Bloggens död

Idag hade jag bestämt mig att killa bloggen. Det jag tänker mest på just nu är så bittert, så jag tänkte ägna mina tankar åt nära och kära som bryr sig om mig. Det som fick mig att ändra mig var kommentar från Jonna! Att du läser gör det värt att fortsätta - och du behöver inte skaffa jobb åt mig, för det har jag ju redan fixat själv. Bra, va?

Appropå Jonnas kommentar, så gällde det huruvida Alfons handlade osjälviskt eller inte när han köpte tårta till mig - och vi behöver inte ens ha misstankar i det fallet. Ärlig som han är så berättade han redan innan han gick och köpte den att han gjorde det inte enbart för att glädja mig utan även för att det stundade påsk och med det förväntan på påskägg. Men oavsett motivet var det gulligt gjort. Strängt taget är det väl sällan rent osjälviska motiv bakom gåvor? I så fall skulle vi väl ge bort pengar och grejer till de som behöver dem bäst och inte till dem vi tycker bäst om, eller kanske sådana som vi vill ska tycka mer om oss? Jag tycker om presenter och tårtor, och tycker om dem som ger mig dem. Så enkelt är det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback