Mangler ikke spisskompetanse meir
Måndag-tisdag var jag i Stiklestad på avdelningsmöte för mitt norska jobb. Jag var med hela tiden trots att jag bara jobbar 20%.
Miljön var utsökt. Vi höll till på Stiklestads Hotel som invigdes i våras. Anders och jag tog oss en titt på det i somras när vi var på Stiklestadspelet. Hotellet är ihopbyggt med Stiklestads kulturhus och museum och i somras hamnade vi i hotelldelen när vi följde en konstutställning.
Det känns som om man lätt skulle kunna beskriva interiören så att det lät fult. Det är mycket betong. Man nalkas hotellets samlingslokaler genom en lång gång, som delvis är täckt av en grön heltäckningsmatta. Men det är högt i tak, färgdekor här och var som lyser upp den grå betongen och i sällskapsrum och matsal, som egentligen bara är förlängning av den långa gången, brinner det gaslågor som ger en känsla av öppna brasor.
Jag kom till Stiklestad redan på söndag kväll och satt i det sk biblioteket (de hade nog 4 bokhyllor) en bra stund och läste och bara njöt av miljön. Det kunde jag för övrigt göra i komplett lugn och ro - förutom receptionisten vid ingången, som jag då lämnat bakom mig, såg jag inte en människa. Nästa morgon var det i stort sett lika tomt. Jag åt frukost helt ensam i matsalen bortsett från hotellpersonal som dök upp lite då och då. Det var ändå inte lika ödsligt som det låter. Jag tyckte det var rätt skönt.
Framåt tiotiden dök mina arbetskamrater upp, och sen jobbade vi intensivt med avdelningens strategidokument som ska uppdateras för en kommande treårsperiod. Det var då vi kunde konstatera att vi "mangler ikke spisskompetanse meir". I den nuvarande planen ingick bland annat att förstärka avdelningen med statistiker, nämligen.
På väg hem i tisdags hann jag med lite shopping i Levanger och hittade bland annat lagom långa byxor! Vilken lycka! Jag köpte ett par svarta och kände mig väldigt nöjd när jag kunde gå till jobbet i dem igår utan att ha behövt lägga upp dem. Lycka!
Ikväll har vi fått ventilera våra noveller på skrivarkursen, men jag vet inte om vi blev så oerhört mycket klokare av det. Det var lite lama diskussioner. De flesta var nog mer intresserade av sina egna historier än de andras. Till nästa gång ska vi skriva en roman. ...eller åtminstone börja. Vi fick på slutet snabbt hitta på ett namn på en person, 5 viktiga händelser i personens liv, vilja/dröm/besvikelse och vem som är berättare. Sen fick vi skriva en baksidetext bestående av fyra meningar: "Vera tror att det kommer att ta flera evigheter tills hon blir stor. Hon sitter i trappan och fryser sedan dörren slagit igen bakom henne. Så här ont har det inte gjort sen hon cyklade omkull. Men den gången gjorde det ont i huvudet, nu är det hjärtat som smärtar."
Miljön var utsökt. Vi höll till på Stiklestads Hotel som invigdes i våras. Anders och jag tog oss en titt på det i somras när vi var på Stiklestadspelet. Hotellet är ihopbyggt med Stiklestads kulturhus och museum och i somras hamnade vi i hotelldelen när vi följde en konstutställning.
Det känns som om man lätt skulle kunna beskriva interiören så att det lät fult. Det är mycket betong. Man nalkas hotellets samlingslokaler genom en lång gång, som delvis är täckt av en grön heltäckningsmatta. Men det är högt i tak, färgdekor här och var som lyser upp den grå betongen och i sällskapsrum och matsal, som egentligen bara är förlängning av den långa gången, brinner det gaslågor som ger en känsla av öppna brasor.
Jag kom till Stiklestad redan på söndag kväll och satt i det sk biblioteket (de hade nog 4 bokhyllor) en bra stund och läste och bara njöt av miljön. Det kunde jag för övrigt göra i komplett lugn och ro - förutom receptionisten vid ingången, som jag då lämnat bakom mig, såg jag inte en människa. Nästa morgon var det i stort sett lika tomt. Jag åt frukost helt ensam i matsalen bortsett från hotellpersonal som dök upp lite då och då. Det var ändå inte lika ödsligt som det låter. Jag tyckte det var rätt skönt.
Framåt tiotiden dök mina arbetskamrater upp, och sen jobbade vi intensivt med avdelningens strategidokument som ska uppdateras för en kommande treårsperiod. Det var då vi kunde konstatera att vi "mangler ikke spisskompetanse meir". I den nuvarande planen ingick bland annat att förstärka avdelningen med statistiker, nämligen.
På väg hem i tisdags hann jag med lite shopping i Levanger och hittade bland annat lagom långa byxor! Vilken lycka! Jag köpte ett par svarta och kände mig väldigt nöjd när jag kunde gå till jobbet i dem igår utan att ha behövt lägga upp dem. Lycka!
Ikväll har vi fått ventilera våra noveller på skrivarkursen, men jag vet inte om vi blev så oerhört mycket klokare av det. Det var lite lama diskussioner. De flesta var nog mer intresserade av sina egna historier än de andras. Till nästa gång ska vi skriva en roman. ...eller åtminstone börja. Vi fick på slutet snabbt hitta på ett namn på en person, 5 viktiga händelser i personens liv, vilja/dröm/besvikelse och vem som är berättare. Sen fick vi skriva en baksidetext bestående av fyra meningar: "Vera tror att det kommer att ta flera evigheter tills hon blir stor. Hon sitter i trappan och fryser sedan dörren slagit igen bakom henne. Så här ont har det inte gjort sen hon cyklade omkull. Men den gången gjorde det ont i huvudet, nu är det hjärtat som smärtar."
Natur och kultur
Ikväll har vi varit grymt kulturella:
Först var vi på Storsjöteatern och såg "Fyren", som tituleras kammaropera. Orkesterdiket var fyllt av musiker, och på scenen stod tre operasångare som dels var sjöofficerare, dels fyrvaktare. Ibland kan det vara lite svårt att urskilja texten när operasångare sjunger som värst, men det hade de löst galant i den här föreställningen genom att texta i fonden ovanför scenen! Det var en sån där extra finess som kändes som bonus. För övrigt var det en spännande föreställning och häftig musik, så vi var betydligt mer nöjda den här gången än sist vi var på teater.
Efter teatern gick vi hem och övade på några av de låtar som vi ska framföra inom kort, och nu sitter Anders upstairs och filar lite extra på sin novell. Han hade missat att vi skulle ha 1,5 radavstånd på den enda sidan vi fick skicka in, så han har fått jobba en hel del med att skära ner bort från sidan med 1 radavstånd. Själv har jag slängt iväg min novell till vår lärare så att jag inte glömmer bort det. Jag fick så fint omdöme av Hillevi att jag kände att jag kunde göra det.
Först var vi på Storsjöteatern och såg "Fyren", som tituleras kammaropera. Orkesterdiket var fyllt av musiker, och på scenen stod tre operasångare som dels var sjöofficerare, dels fyrvaktare. Ibland kan det vara lite svårt att urskilja texten när operasångare sjunger som värst, men det hade de löst galant i den här föreställningen genom att texta i fonden ovanför scenen! Det var en sån där extra finess som kändes som bonus. För övrigt var det en spännande föreställning och häftig musik, så vi var betydligt mer nöjda den här gången än sist vi var på teater.
Efter teatern gick vi hem och övade på några av de låtar som vi ska framföra inom kort, och nu sitter Anders upstairs och filar lite extra på sin novell. Han hade missat att vi skulle ha 1,5 radavstånd på den enda sidan vi fick skicka in, så han har fått jobba en hel del med att skära ner bort från sidan med 1 radavstånd. Själv har jag slängt iväg min novell till vår lärare så att jag inte glömmer bort det. Jag fick så fint omdöme av Hillevi att jag kände att jag kunde göra det.
Anbuden haglar
Anders och jag är heta just nu.
Vi har två spelningar på gång, den ena inför stor publik, i samband med kröningen av länets lucia.
Det har varit lite halvpågång hela hösten, men nu är det definitivt!
Någon som heter Anders Hedén ska medverka också, men han är någon slags körledare - vi är soloartisterna! Kul, kul!
Och tyvärr, Hillevi, det är en vecka innan du kommer hem!
Vi har två spelningar på gång, den ena inför stor publik, i samband med kröningen av länets lucia.
Det har varit lite halvpågång hela hösten, men nu är det definitivt!
Någon som heter Anders Hedén ska medverka också, men han är någon slags körledare - vi är soloartisterna! Kul, kul!
Och tyvärr, Hillevi, det är en vecka innan du kommer hem!
Ett första utkast
När han nästan missade vägen ner till Eivors stuga insåg han att det var längesen han var här. Det fanns en tid när han hittade hit nästan i sömnen, särskilt första sommaren. Den allra första gången minns han fortfarande med både förundran och tacksamhet. Hur kom det sig att han över huvud taget stannade kvar när det var så tydligt att han bara slösade bort tid och inte skulle få göra någon affär med någon av de tre damerna i Eivors trädgård? Han, som på den tiden sällan eller aldrig drack något starkare än folköl, slog sig utan att betänka ner och drack whisky mitt på blanka eftermiddagen. Ett beteende då lika främmande som den gamle Lars skulle vara i hans nya värld. Kanske var det något i whiskyn som reagerade kemiskt med hans hjärna och öppnade ögonen? Nej, givetvis var det den sprakande Eivor som utlöste något i hans inre. Hennes varma intresse fick honom att öppna sig. De andra två minns han inte lika tydligt. De flyter ihop. Vänliga, varma kvinnor som talade om sina djur och om sina olika projekt. Men visst hade även de sin del i det som han ser som sin omvändelse. Deras berättelser om sina olika projekt visade honom att det fanns andra möjligheter än att som han slaviskt hålla fast vid ett jobb, som varken gjorde honom lycklig eller rik. Men Eivor, hon satt där och brann i försommarnatten. Medan timmarna gick och nivån i whiskyflaskan sjönk stadigt tog hon allt tydligare gestalt i hans sinne. Troligtvis kommer hon aldrig att förstå hur hett förälskad han blev där och då. Så här i efterhand inser han att det var tur att han var blyg på den tiden. På småtimmarna, när de andra vinglat iväg längs vägen, bäddade hon ner honom i sitt syrum. Där vaknade han nästa morgon och kände att någonting hade hänt.
Vid frukosten berättade han till sin egen förvåning att han hade bestämt sig för att sluta som försäljare. Det bara kom. Natten bland tyger och provdockor hade fått honom att inse att det var dags att förverkliga en gammal dröm.
Under åren som följde träffades de flitigt. Han fick en naturlig plats i hennes familj. Eivor delade frikostigt med sig av sin passion för textil och andra delar av sitt liv. Många gånger var hon nog nästan mer intresserad av hans projekt på Textilinstitutet än han själv, och det hjälpte honom vidare när han ibland föll tillbaka i sin gamla håglöshet. På senare år hade deras möten blivit alltmer sällsynta. Att få arbeta i New York under Italo Zucchelli var ett viktigt led i hans karriär och han hade inte haft så mycket tid för sin gamla vän.
Han hoppades innerligt att hon skulle vara i stugan. När han svängde runt den sista kröken såg han till sin glädje att hennes gamla Volvo Amazon som vanligt stod lite slarvigt parkerad vid husknuten som en hastigt avsparkad sko. Han parkerade bredvid den, precis som han gjort så många gånger tidigare, vecklade ut sin långa kropp i sin fulla längd och skakade liv i Sara, som hade hunnit somna. "Vakna nu, vi är framme hos mormor!"
Lars och damerna
Jag tror att Lars liv förändrades efter den där kvällen i Ejvors trädgård. Han insåg att han inte skulle vänta på att livet skulle ta fart utan borde göra något åt sina drömmar. Just nu tror jag att han blev designer. Det ska bli spännande att se om det var det han blev.
Om att koda enkäter och lite annat
De senaste timmarna har jag suttit och jobbat med en kodningsmall för en enkät som en av mina arbetskamrater skickat ut. Enkäten består av delarna A-F, och jag har efter ett par timmars arbete blivit klar med strukturen för del A. För den delen har jag skapat 674 olika variabler som ska fyllas i mer eller mindre... Vad glad jag är att det inte är jag som vare sig ska koda in materialet eller sammanställa det! Eller, ja, viss risk finns ändå att jag kan bli inblandad i sammanställingen, men det får jag väl ta då. Jag misstänker att det kommer att bli luckor i svaren...
Vid min sida ligger en ifylld blankett för promovering. Jag tycker att det börjar bli dags för det. När jag nu väl disputerat vill jag inte missa promoveringen. Vad är väl en bal på slottet - annat än helt underbart?! Nåväl, det har gått lite trögt med min möjlighet till promovering. Det har hunnit passera 3 tillfällen, men nu, nu hägrar nästa tillfälle fredagen den 25 januari 2008.
Innan jag reste till Norge fyllde jag i den för året lila blanketten, stoppade den i ett kuvert, frankerade och tog med mig kuvertet när jag gick ner till järnvägsstationen. Eftersom jag hade väskor och grejer stoppade jag ner kuvertet lätt tillgängligt i min matsäckskasse.
Jag är ganska trött på mornarna. Vissa saker klarar jag av, men jag ska helst inte förväntas utföra alltför avancerade åtgärder. Att komma ihåg att posta kuvert övergår uppenbarligen min förmåga på morgonen, i alla fall tidiga oktobermornar. Kuvertet låg kvar i kassen, så jag fick lagra det i väntan på min återkomst till Sverige.
Väl på hemväg med tåget la jag kuvertet i fickan på stolen framför mig så att jag skulle se det när jag klev av. Jojo... Det var inte alls så himla smart. Väl framme i Östersund klev jag glatt av - utan kuvert.
Men så lätt kan jag ju inte ge upp promoveringen ändå. Skam den som ger sig! Jag har haft mäjlkontakt med en vänlig dam i Uppsala som lovat mig en plats, och nu har jag fyllt i en ny blankett, en vit, blek kopia, men ändå. Nu gäller det bara att posta den!
Emma och Fabian har lämnat stan igen. Vi hann i alla fall träffa dem litegrann. Igår när jag kom hem fick jag en present av Emma, elegant inslagen i en lila Systembolagskasse. En förtjusande vinflaska i form av en snögubbe! Så passande när det luktar snö.
Förövrigt funderar jag på vad som hände mellan Lars, Mona, Ejvor och Britta!
Igår på skrivarkursen fick vi som avslutning hitta på varsin karaktär. Lars är min skapelse. Han heter Lars, och vill inte kallas Lasse. Lars är en lång, lätt böjd man i 37-årsåldern. Han är försäljare, en ensam person, ganska tystlåten men torr-rolig.
