ulna

Vår fantastiska informatör Lena, som varit spindeln i nätet när det gällt tryckning av alla tusentals enkäter och andra tillbehör har semester från och med imorgon för att åka till Tanzania i tre veckor. In i det sista har hon suttit och koordinerat korrektur och löst detaljer med tryckeriet.

Lena är en lugn och sansad person som verkar reda ut det mesta, men när det visade sig att projektledaren på tryckeriet inte visste var Östersund ligger utan bara hade löst transporten av allt material till Jönköping i hopp om att det sedan inte var så långt kvar så brast det lite.

Vi har lovat att inte under några omständigheter kontakta Lena under semestern. Hon kan behöva vila upp sig!

Kvällen kan bli lång i väntan på att min senaste älskare återvänder hem från sin lilla dagsutflykt - till Falun... Jag undrar om jag ska planera något kul som vi kan hitta på när han kommer hem. Han kanske är sugen på att gå ut på en pubrunda t ex.

De senaste dagarna har jag avböjt ideellt arbete ett antal gånger.

Av någon anledning verkar det finnas någon sorts tro inom universitetsvärlden att statistikkunskap är gratis. Det händer titt som tätt att folk hör av sig och "bara vill ha lite hjälp" med en undersökning de håller på med, t ex. "Det tar nog inte mer än en timma." Ibland tar det inte mer än en kvart. Oavsett vilket så vill jag, lika lite som någon annan, jobba gratis.

Min tjänst är fylld av undervisning och arbete inom olika projekt. Det jag gör utöver det gör jag på min fritid. Då vill jag heller sy eller dansa t ex. Inte jobba gratis åt någon kollega.

Om mina tjänster inte är något värda borde jag inte ha någon lön alls - men det har jag! Det känns betryggande inför de som verkar tycka annorledes.

"Du är som Fantomen", sa kollegan Eva, när jag vänligt men bestämt avspisade ett erbjudande om gratisarbete i hennes närvaro, "hård mot dom hårda."

"Det ær konstigt med mig: jag kan ju faktiskt næstan allting." Jag ær inte helt sæker på den exakta ordalydelsen, men ungefær så sa Lotta på Bråkmakargatan och fick sedermera æta upp det nær familjen hade problem med att hitta en julgran. Hennes elaka storasyster var då snabb med att spydigt kommentera att Lotta kunde væl fixa en gran om det nu var så att hon kunde næstan allt. (Och visst fixade hon en gran!)

Nåvæl, på førmiddagen, nær jag satt på tåget mot Norge, ringde min telefon. Det var Alfons, som undrade vem som æger korna som betar på ægorna runt Kalles stælle i Bjærme. Som om jag skulle veta det... Uppenbarligen trodde han det i alla fall. Nu gjorde jag inte det, men jag kunde i alla fall tipsa om någon i byn som borde kænna till det.

I lørdags førmiddag, nær jag satt i bilen på væg till Hudiksvall fick jag ett telefonsamtal från ett annat av mina barn: Emma, som bott i Ørebrotrakten i ungefær ett år. Hon var på væg till IKEA dærstædes och ville att jag skulle beskriva vægen dit. Som om jag skulle veta det... Uppenbarligen trodde hon det i alla fall. Och det gjorde jag faktiskt, trots att jag bara varit i Ørebro ett fåtal gånger.

Det ska bli intressant att høra vad Hillevi kommer att ringa och fråga mig om från London. Telefonnumret till bæsta pizzerian i grannskapet? Vilken tid pendeln går in till centrum? Vilken frisør i London hon bør vælja? Man vet aldrig! Jag vet onekligen en hel del, så det ær møjligt att jag har svar æven på hennes frågor! Men fortfarande finns det också mycket som jag vare sig vet eller kan.

Igår roade jag mig med att læra mig att hantera ett statistikprogram før analys av s k latenta variabler, d v s sådana som vi egentligen inte kan mæta utan istællet førsøker fånga in med indikatorer i olika typer av vetenskapliga studier. Om vi t ex vill veta hur bra någon ær på att spela fiol, så skulle vi kanske fråga hur många år hon spelat, vilken typ av repertoar hon behærskar, hur många liter tårar hennes toner førorsakar under en normal solokonsert etc, før att på så vis få fram en hyfsat sammanhængande bild av hur bra hon ær på att spela fiol. Jag har blivit ombedd att hjælpa professor Arne med lite analys med det aktuella programmet, och då behøvde jag først læra mig hur det fungerar. Som det kændes igår har jag rætt hyfsad koll nu, och jag tyckte det var kul att sitta och læra mig anvænda de olika redskapen i programmet.

Idag på tåget har jag læst en introduktion till ett program før att bygga web-enkæter. Återigen något som jag inte kan sen tidigare men behøver læra mig eftersom vår friluftslivsenkæt också ska finnas tillgænglig på nætet før de som hellre svarar dær. Det var intressant att læsa om hur man ska gøra och sedan fundera på hur jag ska tillæmpa det før att løsa de olika frågevarianterna i vårt frågeformulær. Som tur ær har jag oraklet sjælv, d v s Joel som skrivit programmet, i min nærhet på jobbet, så jag måste inte løsa allt sjælv. Men en hel del kan jag fixa innan jag behøver ta till hjælp från honom. (Han kanske vet vem som æger kossorna i Bjærme också!)

Jag tror jag førstår varfør mina barn ringer och frågar om ibland lite mærkliga saker. De ær vana vid att jag, æven om jag inte vet allt, vet hur man kan ta reda på saker. Det ær den kunskapen jag helst vill att de ska ha med sig ut i livet: Det man inte vet kan man ta reda på. Så småningom kommer de på andra vægar till kunskap æn att ringa mamma, men det ær ingen dum metod det heller, uppenbarligen.

I dessa tider är det populärt att släpa ut skolklasser i klorofyllen för övernattning i tält. För Alfons del sker det den här veckan, men jag lyckades efter hårda förhandlingar få honom entledigad från själva tältmomentet - och så ringer ungen och VILL sova över i skogen! Märkligt. Så då blir det jag som får bära sovsäck och grunkor ut i skogen. Men det är OK för min del, bara jag slipper tälta.