Wij har varit på konsert
Rubriken är osedvanligt fiffig, för vi har nämligen varit och lyssnat på Tomas Andersson Wij på Gamla Teatern. Om jag hade varit rescensent hade jag nog framförallt berömt publikkontakten, för den var helt suverän. Det allra roligaste han sa var: "Har ni varit i Trollhättan? Trollhättan är till och värre än Bräcke!". Vi förstod precis. Jag har passerat Trollhättan, men ser ingen anledning att stanna i framtiden heller.
Tomas AW framför tonsatta berättelser. Sångerna var i princip 17 verser på en ganska entonig melodi. När man väl vant sig var det helt OK. Anders fattade konceptet, så när vi kom hem hann han skriva en sådan melodi medan jag tog ut linserna. Sen kompade jag på bas och vi tyckte att vi var minst lika bra som Tomas AW. Varför får inte vi spela på Gamla Teatern??
Det var för övrigt ett förband också, och eftersom huvudattraktionen var en ensam man med gitarr var förbandet en ensam tjej med gitarr. Tyvärr gick hennes texter fram ännu sämre än Thomas gjorde (Var var Anton???), men hon sammanfattade dem med att de handlade om "traumat att flytta från Norrland till Stockholm och så lite relationstjafs".
Idag har jag fått två komplimanger, som värmt var och en på sitt sätt. Först var det en kollega, som jag mötte i en korridor, som tyckte att jag var fin idag (i min nya, knallrosa kavaj, för övrigt) och så det här från Anna:
"Tur att du inte har killat bloggen. Ibland måste jag läsa något mer intelligent än mina egna texter och då är det din blogg jag läser."
Kul, kul!
Större delen av dagen på jobbet har jag varit fullt upptagen med att göra en hel massa statistiska analyser för att om möjligt kunna förklara vad det är som gör att folk ägnar sig åt olika uteaktiviteter. Dels kunde jag bekräfta en massa sånt som alla vet, typ att män är mer för att fiska och jaga, och att kvinnor och äldre hellre ägnar sig åt stavgång än vad andra grupper gör. Men jag hittade även annat som var mer intressant. EGENTLIGEN skulle jag ha lagt upp e-post-grupper för web-enkäten som vi ska skicka ut nästa vecka, men det här var mycket roligare.
För övrigt håller jag på och funderar på att det finns uppenbara paralleller mellan att vara andrabarnet och dansk. Vi är oftast nöjda och glada för att vi inte förväntar oss så mycket av livet. Då kan man även glädjas åt det lilla! Eller i danskarnas fall den lille.
Tomas AW framför tonsatta berättelser. Sångerna var i princip 17 verser på en ganska entonig melodi. När man väl vant sig var det helt OK. Anders fattade konceptet, så när vi kom hem hann han skriva en sådan melodi medan jag tog ut linserna. Sen kompade jag på bas och vi tyckte att vi var minst lika bra som Tomas AW. Varför får inte vi spela på Gamla Teatern??
Det var för övrigt ett förband också, och eftersom huvudattraktionen var en ensam man med gitarr var förbandet en ensam tjej med gitarr. Tyvärr gick hennes texter fram ännu sämre än Thomas gjorde (Var var Anton???), men hon sammanfattade dem med att de handlade om "traumat att flytta från Norrland till Stockholm och så lite relationstjafs".
Idag har jag fått två komplimanger, som värmt var och en på sitt sätt. Först var det en kollega, som jag mötte i en korridor, som tyckte att jag var fin idag (i min nya, knallrosa kavaj, för övrigt) och så det här från Anna:
"Tur att du inte har killat bloggen. Ibland måste jag läsa något mer intelligent än mina egna texter och då är det din blogg jag läser."
Kul, kul!
Större delen av dagen på jobbet har jag varit fullt upptagen med att göra en hel massa statistiska analyser för att om möjligt kunna förklara vad det är som gör att folk ägnar sig åt olika uteaktiviteter. Dels kunde jag bekräfta en massa sånt som alla vet, typ att män är mer för att fiska och jaga, och att kvinnor och äldre hellre ägnar sig åt stavgång än vad andra grupper gör. Men jag hittade även annat som var mer intressant. EGENTLIGEN skulle jag ha lagt upp e-post-grupper för web-enkäten som vi ska skicka ut nästa vecka, men det här var mycket roligare.
För övrigt håller jag på och funderar på att det finns uppenbara paralleller mellan att vara andrabarnet och dansk. Vi är oftast nöjda och glada för att vi inte förväntar oss så mycket av livet. Då kan man även glädjas åt det lilla! Eller i danskarnas fall den lille.
Kommentarer
Postat av: Hillevi
Fast jag förväntar mig massor av livet!
pösspöss
Postat av: Emma
Hej! Ska du inte uppdatera snart? Nu funkar ju bloggen igen. Kram
Postat av: Astrid
Jag har nu gjort boknördtestet och fick 77p!!
De du!
Kram
Postat av: Ulla
Det är inte fel att ha förväntningar, Hillevi, men vänta dig bara inte att de ska gå i uppfyllelse så kan du också leva glad och nöjd. Och jag är inte helt överraskad över att bli överträffad av Astrid i boknördtestet! :-)
Trackback