London once more
Jag är i London för andra gången i år, den här gången med ett förtjusande urval av extra goda vänner.
Vi startade resan igår med det inte allra tidigaste morgonflyget. Vid incheckningen på Arlanda blev vi lite oroliga när det påstods att vi hade stand by-biljetter. Dessutom fick bara de andra platser. 32 A, B och C skulle besittas av The Beige Girls. Väl vid gaten fick jag så min plats: 32 E. Det kändes ganska lugnt.
Vi tog Heathrow Express till Paddington Station och fann snabbt Tudor Court Hotel ett par kvarter därifrån. Det verkade bra när jag bokade det på nätet och visade sig vara än bättre. Hotellet drivs av en indier och hans föräldrar. Vid incheckningen presenterades vi också från den spanske anställde, Manuel, vars uppgift bland annat visade sig vara att bära upp våra väskor. Vi tyckte att vi kunde göra det själva, eftersom de vägde ganska lätt på hitresan, men det kom inte på fråga!
Själva incheckningen tog en stund för övrigt, för vi skulle få "The Speach". Förutom information om frukosttider och annat omfattade det goda råd om turistande i London. Redan då kände vi oss väldigt väl omhändertagna.
Vi har två små, men fräscha dubbelrum. Ewa och jag delar det som ligger ut mot gatan. Åsa och Tina har utsikt mot en vacker tegelvägg ungefär en meter bort, men de har vacker stuckatur i taket istället.
Efter ett kort rådslag över en kopp te gav vi oss ut i London. Vi tog bussen ner till Picadilly Circus och strosade runt där ett tag. Vi passerade ett stånd med väskor där jag inte kunde motstå en oerhört plastig väska med texten Medium Pink Bag. Den ser ut som den låter!
Sen blev det ytterligare ett väskinköp. Linnea har inte farit väl av alla mina resor, och på flygplatsen upptäckte jag att hon dessutom spruckit. Dessvärre var skadan inte så illa att jag fick en ny på plats, men när Åsa spanade in en läckert randig resväska åt mig bestämde jag mig för att det var dags att introducera nytt blod i mitt reseliv. Linnea får sluta sina dagar i London och Ingrid får föra hem min tvätt om mina Londonfynd.
Vi tog bussen tillbaka mot Paddington och hoppade av på Edgeware Rd där vi sett ett flertal libanesiska och indiska restauranger. Vi backade ut från en libanesisk när vi upptäckte stora TV-skärmar med fotboll i lokalen men blev sedan indragna i en trevlig irakisk-persisk restaurang. Maten var mild men välsmakande. Inget vin till maten där inte, men vi avslutade kvällen på en brittiska pub med målad skylt utanför.
Till frukost idag fick vi english breakfast. Jag lyckades byta bort mina bönor mot Tinas stekta ägg och kände mig väldigt nöjd med det. Hotellvärdens pappa dök upp. Redan igår hade vi endel kontakt med honom. Förklaringen till varför det luktade indisk mat i huset igår var att han lagade mat till 150 hemlösa varje torsdag. Idag kom han utifrån och snuddade vid Ewa och mig med sina kalla händer. Ewa tyckte det var skönt med lite svalka och bad honom stoppa dem innanför hennes tröja i nacken. Han misstolkade på ett trevligt sätt och gav henne snabbt en mycket proffsig axelmassage!
Vi startade resan igår med det inte allra tidigaste morgonflyget. Vid incheckningen på Arlanda blev vi lite oroliga när det påstods att vi hade stand by-biljetter. Dessutom fick bara de andra platser. 32 A, B och C skulle besittas av The Beige Girls. Väl vid gaten fick jag så min plats: 32 E. Det kändes ganska lugnt.
Vi tog Heathrow Express till Paddington Station och fann snabbt Tudor Court Hotel ett par kvarter därifrån. Det verkade bra när jag bokade det på nätet och visade sig vara än bättre. Hotellet drivs av en indier och hans föräldrar. Vid incheckningen presenterades vi också från den spanske anställde, Manuel, vars uppgift bland annat visade sig vara att bära upp våra väskor. Vi tyckte att vi kunde göra det själva, eftersom de vägde ganska lätt på hitresan, men det kom inte på fråga!
Själva incheckningen tog en stund för övrigt, för vi skulle få "The Speach". Förutom information om frukosttider och annat omfattade det goda råd om turistande i London. Redan då kände vi oss väldigt väl omhändertagna.
Vi har två små, men fräscha dubbelrum. Ewa och jag delar det som ligger ut mot gatan. Åsa och Tina har utsikt mot en vacker tegelvägg ungefär en meter bort, men de har vacker stuckatur i taket istället.
Efter ett kort rådslag över en kopp te gav vi oss ut i London. Vi tog bussen ner till Picadilly Circus och strosade runt där ett tag. Vi passerade ett stånd med väskor där jag inte kunde motstå en oerhört plastig väska med texten Medium Pink Bag. Den ser ut som den låter!
Sen blev det ytterligare ett väskinköp. Linnea har inte farit väl av alla mina resor, och på flygplatsen upptäckte jag att hon dessutom spruckit. Dessvärre var skadan inte så illa att jag fick en ny på plats, men när Åsa spanade in en läckert randig resväska åt mig bestämde jag mig för att det var dags att introducera nytt blod i mitt reseliv. Linnea får sluta sina dagar i London och Ingrid får föra hem min tvätt om mina Londonfynd.
Vi tog bussen tillbaka mot Paddington och hoppade av på Edgeware Rd där vi sett ett flertal libanesiska och indiska restauranger. Vi backade ut från en libanesisk när vi upptäckte stora TV-skärmar med fotboll i lokalen men blev sedan indragna i en trevlig irakisk-persisk restaurang. Maten var mild men välsmakande. Inget vin till maten där inte, men vi avslutade kvällen på en brittiska pub med målad skylt utanför.
Till frukost idag fick vi english breakfast. Jag lyckades byta bort mina bönor mot Tinas stekta ägg och kände mig väldigt nöjd med det. Hotellvärdens pappa dök upp. Redan igår hade vi endel kontakt med honom. Förklaringen till varför det luktade indisk mat i huset igår var att han lagade mat till 150 hemlösa varje torsdag. Idag kom han utifrån och snuddade vid Ewa och mig med sina kalla händer. Ewa tyckte det var skönt med lite svalka och bad honom stoppa dem innanför hennes tröja i nacken. Han misstolkade på ett trevligt sätt och gav henne snabbt en mycket proffsig axelmassage!
Kommentarer
Trackback