ulna

Jag kan raskt avliva en myt:

tyrolskt behöver inte nödvändigtvis vara kombinerat med joddling.

Härstädes har vi en professor från Syd-Tyrolen, numera bosatt i Innsbruck. Som afterwork bjöd han på kallskuret, ost och vin från Tyrolen utan att joddla en stavelse. Det är alldeles sant!

Dessvärre var vi inte tillnärmelsevis så många som han hade förberett för. Vi kan nog 3-4 afterworkar till med samma skaffning, åtminstone om det är på en fredag. Då försvinner folk fortare än en löning! Lite synd att den gode Mattias fick lära sig det en hårda vägen, men vi få som var kvar visade i alla fall vår uppskattning.

Vinet var för övrigt förvånansvärt smakligt, trots att det närmast kan beskrivas som blaskigt rödvin. Det var friskt och läskande och funkade dessutom bra till parmesan, salami m m!

Vi övar flitigt i dessa dagar. Förutom fågellåten (en grym historia om fågelmänniskor vars vingar vuxit fast så att de inte kan röra sig utan bara längta bort) övar vi in ännu en ny Anders Frank-komposition som vi har tänkt som extranummer, och nu känns det som de börjar sitta. Att spela tillsammans är en härlig drog. Det ger lust och glädje. När vi väl börjat är det svårt att sluta.

Något annat som verkar ha svårt att sluta är mina barns tendens att växa om mig. David skulle ut en sväng, och sedan han satt på sig skorna ställde han sig bredvid mig på pin kiv för att definitivt kunna se ner på mig - men jag fann på råd genom att hämta ett par rejält högklackade skor i garderoben. Därmed var jag återigen längst (om det nu är något att sträva efter...). Väl i garderoben hittade jag för övrigt ännu ett par skor som jag glömt att jag har. Ett par låga, högklackade stövlar kanske man kan kalla dem. Snygga hursomhelst. Jag provade dem och insåg att de skulle matcha elbasen på ett läckert sätt. Anders såg dock lite tveksam ut. Helt plötsligt var vi jämnlånga. Men det är väl rättvist och bra egentligen?

Rösterna strömmar in. Spänningen är olidlig! Hittills är det lika mellan "Sin Canis" och "Romild Frank". "Ante Canem" har däremot ännu inte fallit någon på läppen, och det är på sätt och vis helt korrekt rent ordagrannt.

Idag är det nog nästan lika varmt här som i London. På ETOUR har vi börjat använda Campus enda balkong. Premiär igår. Idag hände det något märkligt när Maria och jag satt och arbetade med hennes modell. Helt plötsligt stod det "Fika" på ett av de papper vi satt och stirrade på. Då gjorde vi det. Idag kändes det som vi började på fason på det hela till slut. Maria är nöjd med de teoretiska sammanhangen i modellen och jag är nöjd med de statistiska egenskaperna. Nu återstår nog i stort sett bara att se till att vi tar ut sådant som behövs för att beskriva modellen i artikeln som Maria ska skriva.

Vi har hållit på och övat inför nästa lördag, då vi ska spela på en konstutställning i Delsbo. Utställningens tema är fåglar, och vi ska spela en låt om fåglar som Anders har skrivit. Just den låten är anledningen till att vi ska åka dit. Kvinnan som ordnar utställningen hörde just den låten för c:a 15 år sedan och har tänkt på den sen dess. Eftersom den inte finns på någon bra inspelning åker vi dit och spelar den på plats. Och när vi ändå är där vill vi spela lite mer. Anders kom på att vi kunde spela Beatleslåten "Black Bird". Mig veterligen har jag nog bara hört den en gång och då inte med Beatles utan med 6 (eller 7?) basister som framförde den i löjliga utstyrslar på  konserten på Beatlestema som musikklasserna gav det året Emma tog studenten. Deras version lär vi inte kunna upprepa, men vi har en alldeles egen variant: vi har gjort en remix av Black Bird och Alla fåglar kommit ren - i all blygsamhet tycker vi att det är en smått genialisk version. Anders sjunger Black Bird och kompar på gitarr medan jag kompletterar med valda delar av Alla fåglar på fiol.

För övrigt känns det som vi borde komma på något lämpligt namn för oss som duo. Just nu har vi följande förslag:

- Ante Canem
- Sin Canis
- Romild Frank

Vad tycker du?

Maria och jag har fortsatt vårt skojiga arbete idag. Mitt på dagen imponerade vi på hela avdelningen med vår enormt stora utskrift. Vi behövde få ut en matris som  var drygt hundra rader och hundra kolumner. Utskriften i A4-ark räknat var 3 papper på höjden och 17 på bredden (det blir totalt 51 stycken, Hillevi). Det tog en stund att montera ihop alltihop. Maria, som skulle vika in kanterna för att vi skulle passa ihop linjerna försökte dessutom fuska, men hon lärde sig så småningom. Slutresultatet var vi båda väldigt stolta över. Sen tog vi fram markeringspennor och letade efter tal som var mindre än två. För den sortens arbete är det skönt att vara två!

Nu är det helg, och förhoppningsvis en lugn sådan enär Daviden är på konfirmationsläger i Vallbo. Jag har ingen som helst önskan att åka och hämta honom i förtid! Alfons på hemmaplan förväntas inte ställa till med något rabalder. Och jag vill nog mest bara spela elbas och läsa ett par böcker per dag.

I dag var det avskedsfika för en av kollegorna som går i pension. Tre olika sorters tårtor serverades. Jag ratade faktiskt jordgubbstårtan, för jordgubbarna såg så plastiga ut. Däremot smaskade jag i mig av gräddtårtan med mandaringklyftor på och marängtårtan. Den senare var oerhört sliskig, men den kunde ha fått ha ännu lite mer grädde i/på sig!

Mer tårta åt folket!

Imorse var jag oerhört trött, och jag vet vad det beror på: Sommartidseländet. Mutter, mutter! Varför kan det inte bli något slut på dessa dumheter?! Jag är helt övertygad om att det är ohälsosamt att stiga upp en timma för tidigt varenda dag. Det känns i hela kroppen. Lite kul blev det i alla fall när jag kom till jobbet och fick sitta och försöka göra en bra statistikmodell tillsammans med Maria L. Lena i rummet bredvid påstår att vi suttit och fnittrat hela dagen, och det kan ligga något i det. Det är kul med statistik!

Jag har just haft ett trevligt møte med en norrman som gjort en undersøkelse på videregående skole i Levanger og Grong. Vi diskuterade strategier før hur han ska analysera materialet, och han har att gøra, milt sagt. Jag kommer att få nøjet att følja, och till viss del påverka, arbetet, och det ser jag fram emot. Næst efter att sjælv få jobba med sådant hær ær det bland det roligaste som finns att få følja ett sånt hær arbete från børjan till slut. Redan efter ett par timmar kænns det som jag har, om inte ræddat værlden, så åtminstone åstadkommit något værdefullt. Och inte nog med det, jag har ett møte till innan arbetsdagen ær øver och jag får gå ut i solskenet. Jag læmnade kyla och snø bakom mig och får lite vårværme i mig hær i Levanger.

Resan hit idag gick ganska fort eftersom jag fick sællskap av en kollega som var på væg till Trondheim. Nær vi møttes på Østersunds C tog han nog før givet att jag skulle till Sundsvall, før det ær det vanligaste nær man som universitetsanstælld ær nere på stationen vid 8-tiden på morgonen, men så var inte fallet. Jag undrar just om jag kommer att gøra någon mer tjænsteresa till Sundsvall innan jag slutar... Fram till sista maj kommer jag att gøra en hel del før sista gången, och det kænns bra!

Igår testade jag Body Balance på Fristilen. Louise, som var den som lurade in mig på Fristilen från børjan, har talat sig varm før just detta pass, men nu var det førsta gången jag testade. Men det var nog inte den sista, før det kændes som riktigt bra træning! Lungt och fint, men ganska krævande! Senare på kvællen hade vi syjunta: Emma stickade och Anders nålade upp sina nyinkøpta byxor. Sånt får man gøra nær man inte hittar lagom långa byxor! Jag bistod med goda råd åt båda håll.

EGENTLIGEN är klockan bara 8, så jag är inte så himla sen trots att jag sitter hemma i morgonrocken. Om David inte varit så onödigt hygienisk hade jag borstat tänderna eller nåt sånt just nu, men det låter sig inte göras när David låst in sig tillsammans med min tandborste. Jag får bida min tid.

Igår kväll var Emma och jag på konsert. Konsert med stråkkvartetten Archi Jamt och kören Octavia kl 19 i Hornsbergskyrkan lät som en bra plan. Jag hade nog helst tagit en promenad dit, men Emma ville vara ute i god tid, så vi tog bilen och var där vid halvsju - och det var tur, för konserten började kl 18... Lite snopet, men det var Archi Jamt som åtminstone jag allra helst ville höra, och vi missade bara den inledande halvtimman med kören, så det blev en bra konsert ändå med kort körintro, en rejäl portion stråkkvartett och sedan ett nummer som de gjorde tillsammans.

På sistone har jag børja lyssna på talbøcker nær jag åker buss eller tåg længre stræckor. Det blir en minst sagt annorlunda læsupplevelse eftersom det inte ær helt ovanligt (snarare regel æn undantag!) att jag somnar någonstans mitt i. Nær jag sedan vaknar gæller det att hitta igen stællet dær jag somnade, och det ær då det blir riktigt intressant, før oftast har jag inte sovit så djupt att jag missat allt, utan hær och dær kan jag kænna igen någon mening nær jag lyssnar om. Det jag funderar på ær om det till och med ær så att jag någonstans i mitt undermedvetna egentligen lagrat allt som via hørlurarna passerat in i mitt huvud!

Det ær onekligen lættare att somna ifrån en vanlig bok. Om man har tur ligger den fortfarande uppslagen dær jag var nær jag somnade.

Nær jag gick till bussen i Namsos imorse kænde jag mig rætt nøjd, næstan som om jag hade ræddat værlden, igen. Då jag avslutat gårdagens kurs gick jag en liten lov på sykhuset før att se om någon behøvde mig. Næstan varje gång jag varit i Namsos har jag handlett ett par geriatriksjukskøterskor, så jag tog en svæng upp på deras avdelning før att kolla læget. Just nær jag kom dit var de på væg på ett møte, men mycket riktigt behøvde den ena av dem ha lite hjælp. Det var det jag bistod med imorse. Nu ær snart ænnu en vetenskaplig artikel med mig som medførfattare på væg till någon vetenskaplig tidskrift. Det rullar på!

På hemmaplan hade Alfons sina funderingar. Jag fick ett sms igår dær han angav tre tænkbara alternativ før David:

1) Han ær gravid
2) Han har mens
3) Han sniffar

Symptomen som han gjort sin bedømning utifrån ær att han sover onormalt mycket och ær lynnig. OM han ær gravid hoppas jag verkligen att han inte sniffar!

Idag blir det hemfærd - och kanske MSN ikvæll, Hillevi!

Rubriken är osedvanligt fiffig, för vi har nämligen varit och lyssnat på Tomas Andersson Wij på Gamla Teatern. Om jag hade varit rescensent hade jag nog framförallt berömt publikkontakten, för den var helt suverän. Det allra roligaste han sa var: "Har ni varit i Trollhättan? Trollhättan är till och värre än Bräcke!". Vi förstod precis. Jag har passerat Trollhättan, men ser ingen anledning att stanna i framtiden heller.

Tomas AW framför tonsatta berättelser. Sångerna var i princip 17 verser på en ganska entonig melodi. När man väl vant sig var det helt OK. Anders fattade konceptet, så när vi kom hem hann han skriva en sådan melodi medan jag tog ut linserna. Sen kompade jag på bas och vi tyckte att vi var minst lika bra som Tomas AW. Varför får inte vi spela på Gamla Teatern??

Det var för övrigt ett förband också, och eftersom huvudattraktionen var en ensam man med gitarr var förbandet en ensam tjej med gitarr. Tyvärr gick hennes texter fram ännu sämre än Thomas gjorde (Var var Anton???), men hon sammanfattade dem med att de handlade om "traumat att flytta från Norrland till Stockholm och så lite relationstjafs".

Idag har jag fått två komplimanger, som värmt var och en på sitt sätt. Först var det en kollega, som jag mötte i en korridor, som tyckte att jag var fin idag (i min nya, knallrosa kavaj, för övrigt) och så det här från Anna:

"Tur att du inte har killat bloggen. Ibland måste jag läsa något mer intelligent än mina egna texter och då är det din blogg jag läser."

Kul, kul!

Större delen av dagen på jobbet har jag varit fullt upptagen med att göra en hel massa statistiska analyser för att om möjligt kunna förklara vad det är som gör att folk ägnar sig åt olika uteaktiviteter. Dels kunde jag bekräfta en massa sånt som alla vet, typ att män är mer för att fiska och jaga, och att kvinnor och äldre hellre ägnar sig åt stavgång än vad andra grupper gör. Men jag hittade även annat som var mer intressant. EGENTLIGEN skulle jag ha lagt upp e-post-grupper för web-enkäten som vi ska skicka ut nästa vecka, men det här var mycket roligare.

För övrigt håller jag på och funderar på att det finns uppenbara paralleller mellan att vara andrabarnet och dansk. Vi är oftast nöjda och glada för att vi inte förväntar oss så mycket av livet. Då kan man även glädjas åt det lilla! Eller i danskarnas fall den lille.

Idag fick jag mäjl från min blivande chef. Rubriken är ett citat: Han tycker att det är "jättekul" att jag vill börja jobba hos dom, så då är vi minst två. Hans ärende för övrigt gällde mina preferenser beträffande dator och mobiltelefon, så det har han fått veta nu. ...otroligt roligt! De är måna om att allting ska vara ordnat när jag börjar så att vi kan börja utveckla analysenheten. Kul, kul!

Igår kväll gjorde jag en teknisk bragd. Jag lyckades förse routern med password för inloggning trådlöst och kände mig stolt när jag lyckats fixa det. Faktum är att jag är nog nästan som Lotta på Bråkmakargatan!

6 kap. Om förskott å arv

1§

Vad arvlåtaren i livstiden har gett en bröstarvinge skall avräknas som förskott på dennes arv efter arvlåtaren, om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett.

Idag hade jag bestämt mig att killa bloggen. Det jag tänker mest på just nu är så bittert, så jag tänkte ägna mina tankar åt nära och kära som bryr sig om mig. Det som fick mig att ändra mig var kommentar från Jonna! Att du läser gör det värt att fortsätta - och du behöver inte skaffa jobb åt mig, för det har jag ju redan fixat själv. Bra, va?

Appropå Jonnas kommentar, så gällde det huruvida Alfons handlade osjälviskt eller inte när han köpte tårta till mig - och vi behöver inte ens ha misstankar i det fallet. Ärlig som han är så berättade han redan innan han gick och köpte den att han gjorde det inte enbart för att glädja mig utan även för att det stundade påsk och med det förväntan på påskägg. Men oavsett motivet var det gulligt gjort. Strängt taget är det väl sällan rent osjälviska motiv bakom gåvor? I så fall skulle vi väl ge bort pengar och grejer till de som behöver dem bäst och inte till dem vi tycker bäst om, eller kanske sådana som vi vill ska tycka mer om oss? Jag tycker om presenter och tårtor, och tycker om dem som ger mig dem. Så enkelt är det!

Haha!

Alfons fortsätter att vara världens raraste! När jag kom hem från jobbet i torsdags stod det en tårtkartong från Törners i kylskåpet. På denna kartong låg det en lapp med texten "Till mamma från Alfons"och i kartongen var det en vitchokladmoussetårta, som är en av de mer optimala tårtorna! Det är smaskens rakt av, inte en massa bottnar och sånt som man bara blir mätt av. Tårtan räckte ända till igår, och jag var snäll och delade med mig, inte minst till givaren. I gengäld fick han ett välfyllt påskägg imorse. Det är specialpreparerat. Vid en första anblick verkar det innehålla bara godis, men längst ner ligger det ett väldigt litet påskägg fyllt med 10-kronor. I år får pojkarna köpa sina egna påskstrumpor!

Vi hann ner på stan en sväng. Där hittade jag bland annat knallrosa skor. "Bra med skor som passar till allt", konstaterade jag glatt och fick en road blick som svar av försäljaren som för övrigt är Åsas bror.

Nu har jag inte bara lyckats hitta den rätta blanketten för att säga upp mig, utan även fyllt i den och stoppat den i en brun påse fvb till min närmaste chef. "Anhållan om entledigande" var det jag skulle göra - det tog en stund innan jag kom på att det var det jag skulle. "Uppsägning" är tydligen lite för vardagligt. Nåja, hur som helst är det gjort nu, och sista maj slutar jag. Jippi!!!!

Idag sitter jag vid mitt skrivbord i en ny, blommönstrad cerise kavaj med 3/4 ärm. Jag fick den av mig igår, för att jag var värd den, minst sagt. Igår eftermiddag var det ånyo dags för EVK för D. Liksom förra gången mötte jag honom när jag var på väg till mötet. Jag var på väg dit och han på väg därifrån! Eftersom det var honom mötet gällde var det givetvis helt galet, vilket det tog mig drygt en kvart att förklara för honom innan jag fick honom att vända. Förra gången mutade jag honom med ett par jeans om han följde med, men det fick räcka med en gång. Igår var jag bara helt övertygad om att han skulle följa med, vilket han gjorde till slut. Han försökte reta upp mig med diverse infama beskyllningar ("du är ju helt dum i huvudet" etc), troligtvis för att han skulle kunna dra med anledning av att jag blev arg - men si, den gubben gick inte! Det finns ju ingen anledning att ens besvara den sortens idiotier. D tycker att mötena är onödiga, eftersom vi diskuterar ungefär samma saker varje gång. Vi försöker tålmodigt förklara för honom att han är den enda som egentligen kan påverka det. Om han går till skolan och gör det han ska behövs inga möten! Tänk, att det ska vara så svårt att förstå! D slapp iväg efter en stund, och när vi så småningom avslutat hela mötet förstod jag vem det var som behövde ett nytt klädesplagg som uppmuntran. Som tur var hade de just det jag behövde på Fanny.

Lite träningsvärk i armarna har jag, dock inte olidligt, och framförallt inte i muskler som jag använder alltför mycket i mitt dagliga arbete - vilket säkert är anledningen till att jag har träningsvärk just där. Det känns helt OK med andra ord!

Och så har jag äntligen fått tag på personalchefen på mitt nya jobb. Vi var så rörande överens om allting, så nu är det bara en tidsfråga när jag ska börja. Kul, kul! Jag kommer att få en tjänst på 100%, men jag får söka tjänstledigt på 20% för att jobba i Norge, precis som jag önskade. Och en gång i månaden kan jag få massage på jobbet. Bara en sån sak! Jag känner mig nöjd!

Imorgon får vi kanske lida för vad vi gjort idag: vi har varit på "Step Intervall" på Fristilen. Det är så lättsamt för oss att sätta på oss träningskläder hemma och sedan strosa iväg över Stuguvägen - men själva passet var allt annat än lättsamt. Förutom att det var rätt tufft så var det svårt med diverse mystiska turer med stegkombinationer och armviftningar. De flesta andra verkade ha gjort det hunda gånger minst, men det var minst en nybörjare till förutom vi: Stina!

Imorgon är det äntligen måndag. Då ska jag försöka få alla bitar på plats med mitt nya jobb så att jag kan skriva min avskedsansökan sen.

Vi är ganska nöjda med vår helg. Idag har vi pysslat lte mer: jag med mina bokmärken och Anders med sitt armband.