När vi alla hade diktat ihop våra karaktärer fick vi sätta oss i små grupper, 3 eller 4 i varje, och låta våra karaktärer mötas. Sedan vi gemensamt kommit fram till plats och situation för mötet fick vi som hemläxa att skriva en sida där vår egen karaktär 10-20 år senare berättar om mötet, och eventuellt vad som hände sen! Spännande!
Utgångspunkten är att Mona och Britta bor ute på landet. Ejvor har sommarstuga i samma trakt. Hon hade nyss flyttat ut i stugan för sommaren och bjudit in Mona och Britta på kaffe i trädgården. Så kom Lars för att sälja dammsugare, vilket inte alls intresserade damerna. Istället bjöd de in honom på kaffe och whisky, och på så vis blev han tvungen att stanna kvar. Mona är 38 år och oerhört vacker. Alla damerna, inklusive Mona, är helt säkra på att även Lars ska vara väldigt intagen av Mona, men han är betydligt mer intresserade av den något äldre rödhåriga och eldiga Ejvor, som dessutom har en Vovlo Amazon!
Vid min sida ligger en ifylld blankett för promovering. Jag tycker att det börjar bli dags för det. När jag nu väl disputerat vill jag inte missa promoveringen. Vad är väl en bal på slottet - annat än helt underbart?! Nåväl, det har gått lite trögt med min möjlighet till promovering. Det har hunnit passera 3 tillfällen, men nu, nu hägrar nästa tillfälle fredagen den 25 januari 2008.
Innan jag reste till Norge fyllde jag i den för året lila blanketten, stoppade den i ett kuvert, frankerade och tog med mig kuvertet när jag gick ner till järnvägsstationen. Eftersom jag hade väskor och grejer stoppade jag ner kuvertet lätt tillgängligt i min matsäckskasse.
Jag är ganska trött på mornarna. Vissa saker klarar jag av, men jag ska helst inte förväntas utföra alltför avancerade åtgärder. Att komma ihåg att posta kuvert övergår uppenbarligen min förmåga på morgonen, i alla fall tidiga oktobermornar. Kuvertet låg kvar i kassen, så jag fick lagra det i väntan på min återkomst till Sverige.
Väl på hemväg med tåget la jag kuvertet i fickan på stolen framför mig så att jag skulle se det när jag klev av. Jojo... Det var inte alls så himla smart. Väl framme i Östersund klev jag glatt av - utan kuvert.
Men så lätt kan jag ju inte ge upp promoveringen ändå. Skam den som ger sig! Jag har haft mäjlkontakt med en vänlig dam i Uppsala som lovat mig en plats, och nu har jag fyllt i en ny blankett, en vit, blek kopia, men ändå. Nu gäller det bara att posta den!
Emma och Fabian har lämnat stan igen. Vi hann i alla fall träffa dem litegrann. Igår när jag kom hem fick jag en present av Emma, elegant inslagen i en lila Systembolagskasse. En förtjusande vinflaska i form av en snögubbe! Så passande när det luktar snö.
Förövrigt funderar jag på vad som hände mellan Lars, Mona, Ejvor och Britta!
Igår på skrivarkursen fick vi som avslutning hitta på varsin karaktär. Lars är min skapelse. Han heter Lars, och vill inte kallas Lasse. Lars är en lång, lätt böjd man i 37-årsåldern. Han är försäljare, en ensam person, ganska tystlåten men torr-rolig.
När vi alla hade diktat ihop våra karaktärer fick vi sätta oss i små grupper, 3 eller 4 i varje, och låta våra karaktärer mötas. Sedan vi gemensamt kommit fram till plats och situation för mötet fick vi som hemläxa att skriva en sida där vår egen karaktär 10-20 år senare berättar om mötet, och eventuellt vad som hände sen! Spännande!
Utgångspunkten är att Mona och Britta bor ute på landet. Ejvor har sommarstuga i samma trakt. Hon hade nyss flyttat ut i stugan för sommaren och bjudit in Mona och Britta på kaffe i trädgården. Så kom Lars för att sälja dammsugare, vilket inte alls intresserade damerna. Istället bjöd de in honom på kaffe och whisky, och på så vis blev han tvungen att stanna kvar. Mona är 38 år och oerhört vacker. Alla damerna, inklusive Mona, är helt säkra på att även Lars ska vara väldigt intagen av Mona, men han är betydligt mer intresserade av den något äldre rödhåriga och eldiga Ejvor, som dessutom har en Vovlo Amazon!
Min fina røda jacka
Jag såg ett citat hæromdagen. Innebørden var ungefær att de som sæger att lycka inte kan køpas før pengar inte vet vart de ska gå før att shoppa. Men jag vet! Och kan!!
I lørdags nær vi sent om sider tog oss ned på stan (det blev låååååång sovmorgon eftersom jag varit borta på middag i Bjærme och Anders åkte och hæmtade mig på småtimmarna) passerade vi HM:s skyltfønster i vilket en rød jacka lyste klart. Den såg ut som om den var gjord før mig! Væl inne i affæren kunde jag konstatera att den ænnu mer såg ut som min nær jag provade en sådan. Ingen tvekan! Dock var jag tvungen att hitta ett komplement innan jag kunde slå till. HM i Østersund har just byggt om sina lokaler och firade med att ge 100:- rabatt till alla som handlade før minst 500:-. Jackan kostade givetvis 498:-. Men sedan jag kompletterat med en flaska schampoo kostade det hela 432:-. Lycka!
Nu har jackan gjort sin førsta resa till Norge och verkar trivas.
I lørdags nær vi sent om sider tog oss ned på stan (det blev låååååång sovmorgon eftersom jag varit borta på middag i Bjærme och Anders åkte och hæmtade mig på småtimmarna) passerade vi HM:s skyltfønster i vilket en rød jacka lyste klart. Den såg ut som om den var gjord før mig! Væl inne i affæren kunde jag konstatera att den ænnu mer såg ut som min nær jag provade en sådan. Ingen tvekan! Dock var jag tvungen att hitta ett komplement innan jag kunde slå till. HM i Østersund har just byggt om sina lokaler och firade med att ge 100:- rabatt till alla som handlade før minst 500:-. Jackan kostade givetvis 498:-. Men sedan jag kompletterat med en flaska schampoo kostade det hela 432:-. Lycka!
Nu har jackan gjort sin førsta resa till Norge och verkar trivas.
Den första dagen av resten av mitt liv
En kort tid var jag mamma till 4 tonåringar. Igår upphörde det i och med att Emma fylld 20 år.
För vår del har den 28 oktober extra stor betydelse, då det inte bara är Emmas födelsedag utan årsdagen för Anders och mitt förhållande.
Två år från igår blev vi ett par. Ifjol firade vi med Spa och middag på indisk restaurang. I år blev det teaterbesök och middag på Simon & Viktor.
Riktigt som vi hade tänkt oss blev det inte.
Det började med att DN inte kom (den dök upp först sent på kvällen), teaterföreställningen var inte så himla kul och Innefickan som vi hade tänkt gå på har stängt på söndagar (jaja, man kan kolla sånt i förväg - men det hade vi inte gjort!).
Men ändå, det var en bra dag. Vi firade Emma med paket och tårta och sånt, och vi kände att det var en riktigt bra 2-årsdag också. Ersättningen för DN-morgon blev frukostfilm: "Förortsungar", som var betydligt bättre än teatern, för övrigt.
Så fortsättningen blir nog bra den med - och normaltid har vi igen!
För vår del har den 28 oktober extra stor betydelse, då det inte bara är Emmas födelsedag utan årsdagen för Anders och mitt förhållande.
Två år från igår blev vi ett par. Ifjol firade vi med Spa och middag på indisk restaurang. I år blev det teaterbesök och middag på Simon & Viktor.
Riktigt som vi hade tänkt oss blev det inte.
Det började med att DN inte kom (den dök upp först sent på kvällen), teaterföreställningen var inte så himla kul och Innefickan som vi hade tänkt gå på har stängt på söndagar (jaja, man kan kolla sånt i förväg - men det hade vi inte gjort!).
Men ändå, det var en bra dag. Vi firade Emma med paket och tårta och sånt, och vi kände att det var en riktigt bra 2-årsdag också. Ersättningen för DN-morgon blev frukostfilm: "Förortsungar", som var betydligt bättre än teatern, för övrigt.
Så fortsättningen blir nog bra den med - och normaltid har vi igen!
Fredag igen
Egentligen borde jag ha hunnit planera lite mer inför nästa vecka den här dagen, men därav blev det intet. Men det har varit en bra dag i alla fall, inte minst p g a lunchen då jag stämde träff med en trevlig man med vilken jag först avnjöt en konsert med Birka folkhögskolas musikelever i Gamla Kyrkan och därefter intog lunch tillsammans med.
I övrigt har det varit möten och sånt som fyllt min dag, så planeringsarbetet får jag göra en annan dag. Det kommer fler! Nu ska jag hem och byta om fvb till Bjärme och tjejmiddag. Det bör kunna bli riktigt trevligt! Och när jag sedan kommer hem på småtimmarna har Emma kommit hem. Kul det med!
I övrigt har det varit möten och sånt som fyllt min dag, så planeringsarbetet får jag göra en annan dag. Det kommer fler! Nu ska jag hem och byta om fvb till Bjärme och tjejmiddag. Det bör kunna bli riktigt trevligt! Och när jag sedan kommer hem på småtimmarna har Emma kommit hem. Kul det med!
IQ Guldfisk?
Lite då och då får jag en statistikbok från något förlag som hoppas på att jag ska ta in just deras nya bok som kurslitteratur. Bland allt annat som händer är det inte alltid jag ens kommer mig för att öppna paketen, men häromdagen slet jag resolut upp ett antal väntande försändelser som innehöll mer eller mindre spännande böcker. En bok skilde dock ut sig från de andra på så vis: dels hade jag fått den i två exemplar (så Jörgen fick en av dem), dels pryddes framsidan av två guldfiskskålar. I den ena, och mindre skålen, trängs guldfiskarna, men i den högra, större skålen landar just en ensam, företagsam guldfisk. Jag undrar just vad det ska symbolisera!
