...och lite jobb
Idag har jag Forskat.
Jojomensann!
I flera timmar har jag suttit och analyserat Ditt friluftsliv.
Mmm...
Jag har kikat på vad det är som påverkar om man utövar olika typer av uteaktiviteter. Vad det lider ska detta bli en artikel skriven av mig och Professor Fredman.
Romild och Fredman låter väl väldigt snällt tillsammans!
Om Romild och Fredman får regera blir världen lugn och fin. Kanske vacker också?
Jojomensann!
I flera timmar har jag suttit och analyserat Ditt friluftsliv.
Mmm...
Jag har kikat på vad det är som påverkar om man utövar olika typer av uteaktiviteter. Vad det lider ska detta bli en artikel skriven av mig och Professor Fredman.
Romild och Fredman låter väl väldigt snällt tillsammans!
Om Romild och Fredman får regera blir världen lugn och fin. Kanske vacker också?
Härlig helg
Det är onekligen mer lustfyllt att ha helg nu när jag har ett jobb jag trivs med.
Idag hade vi för första gången frukostpåsängen i den nya sängen. Det fungerade alldeles utmärkt! Vi satt behagfullt tillbakalutade mot den röda, stoppade sänggaveln med de röda soffkuddarna. Vi har inte skruvat fast gaveln mot madrassen - än. Jag betraktar det nog som en tidsfråga, medan Anders får svår ångest vid tanken på att göra hål i det vackra, röda tyget för att skruva fast gaveln.
Imorgon är sista dagen för Färgfabriken Norrs första utställning i Östersund. Vi traskade iväg för en guidad visning. Efter en guidad visning behöver man fika, åtminstone vi, så vi fortsatte ner till Jamtli där vi inte bara fikade utan även kikade runt lite bland utställningarna. Nu håller jag på och bakar bröd som vi ska äta till den fisksoppa jag har för avsikt att kreera.
Idag hade vi för första gången frukostpåsängen i den nya sängen. Det fungerade alldeles utmärkt! Vi satt behagfullt tillbakalutade mot den röda, stoppade sänggaveln med de röda soffkuddarna. Vi har inte skruvat fast gaveln mot madrassen - än. Jag betraktar det nog som en tidsfråga, medan Anders får svår ångest vid tanken på att göra hål i det vackra, röda tyget för att skruva fast gaveln.
Imorgon är sista dagen för Färgfabriken Norrs första utställning i Östersund. Vi traskade iväg för en guidad visning. Efter en guidad visning behöver man fika, åtminstone vi, så vi fortsatte ner till Jamtli där vi inte bara fikade utan även kikade runt lite bland utställningarna. Nu håller jag på och bakar bröd som vi ska äta till den fisksoppa jag har för avsikt att kreera.
Muffinsarna
Häromdagen lärde jag mig något nytt om min nya arbetsplats: i lunchrummet finns det (nästan alltid) muffins eller någon annan sorts kaka. Det är inte bju, men å andra sidan behöver man inte betala på plats utan bara pricka av på en lista vad man handlat.
Systemet som sådant kände jag till, för man kan handla lunchlådor och mackor och sådant också, men det här med kakorna hade jag helt enkelt missat! Konstigt!
Hur som helst testade jag systemet med en Lemon Curd-muffins efter maten idag. Nöjd!
Systemet som sådant kände jag till, för man kan handla lunchlådor och mackor och sådant också, men det här med kakorna hade jag helt enkelt missat! Konstigt!
Hur som helst testade jag systemet med en Lemon Curd-muffins efter maten idag. Nöjd!
Ännu en regnig morgon!
Det här artar sig till en riktigt bra vecka! Även idag hade jag anledning att ikläda mig min regnkappa.
Dock misstänker jag att Alfons som vaknade i ett tält möjligen uppskattar väderleken i en något lägre grad. Men det var uppehåll igår kväll, så de kunde åtminstone gå ut och kvällskissa utan att bli blöta.
David trädde ut ur sitt rum vid 7-tiden och gick med bestämda steg mot duschen. Iförd Anders regnjacka begav han sig sedan mot skolan för en aktivitetsdag, ute!
