Dags för semester
Jag hade velat göra klart det jag hade börjat på med, men framåt fredag eftermiddag insåg jag att jag inte skulle hinna den dagen, så då knappade jag ur telefonen och la in frånvaroinformation i min e-postbrevlåda. Då var det semester.
Igår blev det mycket musik. Anders och jag spelade på en dragspelsfestival i Nästeln. En internationell sådan: det var ett gäng norrmän där. Vi var det exotiska inslaget bland uppträdandena, de som inte spelade dragspel. Allra roligast var nog att få njuta av perfekt service med ljud! Per-Arne var engagerad för festivalen och sprang som en iller mellan scen och mixerbord så att allt rullade. För min del var det premiär att spela med medhörning. Det kändes mycket bra. Under kvällen hann vi sedan lyssna till två konserter, en i Näs kyrka och en i närbelägna Hackås kyrka.
Nu ska vi packa väskorna och dra till Hälsingland. Pusspuss!
Sommar, sommar, Sommaaaar!
Igår fick jag nästan på radion till Fredrik Lindströms sommarprogram. Jag letade förgäves batterier till grodradion på toaletten och när det misslyckades kom jag mig inte för att slå på stereon istället. Men till kvällsreprisen var vi med, och Fredrik L:s sommarprogram var precis sådär som sommarprogrammen ska vara. Ja, lättlyssnat och så. Konstig musik spelade han dock, Östen Warnebring till exempel. Men det förlät vi honom mer än gärna, för som vanligt hade han intressanta saker att säga och gjorde det på sitt sedvanligt underhållande sätt.
Idag var jag mer på vid ett-tiden. Grodradion var laddad med batterier och jag slog dessutom på stereon som grundljud. Men ack och ve vilken tråkig människa. Ursäkta mig, men måste man vara så tråkig om man heter Lena Andersson? Hon hade med all säkerhet lagt ner stor omsorg på sitt manuskript, och hon läste upp det samvetsgrant - och ack, så tråkigt! När depressionen kom smygande stängde jag av radion och lyssnade istället till ljudet av mina bara fötter mot parketten. Det var mer underhållande, betydligt mer underhållande!
En midsommarafton att minnas?
På kvällen hade vi planerat att åka på midsommarnattsmässa på Rödön. Vi hade sett en annons om detta och det utlovades orgelspel och dans vilket lät som en intressant kombination. Som tur var kollade jag annonsen ännu en gång just innan vi for, och den gången läste jag allt. Midsommarnattsmässan var inte alls igår, på midsommarafton, utan idag på midsommardagen. Visst är det lite konstigt? Midsommarnatten är väl rimligtvis natten mellan -afton och -dag? Fast det kan ju vara annorlunda på Rödön.
Jag har börjat läsa en bok av Bob Hansson: Gunnar. Det är en lustig bok, BH:s romandebut för övrigt. Tidigare har han enbart gett ut diktsamlingar. Jag har läst kåserier som han skrivit och hade någon vag uppfattning om att han är läsvärd. Denna vaga uppfattning har definitivt förstärkts sedan jag börjat läsa Gunnar. Gunnar är bokens jag och han har nyss fått ett nytt hjärta. I och med det fick han sjukbidrag och gott om tid att fundera över allehanda saker. Till exempel blir han glad när han spiller havregryn på bänken, för då kan han ägna några minuter åt att fundera över vad han ska göra åt det. Ska han borsta ner grynen i handen och lägga dem i påsen, ta en trasa och torka av bänken, kanske bara svepa ner dem på golvet eller rentav låta dem ligga till senare på dagen? På så vis går några minuter av dagen som känns lång... Visst låter det som en spännande bok?!
Helg - redan!
Nu har jag bara en vecka kvar till semestern. Jag ska passa på att glædja mig hela veckan. I och før sig har jag inget emot att ha semester ett tag sen, men det ær roligt att gå till jobbet. Bara promenaden dit ær en njutning. Om jag sneddar øver en parkering kan jag gå rakt emot de gula husen som står ihopfogade med hørnen mot varandra som en magnifik herrgård. De ser ljusa och vælkomnande ut. En extra poæng ær att det står U på husen! Alla hus på Campus har en bokstavsbeteckning, och æntligen har jag hamnat i rætt hus. Det tog några år, men nu ær det så.
Igår gick hela eftermiddagen åt till ett skojigt seminarium om det svenska dødsorsaksregistret. Tænk vad mycket det finns som man inte har en aaaaaaning om. Vi hade minsann besøk av de som troligtvis vet allra mest om just dødsorsaksregistret av alla i hela Sverige. Det kændes stort!
Våra midsommarplaner kraschade nyss, så vad det blir imorgon vet vi inte riktigt. Anders læt lætt førskræckt nær jag næmnde att jag trodde att det var rætt kul midsommarprogram i Hammarstrand. Han verkade inte riktigt på dær.
Högtidlig invigning
Ikväll har vi varit på Gamla Teatern och hört på Frifot, dvs Ale Möller, Lena... Willermark (?) och Per Gudmundsson. Det svängde! När vi kom hem hade Anders trallat ihop en polska som började på E kunde jag konstatera när jag tog ut den på fiol. Vi kan vi med. :-)
Jokkmokk i mitt kök
Efter middagen åkte Anders och jag till Sunne kyrka där det bjöds på Bach och Jazz av två suveräna pianister (Stefan B Nilsson och en norrman), Bas-Lasse Ericsson och Tomas Nyqvist på trummor. Det var en timmas intensiv och härlig konsert. Vi njöt! Efter konserten hade vi helt säkert stannat vid något sommarkafé om vi hade passerat ett sådant, men vi for hem och gjorde kaffe istället. Sedan satte Anders sig vid datorn för att pyssla med kviltboken medan jag packade upp kartongen med alla delar till vårt nya köksbord och -stolar. Bordet verkade enklast, och mest angeläget, att montera, så det satte jag ihop först. Med visst besvär lyckades jag sedan få undan det gamla bordet och ställa det nya på plats innan jag stolt förevisade mitt verk för Anders.
Att åka till IKEA är också en resa
Anders och jag har varit på jakt efter ett slagbord från IKEA det senaste året, men varje gång jag varit på IKEA har det varit slut på lagret. Den här gången granskade jag det än mer kritiskt. Var det verkligen värt all väntan? Då såg jag ett litet behändigt köksbord med fyra tillhörande stolar. Detta var Jokkmokk. Det skulle faktiskt kunna funka alldeles utmärkt i vårt lilla kök nu när antalet invånare i hushållet decimerats alltmer. Ändring av plan, alltså.
Väl nere på hämtlagret kunde vi konstatera att Jokkmokk fanns att tillgå i åtskilliga exemplar. På pin kiv kollade jag om även slagbordet fanns där... Och det gjorde det naturligtvis!!!!!!! Men tji fick det. Det fick inte flytta hem till oss.
På hemvägen hade vi ännu en trevlig shoppingstund, om än i mindre format på ICA i Bräcke. Där träffade vi en av de trevligaste kassörskorna vi nånsin stött på. Hon förgyllde vår dag ännu mer. Vad härligt det är med positiva människor!
På hemmaplan hade Anders börjat layouta kviltboken. Han erbjöd sig att göra det istället för att Annica ska behöva fortsätta kämpa i Word. Det kommer att bli otroligt fint! Det blir något helt annat med sidor gjorda i layoutprogram än sådana som är gjorda i Word. Nu kan vi få bilder och texter exakt där de passar bäst. Han hade gjort en grundlayout för hela boken och fixat till mina sidor för vilka han hade allt material, och det såg helt fantastiskt ut. Jag är imponerad! När boken väl är klar kommer nog alla inblandade att inse vilken skillnad det blir när man kan använda riktiga grejer. Att göra layout i Word är som att skära bröd med smörkniv. Det går, men det är besvärligt och blir inte riktigt bra.
Idag har jag hunnit med lite ditten och datten på jobbet, bland annat att få massage av rygg och axlar. Massage på arbetstid! Är det bra, eller är det bra?!
Sydag
Under dagens sydag fick vi också lite material av vår reseledare, pastor Jansson. Hon hade till och med gjort ett litet häfte med diverse intressant eller nyttigt vetande om Minnesota i synnerhet och amerikanska vanor i allmänhet.
Jag fick sällskap i bilen till Näs av David som jag råkade hitta i morse. Han var inte här igår - men när jag hade ätit frukost och plockat ihop mina sygrejer insåg jag vad jag hade sett i hallen hela morgonen: Davids röda skor! Troligtvis hade mitt undermedvetna filtrerat bort dem, eftersom han inte skulle vara här. Icke desto mindre var han det. Av pur förvåning gick jag och väckte honom, och då ville han efter en kort betänketid åka med till Bjärme. ...men han ville helst hinna äta frukost först! Ännu en överraskning - för normalt äter han inte frukost ens under hot!
Fredag den 13:de
Under dagen bestämde jag mig för att det var en bra plan att gå från jobbet kl 16, gå hem och byta om och så skulle jag hinna till Fristilen lagom till ett Body Pump-pass kl 16.30. Det jag inte hade tagit med i kalkylen var att Anders hade städat i hallen sen jag var där senast. Jag har haft mina träningsskor och gymkortet i en kasse i hallen sen i vintras - men när jag hade bytt om och skulle greppa kassen var den inte där! Tiden tillät bara ett kort, fruktlöst letande. Sen fick jag ge upp och ringa och avboka min plats. Då var jag inte glad och positiv. Varför ringde jag inte Anders och frågade var han hade gjort av mina grejer? - För att jag visste att han satt i ett möte som börjat kl 16. Det var alltså kört! Och det kändes extra jobbigt eftersom jag hunnit byta om till träningskläder. Jag gick över till Emma med lite post och klagade bittert i väntan på att jag skulle bestämma mig för om jag skulle ta en joggingtur istället. Tina var på väg dit för att låna Emmas cellofodral, så det kändes som en bra idé att vänta lite och träffa henne i förbifarten. Men det tog tid innan hon kom.
När hon väl hade varit där en sväng och försvunnit igen hade det nog gått en timma minst, och hög tid för mig att antingen sticka ut och springa eller gå hem och byta om. Då hörde vi steg av träskor i trappan. Det ringde på dörren, och där stod Anders. I handen höll han mitt gymkort! Det visade sig att han hade inte bara stoppat undan min kasse någonstans. Nej, det var värre än så: han hade tagit ur mina skor och stoppat i ett par gamla skor som han tänker skänka bort till någon behövande. Som tur var hade han inte hunnit verkställa det, för mitt kort låg kvar i kassen!
Fortsättningen på kvällen blev sådan att medan jag stack ut för att jogga en skvätt lagade Anders middag medan han lät Alfons sticka iväg till affären och köpa chokladmandeltårta till efterrätt. Det kändes rättvist på något vis!
Things we lost in the fire
Igår fick Emma æntligen/redan flytta in i sin alldeles egen lægenhet. Det ær stort med den førsta egna. Medan Anders och jag var på bio på kvællen bar hon øver sin sæng åtminstone. Imorse døk hon upp tidigt - hon hade glømt att hon behøvde egen mat också...
Bion, ja. Vi hade tænkt gå på vårens sista førestællning på Bio Regina. Jag trodde att den skulle børja kl 21.00. Anders var inte helt øvertygad om det, och inte jag heller, men att kolla føll oss inte in. Det visade sig att det inte var 21.00 som gællde utan 18.30, så någon Bio Regina blev det inte. Det kændes inte som någon stor katastrof dock. Vi strosade långsamt tillbaka genom stan och hamnade framfør bioaffischerna på Filmstaden. Den film som vi båda kunde tænka oss av de som børjade kl 21 dær var "Things we lost in the fire". Exakt vad det var før sorts film kunde vi inte utrøna, men det lilla det stod om den verkade intressant - och det var det. Det ær en amerikansk film berættad i ett ganska långsamt tempo och med en hel del verkligt hæftiga kameravinklar. Tænkvært och vackert - det ræcker gott før ett lyckat biobesøk. Vi trodde længe att vi skulle bli helt ensamma i biosalongen, men just innan filmen startade kom det in några till.
Nær vi kom ut regnade det! Det kændes øverraskande.
I lørdags gjorde vi av med næstan 20000 kr (19400 før att vara exakt). Væl værda pengar, tycker vi, før vi køpte PA-systemet vi lånade plus två mickar med stativ till. Kul, kul!
I annorlunda omgivning
Mitt nya liv
Den hær veckan har jag fått lite provsmak på hur mitt nya liv kommer att te sig - och jag kænner mig nøjd, minst sagt.
Lite konstig kænns det dock att NU, precis nær jag har sagt upp mig från Mittuniversitetet, utlyser avdelningen før Turism en tjænst før en disputerad statistiker. Peter mæjlade dessutom annonsen extra till mig før att be mig sprida den i "mitt nætverk". Hm... Tror inte det. Om inte jag duger så duger væl inte någon i min krets heller? Jag har væntat på en sådan tjænst i 7 års tid! Nåja, jag kan begrunda det på Fhi, i lugn och ro.
Nu har jag væl min smekmånad till att børja med, en av kollegorna sa att hon också HADE tyckt att det var lugnt och skønt på Fhi, med extra betoning på hade, så visst finns det saker att gøra, och sækert minst fullt upp nær jag væl kommer igång - men det ær væl det som gør arbetet meningsfullt.
Jag ær imponerad av strukturen på verksamheten. Den hær veckan har jag fått introduktion till diverse saker, och på lediga stunder førvæntas jag ta mig igenom tre tjocka bøcker som jag fick av Jan, min avdelningschef, førsta dagen sedan han tagit mig runt på en guidad tur.
Fhi sitter i tre olika hus som i och før sig sitter ihop, men åtminstone førsta dagen hade jag en ganska blek ide om var jag befann mig i tillvaron. Efterhand har saker och ting klarnat. Sjælv sitter jag bland alkohol och droger. Før att jag inte skulle kænna mig ensam och øvergiven och totalt avskild från resten av analysavdelningen fick Gunilla flytta med mig. Hon gick før øvrigt seriøst in før uppgiften att introducera mig, om æn med ett leende, eftersom hon børjade før enochenhalv månad sedan varav hon varit sjuk bortåt två veckor.
Fhi har kontinuerligt nyanstællt folk under 2-3 års tid sedan institutet flyttade till Østersund och dærmed har det skapats en miljø som liknar ett dagis, dær smittor florerar i idel nya kombinationer. I synnerhet de som kommer nya får tydligen rækna med en hel del sjukfrånvaro inledningsvis. Før att något begrænsa smittspridningen har de något som Hillevi skulle ælska: handsprit på alla toaletter! Om du ær snæll ska du få følja med mig på jobbet någon dag i sommar, Hillevi! Att gå dit ær att få førsmak av himmelriket, æven om det ær det av olika anledningar før olika individer.
Redan innan jag børjade visste jag att jag hade en hel del bekanta på Fhi, mest f d arbetskamrater från Miun, men æven andra. Gunilla ær en av de andra, æven om jag inte visste det på førhand. Hon ær en av mina gamla studenter. Dessutom kænner hon Magnus Olsson, eftersom hennes førældrar bor i Bingsta. Det kænns bara bra att återknyta kontakten med henne. Vi delar hørn i ett av de mindre kontorslandskapen och det ær kul att ha henne att småprata med lite då och då och skønt att ha någon som det direkt kænns naturligt att ta sællskap med før fika och lunch och så.