Dimma och invasion
Dimman har legat tungt över Östersund de senaste dagarna, framförallt på mornarna.
När jag gick till jobbet häromdagen lät barnskriken från det dagis jag passerar hjärtskärande då de skar genom dimman.
Idag är det andra ljud i dimman. Jag gjorde misstaget att gå till jobbet vid 9-tiden, vilket var just den tid då horder av gymnasieelever vällde in på området för att delta i de aktiviteter de bjudits in till. Den ingång jag normalt använder var helt igenkorkad av långbenta gymnasister som var nyfikna på psykoligiämnets laboratorium. Nästa ingång som öppnade sig för de som var intresserade av miljöfrågor var enklare att forcera.
När jag gick till jobbet häromdagen lät barnskriken från det dagis jag passerar hjärtskärande då de skar genom dimman.
Idag är det andra ljud i dimman. Jag gjorde misstaget att gå till jobbet vid 9-tiden, vilket var just den tid då horder av gymnasieelever vällde in på området för att delta i de aktiviteter de bjudits in till. Den ingång jag normalt använder var helt igenkorkad av långbenta gymnasister som var nyfikna på psykoligiämnets laboratorium. Nästa ingång som öppnade sig för de som var intresserade av miljöfrågor var enklare att forcera.
Troligtvis onsdag
Mycket talar för att det är onsdag idag. Jag trodde att det var onsdag igår, men det visade sig vara ett misstag, och det var nog lika bra det, för om det i så fall hade varit torsdag idag hade jag fått gå hem väldigt sent igår eftersom jag inte var färdig med materialet för torsdagens föreläsning och datorövning. I och för sig fick jag gå hem ganska sent idag istället, eftersom jag inte hann bli klar tidigare under dagen - men nu är det gjort.
För att ändå hinna iväg en sväng på pysselkvällen hämtade jag mat på Big Papas åt mig och sönerna. Det blev sallad för min del, och här talar vi om mycket mat, minsann! Jag insåg raskt att det skulle räcka till lunch imorgon också, så nu är även den fixad.
Idag har jag bliviit mutad med ett kafébesök. Sånt gillar jag! Nybakt kanelbulle, chokladkokoskaka och kaffe på Torgbrinken mot att jag tittar igenom en enkät. Det går alldeles utmärkt.
Stackars Alfons hade en olycklig dag på skolan när han blev utsatt för pardansförsök. Hemska saker! Varför kan de inte ägna sig åt att hoppa bock på idrottstimmarna?
För att ändå hinna iväg en sväng på pysselkvällen hämtade jag mat på Big Papas åt mig och sönerna. Det blev sallad för min del, och här talar vi om mycket mat, minsann! Jag insåg raskt att det skulle räcka till lunch imorgon också, så nu är även den fixad.
Idag har jag bliviit mutad med ett kafébesök. Sånt gillar jag! Nybakt kanelbulle, chokladkokoskaka och kaffe på Torgbrinken mot att jag tittar igenom en enkät. Det går alldeles utmärkt.
Stackars Alfons hade en olycklig dag på skolan när han blev utsatt för pardansförsök. Hemska saker! Varför kan de inte ägna sig åt att hoppa bock på idrottstimmarna?
På hemväg
Flygplatser är konstiga ställen. Ingen vill väl egentligen vara på en flygplats? Enda anledningen att man är där är att man ska någon annanstans. Den som inte själv ska resa ska antingen skicka iväg eller möta någon. Flygplatsen i sig är inte målet för någon.
Här sitter jag på min andra flygplats för dagen, Arlanda. För några timmar sedan fördrev jag tiden på Landvetter. Båda platserna är ungefär lika skrattretande trista. Lite kul kan det i och för sig vara att iaktta folk. På Landvetter åt jag hyfsat god Tikka Masala i utrikeshallen. Just utanför restaurangen passerade de ankommande, och det var uppenbar skillnad på strömmarna, beroende på om det var ankommande charterflyg eller reguljärflyg. De som kom i shorts hade knappast varit i Bryssel!
På Arlanda har jag spenderat 29 kr för att få sitta och surfa en stund. Tiden går i alla fall! Mobiltelefonen har jag avstängd för att den inte ska ladda ur helt. Om den inte är användbar när jag kommer hem får jag sova utomhus inatt, för jag glömde nyckeln, och jag vill in i värmen! Någon har lovat att vara vaken och komma ner och öppna om jag ringer.
Här sitter jag på min andra flygplats för dagen, Arlanda. För några timmar sedan fördrev jag tiden på Landvetter. Båda platserna är ungefär lika skrattretande trista. Lite kul kan det i och för sig vara att iaktta folk. På Landvetter åt jag hyfsat god Tikka Masala i utrikeshallen. Just utanför restaurangen passerade de ankommande, och det var uppenbar skillnad på strömmarna, beroende på om det var ankommande charterflyg eller reguljärflyg. De som kom i shorts hade knappast varit i Bryssel!
