En reseberättelse

Det kändes bra att åtminstone göra något konkret av sommarlovet för mina söner. David och jag drog till Stockholm och hade några trevliga dagar där. Sköna dagar med gott om tid. Vi bodde på mitt favvohotell, Colonial Hotel, som varken är det fräschaste eller det häftigaste jag bott på - men det är trivsamt och centralt. Jag kände mig som en stamgäst när jag återigen bodde i ett rum som jag bott i vid ett tidigare besök. David blev fascinerad av hissen som är av äldre modell med en inre gallergrind och en yttre dörr att stänga. Den segar sig stilla och värdigt mellan våningarna. När David började hoppa i hissen blev jag lite orolig. Det kändes som fel tid och plats!

Innan Davids pengar tog slut koncentrerade vi oss främst på graffiti- och skateaffärer. Sedan blev det muséer och Kairo Bazar. Jag hittade riktigt läckra danskläder och en randig danskäpp - bådadera blev ivrigt beundrade av Jimiiii. Nästa helg kan man för övrigt gå nybörjarkurs i orientalisk dans här i Östersund, vilket kanske kan vara något för honom! Själv ska jag gå inte bara en, utan två kurser, den helgen. Det ska bli kul!

Som man frågar får man svar

Med viss regelbundenhet får jag länkar till webundersökningar enär jag ingår i tidningen Taras rampanel. Den senaste handlade om förhållanden bland annat. Det andra var till exempel var jag får mina tips angående skönhetsprodukter. En svår fråga att besvara för mig som inte använder sådant! Men det var inte så enkelt att jag bara kunde hoppa över den, ej heller fanns det något alternativ "använder inte". Jag fick bita i det sura äpplet och klicka i något svar. Men tillfälle till hämnd följde strax, då jag skulle ange de fem sexigaste yrken som män kan ha. Bland de föreslagna alternativen fanns revisor. Självklart valde jag det!

På midsommarafton gick jag upp för tidigt! Klockan verkade vara 9 när jag vaknade till, så jag masade mig ut i köket för att fixa frukostbricka. Väl där upptäckte jag att klockan faktiskt bara var 8, men då var jag redan uppe, så det fick bli tidigt frukost. Men midsommarhelgen blev trevlig ändå med midsommaraftonsmiddag hos Åsa och Bosse, stipendieutdelning för Emma på midsommardagen och sedan dubbla konserter igår: stråkkvartett i Frösö Kyrka och "finvisor och fullåtar" i Ängsmokyrkan. Vi njöt av bäggedera!

Nu tar jag David med mig och åker till Stockholm några dagar.

Wind on water

Nu har jag någon slags semester!

Samtidigt som jag sitter vid datorn i hallen tittar David på TV i vårt sovrum, Anders spelar gitarr och sjunger i vardagsrummet och Alfons har dragit sig tillbaka för natten. Det känns lugnt och varmt och tryggt hemma hos oss.

Jag har pratat med Åsa, som vi ska äta midsommaraftonsmiddag hemma hos, och gjort upp om förutsättningarna; vi fixar förrätt och dessert medan hon står för varm/huvudrätt.

För min del har jag hittat den optimala midsommaraftonsförrättet: matjesushi! Kan det bli mer rätt? Traditionsanknuten men ändå nytt och fräscht och asiatiskt. För att Åsa ska överleva förrätten får hon avocado på sin.

Desserten är också given - blågul paj som jag uppfann häromåret. Smulpaj med blåbär som fyllning och saffran i smulet så att det blir gult. Det kommer att bli så himla bra!

Middagen idag gick inte heller den av för hackor: helstekt fläskfilé med salami och soltorkade tomater. Anders hade engagerat sig rejält medan jag var flitig på jobbet. Det är gott med mat!

Nu är jag gladare än du

Så har David en häftig cykel igen! Igår var vi i Tandsbyn och inhandlade en styck begagnad mountainbike. Den har för övrigt gått betydligt längre på bakhjulet än framhjulet, och lär nog fortsätta göra det. Lite kul var det att träffa säljarens moder, som är dotter till min gamla granne i Bjärme. Och även den gamla grannen var där. Extra kul! Nu låter hon som en verklig relik, men bortsett från att det är 8 år sedan vi var grannar så är inte inte sååååå gammal - men dock tillräckligt gammal för att vara mormor.

När vi väl avslutad affären, lastat på cykeln bak på Billy och åkt iväg sa David: "Nu är jag gladare än du". Det var härligt att höra!

Idag har han cyklat in till stan från Fåker. Det bör vi fira på något vis!

Ta ett bloss för moster Lilly

Jeanette är död.

Idag var det minnesstund i Gamla Kyrkan för arbetskamrater men även släkt och vänner. Det kändes viktigt att gå dit. Hennes stackars chefer fick säga några väl valda ord. Den uppgiften ville nog ingen överta, men de gjorde det så himla bra. Fredrik, som är avdelningschef, beskrev den Jeanette vi alla saknar med några episoder och kommentarer som kändes på pricken rätt. Imponerande!

Ett inslag i minnesstunden var att vi alla fick gå fram till koret, tända ett ljus och placera det i ett kors på golvet. Detta skedde inte helt fritt från incidenter, bland annat smet några av de fortfarande otända ljusen iväg längs golvet, vilket kändes som något som Jeanette hade kunnat förorsaka om hon hade kunnat.

Efter minnesstunden gick Ulrika och jag och åt lunch. När jag så småningom återvände upp till jobbet var det picknick utanför huset. Efter den mer högtidliga och sorgliga stunden i kyrkan var det nu ännu en minnesstund för Jeanette, nu lite mer i hennes anda med ett glas vin och våra fina minnen av henne. Det kändes väldigt rätt! Jag slängde mig ner i gräset och deltog.

När någon dör

Igår morse fick jag ett sms från en av mina vänner. Hennes kusin tillika min kollega dog i en olycka i lördags. Man vaknar snabbt av ett sådant meddelande! Det känns så oerhört sorgligt att en så levande människa plötsligt är död. Det är bara en vecka sedan vi firade henne som nybliven doktor, och nu kommer vi aldrig att se henne igen eller höra hennes skratt. Hennes man och barn ligger på sjukhus. Alla vardagsproblem känns väldigt banala.


Härliga tider

Det tog inte så lång tid att upptäcka att Jim en helt fantastiskt underbar person (läs: tillsammans med Hillevi kom han hit med 2 liter jordgubbar. Mutor är bra! Eftersom även jag hade köpt 2 liter av samma sorts bär fick vi frossa riktigt rejält).

Idag är det så lugnt på Skolgatan 3B: Emma och Fabian har flyttat till sin andrahandslägenhet några kvarter bort, Jim har åkt hem och Anders hjälper Tor att flytta från Järpen till Östersund. I och för sig kom Fabian hit och åt lunch med oss, men sånt är bara trevligt.

Med bara 4 personer kvar hemma blir det väldigt lugnt! David och jag har jagat garderob med skjutdörrar utan att riktigt lyckats. De som vi hittade var för breda, och de som inte var för breda hade inte skjutdörrar. Sedan jag sökt på nätet har jag insett att vi kanske letade på fel ställen. På måndag ska vi testa byggvaruhusen. Där kan det i bästa fall finnas det vi söker.

Mitt sybord ser så lockande ut! Jag tror att jag ska inta det.

Sommarlov

Billy och jag tog med en något motsträvig David till hans skolavslutning i Frösö kyrka igår. David ringde på eftermiddagen och undrade om jag tänkte åka dit. Det visade sig att jag hamnade i en gisslansituation. Om inte jag följde med tänkte David minsann inte åka dit. Nänä... En timma av mitt liv kunde jag väl avsätta åt det då. I princip tycker jag det är mysigt med skolavslutningar. Allt det där med "Den blomstertid nu kommer" etc. Det är ändå en markering om att NU är det sommar. Prolympias avslutning var trivsam, med några elever som spelade och sjöng, och inte minst lärare som sjöng! Imponerande! Efter skolavslutningen fick vi lite problem med att först ta oss ut ur kyrkan och sedan ut från parkeringen eftersom nästan skolavslutningsgäng trängde på utifrån. Jag vet inte om de inte insåg att de skulle komma in fortare om de först släppte ut oss - men det löste sig så småningom. Jag njöt av att kunna dra på fläkten i Billy för att undvika imma på rutan!

Min underbara Emma hade alldeles frivilligt anmält sig som middagslagare, så vi kom hem till ett bord i färd med att dukas. Härligt!

Nu ska jag rätta tentor en stund innan jag gör helg.

Vilken man!

Hillevi påstår att hon är vuxen nu. Man kan alltid hoppas! Hur som helst har hon bytt inriktning när det gäller pojkvänner. Medan hon tidigare dragits till långhåriga introverta typer ser vi nu något nytt:

Jimiiii!

Hans skor funkar i alla fall bra som morgontidningshållare.

Däremot hindrade han Hillevi från att laga middag åt mig igår kväll. Det drar ner helhetsintrycket. Jag hade önskat en matskål vid min hemkomst från Norge. Efter en lång dag med enbart norsk lunch och sedan chips på tåget känns ett mål lagad mat som en nåd att stilla be om. Men Hillevi låg i soffan med två enstaviga grabbar och påstod att hon skulle bjuda mig på färskpotatis och fiskpinnar "sen". Efter drygt en timma stekte jag mig en omelett som jag åt med keso och grönsaker och bittert sinne. Detta kommer jag att minnas!


Vilken man du ær!

"Vilken man du ær", sa Anders till mig nere i tvættstugan hæromkvællen - læt det som i alla fall. Det kændes inte riktigt det som jag helst ville høra från min ælskade, så jag var tvungen att fråga... Førutom ljudet från flæktar och maskiner hade vi en vægg emellan oss. Det visade sig att han frågat något om mangeln. Så fel det kan bli ibland! Vilken tur att jag vågade fråga. Annars hade jag fortfarande grubblat øver hur han egentligen ser mig.

Under helgen firade vi studenter så det stod hærliga till. Hillevi blev uppenbarligen mycket nøjd med sin studentpresent från mig: en akustisk gitarr. I lørdags morse nær jag vaknade såg jag att hon øppnat gitarrfodralet och lagt sin studentmøssa till vila på gitarren. Det kændes som en skøn markering.

Norge en sista svæng infør sommarferierna. Det kændes lite extra kul att åka hit den hær gången eftersom jag fick ett mycket positivt mæjl från min norska chef i måndags. Han bedyrade att både han "og ovrige ansatte" uppskattar mina insatser hær. Kul!

Nationaldagsfirande och annat

Vi firade nationaldagen med att städa - oj, vad vi hittade mycket: Borttappade nycklar, försvunna och efterlysta biblioteksböcker, mitt pass (...jag hade inte riktigt velat erkänna för mig själv att jag hade tappat bort det, men jag hittade det!) m m. En hel del kunde vi slänga bort dessutom, så lägenheten känns betydligt luftigare nu. Jag är fortfarande lite tveksam till om det var riktigt OK att Anders slängde bort våra nummerlappar från Göteborgsvarvet - men gjort är gjort. Men troligtvis drev han igenom det för att hans placering var så mycket sämre än min!

Hillevi går in på slutspurten inför sin studentdag. Lite blek är hon allt, men hon stretar tappert på med fester och uteliv. I allmänhet kommer hon i alla fall hem innan vi kliver upp.

