Jag, ett tekniskt geni

Av någon anledning ær det næstan roligare att vara duktig lite ovæntat æn att klara av något som jag vet att jag kan! Tekniska utmaningar blir således lite extra lockande.

Alfons har en længre tid klagat på att han inte kan stænga ett av sina fønster. Enligt hans beskrivning var det troligtvis så att mittpinnen rørde sig. Det ær två rutor, och nær den ena rutan var stængd gick det inte att stænga den andra. Jag føljde upp det hela men tyckte inte att Alfons beskrivning stæmde riktigt. Den ena rutan gick helt enkelt inte att stænga oavsett om den andra var stængd eller inte. Jag førsøkte med såvæl list som styrka. Drog, knuffade utifrån, rådfrågade David m m. Det verkade mest som att rutan hængde fel på gångjærnen. Nær jag føljde det spåret insåg jag att fønstret inte var helt ihoptryckt, och det gick heller inte att få de två delarna att nærma sig varandra, verkade det som. Det var då som jag fick anvændning før min genialiska sida: jag drog upp persiennen! Och visp, så gick det att trycka ihop fønstret och raskt stænga rutan. Helt fantastiskt!  Det var kanske bara jag som jublade och riktigt insåg min storhet, men ændå. Det kændes som en seger øver materien.

Idag har jag inte genomført några tekniska bravader men væl genomført en kursdag tillsammans med en norsk kollega som jag træffade før førsta gången. Ibland kan sådant bli så bra! I det hær fallet blev det det. Det kændes som att vi kompletterade varandra osedvanligt væl.

På hemmaplan førbereder Hillevi sin emigration till det stora britannien. Førhoppningsvis blir det en god erfarenhet før henne. Om inte får hon væl komma hem och ta nya tag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback