och jag hade fräckheten att vinka glatt till våra medresenärer och gå och checka in direkt när vi kom fram. Så kul är det inte att dra omkring på packning även om man som jag har två oerhört fräscha och söta resväskor. De andra skulle checka in tillsammans för att få sitta på samma ställe. Vi trodde inte på konceptet och kunde konstatera att alla satt mer eller mindre utspridda i grupper.
Hur kul är det att flyga långt? ...måttligt... Det var i alla fall bättre till Reykavijk, där vi bytte plan, än efter bytet av plan då jag hamnade på mittplats innanför en stor dansk-amerikansk pappa vars oerhört stora fru låg tvärs över de tre platserna tvärs över gången så att deras två småflickor klängde på pappan istället. Jag blev lite sur när de drog ur kontakten till mina hörlurar.
Men allt har sitt slut, och till slut kom vi fram och fick kliva av. Det blev lite dramatiskt när vi skulle passera passkontrollen. Kicki blev utplockad ur kön och hämtad till ett förhörsrum. Efter en liten stund blev Åsa rekvirerad som tolk. Det visade sig att Kickis pass varit anmält försvunnet men hon hade sedermera hittat det. Såna pass uppskattas inte av amerikansk passpolis, men hon slapp ändå in med en allvarlig åthutning att inte göra om det - för det passet kommer hon inte in i landet med än en gång.
Nu ska vi snart på utflykt! Vi möttes av en stor banderoll med Välkommen. En glad Gunilla med make och ytterligare en stadig karl, Steve, som ska skjutsa runt oss mötte oss,
Igår var det resdag, och en extra lång sådan eftersom vi reste i västerled. Vi började med Frösön-Arlanda. Det stora flertalet hade valt harakiriflyget eller det tidiga morgontåget av brist på tilltro till SAS. Alla har rätt att göra sina egna val. Jag skulle nog inte vilja starta en tvåveckors utlandsresa med tågresa till Arlanda och bara tre timmars marginal. Nåja, alla kom dit i tid. Åsa och jag hade fräckheten att vinka glatt till våra medresenärer och gå och checka in direkt när vi kom fram. Så kul är det inte att dra omkring på packning även om man som jag har två oerhört fräscha och söta resväskor. De andra skulle checka in tillsammans för att få sitta på samma ställe. Vi trodde inte på konceptet och kunde konstatera att alla satt mer eller mindre utspridda i grupper.
Hur kul är det att flyga långt? ...måttligt... Det var i alla fall bättre till Reykavijk, där vi bytte plan, än efter bytet av plan då jag hamnade på mittplats innanför en stor dansk-amerikansk pappa vars oerhört stora fru låg tvärs över de tre platserna tvärs över gången så att deras två småflickor klängde på pappan istället. Jag blev lite sur när de drog ur kontakten till mina hörlurar.
Men allt har sitt slut, och till slut kom vi fram och fick kliva av. Det blev lite dramatiskt när vi skulle passera passkontrollen. Kicki blev utplockad ur kön och hämtad till ett förhörsrum. Efter en liten stund blev Åsa rekvirerad som tolk. Det visade sig att Kickis pass varit anmält försvunnet men hon hade sedermera hittat det. Såna pass uppskattas inte av amerikansk passpolis, men hon slapp ändå in med en allvarlig åthutning att inte göra om det - för det passet kommer hon inte in i landet med än en gång.
Nu ska vi snart på utflykt! Vi möttes av en stor banderoll med Välkommen. En glad Gunilla med make och ytterligare en stadig karl, Steve, som ska skjutsa runt oss mötte oss,
Packad
Trots att jag inte åker förrän imorgon har jag nästan packat klart nu. Jag tänkte att det var lika bra att fixa det ikväll även om jag egentligen hade hunnit imorgon. Planet går inte förrän kl 10.
Ikväll har vi firat Alfons 14-årsdag.
Ikväll har vi firat Alfons 14-årsdag.
Ännu en måndag
Flera måndagar i rad har vi dragit iväg till Hackås efter jobbet för att spela in hos PA. Likaså idag. Vi har lärt oss att det ändå går rätt bra om vi laddar med frukt och vatten. När vi slutade för kvällen idag brände PA ut det vi spelat in hittills: 13 låtar! Skivan räckte från Hackås till stan, och då körde jag rätt sakta dessutom för att hinna höra hela skivan.
