Wij har varit på konsert

Rubriken är osedvanligt fiffig, för vi har nämligen varit och lyssnat på Tomas Andersson Wij på Gamla Teatern. Om jag hade varit rescensent hade jag nog framförallt berömt publikkontakten, för den var helt suverän. Det allra roligaste han sa var: "Har ni varit i Trollhättan? Trollhättan är till och värre än Bräcke!". Vi förstod precis. Jag har passerat Trollhättan, men ser ingen anledning att stanna i framtiden heller.

Tomas AW framför tonsatta berättelser. Sångerna var i princip 17 verser på en ganska entonig melodi. När man väl vant sig var det helt OK. Anders fattade konceptet, så när vi kom hem hann han skriva en sådan melodi medan jag tog ut linserna. Sen kompade jag på bas och vi tyckte att vi var minst lika bra som Tomas AW. Varför får inte vi spela på Gamla Teatern??

Det var för övrigt ett förband också, och eftersom huvudattraktionen var en ensam man med gitarr var förbandet en ensam tjej med gitarr. Tyvärr gick hennes texter fram ännu sämre än Thomas gjorde (Var var Anton???), men hon sammanfattade dem med att de handlade om "traumat att flytta från Norrland till Stockholm och så lite relationstjafs".

Idag har jag fått två komplimanger, som värmt var och en på sitt sätt. Först var det en kollega, som jag mötte i en korridor, som tyckte att jag var fin idag (i min nya, knallrosa kavaj, för övrigt) och så det här från Anna:

"Tur att du inte har killat bloggen. Ibland måste jag läsa något mer intelligent än mina egna texter och då är det din blogg jag läser."

Kul, kul!

Större delen av dagen på jobbet har jag varit fullt upptagen med att göra en hel massa statistiska analyser för att om möjligt kunna förklara vad det är som gör att folk ägnar sig åt olika uteaktiviteter. Dels kunde jag bekräfta en massa sånt som alla vet, typ att män är mer för att fiska och jaga, och att kvinnor och äldre hellre ägnar sig åt stavgång än vad andra grupper gör. Men jag hittade även annat som var mer intressant. EGENTLIGEN skulle jag ha lagt upp e-post-grupper för web-enkäten som vi ska skicka ut nästa vecka, men det här var mycket roligare.

För övrigt håller jag på och funderar på att det finns uppenbara paralleller mellan att vara andrabarnet och dansk. Vi är oftast nöjda och glada för att vi inte förväntar oss så mycket av livet. Då kan man även glädjas åt det lilla! Eller i danskarnas fall den lille.

Sony Ericsson 580i

En sån hær får jag nær jag børjar på fhi:

http://www.sonyericsson.com/cws/products/mobilephones/overview/w580i?cc=se&lc=sv

Jättekul

Idag fick jag mäjl från min blivande chef. Rubriken är ett citat: Han tycker att det är "jättekul" att jag vill börja jobba hos dom, så då är vi minst två. Hans ärende för övrigt gällde mina preferenser beträffande dator och mobiltelefon, så det har han fått veta nu. ...otroligt roligt! De är måna om att allting ska vara ordnat när jag börjar så att vi kan börja utveckla analysenheten. Kul, kul!

Igår kväll gjorde jag en teknisk bragd. Jag lyckades förse routern med password för inloggning trådlöst och kände mig stolt när jag lyckats fixa det. Faktum är att jag är nog nästan som Lotta på Bråkmakargatan!

Boknörd!


Ärvdabalk, SFS-nummer 1958:637

6 kap. Om förskott å arv



Vad arvlåtaren i livstiden har gett en bröstarvinge skall avräknas som förskott på dennes arv efter arvlåtaren, om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett.


Bloggens död

Idag hade jag bestämt mig att killa bloggen. Det jag tänker mest på just nu är så bittert, så jag tänkte ägna mina tankar åt nära och kära som bryr sig om mig. Det som fick mig att ändra mig var kommentar från Jonna! Att du läser gör det värt att fortsätta - och du behöver inte skaffa jobb åt mig, för det har jag ju redan fixat själv. Bra, va?

