Selvangivelse

Sådær, nu har jag gjort min selvangivelse før 2007, dvs min norska sjælvdeklaration. I Norge ær det till och med så utvecklat att man inte behøver gøra något øverhuvudtaget om man inte har några ændringar eller tillægg. Man får om man vill men måste inte. Eftersom jag bara ær 20% norsk ville jag lægga till det till handlingarna, och det gjorde jag enkelt på skatteetatens hjemmeside. Som vanligt kænns det lite fnissigt nær jag ska uppge mitt norska personnummer enligt vilket jag ær fødd 70/7!

Før øvrigt ær det soligt och vackert i Levanger. Vi planerade att æta lunch ute, men førtruppen kom raskt in igen. Det blåste så på uteplatsen att maten blåste bort! T ex hade Bentes ost blåst av smørgåsen. Ingen fuskblåst hær inte!

Dagen børjade før øvrigt med att jag tillsammans med min chef upptæckte att jag høll på att førvanska forskningsresultat. Jag hade inført en virtuell ættestupa och tagit bort alla øver 66 år ur filen som vi arbetade med. Sånt SKA man upptæcka, och jag ræknade ut att jag gjorde det i går kvæll, så det var ingen større skada skedd - men lite extraarbete blev det ændå før att restaurera datafilen som jag arbetar med. Chefens reaktion var totalt odramatisk. Han var inte ett dugg bekymrad, før det var ju inte han som fick extrajobb!

På hemmaplan har Billy varit på kontroll. Redan igår fick jag lite nyheter om honom. Anders hade tvættat honom och upptæckt att han var grøn! Besiktningen gick sådær. Det var någon fjæder som var av. Rent akut hade Anders lyckats få det fixat hos det helt fantastiska Bilteknik, stans bæsta bilverkstad. Att de fixar en sån sak direkt en dag nær de ska sluta kl 11 ær bara det helt makaløst. Dessutom brukar de gøra det de gør på ett alldeles utmærkt sætt. Bilteknik får fem avbrutna fjædrar av fem møjliga!

Idag har jag sett vitsippor!

Nær vi åkte till Delsbo i helgen hoppades jag att få se vitsippor, men vi var ute lite før tidigt. Sån idag åkte jag till Norge, och hær finns dom utslagna och fina i stora mængder! Jag såg dem från tåget - och från bussen! Ett godståg hade trillat av rælsen strax søder om Levanger, så det blev buss sista biten idag.

Helgens spelning var en højdare! Linda, som hade ordnat fest och utstællning med tema fåglar, hade bjudit in folk i lite olika nætverk. Totalt var det c:a 100 personer dær, och av dem hade en fjærdedel kommit før att lyssna på Romild Frank, næmligen Anders syskon, svågrar, vænner, mammor etc. Det var mæktigt nær Linda presenterade folk gruppvis, typ de som hon lært kænna via Amnesty etc. Nær hon frågade efter de som kommit før att lyssna på oss reste sig samtliga vid ett av de fyra långborden, och så många var det tillnærmelsevis inte i någon annan kategori. Dær var før øvrigt en hel del musik- och teatermænniskor.

Allra først fick vi mat: laxsoppa och brød. Och kaffe. Sen var det upptrædanden. I det blocket var vi sist, så vi kan væl se det som att de andra var førband? De som upptrædde føre oss sjøng alla sånger på tema fåglar. Lindas man sjøng om Fågel Fenix, en skotska sjøng om en Rover som føljde med en tjej hem och stannade tills fåglarna børjade sjunga och tuppen sjøng etc. Och så småningom blev det vår tur. Vi blev introducerade med några rader ur sången om fåglarna som vuxit fast i klipporna vid Desiderias kust, sången som Linda hørde som 17-åring nær hon jobbade tillsammans med en av Anders systrar och som påverkat henne under livet. Uppenbarligen har hon inte fastnat! Det var så roligt att spela før en uppenbart lyssnande publik! Vi var nøjda liksom många i publiken. Vi fick mycket berøm efter spelningen. Hade vi haft inspelade skivor med oss hade vi sækert kunnat sålt en hel del. Vi avslutade fågelkvællen med att åka till hotell Svanbacken dær vi bokat rum!

På hemvægen i søndags åkte vi førbi Sundsvall, før vi skulle æntligen besøka nya, stora IKEA - som kænns vældigt vælbekant. Det ær uppenbart att alla ikeor støps i samma form. Som vanligt ville vi køpa ett køksbord, och som vanligt var just det bordet vi vill ha tillfælligt slut. Vi fick trøsta oss med ett balkongbord - och trætrall till balkongen. I sommar slipper vi skålla føtterna nær vi vill tassa ut på balkongen.

Framåt slutet av sommaren får vi en ny granne. Hyresværden ringde idag och meddelade att det blir en etta ledig som Emma ska få hyra. Kul, kul! Det ær i den andra trappuppgången. Det ska bli intressant att se om vårt trådløsa nætverk ræcker dit. Helt omøjligt ær det inte!

Mission fullfilled

Det är möjligt att vi har gjort det nu!

När vi flyttade in till stan bestämde vi oss för att vi skulle äta på varenda restaurang i stan - och nu har vi nog klarat av den sista, som blev Lilla Siam. Vi har i och för sig ätit lunch där tidigare, men det räknas inte. Sen finns det ett antal pizzerior som vi inte har besökt, men vi har valt att inte räkna in dem. Det kanske är lite fusk, men vi vill hellre gå på M och Pera och Innefickan och Bistro Artist och... ja, en hel massa andra restauranger som vi nu har besökt och gärna besöker igen.

Tyrolerafton på jobbet

Jag kan raskt avliva en myt:

tyrolskt behöver inte nödvändigtvis vara kombinerat med joddling.

Härstädes har vi en professor från Syd-Tyrolen, numera bosatt i Innsbruck. Som afterwork bjöd han på kallskuret, ost och vin från Tyrolen utan att joddla en stavelse. Det är alldeles sant!

Dessvärre var vi inte tillnärmelsevis så många som han hade förberett för. Vi kan nog 3-4 afterworkar till med samma skaffning, åtminstone om det är på en fredag. Då försvinner folk fortare än en löning! Lite synd att den gode Mattias fick lära sig det en hårda vägen, men vi få som var kvar visade i alla fall vår uppskattning.

Vinet var för övrigt förvånansvärt smakligt, trots att det närmast kan beskrivas som blaskigt rödvin. Det var friskt och läskande och funkade dessutom bra till parmesan, salami m m!

Lyckat köp!

Idag kom det till stan: mitt röda fiolfodral.

Det är rött såväl utanpå som innuti, och mycket finare än de svarta, bruna och blå fodralen som var mesgula innuti. Jag hade lite ångest för att det inte skulle vara lika fint innuti som mitt gamla som är vackert mörkrött. men min ångest förbyttes snabbt till lycka när Sesam öppnade sig och jag såg en minst lika vackert mörkröd insida.

Nu får min fiol bo vackert, minsann! Den flyttade in ikväll och såg nöjd ut i sitt nya hem. Där kommer den att få det bra. Förutom att det är vackert, så finns det t o m en inbyggd hygrometer, och  fyra (4!) stråkar får jag plats med.

Romild Frank

Jodå... Det ser bra ut!

Mitt förslag var ursprungligen att vi skulle kalla oss "Helst före maten". När vi har spelat på fester som inkluderat middag har vi föredragit att få spela före maten för att sedan kunna slappna av och njuta av mat och vin. För att snitsa till det hela översatte vi till latin:


Ante Canem=Före måltiden

Sen höll vi på och lekte med orden. Canem är snarlikt Canis, som betyder hund. Och hund vill vi inte ha, så då blev det:

Sin Canis=Utan hund

...men Romild Frank verkar mer populärt enligt den senaste veckans spännande omröstning. Bara vi har bestämt oss kan vi spela in en skiva!


Om våren och musiken och kärleken

Vi övar flitigt i dessa dagar. Förutom fågellåten (en grym historia om fågelmänniskor vars vingar vuxit fast så att de inte kan röra sig utan bara längta bort) övar vi in ännu en ny Anders Frank-komposition som vi har tänkt som extranummer, och nu känns det som de börjar sitta. Att spela tillsammans är en härlig drog. Det ger lust och glädje. När vi väl börjat är det svårt att sluta.

Något annat som verkar ha svårt att sluta är mina barns tendens att växa om mig. David skulle ut en sväng, och sedan han satt på sig skorna ställde han sig bredvid mig på pin kiv för att definitivt kunna se ner på mig - men jag fann på råd genom att hämta ett par rejält högklackade skor i garderoben. Därmed var jag återigen längst (om det nu är något att sträva efter...). Väl i garderoben hittade jag för övrigt ännu ett par skor som jag glömt att jag har. Ett par låga, högklackade stövlar kanske man kan kalla dem. Snygga hursomhelst. Jag provade dem och insåg att de skulle matcha elbasen på ett läckert sätt. Anders såg dock lite tveksam ut. Helt plötsligt var vi jämnlånga. Men det är väl rättvist och bra egentligen?

Namn och nytt

Rösterna strömmar in. Spänningen är olidlig! Hittills är det lika mellan "Sin Canis" och "Romild Frank". "Ante Canem" har däremot ännu inte fallit någon på läppen, och det är på sätt och vis helt korrekt rent ordagrannt.

Idag är det nog nästan lika varmt här som i London. På ETOUR har vi börjat använda Campus enda balkong. Premiär igår. Idag hände det något märkligt när Maria och jag satt och arbetade med hennes modell. Helt plötsligt stod det "Fika" på ett av de papper vi satt och stirrade på. Då gjorde vi det. Idag kändes det som vi började på fason på det hela till slut. Maria är nöjd med de teoretiska sammanhangen i modellen och jag är nöjd med de statistiska egenskaperna. Nu återstår nog i stort sett bara att se till att vi tar ut sådant som behövs för att beskriva modellen i artikeln som Maria ska skriva.

Genialt

Vi har hållit på och övat inför nästa lördag, då vi ska spela på en konstutställning i Delsbo. Utställningens tema är fåglar, och vi ska spela en låt om fåglar som Anders har skrivit. Just den låten är anledningen till att vi ska åka dit. Kvinnan som ordnar utställningen hörde just den låten för c:a 15 år sedan och har tänkt på den sen dess. Eftersom den inte finns på någon bra inspelning åker vi dit och spelar den på plats. Och när vi ändå är där vill vi spela lite mer. Anders kom på att vi kunde spela Beatleslåten "Black Bird". Mig veterligen har jag nog bara hört den en gång och då inte med Beatles utan med 6 (eller 7?) basister som framförde den i löjliga utstyrslar på  konserten på Beatlestema som musikklasserna gav det året Emma tog studenten. Deras version lär vi inte kunna upprepa, men vi har en alldeles egen variant: vi har gjort en remix av Black Bird och Alla fåglar kommit ren - i all blygsamhet tycker vi att det är en smått genialisk version. Anders sjunger Black Bird och kompar på gitarr medan jag kompletterar med valda delar av Alla fåglar på fiol.

För övrigt känns det som vi borde komma på något lämpligt namn för oss som duo. Just nu har vi följande förslag:

- Ante Canem
- Sin Canis
- Romild Frank

Vad tycker du?

Dagens fynd

Idag har jag köpt ett flöjtställ och känner mig väldigt nöjd.

Särskilt när vi varit ute och spelat, men även hemma, har jag saknat ett ställ för flöjten. Att det ska finnas flöjtstöd har jag fått höra från ett flertal trovärdiga källor, så idag traskade vi iväg till Four Sounds och frågade efter ett sådant. Killen i affären var även han helt övertygad om att det finns flöjtstöd men däremot tveksam till om de hade några därstädes. Han rotade lite på en hylla och hittade så en grunka som han tyckte skulle kunna vara ett flöjtstöd, så det köpte jag. Oavsett vad det är, så funkar det alldeles utmärkt för min flöjt. Den står rak och vacker i vardagsrummet och blänker nu.

På disken på Four Sounds hittade vi ett anslag om att de söker musiker som vill spela i butiken. De har tänkt sig att de ska ha det som ett återkommande inslag. Vi anmälde oss.

När jag väl var igång med investeringarna gick jag till nästa musikaffär och frågade efter ett rött fiolfodral. De hade bara svarta, blå och bruna, men på  måndag ska jag få veta om de kan få tag i ett i någon roligare färg. Jag gick ut hårt med knallorange, men det skulle jag tydligen inte hoppas på.

Ännu en rolig dag på jobbet

Maria och jag har fortsatt vårt skojiga arbete idag. Mitt på dagen imponerade vi på hela avdelningen med vår enormt stora utskrift. Vi behövde få ut en matris som  var drygt hundra rader och hundra kolumner. Utskriften i A4-ark räknat var 3 papper på höjden och 17 på bredden (det blir totalt 51 stycken, Hillevi). Det tog en stund att montera ihop alltihop. Maria, som skulle vika in kanterna för att vi skulle passa ihop linjerna försökte dessutom fuska, men hon lärde sig så småningom. Slutresultatet var vi båda väldigt stolta över. Sen tog vi fram markeringspennor och letade efter tal som var mindre än två. För den sortens arbete är det skönt att vara två!

Nu är det helg, och förhoppningsvis en lugn sådan enär Daviden är på konfirmationsläger i Vallbo. Jag har ingen som helst önskan att åka och hämta honom i förtid! Alfons på hemmaplan förväntas inte ställa till med något rabalder. Och jag vill nog mest bara spela elbas och läsa ett par böcker per dag.

Tårta är gott!

I dag var det avskedsfika för en av kollegorna som går i pension. Tre olika sorters tårtor serverades. Jag ratade faktiskt jordgubbstårtan, för jordgubbarna såg så plastiga ut. Däremot smaskade jag i mig av gräddtårtan med mandaringklyftor på och marängtårtan. Den senare var oerhört sliskig, men den kunde ha fått ha ännu lite mer grädde i/på sig!

Mer tårta åt folket!

Imorse var jag oerhört trött, och jag vet vad det beror på: Sommartidseländet. Mutter, mutter! Varför kan det inte bli något slut på dessa dumheter?! Jag är helt övertygad om att det är ohälsosamt att stiga upp en timma för tidigt varenda dag. Det känns i hela kroppen. Lite kul blev det i alla fall när jag kom till jobbet och fick sitta och försöka göra en bra statistikmodell tillsammans med Maria L. Lena i rummet bredvid påstår att vi suttit och fnittrat hela dagen, och det kan ligga något i det. Det är kul med statistik!

Fullt upp i Levanger

Den hær gången har jag haft att gøra mest hela tiden. Två møten igår, tre møten idag, och efter åtminstone det ena møtet har jag såpass mycket att gøra att jag inte hinner gøra klart det idag. Det kan bli lite tågpyssel, kanske.

I Levanger ær det vårvarmt och skønt. Jag tog en omvæg in till Sentrum igår nær jag skulle æta middag och drog i mig en rejæl dos vårluft. Sen lyckades jag vara ensam gæst på Pizzeria/restaurang Orion. Nær jag kom satt en kvinna med två flickor i 10-årsåldern vid ett bord, men nær de gick var jag enda gæsten kvar. Två ældre mæn var in en svæng, slog sig ner, men gick innan någon hann fram før att ta en bestællning. Jag har varit på Orion ganska många gånger tidigare, och det ær inte precis så att man behøver bestælla bord i førvæg... Lite kan jag fråga mig VARFØR levangerborna inte frekventerar restaurangen. Vet de något som jag inte vet? Å andra sidan ær det kanske inte så många restauranger som ær flitigt frekventerade en tisdagkvæll.

Nær jag kommer fram till Østersund C ikvæll bør jag hinna vinka av Emma. Hennes tåg går c:a 20 minuter efter det att mitt tåg kommer in.

Spørreskjema om skolefravær og psykosociale årsaker

Jag har just haft ett trevligt møte med en norrman som gjort en undersøkelse på videregående skole i Levanger og Grong. Vi diskuterade strategier før hur han ska analysera materialet, och han har att gøra, milt sagt. Jag kommer att få nøjet att følja, och till viss del påverka, arbetet, och det ser jag fram emot. Næst efter att sjælv få jobba med sådant hær ær det bland det roligaste som finns att få følja ett sånt hær arbete från børjan till slut. Redan efter ett par timmar kænns det som jag har, om inte ræddat værlden, så åtminstone åstadkommit något værdefullt. Och inte nog med det, jag har ett møte till innan arbetsdagen ær øver och jag får gå ut i solskenet. Jag læmnade kyla och snø bakom mig och får lite vårværme i mig hær i Levanger.

Resan hit idag gick ganska fort eftersom jag fick sællskap av en kollega som var på væg till Trondheim. Nær vi møttes på Østersunds C tog han nog før givet att jag skulle till Sundsvall, før det ær det vanligaste nær man som universitetsanstælld ær nere på stationen vid 8-tiden på morgonen, men så var inte fallet. Jag undrar just om jag kommer att gøra någon mer tjænsteresa till Sundsvall innan jag slutar... Fram till sista maj kommer jag att gøra en hel del før sista gången, och det kænns bra!

Igår testade jag Body Balance på Fristilen. Louise, som var den som lurade in mig på Fristilen från børjan, har talat sig varm før just detta pass, men nu var det førsta gången jag testade. Men det var nog inte den sista, før det kændes som riktigt bra træning! Lungt och fint, men ganska krævande! Senare på kvællen hade vi syjunta: Emma stickade och Anders nålade upp sina nyinkøpta byxor. Sånt får man gøra nær man inte hittar lagom långa byxor! Jag bistod med goda råd åt båda håll.

Godmorgon!

EGENTLIGEN är klockan bara 8, så jag är inte så himla sen trots att jag sitter hemma i morgonrocken. Om David inte varit så onödigt hygienisk hade jag borstat tänderna eller nåt sånt just nu, men det låter sig inte göras när David låst in sig tillsammans med min tandborste. Jag får bida min tid.

Igår kväll var Emma och jag på konsert. Konsert med stråkkvartetten Archi Jamt och kören Octavia kl 19 i Hornsbergskyrkan lät som en bra plan. Jag hade nog helst tagit en promenad dit, men Emma ville vara ute i god tid, så vi tog bilen och var där vid halvsju - och det var tur, för konserten började kl 18... Lite snopet, men det var Archi Jamt som åtminstone jag allra helst ville höra, och vi missade bara den inledande halvtimman med kören, så det blev en bra konsert ändå med kort körintro, en rejäl portion stråkkvartett och sedan ett nummer som de gjorde tillsammans.

Lycka är att få köpa lagom långa byxor

Idag har det varit en bra dag, inte minst shoppingmässigt.

Halva reapriset på bokrean är nästan som julafton. Jag hittade 7 böcker för totalt 240 kr, bland annat "Potensgivarna", som jag fick tips om av en bekant alldeles häromdagen. Det kändes nästan lite märkligt att hitta just den boken på rea.

Det andra makalöst härliga inköpet var ett par alldeles lagom långa jeans som inte på något vis behövde justeras. Det kändes också underbart!

Hemma en sväng

Nu har jag ägnat hela eftermiddagen åt att försöka hitta nya tolkningar av e-post-adresser som inte funkade när jag skickade ut länkar till vår webenkät om friluftsliv. I de flesta fall var det rätt enkelt, när de som skrivit in adresserna bara gjort misstag, men vissa var i det närmaste oläsliga. Och jag kan meddela att adressen [email protected] är ledig. Den som hade angett det som kontaktadress för vår studie drev väl bara med oss.

Friluftsdag på Prolympia idag. Jag skjutsade dit David, som var på riktigt gott humör. Han gick och sjöng när han gjorde sig iordning! På väg upp till Utsikten plockade vi upp en av hans kompisar, som också verkar vara en sportig typ. Han kom utrustad med längdskidor, stavar - och en plastkasse för matsäck o dyl!

Ikväll kommer Emma hem på besök. Det gillar vi! :-)

Annorlunda læsupplevelse

På sistone har jag børja lyssna på talbøcker nær jag åker buss eller tåg længre stræckor. Det blir en minst sagt annorlunda læsupplevelse eftersom det inte ær helt ovanligt (snarare regel æn undantag!) att jag somnar någonstans mitt i. Nær jag sedan vaknar gæller det att hitta igen stællet dær jag somnade, och det ær då det blir riktigt intressant, før oftast har jag inte sovit så djupt att jag missat allt, utan hær och dær kan jag kænna igen någon mening nær jag lyssnar om. Det jag funderar på ær om det till och med ær så att jag någonstans i mitt undermedvetna egentligen lagrat allt som via hørlurarna passerat in i mitt huvud!

Det ær onekligen lættare att somna ifrån en vanlig bok. Om man har tur ligger den fortfarande uppslagen dær jag var nær jag somnade.

Nær jag gick till bussen i Namsos imorse kænde jag mig rætt nøjd, næstan som om jag hade ræddat værlden, igen. Då jag avslutat gårdagens kurs gick jag en liten lov på sykhuset før att se om någon behøvde mig. Næstan varje gång jag varit i Namsos har jag handlett ett par geriatriksjukskøterskor, så jag tog en svæng upp på deras avdelning før att kolla læget. Just nær jag kom dit var de på væg på ett møte, men mycket riktigt behøvde den ena av dem ha lite hjælp. Det var det jag bistod med imorse. Nu ær snart ænnu en vetenskaplig artikel med mig som medførfattare på væg till någon vetenskaplig tidskrift. Det rullar på!

På hemmaplan hade Alfons sina funderingar. Jag fick ett sms igår dær han angav tre tænkbara alternativ før David:

1) Han ær gravid
2) Han har mens
3) Han sniffar

Symptomen som han gjort sin bedømning utifrån ær att han sover onormalt mycket och ær lynnig. OM han ær gravid hoppas jag verkligen att han inte sniffar!

Idag blir det hemfærd - och kanske MSN ikvæll, Hillevi!

Vi har vår i Norge!

Jag læmnade Jæmtland i full snøyra igår morse men møtte våren i Namsos framåt eftermiddagen. Idag værmer vårsolen - och jag ær instængd i en datasal tillsammans med flitiga elever som kæmpar med SPSS medan jag surfar. Dessutom har jag nærmast till fruktfatet. Idag kænner jag mig privilegierad. 

Som alltid ær det mysigt att vara i Namsos. Det ær något visst med den hær lilla staden - kanske før att det minst sagt ær ett føretag att ta sig hit. Att resa med buss från Levanger tar c:a 2,5 timmar, och vægen blir allt brantare och slingrigare tills vi æntligen når værldens ænde, æven kallad Namsos.

I Namsos lever jag någon sorts eremitliv. Jag går ut och æter, oftast på Tinos, och ler vænligt mot servitørerna. Eventuellt (troligtvis) ægnar jag mig också åt någon slags shopping på Namsos Storcenter, men sen går jag hem till min lilla lægenhet och pratar inte med någon mer den dagen. Som omvæxling ær det rætt vilsamt. Ett av mina projekt før nærvarande ær att læsa en hel låda bøcker som jag lånat av Anders mamma. Det ær tydligen bland det bæsta hon læst, så hon har køpt hela serien (typ 29 volymer) - och den lånar hon gærna ut før att resten av mænskligheten ska få ta del. Historien om Malin på Granlunda ær dock bættre æn den klassiska Allersromanen, vilket var den genre jag trodde var det nærmaste att døma av omslag etc. Framførallt ær jag fascinerad av att Anders lilla mamma, idag 92 år gammal, kunde bli så fascinerad av just de hær bøckerna før mindre æn 10 år sedan (de kom ut på slutet av 1990-talet) - jag vill veta varfør! 

Veckokrönika

Kul att se att ni väntar på att jag ska beskriva vlärden från min synvinkel. Nu var det inte så att jag ville verka svår eller så, men först var det alltså blogg.se som inte mådde så bra, och sen for jag till Lappland - Jokkmokk närmare bestämt. Internet är iofs inte helt okänt där, men jag hade lite annat för mig; kasta lasso, t ex!

Nåväl. Det häftigaste förra helgen var nog kursen som vi gick på lördagen: en folkmusikkurs med gruppen Lyy. Vi hade inte mycket mer än en svag aning om vad vi (=AF och yours truely) hade anmält oss till någon vecka tidigare, men det var ungefär det vi trodde, och himla bra dessutom. Lyy består av fem medlemmar, varav fyra deltog som kursledare den aktuella lördagen. Någon vecka tidigare hade de konsert i Östersund, men då orkade vi inte gå. Så här i efterhand var det nog lite synd, för de var roliga att lyssna på och duktiga musiker. En konsert med dem är säkert en höjdare. Men att gå på kurs för dem var kanske ännu roligare, för nu fick vi inte bara lyssna, utan spela med dem också! Enligt kursinbjudan kunde man delta med valfritt instrument, eller också som sångare. Jag tog med mig både fiol och flöjt men valde att spela flöjt under dagen, för en av Lyyarna visade sig vara blivande flöjtpedagog. Det kändes som en god idé att spela flöjt i närheten av en sådan.


Totalt var vi 7 kursdeltagare. Under dagen fick vi dels lära oss några låtar på gehör men framförallt lära oss mycket om hur man kan arrangera låtar, stämma om gitarr för folkmusik m m. Framåt eftermiddagen var vi helt slut och mycket nöjda!

Ja... Och sen for jag alltså till Jokkmokk så småningom, närmare bestämt med natttåget på tisdag kväll. Det var en lång resa, inklusive en dryg timmas väntan i Ånge på tågbyte. Roligare kan man ha! Det hade vi som tur var i Jokkmokk. Där var det möte för forskningsprogrammet i friluftsliv. Till och med Peter var nog lite tveksam till hur smart det var att förlägga ett möte till Jokkmokk - men väl hemma igen tycker jag att det ändå var en rätt bra idé. Själva mötet var på samemuséet, Aitje, och bara det var en upplevelse. Dessutom fick vi en eftermiddag/kväll med lite provsmak på vad Jokkmokk har att erbjuda av möte med renar och samer, lassokastning och skidåkning m m. Det kändes till och med helt OK att åka buss hem, trots att det tog nästan 10 timmar - dock med samma buss hela tiden. Det var lite häftigt i och för sig.

Nöjd nu, Emma?

Pösspöss!