...och på jobbet går det också bra... Jodå, det gör det. Men idag gick en stor del av dagen åt till möten. Sånt tar tid, lite väl mycket tid många gånger dessvärre. Tidsbegränsat är alltid bra.
...och på jobbet går det också bra... Jodå, det gör det. Men idag gick en stor del av dagen åt till möten. Sånt tar tid, lite väl mycket tid många gånger dessvärre. Tidsbegränsat är alltid bra.
Novellbörjan
Skrivarkursen rullar på.
Vi har successivt fått skriva sk Bakland inför vårt novellskrivande.
Vi fick börja med att beskriva ett hus där person A bor och så person A och person B. Sen fick vi skriva om A och B, men då skulle person C, som är en nyfiken och skvallrig person, berätta om A och B för "författaren". Det rullade på det hela, och jag började få en idé om vad min novell skulle handla om. Alla bakland är till för att man som författare ska veta mycket mer än det man slutligen skriver om i sin novell (eller roman).
Men så kom dråpslaget i tisdags: i nästa bakland skulle A vara försvunnen, och D skulle bo i A:s hus!
Vilken chock!
Så hade jag inte alls tänkt mig. Men nu har det hela fått ligga och gro i huvudet, och idag har jag skrivit en novellbörjan som stämmer in även på de förändrade förutsättningarna. Imorgon får jag läsa den igen för att se om det känns lika bra då.
Vi har successivt fått skriva sk Bakland inför vårt novellskrivande.
Vi fick börja med att beskriva ett hus där person A bor och så person A och person B. Sen fick vi skriva om A och B, men då skulle person C, som är en nyfiken och skvallrig person, berätta om A och B för "författaren". Det rullade på det hela, och jag började få en idé om vad min novell skulle handla om. Alla bakland är till för att man som författare ska veta mycket mer än det man slutligen skriver om i sin novell (eller roman).
Men så kom dråpslaget i tisdags: i nästa bakland skulle A vara försvunnen, och D skulle bo i A:s hus!
Vilken chock!
Så hade jag inte alls tänkt mig. Men nu har det hela fått ligga och gro i huvudet, och idag har jag skrivit en novellbörjan som stämmer in även på de förändrade förutsättningarna. Imorgon får jag läsa den igen för att se om det känns lika bra då.
Snart redo för take off
MIn mamma är inte helt tillfreds med hur jag uppdaterar min blogg. Så kan det vara! Möjligtvis blir det ännu sämre när jag åker till USA i två veckor. Jag håller det inte för helt otroligt. Men jag tar med min lilla dator i hopp om att finna något trådlöst nätverk någonstans i USA. Det borde rimligtvis finnas där också. Är det någon som vet om de har Internet i USA?
Det jag tyckte mig behöva inför resan var två halvstora, lätta resväskor. Sådana har jag fixat idag. En ljust gammalrosa och en milt olivgrön. Tillsammans ser de ut som en tuva förgätmigej i skugga ungefär. Anders och jag provdrog dem på stan, och det fungerade alldeles utmärkt (gissa vilken Anders ville dra!). Jag prövade dessutom att dra båda ensam och även det funkar, så nu ska jag bara packa ner lite kläder och sånt. Sen kan jag fara.
Jag shoppade också lite som jag tyckte jag behövde till mitt nya kontor. Häromdagen fick jag hjälp av en av stans mest kända bluesmusiker att täcka fönstret lite nödtorftigt för att begränsa inflödet av solljus. Sedan jag piffat till dem med hjälp av påsförslutare ser de nästan ut som gardiner. Sen ville jag ha något till det lilla besöksbordet jag har. På måndag ska jag pryda det med en röd-orange, glittrig duk från Indiska, en röd ljuslykta och en liten bil gjord av en tomatburk. Dessutom köpte jag pärlor och garn av vilket jag börjat göra girlanger som jag ska hänga i fönstret ut mot korridoren. Det var mitt kvällspyssel att virka girlanger. Jag kände att det gjorde mig gott att sitta med glittrigt garn och blanka pärlor.
Det jag tyckte mig behöva inför resan var två halvstora, lätta resväskor. Sådana har jag fixat idag. En ljust gammalrosa och en milt olivgrön. Tillsammans ser de ut som en tuva förgätmigej i skugga ungefär. Anders och jag provdrog dem på stan, och det fungerade alldeles utmärkt (gissa vilken Anders ville dra!). Jag prövade dessutom att dra båda ensam och även det funkar, så nu ska jag bara packa ner lite kläder och sånt. Sen kan jag fara.
