Örebro
Jag får se många spännande platser. Minsann. Levanger förra veckan, idag - Örebro! Tadaa!
Resan hit var föga äventyrlig, men lärorik. Nu vet jag vad dumplings är!
Katarina och jag flög till Arlanda och tog tåget in till Stockholm C. Där skulle vi vänta på tåget till Örebro i nästan två timmar. Vi var helt överens om att det var lagom lång tid för att gå och äta. Tvärs över gatan ligger det en sushirestaurang, och där åt vi deras specialmiddag: Misosoppa, 6 bitar sushi, damplings och friterad banan med glass. Allt detta för att få klarhet: Vad är dumplings! När de stod framför oss visade de sig ha en ytlig likhet med såväl ravioli som kroppkakor, eller väldigt små piroger, om man så vill. Det är helt enkelt små knyten med fyllning av någon slags risotto som består mer av otto än ris, dvs inte så mycket ris men däremot grönsaker och kött. Fyllningen kan variera, man kan lägga i skaldjur, eller t o m choklad, enligt Alfons, som är lite mer påläst på asiatisk mat efter flitiga studier av manga.
Är dumplings min nya favoriträtt?
Nä... Men, det var helt OK, och jag känner mig upplyst. Nästa gång jag ser att det serveras dumplings behöver jag inte undra!
Väl i Örebro tog vi oss in på det lilla, lilla Hotell Göta. Här stänger receptionen tidigt, så kommer man sent får man ta sig in i porten med portkod och så finner man sin nyckel i ett Välkommenkuvert på receptionsdisken. Enkelrummen är små. Jag tror faktiskt att jag fick det finaste: jag har inte bara en skön fåtölj (förutom sängen) utan även en sekretär! Det är klass på det här stället.
Imorgon ska vi roa oss. Först ska vi till SCB, och sen ska vi gå på statistikkurs. Kul, kul!
Resan hit var föga äventyrlig, men lärorik. Nu vet jag vad dumplings är!
Katarina och jag flög till Arlanda och tog tåget in till Stockholm C. Där skulle vi vänta på tåget till Örebro i nästan två timmar. Vi var helt överens om att det var lagom lång tid för att gå och äta. Tvärs över gatan ligger det en sushirestaurang, och där åt vi deras specialmiddag: Misosoppa, 6 bitar sushi, damplings och friterad banan med glass. Allt detta för att få klarhet: Vad är dumplings! När de stod framför oss visade de sig ha en ytlig likhet med såväl ravioli som kroppkakor, eller väldigt små piroger, om man så vill. Det är helt enkelt små knyten med fyllning av någon slags risotto som består mer av otto än ris, dvs inte så mycket ris men däremot grönsaker och kött. Fyllningen kan variera, man kan lägga i skaldjur, eller t o m choklad, enligt Alfons, som är lite mer påläst på asiatisk mat efter flitiga studier av manga.
Är dumplings min nya favoriträtt?
Nä... Men, det var helt OK, och jag känner mig upplyst. Nästa gång jag ser att det serveras dumplings behöver jag inte undra!
Väl i Örebro tog vi oss in på det lilla, lilla Hotell Göta. Här stänger receptionen tidigt, så kommer man sent får man ta sig in i porten med portkod och så finner man sin nyckel i ett Välkommenkuvert på receptionsdisken. Enkelrummen är små. Jag tror faktiskt att jag fick det finaste: jag har inte bara en skön fåtölj (förutom sängen) utan även en sekretär! Det är klass på det här stället.
Imorgon ska vi roa oss. Först ska vi till SCB, och sen ska vi gå på statistikkurs. Kul, kul!
50-årsfirande igen
Jag blir alltid lite lycklig av att åka till Norge och jobba. Den här gången blev jag det extra mycket.
På förhand hade jag blivit inbjuden till middag hos Hege och Marit igår, så det såg jag fram emot på vägen till Levanger. Att hälsa på dem är alltid mysigt. Marit är Heges pyssliga fru. Det brukar vara hon som lagar mat. Bara en sån sak! Och jag fick inte bara god mat (bland annat nyplockade, stekta kantareller) utan födelsedagspresent också. Och idag blev jag uppvaktad på jobbet. Dels en 50-årsvas av arbetgivaren - en vin vas! Den är lite lagom rund och pryds dels av ett sobert, etsat mönster och "En hilsen fra Helse Nord Trøndelag". Ingen dussingrej på den här sidan gränsen åtminstone! Och av mina fantastiskt urgulliga och underbara jobbarkompisar fick jag ett fint halsband: ett hjärta med en liten grodprins på. Dessutom sjöng de för mig. Mm... Lycka!
På förhand hade jag blivit inbjuden till middag hos Hege och Marit igår, så det såg jag fram emot på vägen till Levanger. Att hälsa på dem är alltid mysigt. Marit är Heges pyssliga fru. Det brukar vara hon som lagar mat. Bara en sån sak! Och jag fick inte bara god mat (bland annat nyplockade, stekta kantareller) utan födelsedagspresent också. Och idag blev jag uppvaktad på jobbet. Dels en 50-årsvas av arbetgivaren - en vin vas! Den är lite lagom rund och pryds dels av ett sobert, etsat mönster och "En hilsen fra Helse Nord Trøndelag". Ingen dussingrej på den här sidan gränsen åtminstone! Och av mina fantastiskt urgulliga och underbara jobbarkompisar fick jag ett fint halsband: ett hjärta med en liten grodprins på. Dessutom sjöng de för mig. Mm... Lycka!
Höstkänsla
Efter mat och kaffe satt vi nästan och somnade i våra sköna fåtöljer. Det var lite väl tidigt för koma, så vi tog en promenad i den förvånansvärt ljumma augustikvällen. Inte så många mer än vi strosade omkring nere på stan.
Vi tog vägen för Bio Regina för att se om de fått upp sitt höstprogram, men nej, det var inte dags för det. Inte riktigt höst än alltså. Av affisherna vid Filmstaden som numer heter något annat lockades jag mest av Nicke Nyfiken. David kanske följer med mig. Han är sällan omöjlig.
Hemma igen kollade jag min mäjl och hade fått brev från en av författarvännerna. Hon föreslog en första träff med bara oss, utan ledare, om en månad. DET var ett tydligt hösttecken ändå. Sånt gör man inte på sommaren. Hon kom med ett lite oväntat förslag på mötesplats: Tages Konditori på Frösön. Det var bortom vår föreställningsvärld när vi diskuterade möjliga mötesplatser med Anna och Britt häromdagen men det kan ju vara värt att testa.
Vi tog vägen för Bio Regina för att se om de fått upp sitt höstprogram, men nej, det var inte dags för det. Inte riktigt höst än alltså. Av affisherna vid Filmstaden som numer heter något annat lockades jag mest av Nicke Nyfiken. David kanske följer med mig. Han är sällan omöjlig.
Hemma igen kollade jag min mäjl och hade fått brev från en av författarvännerna. Hon föreslog en första träff med bara oss, utan ledare, om en månad. DET var ett tydligt hösttecken ändå. Sånt gör man inte på sommaren. Hon kom med ett lite oväntat förslag på mötesplats: Tages Konditori på Frösön. Det var bortom vår föreställningsvärld när vi diskuterade möjliga mötesplatser med Anna och Britt häromdagen men det kan ju vara värt att testa.
Vem ska man tro på?
Estrad Norr satsade stort i år och satte upp Mozarts Trollflöjten på Arnljotslägden, som annars i huvudsak används för Arnljotsspelen någon vecka i juli. Man sitter på träbänkar på en sluttning på Frösön och har Storsjön och fjällen i bakgrunden.
Oftast är det inte överdrivet varmt, så inte heller i torsdags när Trollflöjten hade premiär. ÖP:s recensent var bister. Uppenbarligen hade han glömt långkalsongerna hemma. Det framgick med all önskvärd, eller snarare icke önskvärd, tydlighet. Dyr uppsättning var det också, stod det. Mm...
Igår kunde vi konstatera att för den som var varmt klädd var föreställningen minst sagt en njutning. En orkester med 45 musiker, duktiga sångare och Mozart -det bör väl kunna bli bra? Och det blev det! Att det regnade lite gjorde inte ett dugg! Vi drog bara våra gråa filtar över huvudet och fortsatte njuta.
Idag har vi köpt en TV. Hillevi tog med sig sin som vi lånat senaste året och även om vi inte tittar särskilt ofta så vill vi ha tillgång till TV. Det kändes som något vi ville få gjort så när vi hittade en måttligt stor TV med inbyggd DVD-spelare så letade vi inte så mycket längre. Ingen av oss var särskilt engagerad i att göra det optimala köpet. Som tur var gick det dessutom lätt att packa upp och koppla in den. Det gjorde jag medan Anders fixade kaffepåmaten. Vi invigde den med att titta på en kinesisk film.
Oftast är det inte överdrivet varmt, så inte heller i torsdags när Trollflöjten hade premiär. ÖP:s recensent var bister. Uppenbarligen hade han glömt långkalsongerna hemma. Det framgick med all önskvärd, eller snarare icke önskvärd, tydlighet. Dyr uppsättning var det också, stod det. Mm...
Igår kunde vi konstatera att för den som var varmt klädd var föreställningen minst sagt en njutning. En orkester med 45 musiker, duktiga sångare och Mozart -det bör väl kunna bli bra? Och det blev det! Att det regnade lite gjorde inte ett dugg! Vi drog bara våra gråa filtar över huvudet och fortsatte njuta.
Idag har vi köpt en TV. Hillevi tog med sig sin som vi lånat senaste året och även om vi inte tittar särskilt ofta så vill vi ha tillgång till TV. Det kändes som något vi ville få gjort så när vi hittade en måttligt stor TV med inbyggd DVD-spelare så letade vi inte så mycket längre. Ingen av oss var särskilt engagerad i att göra det optimala köpet. Som tur var gick det dessutom lätt att packa upp och koppla in den. Det gjorde jag medan Anders fixade kaffepåmaten. Vi invigde den med att titta på en kinesisk film.
...och på jobbet går det också bra...
Det gör det! Just nu har vi smekmånad medan ungefär hälften har semester fortfarande.
Igår, som var min första arbetsdag efter semestern, kunde jag konstatera att jag hade inte fått ett enda papper i postfacket på över en månad. Även om jag inte får särskilt mycket post annars heller så var det oerhört lite tycker jag! Däremot hade jag fått endel mäjl - men inte ohemult många, och inte något som legat obesvarat och därmed förorsakat världskrig eller dylikt.
Medan jag som bäst höll på att besvara och kasta blev jag ett offer, intervjuoffer närmare bestämt. Katarina blev uppringd av en kvinna som ville intervjua henne och nyhetsrapporteringen efter vårt pressmeddelande med de första resultaten från undersökningen om spel och hälsa. Redan från början tyckte Katarina att det var bättre att journalisten pratade med mig eftersom jag var mer insatt i det hela. Det tyckte journalisten inte alls, hon skulle prompt ha ett uttalande från Katarina, men hon fick ge sig då Katarina helt fräckt hämtade mig och gav mig telefonen. Givetvis blev journalisten och jag snabbt bästisar och hon fick sin intervju. Det var ett intressant tema, för hon följde upp den nyhetsrapportering som var och ville se om den stämde med min syn på saken. Det kom lite plötsligt för min hjärna som fortfarande mest kände sig som en semesterhjärna, men när jag sedan fick mina svar mäjlade verkade det helt OK.
Imorse fick jag ett annat roligt telefonsamtal. En kvinna ringde och ville engagera oss för en spelning. I det fallet var det inte Katarina och jag utan Anders och jag. Dessvärre visade det sig att det gällde helgen när vi är i Stockholm för att se Barberaren i Sevilla - men ändå! Vi gillar att vara efterfrågade.
Eftersom jag hade nästan bara röda kläder på mig idag åt vi middag på En Liten Röd. De hade en trevlig trerättersmeny för mindre än 300:- per person.
Igår, som var min första arbetsdag efter semestern, kunde jag konstatera att jag hade inte fått ett enda papper i postfacket på över en månad. Även om jag inte får särskilt mycket post annars heller så var det oerhört lite tycker jag! Däremot hade jag fått endel mäjl - men inte ohemult många, och inte något som legat obesvarat och därmed förorsakat världskrig eller dylikt.
Medan jag som bäst höll på att besvara och kasta blev jag ett offer, intervjuoffer närmare bestämt. Katarina blev uppringd av en kvinna som ville intervjua henne och nyhetsrapporteringen efter vårt pressmeddelande med de första resultaten från undersökningen om spel och hälsa. Redan från början tyckte Katarina att det var bättre att journalisten pratade med mig eftersom jag var mer insatt i det hela. Det tyckte journalisten inte alls, hon skulle prompt ha ett uttalande från Katarina, men hon fick ge sig då Katarina helt fräckt hämtade mig och gav mig telefonen. Givetvis blev journalisten och jag snabbt bästisar och hon fick sin intervju. Det var ett intressant tema, för hon följde upp den nyhetsrapportering som var och ville se om den stämde med min syn på saken. Det kom lite plötsligt för min hjärna som fortfarande mest kände sig som en semesterhjärna, men när jag sedan fick mina svar mäjlade verkade det helt OK.
Imorse fick jag ett annat roligt telefonsamtal. En kvinna ringde och ville engagera oss för en spelning. I det fallet var det inte Katarina och jag utan Anders och jag. Dessvärre visade det sig att det gällde helgen när vi är i Stockholm för att se Barberaren i Sevilla - men ändå! Vi gillar att vara efterfrågade.
Eftersom jag hade nästan bara röda kläder på mig idag åt vi middag på En Liten Röd. De hade en trevlig trerättersmeny för mindre än 300:- per person.
Sista semesterdagen
Min sista semesterdag går mot sitt slut. På många vis svänger livet mot vardag igen. I slutet av förra veckan försvann Petter ut i Europa och sen återvänder han till Uppsala och ny termin. Hillevi håller på och packar ihop för sin flytt till Uppsala och hela Östersund håller stillsamt på att svänga från sommarstad till den vanliga, lilla trevliga staden.
Det ska bli kul att börja jobba igen. Det är bara en sak som bekymrar mig litegrann: jag har ingen aning om vad jag har för lösenord på datorn. Det har jag semestrat bort. Eventuellt kommer jag på det när jag väl kommer till jobbet. Annars får jag väl lösa det det på något annat sätt. Alla dessa påtvingade byten av lösenord är ännu en av de saker som vi låter IT-teknikerna förstöra våra liv med. Det blir bara ännu en stressfaktor.
Hudiksvall var trevligt i vanlig ordning. Alfons och jag cyklade dit två gånger: på nerresan släppte Anders av oss ett par mil norr om stan och så cyklade vi sista biten. Alfons hade bråttom! Han ville givetvis hinna dit innan Boa stängde för dagen. Andra dagen anföll vi söderifrån. Det gick himla bra ända tills vi hade hunnit in till Hudiksvall och bara hade någon km kvar. Då fick jag punka på cykeln och fick promenera sista biten.
Vi hade ett perfekt upplägg för vår cykelsemester: efter dagens cykling gottade vi oss i poolen på Stadshotellet. Och att börja dagen med hotellfrukost är aldrig fel!
På tisdagkvällarna är det fullt ös på Folkets Hus i Hudiksvall. Då har Sigge Hill show med orkester och hemliga gäster. Allting är egentligen nära i Hudik, men mellan Stadt och Folkets Hus är det extra nära; bara tvärs över gatan. Vi tyckte det var alldeles lagom långt för oss att gå. Dessvärre var det inte så lämpligt att ha med Alfons till krogen. Han fick inte alls vara där under showen. Äta där fick han i alla fall, så vi åt gott och skickade sedan Alfons tvärs över gatan. Lite synd, för det var en häftig och blandad föreställning, men Alfons hade nog å andra sidan inte orkat. Han var trött efter dagens äventyr.
Det ska bli kul att börja jobba igen. Det är bara en sak som bekymrar mig litegrann: jag har ingen aning om vad jag har för lösenord på datorn. Det har jag semestrat bort. Eventuellt kommer jag på det när jag väl kommer till jobbet. Annars får jag väl lösa det det på något annat sätt. Alla dessa påtvingade byten av lösenord är ännu en av de saker som vi låter IT-teknikerna förstöra våra liv med. Det blir bara ännu en stressfaktor.
Hudiksvall var trevligt i vanlig ordning. Alfons och jag cyklade dit två gånger: på nerresan släppte Anders av oss ett par mil norr om stan och så cyklade vi sista biten. Alfons hade bråttom! Han ville givetvis hinna dit innan Boa stängde för dagen. Andra dagen anföll vi söderifrån. Det gick himla bra ända tills vi hade hunnit in till Hudiksvall och bara hade någon km kvar. Då fick jag punka på cykeln och fick promenera sista biten.
