Jag är lite frisk ibland
Igår eftermiddag vid fyratiden klev jag ur rollen som konvalescent och for istället till Hackås som artist. Äntligen var det dags att träffa PA och åtminstone diskutera förutsättningarna för att spela in skiva - trodde vi. Men det blev två låtar inspelade! Vi fick med dem mixade och klara på en CD och är på det hela taget oerhört nöjda med inspelningen! Vi valde två låtar där jag får hålla mig i de lägre registren så att mina förkylda stämband skulle klara av det hela.
PA kan sina saker, och ska man arbeta med proffs är det ofta klokt att lyssna på det de säger. Han föreslog att vi skulle lägga musiken först och sedan sången. Anders sjöng låten medan vi spelade, men sången spelades inte in då. Själv teg jag och spelade bas. Det kändes bra att göra det fokuserat. Sen gjorde vi sångpålägg. Först Anders, sen jag. Till slut kunde vi fixa till detaljer, enstaka strofer som vi inte var nöjda med etc. Mycket smidigt!
När jag skulle lägga stämman på Eg veit var PA lite tveksam till den. Han tyckte det var en konstig stämma eftersom jag så ofta ligger nära Anders, men det känns rätt till den låten. Den ska vara tät och suggestiv. Givetvis fick vi göra som vi ville eftersom det är vår skiva. Men det var kul att han hade synpunkter. Som sagt, man ska lyssna till det proffsen har att säga, men man måste inte alltid bejaka det.
Proffset PA lyssnade med de stora öronen till varenda detalj vi gjorde. Även om han var lite kritisk till min stämma till Eg veit förstod han hur det borde låta (eller inte låta). Han visste direkt var jag hade slirat en aning, så då fick jag ta om, och om, och om tills vi var nöjda allihop. När vi gjorde nästa låt var han ännu värre. Då stoppade han mig när jag hade missat lite, mitt i låten... Då gällde det att andas med magen och lita till både han bakom spakarna och min egen förmåga. Att komma in på ett ovant ställe kan vara nog så trixigt, men jag fokuserade och fixade det också, men sen orkade jag inte riktigt hela låten ändå utan tappade luft på slutet. "Hörde du Anders dåligt på slutet?", frågade PA vänligt, för att det inte lät som det borde hörde han, givetvis. Men det var helt enkelt för mycket text och för lite ork. Men med någon omtagning fixade vi det också. Vid det laget hade vi insett att små lappningar mitt i funkar alldeles utmärkt om det görs på rätt sätt.
Inspelningarna gjordes för övrigt på en bandspelare som Tomas Ledin ägt!
PA kan sina saker, och ska man arbeta med proffs är det ofta klokt att lyssna på det de säger. Han föreslog att vi skulle lägga musiken först och sedan sången. Anders sjöng låten medan vi spelade, men sången spelades inte in då. Själv teg jag och spelade bas. Det kändes bra att göra det fokuserat. Sen gjorde vi sångpålägg. Först Anders, sen jag. Till slut kunde vi fixa till detaljer, enstaka strofer som vi inte var nöjda med etc. Mycket smidigt!
När jag skulle lägga stämman på Eg veit var PA lite tveksam till den. Han tyckte det var en konstig stämma eftersom jag så ofta ligger nära Anders, men det känns rätt till den låten. Den ska vara tät och suggestiv. Givetvis fick vi göra som vi ville eftersom det är vår skiva. Men det var kul att han hade synpunkter. Som sagt, man ska lyssna till det proffsen har att säga, men man måste inte alltid bejaka det.
Proffset PA lyssnade med de stora öronen till varenda detalj vi gjorde. Även om han var lite kritisk till min stämma till Eg veit förstod han hur det borde låta (eller inte låta). Han visste direkt var jag hade slirat en aning, så då fick jag ta om, och om, och om tills vi var nöjda allihop. När vi gjorde nästa låt var han ännu värre. Då stoppade han mig när jag hade missat lite, mitt i låten... Då gällde det att andas med magen och lita till både han bakom spakarna och min egen förmåga. Att komma in på ett ovant ställe kan vara nog så trixigt, men jag fokuserade och fixade det också, men sen orkade jag inte riktigt hela låten ändå utan tappade luft på slutet. "Hörde du Anders dåligt på slutet?", frågade PA vänligt, för att det inte lät som det borde hörde han, givetvis. Men det var helt enkelt för mycket text och för lite ork. Men med någon omtagning fixade vi det också. Vid det laget hade vi insett att små lappningar mitt i funkar alldeles utmärkt om det görs på rätt sätt.
Inspelningarna gjordes för övrigt på en bandspelare som Tomas Ledin ägt!
Kommentarer
Trackback