Varmt, varmare - varmast!

En het dag i Östersund!

Det känns onekligen konstigt att gå till jobbet tidigt (nåja!) på morgonen utan minsta behov av vare sig strumpor eller ytterkläder! Nu hade jag i och för sig strumpor ändå idag, men bara för att jag ville få glassa omkring i det tjusiga par Emma köpte åt min när hon var i London senast: skära (inte rosa - skära!) med bakelser på. Och varje bakelse är prydd med ett glittrigt körsbär. De är så vackra att man kan gråta! Om jag hade varit Hillevi hade jag tagit kort på dem, men du får tro mig på mitt ord. Det allra bästa med dem är för övrigt att det är mönster på HELA strumporna, inte bara skaften. Såna gillar vi! Det är så skönt att få känna sig riktigt, riktigt nöjd ibland.

Anders 50 år, igen!

Så firade vi Anders 50-årsdag igen - med en av mina presenter: Konsert med Anthony and the Johnsons i Dalhalla. Och därtill övernattning på Hotell Lerdalshöjden och tre-rätters middag på restaurang Dalhalla före konserten. Anders uppskattade presenten när han fick den första gången i mars när han fyllde år och kanske desto mer i helgen när den blev ett fullbordat faktum.

Man kan lugnt säga att vi hade tur med vädret. Tanken slog oss, att det hade kunnat vara mindre mysigt att sitta på en utomhusarena i drygt tre timmar i regn. Men nu regnade det inte! Inte ett dugg. Det var soligt och varmt hela dagen. Dock blev det svalt nere i stenbrottet ganska snabbt, men vi var rustade med filtar, så det gjorde inte ett dugg!

Vi slog oss ner, mätta och belåtna efter den välsmakade middagen. Det kändes skönt att ta resan upp till Dalhalla på ett tidigt stadium och sedan dinera i lugn och ro i väntan på konserten. Förbandet var välklingande Uppsala Kammarkör. På förhand kändes det lite oväntat med en kör som förband på en rockkonsert, men det var helt perfekt! Redan där fick vi känna den fenomenala akustiken. När Anthony och hans vitklädda band sedan gick på scenen var vi väl förberedda och fick njuta för fullt i flera timmar. Att gå på livekonsert gör man kanske snarare för själva upplevelsen än för den ultimata musikaliska njutningen - men i det här fallet fick vi allt. Ljudet var helt superbt, och att lyssna på Anthony and the Johnsons överträffade våra högt ställda förväntningar. Fler än vi uppskattade konserten:

Stort, Antony

Fredag kväll

Helg igen!

Med visst motstånd gick jag från jobbet, för jag hade så otroligt roligt sent på eftermiddagen när i stort sett alla andra gjort helg för längesen. Det är urkul att sammanställa kommentarer och förändringsförslag i jätteenkäten som vi jobbar med. Som att lägga pussel ungefär. På måndag får jag fortsätta med det. Hoppas helgen går fort! ...men det kommer den nog att göra. Vi siktar mot Rättvik imorgon, och på kvällen blir det konsert i Dalhalla. "Anthony and the Johnsons", men "Uppsala Kammarkör" som förband. Det senare kändes lite oväntat! En kammarkör som förband. Men det kan säkert bli bra!

Billy får inte följa med, för han har problem med motstånd. På grund av ett havererat sådant funkar inte kupéfläkten. MIn bilverkstad är bemannad med en sann humorist. När jag ringde och talade om att fläkten inte fungerade frågade han: "Hur vet du det?" Eh... Jag muttrade något om att vrida på knappen och ingenting händer - för mig var det en helt befängd fråga! Dock kan jag misstänka att han menade att det kunde vara fel på fläkten, eller något annat som hade med fläktprocessen att göra. Men det ska väl inte jag behöva veta? Jag vet vilken färg det är på min bil. Det borde väl vara nog av tekniskt kunnande?