Själv blev jag lite sen till jobbet, för den nya sängen är svår att kliva ur trots att den är hög så att vi i princip bara kan slänga oss ut i verkligheten. Men vi vill inte!
Dock misstänker jag att Alfons som vaknade i ett tält möjligen uppskattar väderleken i en något lägre grad. Men det var uppehåll igår kväll, så de kunde åtminstone gå ut och kvällskissa utan att bli blöta.
David trädde ut ur sitt rum vid 7-tiden och gick med bestämda steg mot duschen. Iförd Anders regnjacka begav han sig sedan mot skolan för en aktivitetsdag, ute!
Själv blev jag lite sen till jobbet, för den nya sängen är svår att kliva ur trots att den är hög så att vi i princip bara kan slänga oss ut i verkligheten. Men vi vill inte!
En härlig, regnig dag
Det är onekligen lite kul med regniga dagar då jag kan använda min fina, röda regnkappa. Idag är det en sådan dag. Lite extra kul var det att Gunilla spontant kommenterade "den fina, röda regnkappan med paraplyer på ute i kapprummet" - hon visste inte att det var min men hade spanat in den tidigare regniga dagar när den prytt kapprummet.
Troligtvis är Alfons och hans klasskamrater mindre förtjusta i regnet. De är på väg till fjällen för att vandra därstädes. Tälta ska de också, de små liven. Det ska inte jag! Själv planerar jag en intellektuell afton med ett föredrag på länsbiblioteket. Igår kväll hade vi filmkväll i vår fina, röda säng. Vi såg en lite udda film, Turning Green, där vi fick historien om James, 16 år, berättad på ett något annorlunda vis. Vackra irländska vyer illustrerade James betydligt mindre idylliska liv.
Troligtvis är Alfons och hans klasskamrater mindre förtjusta i regnet. De är på väg till fjällen för att vandra därstädes. Tälta ska de också, de små liven. Det ska inte jag! Själv planerar jag en intellektuell afton med ett föredrag på länsbiblioteket. Igår kväll hade vi filmkväll i vår fina, röda säng. Vi såg en lite udda film, Turning Green, där vi fick historien om James, 16 år, berättad på ett något annorlunda vis. Vackra irländska vyer illustrerade James betydligt mindre idylliska liv.
Om utbildning och bildning och sånt
Idag gick våra två 19-åringar på export till Uppsala. Petter stannar där för att börja studera på universitetet och Hillevi fortsätter till London imorgon. Anders, som är en snäll och omtänksam person, klev upp i ottan och skjutsade dem till järnvägsstationen. Själv låg jag kvar i vår röda säng, ny för natten, och Hillevi kom och kröp intill mig en stund och tog farväl.
Ja, äntligen kom den, sängen som vi beställde för över en månad sedan! Att sova i den är som att sväva på moln. Jag är van att ha två kuddar, och tror att det är optimalt, men i den här sängen, som så mjukt och följsamt följer min kropp, så är en kudde nästan för mycket! Det känns märkligt, men härligt.
I helgen sov vi på Stadshotellet i Hudiksvall med anledning av att Sussi och Urban gifte sig i lördags. De hade ett vackert kyrkbröllop, uppvaktade av sina fyra barn, och sen var det fest uppe på Köpmanberget. Anders och jag underhöll mellan varmrätt och dessert, på begäran av festens värd. Det kändes onekligen litegrann som en upprättelse efter katastrofspelningen i Åre häromveckan. Då spelade vi för den troligtvis mest utbildade publik vi någonsin haft, idel doktorander och forskare, men särskilt bildade var de inte! Sedan vi blivit introducerade av den kvällens toastmaster steg sorlet återigen till en nivå som vi inte lyckades överrösta trots högsta volym på vår anläggning. Till skillnad från toastmastern är vi inte poliser, så vi spelade i motvind och fick trösta oss med att de som lyckades ta sig tillräckligt nära och lyssna gillade oss. En hjälte skällde för övrigt ut publiken. Heder åt honom! Men i Hudiksvall beter de sig inte på det viset. Nänä, där lyssnades det, och det skrattades vid rätt tillfällen. Det gillade vi!
Ja, äntligen kom den, sängen som vi beställde för över en månad sedan! Att sova i den är som att sväva på moln. Jag är van att ha två kuddar, och tror att det är optimalt, men i den här sängen, som så mjukt och följsamt följer min kropp, så är en kudde nästan för mycket! Det känns märkligt, men härligt.
I helgen sov vi på Stadshotellet i Hudiksvall med anledning av att Sussi och Urban gifte sig i lördags. De hade ett vackert kyrkbröllop, uppvaktade av sina fyra barn, och sen var det fest uppe på Köpmanberget. Anders och jag underhöll mellan varmrätt och dessert, på begäran av festens värd. Det kändes onekligen litegrann som en upprättelse efter katastrofspelningen i Åre häromveckan. Då spelade vi för den troligtvis mest utbildade publik vi någonsin haft, idel doktorander och forskare, men särskilt bildade var de inte! Sedan vi blivit introducerade av den kvällens toastmaster steg sorlet återigen till en nivå som vi inte lyckades överrösta trots högsta volym på vår anläggning. Till skillnad från toastmastern är vi inte poliser, så vi spelade i motvind och fick trösta oss med att de som lyckades ta sig tillräckligt nära och lyssna gillade oss. En hjälte skällde för övrigt ut publiken. Heder åt honom! Men i Hudiksvall beter de sig inte på det viset. Nänä, där lyssnades det, och det skrattades vid rätt tillfällen. Det gillade vi!
Skatteoppgjör 2007
Lite försinkat kom mitt norska skattebesked, och det var kanske tur, för jag har fått en rejäl restskatt - mer än jag betalat in i preliminärskatt. Glatt ovetande om detta har jag haft en härlig sommar. Nåja, jag utgår från att det är ett misstag. Det har jag skrivit till skatteetaten, men ikke desto mindre måste jag nog betala in 15000 norska kronor ändå i väntan på att de ändrar sitt beslut. Det kan bli en lång och kall höst!
Helgen var på det hela taget lite väl fylld av missräkning och tragedi. Det allra värsta var nyheten om att en av mina vänners dotter är död. Jämförelsevis känns det lite futtigt att beakta att danskursen som jag anmält mig till blev inställd och att jag inte fick någon information om det - men likväl var det tråkigt eftersom det gjorde att hela helgen blev lite av ett vakuum. Och frukosten på balkongen som Anders lockade med imorse blev inte alls vad vi hade tänkt oss. Vi blev så till den grad uppvaktade av getingar att vi fick ta vår frukost och dra oss tillbaka till sängkammaren. Eftersom det var Anders som fixade frukosten idag hade jag kunnat ligga kvar och fått frukost på sängen om jag hade vetat det.
Det kommer säkert bättre helger så småningom. Och det har egentligen inte varit någon riktigt dålig helg det här heller även om jag varit med om bättre. Vi avslutade i alla fall med att öva igenom alla låtar som vi ska spela i Åre på tisdag och tyckte det gick bra. Tydligen tyckte inte David och hans kompis André detsamma för de lämnade byggnaden.
Helgen var på det hela taget lite väl fylld av missräkning och tragedi. Det allra värsta var nyheten om att en av mina vänners dotter är död. Jämförelsevis känns det lite futtigt att beakta att danskursen som jag anmält mig till blev inställd och att jag inte fick någon information om det - men likväl var det tråkigt eftersom det gjorde att hela helgen blev lite av ett vakuum. Och frukosten på balkongen som Anders lockade med imorse blev inte alls vad vi hade tänkt oss. Vi blev så till den grad uppvaktade av getingar att vi fick ta vår frukost och dra oss tillbaka till sängkammaren. Eftersom det var Anders som fixade frukosten idag hade jag kunnat ligga kvar och fått frukost på sängen om jag hade vetat det.
Det kommer säkert bättre helger så småningom. Och det har egentligen inte varit någon riktigt dålig helg det här heller även om jag varit med om bättre. Vi avslutade i alla fall med att öva igenom alla låtar som vi ska spela i Åre på tisdag och tyckte det gick bra. Tydligen tyckte inte David och hans kompis André detsamma för de lämnade byggnaden.
Om IT-tekniker och det glada livet i Norge
På alla større arbetsplatser finns det IT-tekniker, och de ær av troligtvis ganska førklarliga skæl ofta av en viss sort: sega kontrolltyper som førelæser om regler och førordningar som førklaring till varfør saker och ting inte kan fungera smidigt. Det finns lysande undantag också, typ Dag på Miun t ex, men de ær dessværre, før oss andra, oftast undantag. Å andra sidan ær det nog rætt naturligt; før att kunna jobba med IT bør man vara tålmodig och noggrann. Eftersom æven IT-tekniker ær mænniskor kan de inte ha alla goda egenskaper, så helhetssyn och allmæn smidighet kanske inte alla gånger går att førena med de mer nødvændiga egenskaperna. GE och jag hade en liten diskussion med en av våra tekniker om varfør vi inte får vara administratører på våra datorer på jobbet. Det skulle førenkla før alla. Anledningen var tydligen att GD då skulle bli ansvarig før alla suspekta program som vi (givetvis?) skulle installera på våra datorer i så fall. Det kænns som en høgst krystad førklaring till varfør teknikerna ska ha monopol på att installera och fixa med datorerna. Før min del kænns det vældigt protektionistiskt. De skulle sækert ha adekvata arbetsuppgifter ændå, och vi skulle slippa den frustrerande væntan på att saker och ting ska fixas.
Væl i Norge kunde jag konstatera att jag återigen inte kom ut på nætet. Det har hænt førr, och då liksom nu efter det att jag fått något annat fixat på datorn (av behørigt tekniker). Jag felanmælde och fick (givetvis) ingen snabb hjælp eftersom service till livsviktig apparatur på sjukhuset givetvis kommer føre. Men idag har jag fixat det sjælv! Jag testade att ændra lite instællningar før Internet Explorer, och vips funkade det! Jag kanske borde søka jobb på en IT-avdelning?
Det bæsta igår var før øvrigt utflykten som Hege hade planerat. Nær jag hade kommit till jobbet kom hon och berættade att hon tænkt sig en fjælltur efter jobbet tillsammans med mig om jag ville. Visst ville jag. Det enda som något bekymrade mig var huruvida jag kunde gå i mina vanliga skor - men det var inget problem, før Hege hade præktiga Lundhagskængor att låna ut åt mig. Så då var beslutet fattat. Åse hængde också på. Sedan vi med hjælp av Erling kollat den lokala væderleksprognosen som lovade regn framåt femtiden stack vi ivæg redan vid tretiden. Skallen, som vi skulle bestiga, ligger c:a 1,5 mil från Levanger. Vi åkte bil næstan till trædgrænsen och gick sedan, bitvis næstan lodrætt uppfør. Efter en dryg timma var vi uppe på toppen. Det blåste lite, men vi slog oss ner i læ och drack kaffe och åt smørgåsar. Runt om oss var det svarta regnmoln och regnskurar, men dær vi var føll bara några droppar! Att gå ner var lite svårare, men vi gick lite omvægar før att komma runt de brantaste partierna, så det gick bra det med.
Væl i Norge kunde jag konstatera att jag återigen inte kom ut på nætet. Det har hænt førr, och då liksom nu efter det att jag fått något annat fixat på datorn (av behørigt tekniker). Jag felanmælde och fick (givetvis) ingen snabb hjælp eftersom service till livsviktig apparatur på sjukhuset givetvis kommer føre. Men idag har jag fixat det sjælv! Jag testade att ændra lite instællningar før Internet Explorer, och vips funkade det! Jag kanske borde søka jobb på en IT-avdelning?
