Snart 50
Ensam hemma har jag just testat den österrikiska aprikoslikören som jag fick vackert placerad i en fruktkorg. Peter, som varit i Wien och handlat likör, lyckades dock inte hitta färska aprikoser till korgen, vilket han beklagade. Själv smackar jag belåtet. Likören är mirakulöst god! Den luktar sprit och gelégodis men väl i munnen växer smaken. Varvat med starkt, nybryggt kaffe var det helt enkelt underbart. (Ja, Hillevi, du får smaka, men bara ett litet glas!)
Jag börjar så smått smälta intrycken från festen i lördags. Det blev en riktigt lyckad fest. Förutsättningarna var goda: trevliga människor, god mat och trevlig lokal och allt var helt underbart från det att Joel anlände som första gäst och Emma spelade vackert på cellon.
Till fördrinken fick gästerna mingla runt för att försöka fylla i ett bingo där olika egenskaper och erfarenheter skulle paras ihop men någon eller några gäster. Det var så kul att vi nästan inte kunde få dem att sluta när Ewa väl fått bingo på en rad. Jag hade tänkt att Anders och jag skulle spela lite före maten, men dessförinnan fick jag kvällens första överraskning: Anders körde bort mig från scenen och framförde sedan en nyskriven, fin sång till mig med hjälp av Emma på cellon. Så mycket annat kul följde:
- Hillevi höll ett fint tal till mig
- Gunilla, som vanligt spirituell och välformulerad, deklamerade en text inspirerad av Bellmans "Ulla, min Ulla" också det till cellotoner, men denna gång med hjälp av Tina
- För kvällen formade "Beige Girls" sjöng, klatschigt klädda i beige, en sång till mig på melodi "Working 9 to 5" och sedan "Snälla Ulla" på melodi "Gubben Noa" i kanon eftersom de inte hade lyckats få med ordet "snäll" i den långa sången. Däremot hade de lyckats rimma på Folkhälsoinstitutet - oförtrutet. De beiga heter vanligtvis Åsa, Tina och Ewa. Per var inte beige men han kompade på gitarr
- Bandet som Alfons sjunger i spelade nya och gamla rock- och poplåtar, bland annat en gammal Monkeeslåt, och som extranummer "Ja, må hon leva"
- Anki, som inte kunde komma, skickade en mycket speciell present: Helene, som dansade in med stora guldvingar och framförde två orientaliska nummer
- Fina presenter, och då bland annat en komposition av Emma, vilken hon framförde tvåstämmigt när jag rullat upp den, böcker, presentkort på allt möjligt trevligt, Sandravirkade örhängen och halsband mm.
- Fler sånger av Anders, och så en reunion för honom och Per då de bland annat framförde en av de sånger Van Morrison skrev till mig för en hel del år sen
...och så allt annat...
Jag hann sitta vid alla bord och det var så otroligt roligt att ha fest!
När Anders och jag kom hem vid tretiden kunde vi inte sova. Det var så mycket roligt att prata om.
Det var en lång dag, som var nästan som en riktig födelsedag eftersom Anders började min dag med att komma med frukostbricka, blommor och present redan på morgonen. Appropå klippning... Vi ska till Stockholm och se Barberaren i Sevilla på Operan i Stockholm i början av september!
Jag börjar så smått smälta intrycken från festen i lördags. Det blev en riktigt lyckad fest. Förutsättningarna var goda: trevliga människor, god mat och trevlig lokal och allt var helt underbart från det att Joel anlände som första gäst och Emma spelade vackert på cellon.
Till fördrinken fick gästerna mingla runt för att försöka fylla i ett bingo där olika egenskaper och erfarenheter skulle paras ihop men någon eller några gäster. Det var så kul att vi nästan inte kunde få dem att sluta när Ewa väl fått bingo på en rad. Jag hade tänkt att Anders och jag skulle spela lite före maten, men dessförinnan fick jag kvällens första överraskning: Anders körde bort mig från scenen och framförde sedan en nyskriven, fin sång till mig med hjälp av Emma på cellon. Så mycket annat kul följde:
- Hillevi höll ett fint tal till mig
- Gunilla, som vanligt spirituell och välformulerad, deklamerade en text inspirerad av Bellmans "Ulla, min Ulla" också det till cellotoner, men denna gång med hjälp av Tina
- För kvällen formade "Beige Girls" sjöng, klatschigt klädda i beige, en sång till mig på melodi "Working 9 to 5" och sedan "Snälla Ulla" på melodi "Gubben Noa" i kanon eftersom de inte hade lyckats få med ordet "snäll" i den långa sången. Däremot hade de lyckats rimma på Folkhälsoinstitutet - oförtrutet. De beiga heter vanligtvis Åsa, Tina och Ewa. Per var inte beige men han kompade på gitarr
- Bandet som Alfons sjunger i spelade nya och gamla rock- och poplåtar, bland annat en gammal Monkeeslåt, och som extranummer "Ja, må hon leva"
- Anki, som inte kunde komma, skickade en mycket speciell present: Helene, som dansade in med stora guldvingar och framförde två orientaliska nummer
- Fina presenter, och då bland annat en komposition av Emma, vilken hon framförde tvåstämmigt när jag rullat upp den, böcker, presentkort på allt möjligt trevligt, Sandravirkade örhängen och halsband mm.
- Fler sånger av Anders, och så en reunion för honom och Per då de bland annat framförde en av de sånger Van Morrison skrev till mig för en hel del år sen
...och så allt annat...
Jag hann sitta vid alla bord och det var så otroligt roligt att ha fest!
När Anders och jag kom hem vid tretiden kunde vi inte sova. Det var så mycket roligt att prata om.
Det var en lång dag, som var nästan som en riktig födelsedag eftersom Anders började min dag med att komma med frukostbricka, blommor och present redan på morgonen. Appropå klippning... Vi ska till Stockholm och se Barberaren i Sevilla på Operan i Stockholm i början av september!
Kommentarer
Postat av: Astrid
Tack för senast! Det var en mycket trevlig kväll!
Kram
Trackback