På Arlanda har jag spenderat 29 kr för att få sitta och surfa en stund. Tiden går i alla fall! Mobiltelefonen har jag avstängd för att den inte ska ladda ur helt. Om den inte är användbar när jag kommer hem får jag sova utomhus inatt, för jag glömde nyckeln, och jag vill in i värmen! Någon har lovat att vara vaken och komma ner och öppna om jag ringer.
Jag och min tårtkartong
Idag kände jag tydligt, att det är Lycka att gå på stan med en tårtkartong. Väldigt mycket tyder på det, eftersom den som bär på en tårtkartong:
1) kommer att få äta något gott inom en snar framtid
2) troligtvis har någon att dela sitt smaskens med
Idag var jag en av de lyckliga. Jag kände det tydligt, när jag gick genom de centrala delarna av Östersund med en kartong från Törners konditori i högerhanden. Mmm.... Chokladtårta med choklad- och hallonmoussefyllning. Det är grejer det! Vi som håller oss till strikt GI-diet är så glada att ALLA sorters tårta har optimala GI-värden!
Dagens tårta var dels föranledd av Hillevis namnsdag, som vi givetvis inte försummar bara för att hon lämnat landet, dels av Alfons 13-årsdag igår.
Annat som är värt att notera är att jag lyckades hitta garagenyckeln som Anders hade slarvat bort. Det är en bedrift att tappa bort en sådan nyckel, för den är STOR. Inget man lägger i en ficka och inte märker att den finns där. Varför Anders hade förlagt den i en av mina jackfickor kan jag faktiskt inte riktigt förstå!
1) kommer att få äta något gott inom en snar framtid
2) troligtvis har någon att dela sitt smaskens med
Idag var jag en av de lyckliga. Jag kände det tydligt, när jag gick genom de centrala delarna av Östersund med en kartong från Törners konditori i högerhanden. Mmm.... Chokladtårta med choklad- och hallonmoussefyllning. Det är grejer det! Vi som håller oss till strikt GI-diet är så glada att ALLA sorters tårta har optimala GI-värden!
Dagens tårta var dels föranledd av Hillevis namnsdag, som vi givetvis inte försummar bara för att hon lämnat landet, dels av Alfons 13-årsdag igår.
Annat som är värt att notera är att jag lyckades hitta garagenyckeln som Anders hade slarvat bort. Det är en bedrift att tappa bort en sådan nyckel, för den är STOR. Inget man lägger i en ficka och inte märker att den finns där. Varför Anders hade förlagt den i en av mina jackfickor kan jag faktiskt inte riktigt förstå!
Livet och döden och semlor
Agnes Lindström är död.
Vem hon var vet jag inte. Hon föddes 1915, och hade ett långt liv bakom sig, förhoppningsvis ett lyckligt sådant.
Jag anar att hon var speciell, för hon hade en semla i sin dödsannons.
Så läckert!
Det är lyxigt att till och med hinna läsa dödsannonserna i DN om söndagen.
Vi har äntligen haft en baravaraledighelg. Det var ett tag sen! När veckorna däremellan också varit välfyllda är det lätt att bli trött. Det blev jag igår. Jag bara föll ihop på soffan på eftermiddagen, orkade knappt hålla ögonen öppna. Men då hade vi i och för sig haft några aktiva timmar på stan med inköp av 13-årspresenter till Alfons, galleribesök m m.
Idag blev det således lång morgon i sängen med frukost, DN och P2. Sen har jag mest suttit vid symaskinen. Löparen som ska matcha gardinerna i vardagsrummet växer bit för bit, och jag känner jag laddar energi inför kommande vecka.
Vem hon var vet jag inte. Hon föddes 1915, och hade ett långt liv bakom sig, förhoppningsvis ett lyckligt sådant.
Jag anar att hon var speciell, för hon hade en semla i sin dödsannons.
Så läckert!
Det är lyxigt att till och med hinna läsa dödsannonserna i DN om söndagen.
Vi har äntligen haft en baravaraledighelg. Det var ett tag sen! När veckorna däremellan också varit välfyllda är det lätt att bli trött. Det blev jag igår. Jag bara föll ihop på soffan på eftermiddagen, orkade knappt hålla ögonen öppna. Men då hade vi i och för sig haft några aktiva timmar på stan med inköp av 13-årspresenter till Alfons, galleribesök m m.
Idag blev det således lång morgon i sängen med frukost, DN och P2. Sen har jag mest suttit vid symaskinen. Löparen som ska matcha gardinerna i vardagsrummet växer bit för bit, och jag känner jag laddar energi inför kommande vecka.
Äntligen!
Nobelpriset till Doris Lessing!
För första gången, mig veterligen, går nobelpriset i litteratur till en författare som jag inte bara känner till utan till och med har inte mindre än sex böcker av i bokhyllan. Heders, Svenska Akademien!
Doris Lessing har stått sig väl genom åren. Jag har läst och njutit av såväl Martha Quest-serien, som hon skrev för ganska länge sen, som senare böcker med lätt science fiction-stuk.
Den i mitt tyckte kanske mest läsvärda är kanske "Det femte barnet", en minst sagt ruggig historia. DL beskriver utan pardon en lycklig familjs uppgång och fall.
Det är ingen slump att jag bara har fyra barn!
För första gången, mig veterligen, går nobelpriset i litteratur till en författare som jag inte bara känner till utan till och med har inte mindre än sex böcker av i bokhyllan. Heders, Svenska Akademien!
Doris Lessing har stått sig väl genom åren. Jag har läst och njutit av såväl Martha Quest-serien, som hon skrev för ganska länge sen, som senare böcker med lätt science fiction-stuk.
Den i mitt tyckte kanske mest läsvärda är kanske "Det femte barnet", en minst sagt ruggig historia. DL beskriver utan pardon en lycklig familjs uppgång och fall.
Det är ingen slump att jag bara har fyra barn!
Pysselkväll ikväll!
Jippi!!!
Vad är onödigt, och vad är det inte?
"Fritidsaktiviteter har jag, men jag kommer inte att svara på din onödiga enkät" stod det i ett mäjl som kom idag.
Jaha.
Instinktivt kände jag att den mannen skulle jag inte vilja ha något att göra med, så jag är GLAD att vi slipper befatta oss med en enkät ifylld av honom.
Lite bittert är det kanske ändå att han ändå får vara med att betala, eftersom min "onödiga enkät" är finansierad av skattemedel. Det har han nog inte tänkt på. Och att svaren i förlängningen även påverkar hans möjligheter att vistas ute i skog och mark har han nog inte tänkt på heller. Men det är inte mitt problem.
För övrigt tycker jag det är ganska oförskämt att så radikalt klassa ner något som någon annat troligtvis tycker är inte bara icke onödigt, utan kanske till och med viktigt. Den som har den attityden har nog ett ganska tråkigt liv. Det kan han gott ha!
Givetvis svarade jag vänligt att vi inte anser att enkäten är onödig, men att vi inte heller tvingar någon att svara.
Jaha.
Instinktivt kände jag att den mannen skulle jag inte vilja ha något att göra med, så jag är GLAD att vi slipper befatta oss med en enkät ifylld av honom.
Lite bittert är det kanske ändå att han ändå får vara med att betala, eftersom min "onödiga enkät" är finansierad av skattemedel. Det har han nog inte tänkt på. Och att svaren i förlängningen även påverkar hans möjligheter att vistas ute i skog och mark har han nog inte tänkt på heller. Men det är inte mitt problem.
För övrigt tycker jag det är ganska oförskämt att så radikalt klassa ner något som någon annat troligtvis tycker är inte bara icke onödigt, utan kanske till och med viktigt. Den som har den attityden har nog ett ganska tråkigt liv. Det kan han gott ha!
Givetvis svarade jag vänligt att vi inte anser att enkäten är onödig, men att vi inte heller tvingar någon att svara.
Symaskinen väntar
När jag väl kom hem igår var min ambitionsnivå ganska låg. Just som jag skulle åka iväg och hämta Alfons borta vid kulturskolan kom Anders hem, så han följde med på utflykten, som gick via mataffären på hemvägen. Väl hemma visade Anders sin medkänsla genom att fixa middagen medan jag kunde ta igen mig på soffan. Han råkade i hastigheten säga att han skulle hjälpa mig med matlagningen, men ändrade sig snabbt till att han givetvis skulle laga maten när han såg att mina trötta ögonbryn höjdes något. Det har han igen när han kommer hem efter sin innebandyträning vid halvåtta. Mest troligt är middagen färdig ungefär då.
Nu ska jag snart släpa mig hem efter att ha föreläst från 8 till 17. Det känns inte som jag behöver höra min egen röst så mycket mer idag!
Nu ska jag snart släpa mig hem efter att ha föreläst från 8 till 17. Det känns inte som jag behöver höra min egen röst så mycket mer idag!
Konstigt...
Konstigt nog är jag ganska vaken. Troligtvis är jag i chocktillstånd eftersom jag sovit så lite. Vid halvtvåtiden kom jag hem inatt efter att ha kört från Stockholm vid fyratiden på eftermiddagen då min roliga kviltkurs var slut. Sisådär fem timmars sömn blev det kanske, och sen har jag ägnat förmiddagen åt föreläsningsförberedelser, för nu drar det igång. Föreläsning i eftermiddag i tre timmar, imorgon från åtta till fem (kl 17) och så undervisning 8-15 på onsdag. Det torde hålla mig vaken.
När jag kommer hem idag ska jag dra in min symaskin som myser i den fina, oranga väskan nu och kvilta mer, för det är så otroligt roligt!
När jag kommer hem idag ska jag dra in min symaskin som myser i den fina, oranga väskan nu och kvilta mer, för det är så otroligt roligt!