Jag ser goda møjligheter att bli intellektuellt stimulerad på mitt nya jobb! Igår førmiddag var det internseminarium. Som "utredare" førvæntas jag gå på sådana, och det gør jag så gærna! Igår gæstades vi av två personer från SBU, vilket står før Statens Beredning... før nånting. Men vad U:et står før kommer jag inte ihåg! De ær i alla fall nåt slags Folkhælsoinstitutsliknande fast de jobbar med kunskapsøversyn før Hælso- och sjukvårdsområdet, med betoning på sjukvård. De berættade om hur de gør sina gula rapporter som innehåller øversikter øver vetenskapliga røn betræffande olika saker inom deras ansvarsområde, som olika sorters behandlingar och så. De gør alltså forskningsøversikter och værderar olika studiers værde. - Och nær det ær internseminarium før Fhi finns det frukt att smaska på i pausen. Det ær ju inte så konstigt egentligen, eftersom det står fruktskålar lite øverallt på sjælva instituet också. Inte bara folket utan æven personalen ska må bra verkar det vara tænkt på allehanda vis.
Min final på Mittuniversitetet blev ungefær som jag hade tænkt mig. Anders och jag spelade i enochenhalvtimma, lite avbrutna av olika føretrædare før avdelningar, mina fanclubar etc, som uppvaktade med presenter och blommor. Det var otroligt roligt att få spela før så många personer som jag verkligen tycker om. Nær kollegorna børjade troppa av døk Emma upp i sællskap med Anna och Fabian. Det kændes dubbelt kul, dels att hon ville komma och lyssna, och dels att hon hade med sig sina vænner. Fyra olika sorters moussetårta kanske lockade lite också - men det hade de fått ændå, så det var sækert Romild Frank som drog mest.
Vi kænde oss nøjda med ljudanlæggningen vi lånat på 4Sound. Vi ska førsøka køpa den eller något liknande - men det ær inte helt enkelt! Han som har han om sådan førsæljning hos dem var varken dær nær vi læmnade igen grejerna eller nær vi gick dit i tisdags... Førr eller senare ska vi væl lyckas ændå!
Nu ær jag i Trondheim och går på kurs før att læra mig statistikprogrammet Stata. Førmodligen kommer vi att byta ut SPSS som førhærskande statistikprogram inom Helse Nordtrøndelag och gå øver till Stata som ær betydligt billigare utan att vara særskilt mycket sæmre æn SPSS. I vissa avseenden ær det ett bættre program dessutom. Jag ska førsøka klura ut vad som ær + och - med de olika programmen så vet vi vad vi vinner och førlorar på ett byte bortsett från den ekonomiska vinsten. Jag ær inte helt nøjd med kursens lærare som ær en kommandofetischist. Stata går alldeles utmærkt att anvænda med hjælp av menyer før kommandon, men han ska prompt anvænda skrivna kommandon till allt! Det kænns lite onødigt krångligt eftersom man måste komma ihåg vad kommandona heter. En lagom kombination passar mig bættre. Nær man t ex ska upprepa en analys ær det rætt smidigt att bara återuppvæcka ett kommando och byta ut tillæmpliga delar.
Jag kom till byn igår kvæll. Nær jag væl hittat till hotellet var klockan øver nio på kvællen, så jag førsøkte hitta en restaurang i nærområdet. Jag borde ha gått in mot centrum egentligen men føljde receptionistens råd att gå åt andra hållet. Innan jag hade læmnat stan helt hittade jag i alla fall en sylta dær jag fick mig en helt OK gresk salad till livs. Ikvæll lyckades jag bættre. Jag gick længs vattnet tills jag hamnade i ett helt førtjusande område med gamla hus och smala gator. Dær slog jag mig ner på Restaurang Kaktus och åt deras special, som byggde på marinerat køtt. Sen vandrade jag vidare længs Trondheims gator och njøt av vad jag såg.