Appropå Jonnas kommentar, så gällde det huruvida Alfons handlade osjälviskt eller inte när han köpte tårta till mig - och vi behöver inte ens ha misstankar i det fallet. Ärlig som han är så berättade han redan innan han gick och köpte den att han gjorde det inte enbart för att glädja mig utan även för att det stundade påsk och med det förväntan på påskägg. Men oavsett motivet var det gulligt gjort. Strängt taget är det väl sällan rent osjälviska motiv bakom gåvor? I så fall skulle vi väl ge bort pengar och grejer till de som behöver dem bäst och inte till dem vi tycker bäst om, eller kanske sådana som vi vill ska tycka mer om oss? Jag tycker om presenter och tårtor, och tycker om dem som ger mig dem. Så enkelt är det!

Glad Påsk!

Haha!

Alfons fortsätter att vara världens raraste! När jag kom hem från jobbet i torsdags stod det en tårtkartong från Törners i kylskåpet. På denna kartong låg det en lapp med texten "Till mamma från Alfons"och i kartongen var det en vitchokladmoussetårta, som är en av de mer optimala tårtorna! Det är smaskens rakt av, inte en massa bottnar och sånt som man bara blir mätt av. Tårtan räckte ända till igår, och jag var snäll och delade med mig, inte minst till givaren. I gengäld fick han ett välfyllt påskägg imorse. Det är specialpreparerat. Vid en första anblick verkar det innehålla bara godis, men längst ner ligger det ett väldigt litet påskägg fyllt med 10-kronor. I år får pojkarna köpa sina egna påskstrumpor!

Vi hann ner på stan en sväng. Där hittade jag bland annat knallrosa skor. "Bra med skor som passar till allt", konstaterade jag glatt och fick en road blick som svar av försäljaren som för övrigt är Åsas bror.

PSI

Power Strike Impact.

Det var vad vi ägnade oss åt igår eftermiddag.

Jag hade nog snarare tänkt mig något annat, men min senaste älskare blev lockad av beskrivningen av det kampsportsinspirerade passet. Han antydde dessutom att det ålog mig att testa något lite mer macho när han hängt med på Dans-Mix och annat tjafs.

OK då, jag hängde väl med - och det var kul.

Vi fick stå två och två vid stora sandsäckspelare och slå och sparka på dem från varsitt håll. På händerna hade vi lånade handskar. Mina luktade värre än tonårspojkars gympadojjor - men jag härdade ut. När jag tog av mig dem luktade mina händer likadant och var därtill svarta. Troligtvis håller handskarna på att lösa upp sig innifrån. Nåja, efter ett par timmars tvagning var mina händer liljevita ånyo.

Förresten var det också en tjejgrej. Av 15-20 deltagare var det c:a 3 killar.

Anhållan om entledigande

Nu har jag inte bara lyckats hitta den rätta blanketten för att säga upp mig, utan även fyllt i den och stoppat den i en brun påse fvb till min närmaste chef. "Anhållan om entledigande" var det jag skulle göra - det tog en stund innan jag kom på att det var det jag skulle. "Uppsägning" är tydligen lite för vardagligt. Nåja, hur som helst är det gjort nu, och sista maj slutar jag. Jippi!!!!

Idag sitter jag vid mitt skrivbord i en ny, blommönstrad cerise kavaj med 3/4 ärm. Jag fick den av mig igår, för att jag var värd den, minst sagt. Igår eftermiddag var det ånyo dags för EVK för D. Liksom förra gången mötte jag honom när jag var på väg till mötet. Jag var på väg dit och han på väg därifrån! Eftersom det var honom mötet gällde var det givetvis helt galet, vilket det tog mig drygt en kvart att förklara för honom innan jag fick honom att vända. Förra gången mutade jag honom med ett par jeans om han följde med, men det fick räcka med en gång. Igår var jag bara helt övertygad om att han skulle följa med, vilket han gjorde till slut. Han försökte reta upp mig med diverse infama beskyllningar ("du är ju helt dum i huvudet" etc), troligtvis för att han skulle kunna dra med anledning av att jag blev arg - men si, den gubben gick inte! Det finns ju ingen anledning att ens besvara den sortens idiotier. D tycker att mötena är onödiga, eftersom vi diskuterar ungefär samma saker varje gång. Vi försöker tålmodigt förklara för honom att han är den enda som egentligen kan påverka det. Om han går till skolan och gör det han ska behövs inga möten! Tänk, att det ska vara så svårt att förstå! D slapp iväg efter en stund, och när vi så småningom avslutat hela mötet förstod jag vem det var som behövde ett nytt klädesplagg som uppmuntran. Som tur var hade de just det jag behövde på Fanny.

Pilates!

Idag (=tisdag!) hade jag tänkt skutta iväg till Dans-Mix på Fristilen ånyo. Det låter som ett sämre dansband, men är något helt annat: ett träningspass med dans, typ hip-hop. Men när jag skulle boka upptäckte jag att passet var inställt pga sjukdom.

Dagens ilandsproblem!

Jag bokade istället djärvt in mig på ett Pilates-pass. Jag såg framför mig hur jag skulle få stå på händer på de stora bollarna för att sedan med dödsförakt gå ner i spagat. Men jag lät mig inte förskräckas av denna vision, utan gick tappert dit.

Nu blev det inte fullt så dramatiskt som jag hade tänkt mig. Inga bollar! Nej, istället fick vi göra våra övningar på ljusblå mattor. Det enda som var svårt var följande: vi låg på rygg, drog upp knäna och tog sedan fart och slungade benen bakåt tills vi var som metkrokar, stående på axlarna. Sedan skulle vi sträcka ut benen och låååångsamt föra dem i en båge ner mot golvet. DET var det riktigt kritiska momentet. Jag landade raskt!

Nåväl, detta pass gjorde mig på riktigt gott humör, så jag bestämde mig för att bjuda en trevlig man på middag på Innefickan. "Vem då?", frågade Maria på jobbet nästa morgon när jag berättade det. Eftersom hon har träffat Anders tyckte jag det var konstigt att hon inte automatiskt trodde att det var han, för han är ju trevlig. Och man. Nåväl, vi läste menyn ingående men valde sedan kvällens femrättersmiddag, vilket innebar att vi fick två små förrätter, två små, men inte fullt lika pyttesmå, varmrätter, och en desserttallrik med lite smått och gott.

Förrätt 1: Kalixlöjrom, västerbottensostomelett, lökrelish (ungefär marinerade rödlöksstrimlor), citron och dillcrème

Förrätt 2: Innefickan älgpastrami på jämtlandsälg, honung- och senapsglaserade rotsaker, fänkålsskum

Varmrätt 1: Grillar hälleflundra och rökt fjällsida (fläsk), syrad fänkål med tärnad fjällchorizo, rostat vitlöksskum, dillsmörad färskpotatis

Varmrätt 2: Grillad lammfilé och tomat- och salviarisotto på ljummen vårsallad

Dessert: Mörk och vit chokladmousse, jordgubbsvårrulle

Efter denna middag var vi mätta och belåtna!

Låt dig nu inte luras av att detta publiceras den 20:nde. Blogg.se var inte samarbetsvilligt när jag skrev det hela.

Inte så farligt...

Lite träningsvärk i armarna har jag, dock inte olidligt, och framförallt inte i muskler som jag använder alltför mycket i mitt dagliga arbete - vilket säkert är anledningen till att jag har träningsvärk just där. Det känns helt OK med andra ord!

Och så har jag äntligen fått tag på personalchefen på mitt nya jobb. Vi var så rörande överens om allting, så nu är det bara en tidsfråga när jag ska börja. Kul, kul! Jag kommer att få en tjänst på 100%, men jag får söka tjänstledigt på 20% för att jobba i Norge, precis som jag önskade. Och en gång i månaden kan jag få massage på jobbet. Bara en sån sak! Jag känner mig nöjd!

Straff

Imorgon får vi kanske lida för vad vi gjort idag: vi har varit på "Step Intervall" på Fristilen. Det är så lättsamt för oss att sätta på oss träningskläder hemma och sedan strosa iväg över Stuguvägen - men själva passet var allt annat än lättsamt. Förutom att det var rätt tufft så var det svårt med diverse mystiska turer med stegkombinationer och armviftningar. De flesta andra verkade ha gjort det hunda gånger minst, men det var minst en nybörjare till förutom vi: Stina!

Imorgon är det äntligen måndag. Då ska jag försöka få alla bitar på plats med mitt nya jobb så att jag kan skriva min avskedsansökan sen.

Vi är ganska nöjda med vår helg. Idag har vi pysslat lte mer: jag med mina bokmärken och Anders med sitt armband.

Brott

Karin Fossum är en intressant författare!

Min senaste utlästa bok är hennes bok "Brott", där hon varvar själva berättelsen med en dialog mellan sig själv och huvudpersonen, Alvar Eide, som inte bara är huvudperson, utan han slår sig fram till den positionen. Egentligen är han bara tvåa i kön av personer som väntar utanför hennes hus för att få sin historia berättad, men han tränger sig före den unga kvinnan med ett dött barn i famnen för att han inte vill vänta längre. Att ta för sig på det viset är inte Alvars stil egentligen, vilket gör det än mer intressant, liksom den historia Karin F sedemera försätter honom i. Somligt förskräcker honom, minst sagt, vilket läsaren får följa, parallellt med själva historien.

Annat intressant idag var Eva D-A-H-L-Q-V-I-S-T:s utställning på Ahlbergshallen. Trots att hon går drama har hon gjort en fotoutställning som projektarbete. Vi gillade den! Hon hade hängt bilderna parvis, sparsmakat. Endast en bild var sig själv nog. Å andra sidan var det en bild på ett gäng duvor som var rätt många i sig. Den hade nog inte Hillevi gillat!

Efter ett par timmar på stan gick vi hem och pysslade! Jag är inte längre ensam om att ha Syssla som en av mina favoritbutiker. Anders har trillat dit också. Så här på lördagskvällen sitter han och jobbar energiskt med ett armband av en sort som han inte lyckats hitta i någon butik. Kul, kul!

Visst är det kul att vara efterfrågad

Igår hade jag lönesamtal med min närmaste chef. Eftersom det är sällsynt att jag träffar chefen, då jag i allmänhet håller mig undan och istället häckar i det lilla kyffet mitt emot kopieringsrummet på avdelningen för turism, passade jag på att berätta att jag sökt ett nytt jobb för att ge honom chansen att erbjuda mig ett fett lönelyft i hopp om att jag skulle stanna kvar. Sånt kan hända har jag läst om - men inte på mitt jobb. Chefen tyckte det lät kul att jag skulle få pröva på något nytt. På min direkta fråga om han inte hade någon ambition att försöka få mig att stanna kvar så sa han, att det hade han inte. Nänä.

Eftersom jag fortfarande inte fått något besked från det nya jobbet skickade jag ett mäjl igår eftermiddag - och svaret kom snabbt, med positivt besked: de vill ha mig på tjänsten. Så nu gäller det bara att vi kommer överens om formaliteter, och dessa ska personalchefen och jag komma överens om vilket kan bli svårt för han har tydligen försökt få tag i mig i över en vecka, och jag har försökt få tag på honom idag i alla fall utan att lyckas. Förhoppningsvis får vi kontakt innan det är dags för mig att gå i pension.

Min chef surrade något om att man kan ta tjänstledigt för att pröva på ett nytt jobb. Det känns som en konstig tanke. Jag har inte tänkt pröva på ett nytt jobb, jag vill ha ett nytt liv. Om jag då bara är tjänstledig, och det från ett jobb där jag inte anses tillräckligt värdefull för att de åtminstone ska kämpa lite för att behålla mig, då kan jag nog inte till fullo gå in för det nya jobbet. Och varför skulle jag vilja ha kvar en tjänst på en arbetsplats där det känns som jag bara blir alltmer urholkad? Det är så mycket mer ge än ta/få. Ett jobb som ger mig en hyfsad lön men bara samhörighet på nåder genom att jag splittrar upp mig och tar mig iväg från min egentliga avdelning. Det är inte sunt!

Nej, magkänslan säger att jag ska säga upp mig! Om det inte känns bättre på det andra stället är det antagligen mig det är fel på, och då hjälper det inte att byta jobb.

So long, farewell...

Alfons gick just uppför trappan för att lägga sig sedan han plockat ur diskmaskinen och lyckats riva ur den övre korgen. Som tur var fanns hans hjältemamma inom räckhåll!

Häftigaste upplevelsen idag var nog att få ta ut pengar på Campus. Sedan en vecka tillbaka ungefär finns det en uttagsautomat på samhällsvetarhuset! Det är nån konstig variant som inte riktigt verkar tillhöra någon bank. Troligtvis blir vi lurade och våra konton tömda, men vad gör väl det, när vi har en uttagsautomat på husknuten?!

Sedan jag varit hemma och fixat kall middag (cole slaw och rostbiff) drog jag iväg på dansträning, orientalisk sådan idag. Vi tränade med slöjor så det stod härliga till!

Nu inväntar jag familjens svarta får. Han har åtta minuter på sig att komma hem...

Norskt inlægg på hemmaplan

Nær jag ændå sitter med min lilla norska dator uppkopplad passar jag på att skriva ett inlægg, hur det nu blir nær Alfons sitter strax bredvid och pratar oupphørligt. Men han ær nøjd om jag sæger "Mm" med jæmna mellanrum. Då fortsætter han bara sin monolog. Bortsett från såna hær tillfællen, nær jag har annat att gøra, førsøker jag træna honom i att føra samtal och att inte bara monologera.

I eftermiddag har Anders och jag testat "Dans-Mix" på Fristilen. Det var kul! Vi fick læra oss diverse hæftiga steg och krumbukter i hip-hop-anda. Det hær ær tydligen ett pass som bara finns ett par veckor. Jag hoppas jag kan vara med några gånger till. Som træning betraktat var det rætt tufft. Eventuellt får jag lite træningsværk i benen imorgon, men i så fall ær det bra att jag ær kort, før ju længre man ær desto længre ben har man, och då har man mer att få træningsværk i. Jag ær lyckligt lottad!

Nu væntar jag på att Anders ska få færdigt middagen. Han går in før sin matlagning. Ikvæll blir det någon slags lasagne med zucchini-skivor istællet før pastaplattor. Nær jag tittade in i køket før en stund sedan låg skivorna utbredda på en handduk, så det ær diverse moment uppenbarligen. Men jag væntar så gærna. Jag sitter skønt i soffan med føtterna på bordet.

Idag firar vi...

...ANDERS!!!

Men det var lite festligare förra året när han fyllde 50, och det på en lördag till och med. Nu är han definitivt 50+

Mycket tårta ska det vara när man fyller år. Anders hade köpt 2 st 12-bitarstårta, och efter vår middag för 5 personer är den ena nästan slut! Tonårspojkar verkar ha stora tårtmagar!

Alfons, vilken man!

Alfons erövrar världen steg för steg.

Igår kväll intervjuade han mig om huru man steker ägg, för stekt ägg ville han ha till frukost. Han har fattat hur man tar sig fram här i världen! Löjligt att be någon steka ett ägg åt en om man kan göra det själv - och det kan han nu. Mycket nöjd lyckades han steka inte mindre än två ägg åt sig imorse, så nu kan han tvätta och steka ägg. Han kommer att klara sig bra när han flyttar hemifrån.

Vi har haft en skön lördag med några timmar på stan efter den långa sköna frukosten i sängen. Det var Gregorimarknadens sista dag, och vi fyndade varsin klocka. Min är helt förtjusande, den är formad som en fjäril. Innanför glaset ramlar det omkring lite strass och visarna är yttepyttesmå, så den är inte särskilt praktisk och funktionell - men den är FIN!!! Jag är nöjd. Anders köpte sig ett fickur, och gick omkring i väst hela eftermiddagen och bad mig fråga vad klockan var med jämna mellanrum. Dessemellan sydde jag bokmärken. Vi ska göra en bok som ska finansiera busshyran i USA i oktober och var och en ska bidra med ett kviltmönster och ett recept. För min del blir det bokmärken och recept på blåbärspaj med saffranstäcke.

Hallå værlden!

Jag kænner mig pånyttfødd efter c:a enochenhalvtimmas Borga Spa Special:

"...en behandling utøver det vanliga dær jojken och naturen ær næra. Vi børjar med att massera in en kroppspeeling med Havtorn. Efter dusch får du en skøn massage med varma stenar och bjørkolja. Inbæddad i de samiska "botestenarna" får du slutligen en skøn ansiktsbehandling och ansiktsmassage."

Och DESSUTOM fick jag en kopp te efteråt.

Mmm... :-)

Nu ær jag mjuk och len och avslappnad, redo før 4 timmar på buss inom kort. Det var en bra avslutning på vistelsen i Borgafjæll.

Om jag ska sammanfatta dagarna hær så ær det full poæng på det mesta, bortsett från vissa mærkligheter, t ex att kaffe i princip inte ingick i lunch och middag! Dær kammade de hem 20 eller 30 kr per person. Priset tycktes variera stokastiskt. Och sængarna kunde ha varit bredare.

Jag har lært mig en hel del under de hær dagarna, t ex att "malaika" betyder "min ængel" på swahili och "ashole" på grekiska. Sånt kan vara bra att kænna till!

Statistik och slalom

Tidigt i ottan stiger vi upp før att inte missa morgonførelæsningen. Igår eftermiddag och kvæll samt i morse handlade førelæsningarna om Brain Imaging. Før mig var det ett nytt område, men icke desto mindre vældigt intressant. Førelæsarna hær håller høg klass. Ænnu lite roligare blev det nu på eftermiddagen nær Martin K, som jag samarbetat med en gång i tiden, la till de tester jag utvecklat på listan øver befintliga klustertester. Det kændes bra!

Idag åkte jag slalom lite længre tid igår och med en ny taktik. Innan jag åkte alls værmde jag upp genom att æta pannkakor. Det funkade alldeles utmærkt. Sen åkte jag så længe jag hann, med ett litet avbrott før kaffe. Efter två dagars skidåkning kan jag konstatera att jag har lite ont i benen, men inte så farligt, samt att det kænns kul att åka skidor!

Martin K fick før øvrigt æntligen min avhandling. Inte minst då han ær medførfattare till en av artiklarna borde han fått den tidigare, men jag har nog bara glømt av det! Men nu har han inte bara fått den, utan æven læst den. Uppmuntrad av hans intresse ska jag nu førsøka få artiklarna publicerade någonstans.


Idag har det gått utfør

Idag har jag nyttjat ortens faciliteter och åkt slalom ett par timmar. Det var en hel del år sedan jag åkte sist, men jag åkte åtminstone ikapp och førbi en engelsman.

Solsken, 5-6 minusgrader och slalombacke ær en rætt trevlig kombination. Idag høll jag mig till grøna och blåa nedfarter och bara mådde gott. Rætt tidigt fick jag ont i låren och kænde mig stel vilket jag sedan jag analyserat det hela kommit fram till beror på att jag gick sisådær en mil igår. Således avstod jag från det sista åket och drack kaffe istællet. Men sedan jag kommit tillbaka till hotellet och stretchat ett tag kænns det bra. Imorgon blir det mer skidåkning.

Jag kænner mig på det hela taget vældigt lycklig nær jag får umgås med statistiker hela dagarna! Peter ær sur før att jag inte ær hemma och jobbar med friluftslivsforskning men det kan det vara vært. Det hær ær næra himmelriket! Førelæsningarna imorse handlade om DNA-analys. Det var intressant! Jag hade nog trott att sådan analys var hyfsat tillførlitlig, men nu ær jag inte så sæker på det længre.


Det ær så hælsosamt och stærkande i fjællen!

Nu kanske du tror att jag ær i Norge, men så ær inte fallet. Jag ær i Lappland, Borgafjæll nærmare bestæmt, på statistikkonferens. Dæremot har jag med mig min lilla norska dator, før att kunna ha kontakt med omværlden, och i Hotell Borgafjælls reception funkar det alldeles utmærkt med trådløs uppkoppling och så. Halleluja!

Resan från Østersund till Borgafjæll føretog jag med landsvægsbuss. Kanske blev jag lite orolig øver svaret jag fick nær jag frågade om jag kunde løsa biljett ænda till Borgafjæll direkt: "Ja, om det går någon buss". Jag førsøkte vara cool och lita på lappen jag hade med busstider från Dorotea som jag hade i væskan, men jag var aningen osæker. Busschauffører borde væl kunna ha lite hum om vad som funkar med anslutningar och inte?! Nu visade det sig att tiderna på min lapp stæmde. Efter en oerhørt hændelsløs knapp timmas væntan på Doroteas busstation - det mest spænnande var att kompressorn till godisautomaten gick på och av regelbundet - kom det en buss som det stod Borgafjæll på helt enligt planen. Det tackade jag før och klev glatt ombord.

Vid niotiden nådde vi Hotell Borgafjæll. Før min skull svængde busschaufføren fram ænda till hotellentren. Service! Jag kom lagom till vælkomstdrinken som var hjortronkir - det læt hæftigare æn det smakade, før det smakade vældigt lite. Eftersom jag hade missat middagen fick jag dessutom en rejæl macka med lax och ett glas lingondricka. Det smakade mer. Det smakade gott.


Idag børjade konferensen tidigt med två timmars intressant førelæsning om hur statistikberækningar kan anvændas inom rættsvæsendet. Sen ær det så fiffigt med de hær vinterkonferenserna att det ær inget program från sisådær 10 på førmiddagen till fyratiden på eftermiddagen. Då kan vi åka skidor eller gøra någon annat som oss lyster. Jag valde att utforska Borgafjæll per fot idag. Centrum var snabbt avklarat: en liten bensinmack och en ICA Næra. Ikvæll blir det mer førelæsningar och middag.