Vi hade ett perfekt upplägg för vår cykelsemester: efter dagens cykling gottade vi oss i poolen på Stadshotellet. Och att börja dagen med hotellfrukost är aldrig fel!
På tisdagkvällarna är det fullt ös på Folkets Hus i Hudiksvall. Då har Sigge Hill show med orkester och hemliga gäster. Allting är egentligen nära i Hudik, men mellan Stadt och Folkets Hus är det extra nära; bara tvärs över gatan. Vi tyckte det var alldeles lagom långt för oss att gå. Dessvärre var det inte så lämpligt att ha med Alfons till krogen. Han fick inte alls vara där under showen. Äta där fick han i alla fall, så vi åt gott och skickade sedan Alfons tvärs över gatan. Lite synd, för det var en häftig och blandad föreställning, men Alfons hade nog å andra sidan inte orkat. Han var trött efter dagens äventyr.
50+
Livet går vidare sedan jag firat min födelsedag länge och väl. Själva födelsedagen var också en höjdare ända från det att Hillevi och Anders kom in med frukostbricka och presenter. Hillevi gjorde stort nummer av sin inslagna chokladkaka. Hon var lite sur för att jag hade listat ut vad jag egentligen skulle få av henne: en biljett till Bo Kaspers Orkester i Uppsala i november så det fick jag officiellt inte förrän på kvällen när vi skulle gå ut. Då påminde hon mig om min väska vilken jag hade tänkt lämna hemma eftersom jag skulle på Yran och hade stoppat allt jag behövde i fickorna. Men innan vi gick var jag allt tvungen att kolla i väskan, tyckte Hillevi - och där låg det ett kuvert, minsann!
Mitt på dagen tog Anders och jag gitarrerna på ryggen och traskade iväg till Stjärntorget. Varken gage eller turnébuss, men vi var glada ändå. Med hjälp av några parkarbetare lyckades vi få ordning på PA-anläggningen, och sen spelade vi för alla som passerade på gågatan. Kul! Och eftersom vi finns med på Yranbilder.se så har vi uppenbarligen spelat på Yran. Jajamensann!
Annat trevligt under dagen var fika på Edenbos, god middag lagad av Hillevi, jordgubbstårta med citronkräm fixad av yours truely och sy yran med Åsa hela kvällen. Tack alla som uppvaktat och sånt!
Fredag och lördag blev det mer yran, och igår var jag trött. Men imorgon är jag nog pigg igen. Då åker Anders, Alfons och jag till Hudiksvall. Alfons och jag ska cykla, men framförallt ska han gå på Boa och köoa begagnade TV-spel - äntligen, tycker Alfons. Det här har han pratat om sen vi var vi Hudiksvall senast. Undrar just vad som blir det ständiga Alfonssamtalsämnet när vi kommer hem. Jag tror det står mellan nästa besök i Hudiksvall och Alfons födelsedag.
Mitt på dagen tog Anders och jag gitarrerna på ryggen och traskade iväg till Stjärntorget. Varken gage eller turnébuss, men vi var glada ändå. Med hjälp av några parkarbetare lyckades vi få ordning på PA-anläggningen, och sen spelade vi för alla som passerade på gågatan. Kul! Och eftersom vi finns med på Yranbilder.se så har vi uppenbarligen spelat på Yran. Jajamensann!
Annat trevligt under dagen var fika på Edenbos, god middag lagad av Hillevi, jordgubbstårta med citronkräm fixad av yours truely och sy yran med Åsa hela kvällen. Tack alla som uppvaktat och sånt!
Fredag och lördag blev det mer yran, och igår var jag trött. Men imorgon är jag nog pigg igen. Då åker Anders, Alfons och jag till Hudiksvall. Alfons och jag ska cykla, men framförallt ska han gå på Boa och köoa begagnade TV-spel - äntligen, tycker Alfons. Det här har han pratat om sen vi var vi Hudiksvall senast. Undrar just vad som blir det ständiga Alfonssamtalsämnet när vi kommer hem. Jag tror det står mellan nästa besök i Hudiksvall och Alfons födelsedag.