Det bæsta igår var før øvrigt utflykten som Hege hade planerat. Nær jag hade kommit till jobbet kom hon och berættade att hon tænkt sig en fjælltur efter jobbet tillsammans med mig om jag ville. Visst ville jag. Det enda som något bekymrade mig var huruvida jag kunde gå i mina vanliga skor - men det var inget problem, før Hege hade præktiga Lundhagskængor att låna ut åt mig. Så då var beslutet fattat. Åse hængde också på. Sedan vi med hjælp av Erling kollat den lokala væderleksprognosen som lovade regn framåt femtiden stack vi ivæg redan vid tretiden. Skallen, som vi skulle bestiga, ligger c:a 1,5 mil från Levanger. Vi åkte bil næstan till trædgrænsen och gick sedan, bitvis næstan lodrætt uppfør. Efter en dryg timma var vi uppe på toppen. Det blåste lite, men vi slog oss ner i læ och drack kaffe och åt smørgåsar. Runt om oss var det svarta regnmoln och regnskurar, men dær vi var føll bara några droppar! Att gå ner var lite svårare, men vi gick lite omvægar før att komma runt de brantaste partierna, så det gick bra det med.
Picasso valde också Kristinehamn
I våras råkade min blick falla på boken "Picasso valde också Kristinehamn" när jag drällde runt på Akademibokhandeln. Udda titel på en något udda bok! Jag kände mig tvungen att köpa den. När det så var dags att dra söderut på semester och troligtvis passera Kristinehamn tyckte jag det var läge att läsa den. Vissa böcker måste liksom ligga till sig innan jag vill läsa dem, och den här var en sådan. Det kändes som om jag borde läsa den i en viss stämning, och varför inte i trakten av Kristinehamn?! Nu lyckades vi undvika Kristinehamn - vi for väster därom på resan söderut och längre österut när vi for hem igen - men boken var bra. Riktigt bra. Den är skriven av en journalist men är bra ändå.
Ett litet exempel:
Bokens jag, Emanuel, är on the road med Robert Tarkan, men Volvon de färdas i vägrar lämna Lennartsfors. Således måste de meka, och det är inte riktigt Emanuels grej: "Robert bad mig dra i kamremmen. Det gjorde jag. Sen visade Robert mig var kamremmen sitter. Då drog jag i den."
Läs gärna hela. Det är inte säkert att du gillar den, men OM du gör det får du en inte direkt häftig men minnesvärd läsning. I boken jag läser nu, "Dagmar" av Oscar Danielsson, som jag fick av Emma i födelsedagspresent (med prislappen kvar - en gammal fin släkttradition :-) ) påpekar den bokens jag att det inte är så säkert att någon annan gillar böcker som gör mig förtjust. Om det var självklart skulle mina vänner lika självklart bli kära i samma man (dvs Anders) som jag t ex.
Idag har jag börjat jobba igen efter semestern, och det kändes bra. Det kändes riktigt bra, till och med. När jag släntrade iväg till jobbet hade jag lite lätt ångest för att jag skulle ha glömt bort passwordet till datorn - men jag hade valt ett av mina standardwords, så jag lyckades på andra försöket. Det var väl det svåraste jag gjorde idag. Men tids nog blir det nog lite mer utmaningar.
Ett litet exempel:
Bokens jag, Emanuel, är on the road med Robert Tarkan, men Volvon de färdas i vägrar lämna Lennartsfors. Således måste de meka, och det är inte riktigt Emanuels grej: "Robert bad mig dra i kamremmen. Det gjorde jag. Sen visade Robert mig var kamremmen sitter. Då drog jag i den."
Läs gärna hela. Det är inte säkert att du gillar den, men OM du gör det får du en inte direkt häftig men minnesvärd läsning. I boken jag läser nu, "Dagmar" av Oscar Danielsson, som jag fick av Emma i födelsedagspresent (med prislappen kvar - en gammal fin släkttradition :-) ) påpekar den bokens jag att det inte är så säkert att någon annan gillar böcker som gör mig förtjust. Om det var självklart skulle mina vänner lika självklart bli kära i samma man (dvs Anders) som jag t ex.
Idag har jag börjat jobba igen efter semestern, och det kändes bra. Det kändes riktigt bra, till och med. När jag släntrade iväg till jobbet hade jag lite lätt ångest för att jag skulle ha glömt bort passwordet till datorn - men jag hade valt ett av mina standardwords, så jag lyckades på andra försöket. Det var väl det svåraste jag gjorde idag. Men tids nog blir det nog lite mer utmaningar.