Jag shoppade också lite som jag tyckte jag behövde till mitt nya kontor. Häromdagen fick jag hjälp av en av stans mest kända bluesmusiker att täcka fönstret lite nödtorftigt för att begränsa inflödet av solljus. Sedan jag piffat till dem med hjälp av påsförslutare ser de nästan ut som gardiner. Sen ville jag ha något till det lilla besöksbordet jag har. På måndag ska jag pryda det med en röd-orange, glittrig duk från Indiska, en röd ljuslykta och en liten bil gjord av en tomatburk. Dessutom köpte jag pärlor och garn av vilket jag börjat göra girlanger som jag ska hänga i fönstret ut mot korridoren. Det var mitt kvällspyssel att virka girlanger. Jag kände att det gjorde mig gott att sitta med glittrigt garn och blanka pärlor.
Tisdag morgon
Idag testar jag varianten att skjutsa David till skolan. Det kan det kanske vara värt. Men han tar otroligt lång tid på sig i duschen!
Imorse var Anders och jag trötta men nöjda. Igår kväll stupade vi i säng efter en sen sushi då vi kom från PA:s studio i Hackås. Igår spelade vi in ytterligare tre låtar. Den här gången fick vi inte med oss någon skiva, men vi hade den föregående i bilen, så det var inte riktigt hela världen, bara nästan. Igår spelade vi in två lite snabbare låtar, bland annat No Lifeline, som Margareta Högberg sms:ade att hon gick och nynnade på i somras sedan hon hört oss spela den. Den tredje låten var en av de nyare. Anders har nyss bytt namn på den. Hur som helst tog jag mig friheten att sjunga tvåstämmigt med mig själv på den. Det var kul! Vi ska skaffa en loop-box så kan jag göra det lajv också.
Hade vi orkat vara vakna lite längre hade vi fått nybakt kaka av Emma!
Imorse var Anders och jag trötta men nöjda. Igår kväll stupade vi i säng efter en sen sushi då vi kom från PA:s studio i Hackås. Igår spelade vi in ytterligare tre låtar. Den här gången fick vi inte med oss någon skiva, men vi hade den föregående i bilen, så det var inte riktigt hela världen, bara nästan. Igår spelade vi in två lite snabbare låtar, bland annat No Lifeline, som Margareta Högberg sms:ade att hon gick och nynnade på i somras sedan hon hört oss spela den. Den tredje låten var en av de nyare. Anders har nyss bytt namn på den. Hur som helst tog jag mig friheten att sjunga tvåstämmigt med mig själv på den. Det var kul! Vi ska skaffa en loop-box så kan jag göra det lajv också.
Hade vi orkat vara vakna lite längre hade vi fått nybakt kaka av Emma!
Salladskålens lov
Nu vill jag sjunga salladskålens lov.
I den grönsakslåda som jag fick hem med hjälp av audimannen häromdagen fanns det bland annat salladskål. Ett rejält salladskålshuvud. Även i föregående veckas låda fanns det salladskål, och den hade inte haft någon åtgång. Med tanke på att det där med salladskål verkar vara en trend insåg jag att det var dags att göra något åt saken idag så att inte hela kylskåpet blir fullt av salladskål till slut.
Med hjälp av lite googlande hittade jag ett recept på gräddkokt salladskål - och detta blev vår middag, vår goda middag, tillsammans med ugnsstekt kycklingfilé penslad med en blandning av sweet chili, honung och vitlök. Den strimlade salladskålen fick koka i grädde i 10 minuter tlllsammans med två strimlade röda paprikror. Med lite salt och peppar på blev det ett ljuvligt komplement till kycklingen. Jag hade dessutom hackat en rejäl bunt persilja och stekt i olja tillsammans med vitlök. Sedan jag lagt de stekta kycklingfiléerna att vila på den gräddkokta salladskålen strödde David den stekta persiljan över anrättningen som var såväl vacker som god. Vi blev mätta och belåtna men konstaterade att bandspagetti skulle kunna vara ett lämpligt komplement till denna rätt.
Annat som timat är att vi insett att Alfons kanske lever i fel århundrade. Igår kväll började det lukta starkt av parfym i hallen, och lukten spred sig till sovrummet och vardagsrummet. Lukten var så stark att den nästan gick att ta på, och jag kände att jag började få svårt att andas. Sedan jag slängt upp balkongdörren för att få syre lyckades jag utröna var lukten kom ifrån: från toaletten en trappa upp. Det visade sig att Alfons tyckte att det luktade surt där, så han hade kommit på ett sätt att lösa det problemet! Det känns som en lösning i paritet med de franska hovdamernas på Marie Antoinettes tid som parfymerade sig för att överskyla svettlukt och andra odörer. Vi försökte förklara för Alfons att sur lukt på toaletten bör avhjälpas medelst städning, lämpligtvis. Parfymering ger en väldigt kortsiktig lösning och därtill oönskade konsekvenser i astmatiska luftvägar.
I den grönsakslåda som jag fick hem med hjälp av audimannen häromdagen fanns det bland annat salladskål. Ett rejält salladskålshuvud. Även i föregående veckas låda fanns det salladskål, och den hade inte haft någon åtgång. Med tanke på att det där med salladskål verkar vara en trend insåg jag att det var dags att göra något åt saken idag så att inte hela kylskåpet blir fullt av salladskål till slut.
Med hjälp av lite googlande hittade jag ett recept på gräddkokt salladskål - och detta blev vår middag, vår goda middag, tillsammans med ugnsstekt kycklingfilé penslad med en blandning av sweet chili, honung och vitlök. Den strimlade salladskålen fick koka i grädde i 10 minuter tlllsammans med två strimlade röda paprikror. Med lite salt och peppar på blev det ett ljuvligt komplement till kycklingen. Jag hade dessutom hackat en rejäl bunt persilja och stekt i olja tillsammans med vitlök. Sedan jag lagt de stekta kycklingfiléerna att vila på den gräddkokta salladskålen strödde David den stekta persiljan över anrättningen som var såväl vacker som god. Vi blev mätta och belåtna men konstaterade att bandspagetti skulle kunna vara ett lämpligt komplement till denna rätt.
Annat som timat är att vi insett att Alfons kanske lever i fel århundrade. Igår kväll började det lukta starkt av parfym i hallen, och lukten spred sig till sovrummet och vardagsrummet. Lukten var så stark att den nästan gick att ta på, och jag kände att jag började få svårt att andas. Sedan jag slängt upp balkongdörren för att få syre lyckades jag utröna var lukten kom ifrån: från toaletten en trappa upp. Det visade sig att Alfons tyckte att det luktade surt där, så han hade kommit på ett sätt att lösa det problemet! Det känns som en lösning i paritet med de franska hovdamernas på Marie Antoinettes tid som parfymerade sig för att överskyla svettlukt och andra odörer. Vi försökte förklara för Alfons att sur lukt på toaletten bör avhjälpas medelst städning, lämpligtvis. Parfymering ger en väldigt kortsiktig lösning och därtill oönskade konsekvenser i astmatiska luftvägar.
Utmaningen
Utmanad av Hillevi vill jag avge följande svar:
1. Vilken mat äter du ofta?
Är fil och banan mat? Det är i alla fall det som jag äter oftast. Varje morgon, för att vara exakt. Mina barn lärde sig tidigt att ine ta sista bananen.
När jag är på kalas är det min huvudsakliga ambition att vara social och trevlig. Om jag är inlejd i servisen hjälper jag givetvis till att duka av.
Sen ska man utmana någon annan (jag har medvetet förträngt att det ska vara fyra stycken). Hillevi och Emma är de som ligger närmast tillhands, men det går ju inte, så: Astrid, fixa en blogg och svara på frågorna!
1. Vilken mat äter du ofta?
Är fil och banan mat? Det är i alla fall det som jag äter oftast. Varje morgon, för att vara exakt. Mina barn lärde sig tidigt att ine ta sista bananen.
2. På kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till att duka av?
När jag är på kalas är det min huvudsakliga ambition att vara social och trevlig. Om jag är inlejd i servisen hjälper jag givetvis till att duka av.
3. Var sitter du helst när du bloggar?
Min favoritplats är min svart- och vitmönstrade fåtölj med fotpall. I den sitter jag gärna med min lilla EEE PC på en bricka i knät. Det funkar alldeles utmärkt. Sängen är ett annat bra alternativ, vår röda säng med mjuk gavel med nackkuddar.
4. Köper du ofta Triss?
Jag är statistiker! Häromåret roade jag mig till med att låta mina studenter beräkna förväntad vinst vid köp av Trisslott. Den är inte bara liten, den är försvinnande liten! Nej, jag köper inte Triss, inte ens oofta.
5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Den senaste känns ofta som den bästa. I somras var Anders, David, Alfons och jag först i Strömstad på Krokstrandsfestivalen, där RomildFrank var ett av numren på Lilla Scenen, och efter tre dagar där toppade vi med en heldag på Liseberg. På hemvägen skämde vi bort oss med en natt på Stora Hotellet i Örebro. Det var för övrigt första resan med Torbjörn. Resan Skottland runt på Martins motorcykel för ett par år sedan var också en höjdare. Efter många år som småbarnsmamma kändes det befriande att få göra en sådan resa och bara vara mig själv, förutom alla natur- och kulturupplevelser i form av makalösa vyer och säckpipemusik mm.
6. Vilken kanal tittar du mest på?
Sen ska man utmana någon annan (jag har medvetet förträngt att det ska vara fyra stycken). Hillevi och Emma är de som ligger närmast tillhands, men det går ju inte, så: Astrid, fixa en blogg och svara på frågorna!
Kanelbullens dag
Idag är det inte bara Kanelbullens Dag utan dessutom min käre farbror Birgers födelsedag. Det bör väl göra honom till någon sorts hedersbulle?
Hur som helst bakar jag bullar. Viktigt, viktigt.
Dagen till ära ringde för övrigt min gamla kompis Karin. Jag ringde tydligen till henne på kanelbullens dag häromåret, och hon tyckte det var en trevlig tradition. Så nu har vi pratat med varandra i telefon två gånger på kanelbullens dag.
Förra lördagen var det en mer vanlig lördag men mer händelserik för vår del egentligen. På dagen spelade vi på Sinnenas Café. Kul, kul! En av oss hade betydligt mer släkt och vänner i publiken än den andre, och det gjorde det hela ännu roligare för min del. En gammal vän som är präst berättade en gång att han försökte tala speciellt till någon i församlingen när han predikade för att få lite mer personlig känsla i det han sa, och om det fanns någon där som han kände lite mer så var det lättare att välja någon sådan. På samma vis tycker jag det är skönt att ha några välbekanta ansikten i publiken när vi spelar.
På kvällen den dagen vari vi på en disputationsfest, en mycket trevlig sådan. Vi hade egentligen tänkt oss att smita ganska tidigt för att gå på en kvällskonsert i Stora Kyrkan, men kvällen gick så fort och vi hade så trevligt att det inte alls blev aktuellt.
Nu ska jag grädda bullar och flytta bokhyllor. Det är roligt nästan jämt!
Hur som helst bakar jag bullar. Viktigt, viktigt.
Dagen till ära ringde för övrigt min gamla kompis Karin. Jag ringde tydligen till henne på kanelbullens dag häromåret, och hon tyckte det var en trevlig tradition. Så nu har vi pratat med varandra i telefon två gånger på kanelbullens dag.
Förra lördagen var det en mer vanlig lördag men mer händelserik för vår del egentligen. På dagen spelade vi på Sinnenas Café. Kul, kul! En av oss hade betydligt mer släkt och vänner i publiken än den andre, och det gjorde det hela ännu roligare för min del. En gammal vän som är präst berättade en gång att han försökte tala speciellt till någon i församlingen när han predikade för att få lite mer personlig känsla i det han sa, och om det fanns någon där som han kände lite mer så var det lättare att välja någon sådan. På samma vis tycker jag det är skönt att ha några välbekanta ansikten i publiken när vi spelar.
På kvällen den dagen vari vi på en disputationsfest, en mycket trevlig sådan. Vi hade egentligen tänkt oss att smita ganska tidigt för att gå på en kvällskonsert i Stora Kyrkan, men kvällen gick så fort och vi hade så trevligt att det inte alls blev aktuellt.
Nu ska jag grädda bullar och flytta bokhyllor. Det är roligt nästan jämt!
Det är mycket nu...
Jag kan till exempel berätta hur det var när jag kom till jobbet imorse. Fhi växer, och förra vecka började vi flytta in i ytterligare ett hus, som byggts sen i våras. I slutändan har nog alla flyttat, för de gamla husen ska byggas om också.
Min nya avdelning ska sitta i det nya huset. Jag hade fått besked om att jag skulle få mina grejer flyttade när jag var i Norge onsdag-torsdag, så jag gick till mitt nya rum och hittade inte alls mina grejer där. Så då hade de väl inte hunnit flytta dem då. Jag gick tillbaka till rummet där jag suttit tidigare och upptäckte att det enda som var borta där var skrivbordet! Och därmed var det tämligen omöjligt att sitta där heller. Jag sprang och letade efter vår snälla vaktmästare (telefonen hade jag packat ner i en låda) men hittade istället it-teknikern som dels ringde vaktis åt mig, dels begav sig till mitt nya rum och började sätta upp en dator åt mig. Då kändes det som det fanns hopp! Medan jag väntade satt jag på golvet ett tag och kollade mina mäjl. Visst gick det. Jag hade tangentbordet i knät, satt på skrivbordsunderlägget och lutade mig mot en skärmvägg - men jag föredra att ha ett skrivbord!
Hemma är det också betydligt rörigare än vanligt. David ska få byta rum och Anders och jag hittade ett stort, fint rum när vi rev en vägg. Där ska vi ha vårt arbetsrum. Jag ställde in hälften av mitt skrivbord och det bara försvann in i ett hörn Det är härligt med gott om plats!
På väg hem från jobbet blev jag förresten uppraggad av en man i Audi. Sånt händer inte varje dag må jag säga. Sen förra veckan prenumererar jag på grönskakslåda från Ås Trädgård. Dessa lådor levereras till jobbet dessutom. Förra veckan hämtade jag min låda med bil, men idag fick jag för mig att jag kunde bära hem den. Och det är där audimannen kommer in. Lådan kändes allt tyngre, och det syntes tydligen, för han kom utsvängande från en av parkeringarna på Campus, saktade in och erbjöd mig skjuts. Jag tackade glatt ja och hoppade in i baksätet med min grönsakslåda.. Mannen sa att han var på gott humör, för han hade varit på en intressant konferens under dagen och hade sedan bestämt sig för att åka till Åre istället för hem till Umeå. Och i förbifarten gjorde han alltså en god gärning.
Min nya avdelning ska sitta i det nya huset. Jag hade fått besked om att jag skulle få mina grejer flyttade när jag var i Norge onsdag-torsdag, så jag gick till mitt nya rum och hittade inte alls mina grejer där. Så då hade de väl inte hunnit flytta dem då. Jag gick tillbaka till rummet där jag suttit tidigare och upptäckte att det enda som var borta där var skrivbordet! Och därmed var det tämligen omöjligt att sitta där heller. Jag sprang och letade efter vår snälla vaktmästare (telefonen hade jag packat ner i en låda) men hittade istället it-teknikern som dels ringde vaktis åt mig, dels begav sig till mitt nya rum och började sätta upp en dator åt mig. Då kändes det som det fanns hopp! Medan jag väntade satt jag på golvet ett tag och kollade mina mäjl. Visst gick det. Jag hade tangentbordet i knät, satt på skrivbordsunderlägget och lutade mig mot en skärmvägg - men jag föredra att ha ett skrivbord!
Hemma är det också betydligt rörigare än vanligt. David ska få byta rum och Anders och jag hittade ett stort, fint rum när vi rev en vägg. Där ska vi ha vårt arbetsrum. Jag ställde in hälften av mitt skrivbord och det bara försvann in i ett hörn Det är härligt med gott om plats!
På väg hem från jobbet blev jag förresten uppraggad av en man i Audi. Sånt händer inte varje dag må jag säga. Sen förra veckan prenumererar jag på grönskakslåda från Ås Trädgård. Dessa lådor levereras till jobbet dessutom. Förra veckan hämtade jag min låda med bil, men idag fick jag för mig att jag kunde bära hem den. Och det är där audimannen kommer in. Lådan kändes allt tyngre, och det syntes tydligen, för han kom utsvängande från en av parkeringarna på Campus, saktade in och erbjöd mig skjuts. Jag tackade glatt ja och hoppade in i baksätet med min grönsakslåda.. Mannen sa att han var på gott humör, för han hade varit på en intressant konferens under dagen och hade sedan bestämt sig för att åka till Åre istället för hem till Umeå. Och i förbifarten gjorde han alltså en god gärning.